Dandie dinmont terrier

Historia och ursprung

Dandie dinmont terriern har sitt ursprung i gränslandet mellan England och Skottland där den användes för jakt på utter, grävling och räv under 1600- och 1700-talen. Rasen har gemensamt ursprung med bedlingtonterriern och på 1870-talet kunde syskon fortfarande registreras som någon av de båda raserna. En målning av Thomas Gainsborough från cirka 1770 visar en hund som liknar dagens dandie dinmont terrier. Rasens ursprungliga kärnområde var Cheviotbergen i Northumberland i Nordöstra England.

Rasen fick sitt namn från Walter Scotts romanfigur Dandie Dinmont i Guy Mannering från 1814. Figuren var delvis baserad på den verklige lantbrukaren James Davidson från Hindlee i Cheviotbergen, som var känd för sina terriers. Scott köpte hundar från Davidson och romanens popularitet gjorde rasen eftertraktad, även bland adeln där drottning Victoria ägde exemplar av rasen. James Davidson dokumenterade sin avel och anses vara den moderna rasens grundare.

Under 1800-talet spekulerades det om att taxblod kan ha introducerats i rasen, en teori som först lanserades av John Henry Walsh under pseudonymen Stonehenge på 1880-talet. Denna teori förnekades av många uppfödare på den tiden. Rasen var involverad i utvecklingen av bedlingtonterriern. Fram till 1870-talet var rasen relativt okänd utanför gränsområdet, men efter publiceringen av Scotts roman blev den populär och eftertraktad för jakt.

Utseende och fysiska egenskaper

Dandie dinmont terriern är en lågställd hund med lång kropp och korta ben. Den har en muskulös hals, pendelöron och en karakteristiska tofs av hår på huvudet. Pälsen finns i två huvudfärger: pepparfärgad (från mörkt blåsvart till ljust silvergrå) och senapsfärgad (från rostrött till blekt gulbrun). Den muskulösa halsen har utvecklats från rasens användning mot större vilt.

Enligt rasstandarden ska hunden vara 20-28 cm hög och väga 8-11 kg. Trots sin lilla storlek är den muskulös och kraftfull, en arv från dess ursprung som jakthund på större vilt som utter och grävling. Ovanligt för skotska terrierraser är dess pendelöron. Kroppsbyggnaden med lång rygg och korta ben gör den till en lågbent terrier.

Temperament och användningsområde

Dandie dinmont terriern beskrivs som en vänlig men tuff liten hund med gott temperament. Den är lämplig som familjehund för hushåll med äldre barn. Rasen är känd för att vara rörlig, vig och alert, egenskaper som var viktiga i dess ursprung som jakthund. Enligt rasstandarden ska den uppvisa rörlighet, vighet och ett gott temperament.

Trots att den idag främst är en sällskapshund behåller den många av de egenskaper som gjorde den till en skicklig jaktterrier. Den är modig, uthållig och intelligent, men kan också vara något självständig och envis. Från början var rasen främst en jakthund som användes till att jaga djur som råttor, vesslor, rävar, grävlingar och uttrar. Dessa jaktegenskaper är fortfarande önskvärda enligt rasstandarden även för den moderna sällskapshunden.

Hälsa, avel och sårbar status

Dandie dinmont terriern kan drabbas av ryggproblem på grund av sin långa kropp och korta ben. Rasen har också en högre frekvens av cancer än genomsnittet för hundraser. Dessa hälsoproblem har lett till att aveln fokuserar på att främja hälsa och livslängd. Svenska Kennelklubben har en rasspecifik avelsstrategi för dandie dinmont terrier som tar hänsyn till dessa utmaningar.

På grund av de låga registreringssiffrorna klassas rasen som en sårbar inhemsk ras i Storbritannien. År 2010 registrerades 151 valpar i Storbritannien, den högsta siffran på tio år. Under en särskilt låg period mellan juli och september 2003 registrerades endast 21 valpar, varav 18 var hanar. Samma år registrerades bara 90 valpar totalt i Storbritannien, jämfört med 9 823 för West Highland White Terrier.

Rasen är en av de mest sällsynta inhemska terrierraserna i Storbritannien. Endast Skye, Sealyham, Manchester och Glen of Imaal Terrier har lägre registreringssiffror. Kennel Club i Storbritannien satte 2006 rasen på en ny lista över sårbara inhemska raser, definierade som raser med färre än 300 valpregistreringar per år som har sitt ursprung i Storbritannien och Irland. I USA registrerades bara 75 valpar under en liknande period som den låga perioden i Storbritannien.

Rasklubbar och internationell spridning

Den första rasklubben, Dandie Dinmont Terrier Club, bildades 1875 i Selkirk och är världens tredje äldsta rasklubb. Klubben bildades på Fleece Hotel i Selkirk den 17 november 1875 med Lord Melgund som första ordförande. William Wardlaw Reid skrev rasstandarden som antogs ett år senare på ett nytt klubbmöte. Klubbens första utställning hölls i Carlisle 1877.

