Golden retriever

Rasens historia och ursprung

Golden retrieverns historia börjar på den skotska godset Guisachan under 1800-talets senare hälft. Den förste som medvetet avlade fram rasen var Sir Dudley Marjoribanks, som ville skapa en energisk och kraftfull apportör med ett mildt lynne. Grunden lades år 1868 när han parade en gul Wavy Coated Retriever (en tidig typ av flatcoated retriever) med en tik av den numera utdöda rasen Tweed Water Spaniel. De fyra valparna från denna kull anses utgöra rasens ursprung.

Under de följande åren inblandades fler Wavy Coated Retrievrar, Tweed Water Spaniels samt St. John's Dog, som är en förfader till många retrievrar. För att förbättra vissa egenskaper gjordes även begränsad inkorsning med röda settrar för att öka farten och en sandfärgad blodhund för att förbättra luktsinnet. Länge cirkulerade en myt om att rasen skulle härstamma från ryska cirkushundar, men den avfärdades år 1952 när Marjoribanks noggrant förda stambok publicerades. Rasen började registreras som Retriever (Golden or Yellow) från 1903, fick en egen utställningsklass 1908 och erkändes som självständig ras efter bildandet av the Golden Retriever Club 1913. Namnet golden retriever fastställdes 1919.

Karaktär och användningsområden

Golden retrievern avlades ursprungligen som en apporterande fågelhund för jakt på vattenfågel och småvilt. Dess mjuka bett skadade inte det skjutna villebrådet, och den kombinerar tålamod med en livsglädje och en stark vilja att behaga sin förare. Rasstandarden beskriver den som snäll, vänlig och självsäkert. Den är inte en enmanshund utan är lika älskvärd mot främlingar som mot sin familj, vilket gör den till en dålig vakthund. Den ska inte vara nervös eller överdrivet blyg.

Rasens intelligens och mångsidighet har lett till att den idag har många användningsområden utöver jakten. Den är en vanlig och populär familjehund, känd för sitt stora tålamod med barn. Golden retrievern är också framgångsrik som ledarhund för synskadade och som annan typ av assistanshund. Dess utmärkta nos gör den lämplig som narkotika- eller räddningshund. Inom hundsporter som lydnad, agility och olika bruksprov presterar rasen ofta mycket väl. Den går vanligtvis bra ihop med andra hundar och djur.

Rasen har en instinktiv kärlek till vatten och älskar att arbeta både på land och i vatten. Den har en god förmåga att fokusera på en given uppgift, vilket är en viktig egenskap både vid jakt och i andra arbetsuppgifter. Enligt Stanley Corens undersökning om hundars intelligens rankas golden retrievern på fjärde plats, efter border collien, pudeln och schäfern. Den typiska golden retrievern ska vara lugn, intelligent och foglig, med tålamodet som krävs för att sitta tyst i ett jaktgömsle i flera timmar.

Utseende och färgvarianter

Golden retrievern är en kraftigt byggd hund med en tät och vattenavvisande päls. Täckhåret är glänsande och vågigt till rakt, med en tät underpäls som håller värmen. Rasen påminner om en kraftigare flatcoated retriever men har tjockare päls. Färgen omfattar alla nyanser av gult och guld, från ljus crème till mörkare guldtoner. Vitt, rött och mahogny är inte accepterade färger enligt rasstandarden.

Valparnas päls är ofta mycket ljusare än den vuxna hundens, och en valp med mörkare öron kan tyda på en mörkare vuxenpäls. Pälsen får aldrig vara för lång, eftersom det kan hindra hundens arbete i vatten och terräng. Den brittiska/internationella rasstandarden anger ingen specifik vikt, men den amerikanska standarden anger 29–34 kg för hanar och 25–29 kg för tikar. Crème accepterades som färg 1936, samma år som avsnittet om mankhöjd lades till i standarden. När en golden retriever blir äldre kan pälsen bli antingen mörkare eller ljusare.

