Clumber spaniel

Rasens historia och ursprung

Clumber spanielns historia är omgärdad av vissa oklarheter, men dess namn härstammar säkert från egendomen Clumber Park i Nottinghamshire, som tillhörde Henry Pelham-Clinton, 2:e hertig av Newcastle. En populär men obevisad teori, som framfördes i Hugh Dalziels hundlexikon 1879, säger att rasen skulle ha räddats dit från Frankrike av hertigen av Noailles undan franska revolutionen och vara en korsning mellan franska bassethundar och den nu utdöda alpspanieln. Det finns dock inga historiska belägg för detta, och teorien var Dalziels personliga förklaring till rasens korta ben. En skogvaktare på godset skrev i sitt testamente att spanielarna fanns på Newcastle House redan vid hertigens tillträde 1768.

Den äldsta kända avbildningen av en clumber är målningen The Return from Shooting, utförd av Francis Wheatley 1788. Spanielar av liknande typ har även avlats på andra gods under 1700- och 1800-talen. Rasen visades på den andra engelska hundutställningen 1859. Den ursprungliga typen har inte förändrats dramatiskt sedan dess, men dagens hundar är ungefär dubbelt så stora och tunga. Den brittiska rasklubben bildades 1904.

Clumber spanieln har traditionellt varit en jakthund för aristokratin vid storgodsens klappjakter. Rasen decimerades svårt under första världskriget och fick byggas upp på nytt. I Sverige introducerades rasen på 1960-talet och den svenska Clumber Spanielklubben grundades 1972. The Working Clumber Spaniel Society grundades 1984 i England för att främja rasen som en genuin jakthund för fältjakt. Rasen har även hållits av medlemmar av den brittiska kungafamiljen, inklusive prins Albert, kung Edward VII och kung George V.

Utseende och fysiska kännetecken

Clumber spanieln är den största och tyngsta av alla spanielraser. Den är lång och tungbyggd med en rektangulär kroppsform och en kraftig, djup bröstkorg. Benen är korta och tjocka, och rasen har en tung benstomme. Huvudet är stort och massivt med en bred skalle, en fyrkantig nos och mun och stora, vinlövsliknande öron. Uttrycket beskrivs ofta som sorgset, sömnigt eller 'smältande'. En karakteristisk egenskap är den rullande gångarten.

Pälsen är tät, rak, slät, silkesaktig och väderbeständig med befjädring kring öronen, buken och benen. Grundfärgen är vit, med tecken i citrongult, orange eller brunt runt ögonen och vid svansroten. Fräknar på munnen och frambenen är vanligt. Rasen behöver inte trimmas regelbundet, men pälsen bör borstas igenom dagligen, särskilt efter utomhusvistelse för att hålla den ren och fri från tovor. Clumber spanieln liknar den mindre Sussex spanieln i form.

Karaktär, temperament och användning

Clumber spanieln beskrivs som en lojal, öm och värdig hund med en mild karaktär. Den är vanligtvis lugn, tålig och sedat, vilket ofta gör den till en bra familjehund som går bra ihop med barn. Mot främlingar kan den vara reserverad, ståtlig och tillbakadragen. Rasen är känd för att vara självständig, egensinnig, ha integritet och ett eget sinne, mer så än många andra spanielraser. Den har ett starkt trofébeteende och en oupphörlig vilja att bära på saker, vilket kan leda till att den sväljer föremål.

Som jakthund avlades clumbern fram för arbete i tät, tung terräng där ett skarpt luktsinne krävdes för att hitta vilt. Den har ett utmärkt luktsinne och ett långsamt, systematiskt och tyst arbetssätt inom skotthåll. Ursprungligen arbetade den i koppel eller flock. Den är väl lämpad för jakt på fasan och rapphöna i snårrik mark och har god uthållighet. Den breda munnen gör den skicklig på att apportera olika typer av vilt. Trots sin lugn i hemmet behöver rasen mycket motion och mental stimulans, gärna i form av spårarbete som viltspår.

Clumber spanielar är inte kända för att skälla ofta och anses mer som sällskap i hemmet än som vakthundar. De kan vara nöjda både inomhus och utomhus men verkar som mest glada när de är med sin ägare. Valpar är särskilt nyfikna och leksamma. Rasen kan tendera att dregla på grund av sina mycket lösa läppar (flews). De är medelsvåra att fälla och kräver frekvent borstning och vård.

Hälsa, vanliga sjukdomar och avelsutmaningar

Clumber spaniel är en ras med en liten avelsbas, vilket innebär betydande hälsoutmaningar. Ett inkorsningsprojekt med en cocker spanielhane av jakttyp genomfördes i Sverige 2003, godkänt av Svenska Kennelklubben, för att motverka tecken på inavelsdepression såsom minskad fertilitet. Redan i andra generationen kunde två tikar registreras som renrasiga clumber spaniel. Rasen kan lida av tillfällig hälta under valpens snabba tillväxtperiod mellan sex och tolv månaders ålder, vilket brukar gå över när benväxten är klar.

Andra vanliga, mindre allvarliga problem är påverkade analkörtlar, som kan behöva tömmas av en veterinär, och en markant värmekänslighet. Clumber spanielar tål inte att lämnas utan skugga och kan lätt bli överhettade och uttorkade. Dessutom har rasen ofta svårigheter med att bli dräktiga och föda, och kejsarsnitt kan vara nödvändigt. Vissa hundar kan också vara känsliga för narkos.

