Fälthare

Utseende och fysiologi

Fältharen är en av de större harearterna i Europa med en kroppslängd på mellan 50 och 70 centimeter, exklusive den cirka 10 centimeter långa svansen. Dess vikt ligger vanligtvis mellan 3 och 5 kilogram. Pälsen är grynigt gulaktigt brun på ryggen och blir mer rödaktig på axlarna, benen, halsen och strupen. Undersidan är vit och svansen har en tydlig svart översida, vilket är ett viktigt särdrag för att skilja den från skogsharen. Öronen är långa, mellan 9,4 och 11 centimeter från urringningen till spetsen, och är längre än skogsharens. Under vinterhalvåret sker ingen eller bara en obetydlig färgförändring, även om huvudets sidor och öronens bas kan bli ljusare.

Djuret har väl utvecklade doftkörtlar vid analöppningen, näsan och på kinderna. Sekretet från kind- och naskörtlarna fördelas över kroppen under pälsvården och informerar andra harar om individens kön. Fältharen har en mycket bra hörsel, medan synen är mindre utvecklad. På grund av ögonens placering på huvudets sidor har den ett synfält på 360 grader, men sikten framåt är mindre skarp. De långa och kraftiga bakbenen ger den stor uthållighet och snabbhet, och den har större näsborrar och hjärta än europeisk kanin, anpassningar för uthållig löpning.

Utbredning och introduktion

Fältharens naturliga utbredningsområde omfattar stora delar av Europa, västra Asien inklusive Turkiet, Iran och Irak, samt norra Afrika. I bergstrakter som Alperna kan den förekomma upp till 1600 meter över havet. Arten har sedan introducerats av människan till många andra delar av världen och är nu etablerad i östra Nordamerika, på Nya Zeeland, i Australien, på Tasmanien, Falklandsöarna, Barbados och Réunion. I Storbritannien kan den ha introducerats redan mellan 500 och 300 f.Kr. I Sverige är fältharen inte ursprunglig. Den första kända inplanteringen gjordes på 1600-talet av drottning Kristina på Lovön i Mälaren, varifrån beståndet spred sig till angränsande öar. Ytterligare inplanteringar skedde på 1860-talet i Stockholmstrakten, på Öland och på Ven, där den snabbt trängde undan den inhemska skogsharen. Mellan 1886 och 1887 inplanterades den även i Skåne. Sedan dess har arten förökat sig betydligt och fått stor spridning i landet.

Levnadssätt och beteende

Fältharen föredrar öppna habitat som stäpper, gräsmarker och jordbruksbygd, men den kan även leva i skogsbryn, kärr och bergsområden. Den är mycket skygg och lever utanför parningstiden ensam. Under dagen vilar den orörlig i en grop i marken, en så kallad sälta, med huvudet riktat mot vinden för att tidigt upptäcka faror. Den blir aktiv vid skymningen och återvänder till sitt gömställe strax före soluppgången, men under våren kan den även vara aktiv på dagen. Under natten kan den vandra upp till 15 kilometer på jakt efter föda. Fältharen är det snabbaste landlevande djuret i Sverige och kan nå hastigheter upp mot 75 kilometer i timmen, med en vanlig flykthastighet på cirka 50 kilometer i timmen. För att undkomma rovdjur kan den plötsligt byta riktning och har förmågan att hoppa upp till 3 meter högt och 7 meter långt.

Föda och fortplantning

Fältharens föda består huvudsakligen av gräs och örtblad, men den äter även rötter, spannmål, bark och kvistar, särskilt under vintern. Parningstiden varar från januari till augusti. Under denna period, särskilt på våren, kan man observera hur harar jagas över fälten i bred dager, ett beteende som gett upphov till det engelska idiomets motsvarighet galen som en marshare. Hanarna strider om honorna, och under parningsleken förföljs en hona ofta av en skara hanar som successivt trängs ut tills den snabbaste och mest uthålliga hanen får para sig. Parningen i sig tar bara några sekunder. Honan kan para sig med flera hanar och är dräktig i cirka 42 dagar. Honan föder mellan februari och oktober, ofta med tre till fyra kullar per år. Före födelsen gräver hon en grop i marken som skydd. Kullstorleken är vanligtvis två till tre ungar, men kan vara upp till fem.

Ungar, sjukdomar och livslängd

Nyfödda fältharar är så kallade borymmare, de har full päls, kan se och röra sig självständiga. De väger vid födelsen mellan 100 och 165 gram. Ungarna diar i tre till fem veckor, vanligtvis kort efter solnedgången. Honan stannar bara några minuter vid boet för att inte locka rovdjur med sin lukt. Ungarna når vuxen storlek efter ungefär fem månader, och vårens tidigaste ungar kan para sig redan samma år. Fältharens naturliga fiender inkluderar rödräv och stora rovfåglar. Sjukdomar anses vara den vanligaste dödsorsaken för arten, och en sådan sjukdom är harpest. De flesta fältharar dör under sitt andra levnadsår eller tidigare, men den äldsta kända individen blev något över tolv år gammal.