Jaktgolden – en arbetsinriktad typ

Inom rasen finns en tydlig skillnad mellan hundar som avlats för utställning och de som avlats för arbete, ofta kallade jaktgolden. Det finns ingen separat rasstandard för jaktgolden, men vissa kennlar fokuserar specifikt på att bevara och förbättra jaktegenskaperna. Dessa hundar registreras i samma stambok som övriga golden retrievers och bedöms som samma ras på utställningar. Jaktgolden skiljer sig ofta i utseende och mentalitet från den mer utställningsinriktade typen.

De är generellt mindre och smidigare, med en kroppsbyggnad som främjar uthållighet. Jaktproven premierar en mentalitet med större skärpa, högre energi och ett starkare viltintresse. Syftet med denna avlsinriktning är att säkerställa att rasens ursprungliga arbetsförmåga och instinkter bevaras för framtiden. Denna arbetsinriktning speglar den vision Sir Dudley Marjoribanks hade när han avlade fram rasen, med målet att få fram en mer energisk och kraftfull hund än andra retrievrar.

Hälsa och vanliga sjukdomar

Golden retrievern anses vara en förhållandevis frisk ras med en förväntad livslängd på över tio år. För att minska risken för ärftliga sjukdomar har Svenska Kennelklubben och den svenska golden retrieverklubben upprättat hälsoprogram och avelsstrategier. Ett viktigt fokus ligger på höftledsdysplasi (HD), och valpar till föräldrar utan känd HD-status får inte registreras. Klubben har som mål att mindre än åtta procent av de röntgade hundarna ska ha allvarlig HD och att färre än tio procent ska ha armbågsledsdysplasi (ED). Andra sjukdomar som övervakas och behandlas i aveln är ögonsjukdomarna progressiv retinal atrofi (PRA), grå starr (katarakt) och retinal dysplasi (RD) samt epilepsi. Ytterligare hälsoproblem att vara uppmärksam på är sköldkörtelrubbning (hypotyreos), vissa hjärtfel, njursjukdomen renal dysplasi, den neurologiska sjukdomen sensorisk ataktisk neuropati (SAN) och olika hudproblem som allergier, fuktexem och iktyos. Cancer är en ledande dödsorsak inom rasen, och en amerikansk undersökning från 1998 visade att 61,4 procent av golden retrievern dog i cancer, vilket troligtvis fortfarande är rasens främsta dödsorsak.

Popularitet och spridning

Golden retrievern är en av världens mest populära hundraser. I en internationell undersökning 2012/2013 rankades den som den femte populäraste rasen globalt. I Sverige var den år 2019 den näst populäraste hunden. Rasen var relativt ovanlig i Sverige fram till andra världskriget men fick ett stort genomslag under 1960- och 1970-talen, då den främst marknadsfördes som en utmärkt familjehund.

Rasens spridning över världen började på allvar under mellankrigstiden. Den erkändes av den kanadensiska kennelklubben 1927 och av den amerikanska 1932. Den första registreringen i Frankrike skedde 1934 och i Australien 1937. Den globala populariteten skyddade rasen från att drabbas hårt av de begränsningar för hundavel som infördes i Storbritannien under andra världskriget, eftersom det fanns tillräckligt med avelsdjur i andra länder för att bevara rasens egenskaper. Sedan 1940-talet har rasens popularitet fortsatt att växa i den västerländska världen.

Rasens tidiga avlansarbete

Sir Dudley Marjoribanks noggranna arbete dokumenteras i hans stambok, som täcker perioden från 1868 till 1890. Efter den första korsningen 1868 fortsatte aveln med att para de gula valparna med varandra och med andra lämpliga hundar. En viktig tik från den första kullen, Cowslip, parade han med en röd setter vid namn Sampson, vilket resulterade i en hanvalp som kallades Jack. Andra korsningar involverade en svart Labrador Retriever vid namn Tracer.