Rasen erkändes av American Kennel Club 1888 och av United Kennel Club 1918. Under andra världskriget splittrades många kennlar och hundar förstördes på grund av brist på mat och arbetskraft. Efter kriget ledde flera kennlar arbetet med att återetablera rasen, inklusive Bellmead Kennels som först låg i Surrey och senare flyttade till Old Windsor. Bellmead Kennels fortsatte att avla dandies fram till början av 1990-talet.

Idag finns det flera klubbar som arbetar för rasen i Storbritannien, inklusive Southern Dandie Dinmont Terrier Society och Caledonian Dandie Dinmont Club för Skottland. Tidigare fanns även Scottish Dandie Dinmont Terrier Society som gick samman med Dandie Dinmont Terrier Club 1929. Klubbens utställningar hölls årligen i Carlisle fram till 1982, med undantag för krigsåren, och flyttade sedan söderut till Cheshire och Lancashire 2001. Dandie Dinmont Terrier Club är inte den enda rasklubben i Storbritannien.

Rasens tidiga utveckling och föregångare

Rasens tidiga ursprung är inte helt klarlagt, men hundar som ägdes av Allans-familjen i Holystone, Northumberland på tidigt 1700-tal tros ha varit involverade. Familjens huvud var Willie Piper Allan, född i Bellingham, som höll hundar för utterjakt. Lord Ravensworth anlitade en gång Allan för att ta bort uttrar från dammen i Eslington Park. Lord Ravensworth försökte sedan köpa en av Allans hundar, vilket Allan vägrade.

Willie Allan dog den 18 februari 1779 och hans hundar gick i arv till hans son James. James son ärvde sedan hundarna och sålde en hund vid namn Old Pepper till Francis Sommer från Town Yetholm på den skotska sidan av gränsen. Old Pepper härstammade från en av Willie Allans hundar som hade arbetat på Lord Ravensworths gods. Dessa hundar kan ha varit en typ av borderterrier, även om andra teorier finns, inklusive idén att de är en korsning mellan skotsk terrier och skye terrier.

Vanliga frågor om Dandie dinmont terrier

Var kommer dandie dinmont terriern ifrån?

Dandie dinmont terriern har sitt ursprung i gränslandet mellan England och Skottland, särskilt Cheviotbergen i Northumberland. Rasen utvecklades som en specialiserad jakthund för jakt på utter, grävling och räv under 1600- och 1700-talen. Den fick sitt namn från en romanfigur i Walter Scotts Guy Mannering från 1814 och är den enda hundrasen uppkallad efter en fiktiv karaktär. Romanfiguren Dandie Dinmont var delvis baserad på den verklige lantbrukaren James Davidson från Hindlee.

Hur ser en dandie dinmont terrier ut?

Dandie dinmont terriern är en liten, lågställd hund med lång kropp och korta ben. Den har en karakteristisk tofs av hår på huvudet och pendelöron. Pälsen finns i två huvudfärger: pepparfärgad (från mörkt blåsvart till ljust silvergrå) och senapsfärgad (från rostrött till blekt gulbrun). En fullvuxen hund är 20-28 cm hög och väger 8-11 kg. Den har en muskulös hals som har utvecklats från rasens användning mot större vilt.

Vilket temperament har dandie dinmont terriern?

Dandie dinmont terriern beskrivs som vänlig men tuff, med gott temperament. Den är lämplig som familjehund för hushåll med äldre barn. Rasen är känd för att vara rörlig, vig och alert, egenskaper som var viktiga i dess ursprung som jakthund. Den är modig, uthållig och intelligent, men kan också vara något självständig och envis. Enligt rasstandarden ska den uppvisa rörlighet, vighet och ett gott temperament.

Finns dandie dinmont terrier i Sverige?

Ja, dandie dinmont terrier finns i Sverige men är en relativt ovanlig ras. Svenska Kennelklubben har en rasspecifik avelsstrategi för rasen. Trots sin ovanlighet finns det en dedikerad grupp av uppfödare och ägare som arbetar för att bevara rasen i landet. Rasen har en internationell standard från Fédération Cynologique Internationale som även gäller i Sverige.

Vilka hälsoproblem har rasen?

Dandie dinmont terriern kan drabbas av ryggproblem på grund av sin långa kropp och korta ben, liknande problem som hos taxar. Rasen har också en högre frekvens av cancer än genomsnittet för hundraser. Dessa hälsoproblem har lett till att aveln fokuserar på att främja hälsa och livslängd. Svenska Kennelklubben har en rasspecifik avelsstrategi för dandie dinmont terrier som tar hänsyn till dessa utmaningar.

Varför är dandie dinmont terrier en sårbar ras?

Dandie dinmont terrier klassas som en sårbar inhemsk ras i Storbritannien på grund av mycket låga registreringssiffror. År 2010 registrerades bara 151 valpar i Storbritannien, den högsta siffran på tio år. Under en särskilt låg period 2003 registrerades endast 21 valpar på tre månader. I USA registrerades bara 75 valpar under en liknande period. Rasen är en av de mest sällsynta terrierraserna, med lägre registreringssiffror än endast några få andra brittiska terrierraser som Skye och Sealyham.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.