Dubbeltrast

Utseende och kännetecken

Dubbeltrasten är en stor och robust fågel med en stockig och upprätt hållning när den står på marken. Den har blekgråbruna ovansidor med en olivbrun anstrykning, medan halsen och strupan är gråaktigt vita. Bröstet är gulaktigt bufffärgat och buken är vit, båda täckta av rundade, svarta fläckar som blir tätare på nedre bröstet. I flykten syns de vita undre vingtäckarna tydligt, och de tre yttre stjärtpennorna har vita kanter. Könen är helt lika till utseendet, vilket gör det omöjligt att skilja hanar och honor på fjäderdräkten. Ungfåglar är mycket lika de vuxna men har en blekare ovansida där många fjädrar har ljusare, krämfärgade mittpartier. Deras undersida är gulaktig med mindre och finare fläckar, och de får en mer bufftonad undersida under sin första vinter.

Det finns tre erkända underarter som skiljer sig något i storlek och fjäderdräkt. Den vanliga dubbeltrasten (Turdus viscivorus viscivorus) är nominatformen som häckar i Europa och västra Asien. Denna form visar en klinal variation över sitt utbredningsområde, där fåglarna i västra Europa är mörkast och de i Sibirien och Turkiet är blekast. Underarten Turdus viscivorus bonapartei från Centralasien och Himalaya är något större, upp till 30 centimeter lång, och är blekare grå ovanför samt vitare under med färre svarta fläckar. Underarten Turdus viscivorus deichleri från Nordvästra Afrika, Korsika och Sardinien liknar bonapartei i utseende men är närmare nominatformen i storlek, även om den har en smalare näbb.

Sång och läten

Dubbeltrasten är känd för sin högljudda och långt bärande sång som framförs av hanen. Sången består av flöjtlika melodiska visslingar som ofta återges som chewee-trewuu ... trureetruuruu och upprepas tre till sex gånger i följd. Denna sång används för att markera revir, attrahera en hona och bibehålla bandet inom paret. Tonen i sången påminner om koltrastens eller taltrastens sång, men jämfört med dessa släktingar anses dubbeltrastens repertoar vara mindre varierad och mångsidig. Sången hörs ofta även under blåstigt och regnigt väder, vilket gett fågeln det engelska smeknamnet stormcock. Dess vanliga lockläte är ett torrt och raspigt trr eller zrr.

Utbredning och systematik

Dubbeltrasten har ett mycket stort utbredningsområde som sträcker sig från Nordvästra Afrika (Marocko, Algeriet, Tunisien) upp genom större delen av Europa, dock inte på Island. Utbredningen fortsätter österut genom Ryssland till västra Sibirien och genom Kazakstan, Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien, till Nepal och Kina. Delar av den globala populationen är stannfåglar, medan de nordligaste och östligaste häckningsområdena överges på vintern. Dessa populationer flyttar då söderut, ofta i små flockar. Arten häckar på höjder upp till 3900 meter över havet, särskilt i trädgränszonen i södra Europa. I Sverige häckar dubbeltrasten i nästan hela landet utom i fjälltrakterna och de nordligaste delarna, och är en flyttfågel som är en sommargäst mellan april och oktober med vinterkvarter i södra Europa.

Arten delas upp i tre underarter. Den vanliga dubbeltrasten Turdus viscivorus viscivorus är nominatformen som häckar i Europa och österut till floden Ob och nordöstra Iran. Underarten Turdus viscivorus deichleri häckar i nordvästra Afrika samt på Korsika och Sardinien. Underarten Turdus viscivorus bonapartei häckar från östra Sibirien till Centralasien och Himalaya, och övervintrar så långt söderut som norra Indien. Det finns en viss oenighet om gränsen mellan de två östliga underarterna, och en isolerad population på Krim har ibland försökts separeras som en egen underart men anses inte giltig. Fossila fynd av dubbeltrast har gjorts i Pleistocena avlagringar från Polen och Sicilien.