Alla moderna golden retrievers härstammar från en slutgiltig parning mellan en tik vid namn Queenie och en hanhund vid namn Nous II. Marjoribanks vision var att få fram en mer energisk och kraftfull hund än andra retrievrar, men som fortfarande var mild och läraktig. Han använde sig av olika raser för att förbättra specifika egenskaper, som fart och nosarbete. Detta metodiska arbete motbevisade senare de romantiska berättelserna om rasens ursprung.

Vanliga frågor om Golden retriever

Varifrån kommer golden retrievern?

Golden retrievern härstammar från Storbritannien, mer specifikt Skottland. Rasen utvecklades under 1800-talets senare hälft på godset Guisachan av Sir Dudley Marjoribanks. Han korsade olika typer av retrievrar och vattenspaniel för att skapa en skicklig, mild och energisk apportör för fågeljakt. Rasen erkändes officiellt som egen ras år 1913 efter bildandet av the Golden Retriever Club, och 1919 fick den sitt nuvarande namn.

Hur ser en golden retriever ut?

Golden retrievern är en medelstor till stor, kraftigt byggd hund med en karakteristisk gyllene päls. Pälsen är tät, vattenavvisande och kan vara rakt till vågig, i alla nyanser från ljus crème till mörkare guld. Vitt eller rött är inte tillåtna färger. Den har en bred skalle, mörka ögon och hängande öron. Svansen är lång och bärs vanligtvis i linje med ryggen. Valpar har oftast en mycket ljusare päls än den vuxna hunden, och en valp med mörkare öron kan tyda på en mörkare vuxenpäls.

Hur är golden retrieverns temperament?

Golden retrievern beskrivs i rasstandarden som snäll, vänlig och självsäker. Den är intelligent, foglig och har en exceptionell vilja att behaga sin ägare. Rasen är känd för att vara mycket tålmodig med barn och är vanligtvis lika vänlig mot främlingar som mot sin familj, vilket gör den till en dålig vakthund. Den ska vara lugn och självsäker, inte nervös eller blyg, och den går oftast bra ihop med andra hundar och djur. Den kombinerar livsglädje med tålamodet som krävs för att sitta tyst under jakt.

Vad används golden retrievern till idag?

Ursprungligen avlades golden retrievern som en apporterande fågelhund för jakt på sträckande änder och vid klappjakter. Idag är den framför allt en mycket populär familje- och sällskapshund. På grund av sin intelligens, läraktighet och goda luktsinne används den också i många andra sammanhang, som ledarhund för synskadade, räddningshund, narkotikahund och som terapihund. Den är även framgångsrik inom olika hundsporter som lydnad och agility och har en instinktiv kärlek till vatten.

Vad är en jaktgolden och hur skiljer den sig?

En jaktgolden är en golden retriever som avlats med speciellt fokus på jaktegenskaper och arbetsförmåga, till skillnad från hundar som främst avlats för utställning. Jaktgolden är ofta mindre, smidigare och mer uthållig än den utställningsinriktade typen. De har också en mentalitet med mer skärpa, energi och viltintresse. De registreras dock i samma stambok och är samma ras, och bedöms på hundutställningar som samma ras. Det finns ingen särskild rasstandard för den arbetande typen.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos golden retriever och vad görs åt dem?

Golden retrievern är en relativt frisk ras, men vissa ärftliga sjukdomar förekommer. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) är vanliga skelettproblem som övervakas genom hälsoprogram där Svenska Kennelklubben kräver HD-status för registrering. Vanliga ögonsjukdomar är progressiv retinal atrofi (PRA), grå starr och retinal dysplasi. Andra sjukdomar som kan drabba rasen är epilepsi, sköldkörtelrubbning, vissa hjärtfel, njursjukdom och hudproblem. Cancer är en ledande dödsorsak, och en undersökning visade att över 60 procent av amerikanska golden retrievers dog i cancer.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.