Allvarligare ärvda sjukdomar inkluderar ögonlidelserna entropion, vilket är inåtvända ögonlock som irriterar hornhinnan, och ectropion, vilket är utåtvända ögonlock som leder till ökad exponering och risk för inflammation. Dessa tillstånd kräver ofta kirurgisk behandling. Andra allvarliga tillstånd är ryggskivbråck (spinal disc herniation), som kan orsaka smärta till förlamning, och höftledsdysplasi (HD). En brittisk bedömning 2001 gav clumber spaniel det näst sämsta genomsnittliga HD-poängen bland raser, och en amerikansk undersökning fann att 45,7 procent av de testade hundarna var drabbade. Livslängden uppskattas till cirka 12,3 år enligt en brittisk studie från 2024.

Rasens nuvarande ställning, vård och framtid

Clumber spaniel är en numerärt liten ras som av den brittiska kennelklubben The Kennel Club klassas som sårbar på grund av sitt låga antal. Rasen har ett visst stöd av The Working Clumber Spaniel Society i England, som bildades 1984 för att främja rasen som en äkta jakthund för fältjakt och stå som en kraft bakom dess förnyelse. I Sverige ingår rasklubben i Svenska Spaniel- och Retrieverklubben under Svenska Kennelklubbens paraply. Rasen blev en av de första tio att erkännas av American Kennel Club redan 1884 och introducerades i Kanada 1844.

För att upprätthålla en god hälsa hos clumber spanieln krävs regelbunden borstning av den täta pälsen för att hantera den medelsvåra fällningen. Hundar av denna ras kan dregla på grund av sina lösa läppar. De behöver god motion och mental stimulans men är inte överdrivet aktiva inomhus och tycker om att vila och sova. De anses inte vara skälliga och fungerar bättre som sällskapshundar än som vakthundar. Rasens framtid är kopplad till ansvarsfull avel som adresserar de ärftliga hälsoproblemen och upprätthåller dess arbetsförmåga och karaktärsdrag.

Vanliga frågor om Clumber spaniel

Varifrån kommer clumber spanieln och vad betyder namnet?

Clumber spanieln kommer från England. Rasen är namngiven efter Clumber Park, en egendom i Nottinghamshire som tillhörde Henry Pelham-Clinton, 2:e hertig av Newcastle, där rasen först utvecklades. En obevisad teori från 1800-talet säger att förfäderna kom från Frankrike, men den äldsta säkra dokumentationen av rasen på godset är från 1768. Namnet är alltså en direkt geografisk koppling till platsen där den avlats fram, inte till någon specifik person i rasen.

Hur ser en clumber spaniel ut och hur känner man igen den?

Clumber spanieln är den största och tyngsta spanielrasen. Den har en lång, tung och rektangulär kropp med korta, tjocka ben och ett stort, massivt huvud med ett sorgset eller sömnigt uttryck, en fyrkantig nos och stora, hängande öron som påminner om vinlöv. Pälsen är vit med gula, orangea eller bruna tecken, vanligtvis runt ögonen och vid svansroten, och ofta med fräknar på mun och ben. En mycket typisk egenskap är dess rullande, lunkande gång. Den utstrålar styrka, lugn och värdighet.

Vad är clumber spanieln för typ av hund? Är den en bra familjehund?

Clumber spanieln är en stötande fågelhund, specifikt avlad för jakt i tung och tät terräng. Karaktärsmässigt beskrivs den som lojal, öm, lugn, tålig och sedat. Den är ofta reserverad och ståtlig mot främlingar men går generellt sett bra ihop med barn på grund av sitt tåliga sätt, vilket gör den till en potentiellt bra familjehund. Den är dock mer självständig, egensinnig och har mer integritet än många andra spanielraser och behöver tydlig ledning och mental stimulans för att trivas fullt ut.

Vilka är de vanligaste hälsoproblemen för rasen?

Rasen har en liten avelsbas och är känslig för flera ärftliga sjukdomar. Allvarliga vanliga problem är höftledsdysplasi (HD), där rasen har bland de sämsta genomsnittspoängen, ryggskivbråck och ögonlidelser som entropion och ectropion. Mindre allvarliga men vanliga besvär är tillfällig hälta under valptillväxt, påverkade analkörtlar och en uttalad känslighet för värme. Rasen har också ofta svårigheter med fortplantning och kan kräva kejsarsnitt. En brittisk studie från 2024 uppskattade medellivslängden till 12,3 år.

Behöver clumber spanieln mycket motion och träning?

Ja, trots sin lugna och något sedata uppsyn behöver clumber spanieln mycket motion och mental stimulans. Den är byggd för arbete och har ett utmärkt luktsinne, vilket gör att den särskilt trivs med aktiviteter som spårarbete, till exempel efter vilt. Den behöver regelbundna och långa promenader för att hålla sig frisk. Utan tillräcklig motion och utmaningar kan den lätt bli överviktig eller uttråkad. Dess systematiska arbetssätt i fält kräver dock inte extrem snabbhet utan snarare uthållighet.

Finns det många clumber spanielar i Sverige och hur ser avelssituationen ut?

Nej, clumber spaniel är en numerärt liten ras över hela världen och klassas som sårbar på grund av det låga antalet. I Sverige introducerades rasen först på 1960-talet och den svenska Clumber Spanielklubben grundades 1972. Antalet hundar är begränsat, vilket också bidrar till utmaningar med en liten avelsbas. På grund av tecken på inavelsdepression, som minskad fertilitet, genomfördes ett godkänt inkorsningsprojekt i Sverige 2003 med en cocker spaniel för att bredda genpoolen, vilket visade sig lyckat.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.