Ekologi och biotop

Dubbeltrasten trivs bäst i öppen skogsmark, parker, häckar och odlad mark. Dess föredragna biotop i Sverige är hällmarkstallskog med närliggande åkerlyckor och gläntor. Arten är en tidig häckare som bygger sitt bo tidigt på våren. Boet är en öppen skål som placeras mot en trädstam eller i en trädförgrening, ofta på en höjd. Det är byggt av material som lavar, kvistar och gräs. Honan lägger vanligtvis ett kull på tre till fem ägg, även om fem ägg nämns som vanligt i svenska källor. Äggen är grönvita med violetta och rödbruna fläckar och prickar. Honan ruvar äggen ensam i cirka 12 till 15 dagar. Efter kläckningen matas ungarna i boet av båda föräldrarna i drygt två veckor, ungefär 14 till 16 dagar, innan de blir flygga. Dubbeltrasten har normalt två kullar per häckningssäsong.

Föda och försvar av resurser

Dubbeltrasten är en allätare med en mycket bred föda. Den livnär sig på en mängd olika ryggradslösa djur som maskar, larver och insekter. Under höst- och vintermånaderna blir olika slags bär en viktig näringskälla. Dess favoritbär inkluderar de från mistel, järnek, idegran och hagtorn. Dess böjelse för mistelbär är direkt avspeglad i både dess vetenskapliga namn, Turdus viscivorus, och många av dess trivialnamn som misteltrast, engelskans Mistle Thrush och tyska Misteldrossel. Parasitplantan mistel gynnas av detta, eftersom dess frön sprids via fågelns exkrementer till grenar där de kan gro. Under vintern kan en dubbeltrast mycket aggressivt försvara ett träd med mistelklumpar eller andra bär som en personlig matreserv för tider när födan är knapp. Den jagar då bort andra trastar och bätande fåglar som sidensvansar från sitt värdefulla förråd.

Predatorer, parasiter och hot

Dubbeltrasten jagas av ett brett spektrum av rovfåglar, vilket gör den till ett byte för många predatorer. Bland ugglorna som jagar den finns pärluggla, jorduggla, kattuggla, slaguggla och berguv. Rovfåglar som kungsörn, tornfalk, ormvråk, röd glada, duvhök, pilgrimsfalk och sparvhök ingår också i dess fiender. Äggen och ungarna i boet kan dessutom tas av katter och olika kråkfåglar. Trots detta är de vuxna fåglarna tillräckligt orädda och modiga för att försvara sina bon energiskt och kan ibland till och med angripa människor som kommer för nära. Dubbeltrasten är också värd för en rad parasiter. Bland de yttre parasiterna kan loppor som Ceratophyllus gallinae och Dasypsyllus gallinulae, vanlig fästing och kvalstret Neotrombicula autumnalis nämnas. Inre parasiter inkluderar bandmaskar, nematoder och Syngamus merulae, en släkting till gapmask. Dessutom kan den bära blodparasiter som Trypanosoma och arter från släktet Plasmodium.

Status och populationsutveckling

Dubbeltrasten har ett mycket stort globalt utbredningsområde och dess totala bestånd anses vara stabilt. På grund av detta listar Internationella naturvårdsunionen (IUCN) arten som livskraftig (Least Concern). Den globala världspopulationen uppskattas till mellan 12,2 och 22,7 miljoner vuxna individer. Historiskt sett fanns en utbredningsexpansion under 1700-talet och tidigt 1800-tal, medan det under senare decennier har noterats en liten nedgång, möjligen på grund av förändringar i jordbruksmetoder. I Sverige listas dubbeltrasten som livskraftig av Artdatabanken. Den svenska populationen har ökat kraftigt under 2000-talet. Mellan åren 2011 och 2020 ökade den med 44 procent, och mellan 2001 och 2020 ökade den med över 100 procent. Det svenska beståndet uppskattades år 2018 till 470 000 häckande par.

Dubbeltrasten i kultur och historia

Trastar har länge varit en del av mänsklig kultur, både som föda och i konsten. Benrester av trastar har hittats i europeiska grottlämningar som dateras till den senaste istiden. Ett latinskt ordspråk från tidigt 1500-tal, samlat av Desiderius Erasmus, lyder Turdus malum sibi ipse cacat vilket betyder trastens problem den själv utskiter. Detta refererar till hur trasten sprider frön till de klibbiga mistelbären, som sedan användes för att tillverka fågellim som i sin tur användes för att fånga fåglar. Under renässansen avbildades dubbeltrasten i konsten. Målaren Giovanni da Udine, som tillhörde Rafaels skola, skapade en skiss med titeln Dubbeltrast och alpkråka. Denna skiss var förberedelse för verket Fågel med girlang och frukt, som sedan utgjorde grunden för en fresk av Rafael i Apostoliska palatset. I den tidiga renässansdikten The Harmony of Birds, utgiven i mitten av 1500-talet, särskiljs dubbeltrasten från taltrasten, där dubbeltrasten sägs sjunga sanctus, sanctus.