Fältharen och människan

Fältharen har länge varit ett populärt jaktbyte. I Europa skjuts årligen runt fem miljoner individer. I Sverige varierar antalet skjutna harar kraftigt från år till år, från cirka 35 000 upp till 125 000 under 1950-talet. Jakten bedrivs främst med drivande hund, som stövare, men även stötande hund och klappjakt är vanliga metoder. Köttet anses välsmakande och har använts inom den höga matkulturen. Trots det omfattande jakttrycket anses det inte vara det största hotet mot populationerna. Det främsta hotet är habitatförlust på grund av intensivt jordbruk och röjning av buskage och andra naturliga gömställen. I vissa europeiska regioner har bestånden minskat, vilket lett till att jakten i dessa områden ibland har begränsats eller att fokus i stället riktats mot harens rovdjur. Haren är ett välkänt djur i sin utbredning och förekommer i många sagor, fabler och talesätt, där den ofta symboliserar snabbhet, som i berättelserna om haren och igelkotten samt sköldpaddan och haren. På grund av sin höga reproduktionstakt har den även blivit en påsksymbol och kallas ofta för påskharen. I vissa sammanhang benämns den även som tyskhare.

Vanliga frågor om Fälthare

Hur skiljer man en fälthare från en skogshare?

Det tydligaste kännetecknet är svansen. Fältharen har en svart översida på svansen, medan skogsharens svans är helt vit eller har svart endast på sidorna. Fältharen har även längre öron än skogsharen. Kroppsfärgen är gråaktigt till gulaktigt brun, och den genomgår ingen markant färgförändring till vit på vintern, till skillnad från skogsharen som kan bli helt vit. Dessutom är fältharen generellt sett en större och slankare art än skogsharen.

Var i Sverige kan man hitta fälthare?

Fältharen är inte ursprunglig i Sverige men har efter inplanteringar fått stor spridning. Den introducerades tidigt på 1600-talet av drottning Kristina på Lovön i Mälaren. Ytterligare inplanteringar skedde på 1860-talet i Stockholmstrakten, på Öland och på Ven, där den snabbt trängde undan skogsharen. Mellan 1886 och 1887 inplanterades den även i Skåne. Från dessa utgangspunkter har den etablerat sig och spritt sig till andra delar av landet, särskilt i öppna jordbrukslandskap och gräsmarker.

Vad äter en fälthare?

Fältharen är en herbivor som huvudsakligen livnär sig på gräs och örtblad. Som komplement till födan äter den även rötter, spannmål, bark och kvistar, särskilt under vinterhalvåret när gröna växtdelar är svårare att få. I mindre mått ingår växter med en större andel lignin, som bark, i dess kost. Den har ett mindre mag- och blindtarmsystem jämfört med europeisk kanin.

Hur fort kan en fälthare springa?

Fältharen är det snabbaste landlevande djuret i Sverige och kan nå topphastigheter på upp till 75 kilometer i timmen. Under normal flykt från rovdjur håller den vanligtvis en hastighet på cirka 50 kilometer i timmen. Dess långa och kraftiga bakben, större näsborrar och hjärta ger den en exceptionell uthållighet vid höghastighetslöpning. För att undkomma förföljelse kan den plötsligt byta riktning eller hoppa, med en förmåga att hoppa upp till 3 meter högt och 7 meter långt.

Hur många ungar får en fälthare?

En hona kan få upp till tre kullar per år under parningssäsongen från januari till augusti. Honan är parningsberedd ungefär var 38:e dag under denna period. Varje kull består vanligtvis av två till tre ungar, men kan ibland vara upp till fem. Ungarna föds fullt utvecklade med päls och synförmåga och kallas borymmare. De diar i tre till fem veckor men är mycket självständiga från början och når vuxen storlek efter cirka fem månader.

Vad är det för 'boxning' man ser harar göra på våren?

Det som ser ut som boxning mellan harar på våren är en del av parningsbeteendet. Under denna tid jagar hanarna honorna, och flera hanar kan förfölja en hona. Honan kan slå till hanarna med framtassarna, antingen för att signalera att hon inte är parningsberedd eller för att testa hanens uthållighet och beslutsamhet. Det är inte enbart en strid mellan hanar om dominans. Detta vårens intensiva beteende har gett upphov till uttryck som galen som en marshare.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.