Vanliga frågor om Dubbeltrast

Hur känner man igen en dubbeltrast?

Dubbeltrasten är en mycket stor trast, mellan 26 och 29 centimeter lång, med ett vingspann på cirka 45 centimeter. Den har en stockig och upprätt hållning när den står på marken. Fjäderdräkten är blekgråbrun på ovansidan med en olivbrun anstrykning, medan undersidan är vit till gulaktig buff med tydliga, runda svarta fläckar. I flykten syns de vita undre vingtäckarna och de vita ytterkanterna på stjärten tydligt. Den är betydligt större, ljusare och mer långstjärtad än den liknande taltrasten. Sången är ljudlig och melodisk med flöjtlika toner och kan höras även i dåligt väder.

Var i Sverige kan man se dubbeltrast?

Dubbeltrasten häckar i nästan hela Sverige, med undantag för fjälltrakterna och de allra nordligaste delarna av landet. Den föredrar skogsmark, särskilt hällmarkstallskog med gläntor och åkerlyckor. I Sverige är den en flyttfågel och en sommargäst, vanligtvis påträffad mellan april och oktober. På vintern flyttar den till vinterkvarter i södra Europa. Arten kan även påträffas på höjder upp till 3900 meter över havet i södra Europa, men i Sverige finns den i lägre terräng.

Vad äter dubbeltrasten?

Dubbeltrasten har en mycket varierad kost som inkluderar både djurisk och växtlig föda. Den äter djurisk föda som maskar, larver och en mängd olika insekter. Under höst och vinter blir olika slags bär en viktig näringskälla. Den har en särskild förkärlek för mistelbär, vilket gett den dess vetenskapliga och många trivialnamn. Andra favoritbär kommer från järnek, idegran och hagtorn. Under vintern kan den aggressivt försvara ett träd med bär, som mistelklumpar, som en personlig matreserv mot andra fåglar.

Hur stor är dubbeltrasten och vilka är dess naturliga fiender?

Dubbeltrasten är den största trasten i Europa, med en längd på 27 till 28 centimeter för nominatformen och en vikt som varierar från 93 till 167 gram, med ett genomsnitt på cirka 130 gram. Den har många naturliga fiender i form av rovfåglar. Bland ugglor som jagar den finns pärluggla, jorduggla, kattuggla, slaguggla och berguv. Rovfåglar som kungsörn, tornfalk, ormvråk, duvhök, pilgrimsfalk och sparvhök ingår också i dess predatorer. Ägg och ungar kan dessutom tas av katter och olika kråkfåglar.

Vad är skillnaden mellan dubbeltrast och taltrast?

Dubbeltrasten är betydligt större och mer långstjärtad än taltrasten, med en mer upprätt hållning. Den har en ljusare fjäderdräkt med gråbruna toner på ovansidan, medan taltrasten är varmare brun. Båda arterna har fläckade undersidor, men dubbeltrastens fläckar är runda och svarta på en vit till bufffärgad bakgrund. I flykten är dubbeltrastens flykt kraftfullare och sker i längre bågar. Sången skiljer sig också markant. Dubbeltrastens sång är gällare, högljuddare och mindre varierad än taltrastens.

Varför heter den dubbeltrast eller misteltrast och hur häckar den?

Namnet misteltrast, som används på många språk, kommer direkt från fågelns föda. Dess vetenskapliga namn Turdus viscivorus betyder mistelätande trast, där viscum är latin för mistel. Det svenska namnet dubbeltrast har en annan ursprungshistoria. Äldre dialektala namn inkluderar gråstare i Östergötland och trost i Värmland. Dubbeltrasten bygger ett öppen skålbo tidigt på våren, ofta högt upp i ett träd mot stammen eller i en förgrening. Honan lägger vanligtvis tre till fem grönvita ägg med violetta och rödbruna fläckar, som hon ruvar i cirka två veckor. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna i boet i drygt två veckor innan de lämnar boet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.