Blåhake

Utbredning och systematik

Blåhakens häckningsområde är mycket omfattande och täcker taigazonen från Nord- och Mellaneuropa österut till östra Sibirien och nordvästra Alaska. I Norden finns den från Lappland och norra Finland söderut längs fjällen till Dovre i Norge och Jämtland i Sverige. Arten är en flyttfågel som övervintrar i ett stort område från nordvästra Afrika och österut över Arabiska halvön till Indien och Sydostasien. Taxonomiskt behandlas blåhaken som en art, men den delas in i ett antal underarter som skiljer sig åt i utseende och utbredning. Antalet erkända underarter varierar mellan olika auktoriteter, från åtta till tolv. Genetiska studier bekräftar dock att alla populationer tillhör samma art. De svenska underarterna är rödstjärnig blåhake (Luscinia svecica svecica) och vitstjärnig blåhake (Luscinia svecica cyanecula).

Den rödstjärniga blåhaken häckar i fjälltrakterna från Dalarna till Lappland, främst i fuktig fjällbjörkskog och videsnår. Den vitstjärniga blåhaken är en nylig invandrare till Sverige, som första gången häckade 2015. Den förekommer sällsynt i vassområden och sanka marker i sydvästra Sverige, framför allt i Halland. Under flytten kan blåhaken observeras över hela Sverige. Studier tyder på att de svenska fjällhäckande fåglarna övervintrar i Indien. Tidigare klassificerades blåhaken som en trast, men genetiska studier visar att den är närmare släkt med flugsnappare som stenskvättor och näktergalar.

En mängd olika populationer har beskrivits, och olika taxonomiska auktoriteter erkänner olika många underarter. Clements et al 2021 delar in dem i fyra grupper: den rödstjärniga svecica-gruppen, den iberiska azuricollis, den vitstjärniga cyanecula-gruppen och den kaukasiska magna. En annan indelning föreslås i verket Handbook of Western Palearctic Birds, där underarten volgae anses vara en hybridform. Svenska BirdLife Sverige följer sedan 2022 denna senare indelning. Trots de många underarterna och deras variation i utseende har genetiska studier bekräftat att det rör sig om en enda art.

Utseende och läte

Blåhaken är en ganska liten och slank fågel med långa ben. Den har ett vingspann på 13 till 15 centimeter och väger mellan 12 och 25 gram. Dess utseende varierar beroende på årstid, ålder, kön och underart. Alla dräkter har dock ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och roströda fält på stjärtbasens sidor, vilket syns tydligt när fågeln flyger eller knycker med stjärten. Hanens mest iögonfallande kännetecken är den blå strupen och det övre bröstet. Hos den i Sverige vanligaste underarten, den rödstjärniga blåhaken, finns en roströd fläck mitt i det blå fältet. Den vitstjärniga underarten har istället en vit mittfläck. Honan saknar det färgstarka blået och har antingen ett otydligt ljusblått eller ingen blå färg alls. På vintern blir hanens fjäderdräkt mer lik honans, med vit haka och strupe och endast ett blått band kvar på bröstet.

Blåhakens sång är stark, varierad och härmande, och kan påminna om dess nära släkting näktergalen. Sången innehåller ett utmärkande surrande läte blandat med klarare, klocklika toner. De olika underartsgrupperna går att särskilja på lätet. Fågeln rör sig ofta hoppande på marken med lätt hängande vingar och har för vana att stanna upp och knycka med stjärten. Dess vanliga lockläte är ett typiskt "chack". Hanens fjäderdräkt är som ljusast på våren och sommaren, eftersom fjädrarnas ljusa spetsar som bildats efter höstruggningen nötts bort och avslöjar de klara färgerna under.

Ekologi och häckning

Blåhakens biotopval varierar geografiskt. I norra Europa, inklusive de svenska fjällen, häckar den i videsnår och fuktig fjällbjörkskog. I södra och mellersta Europa föredrar den istället busk- eller vassområden i sanka våtmarker och längs åar. Den kan också häcka i torrare, bergig terräng, som i Kaukasus. Under höstflytten rastar den ofta i vassar och i frodig vegetation nära vatten. Boet placeras väl gömt, antingen lågt i täta busksnår eller direkt på marken i en grästuva, alltid i närheten av vatten. Det skålformiga boet byggs av torrt gräs och löv och fodras med finare strån.

Honan ruvar de fem till sju äggen i tolv till fjorton dagar. Äggen är blekt grönaktiga eller grönblå med roströda fläckar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna, som lämnar boet efter ytterligare tolv till fjorton dagar. Födan består huvudsakligen av insekter, deras larver och puppor samt maskar, som fågeln söker på fuktiga platser och vid vatten. På hösten kompletterar den kosten med bär. Efter häckningssäsongen genomgår fåglarna en fullständig ruggning som påbörjas i juli och är klar efter 40 till 45 dagar, innan vinterflytten börjar. Nyligen flygga ungfåglar är fläckiga i brunt och genomgår en ruggningsperiod till en första vinterdräkt som liknar honans.

Förekomst och historia i Sverige

I Sverige förekommer två underarter av blåhake som har skilda utbredningsområden och biotopval. Rödstjärnig blåhake häckar i fjälltrakterna från Dalarna till Lappland. Vitstjärnig blåhake är en nylig invandrare som första gången häckade i Sverige 2015 och som sällsynt häckar i vassområden och sanka marker i sydvästra Sverige. Underarten cyanecula påträffades första gången i Sverige i juni 1943 när en hane sjöng i Oset i Närke. Länge var den en mycket sparsam gäst, och inga fynd gjordes under perioden 1976 till 1980. Från 2011 började den dock uppträda årligen. År 2015 gjorde den häckningsförsök i Skåne och 2018 häckade den tillfälligt i Halland.

Inventeringar utförda 2020 och 2021 visade på mellan tolv och sjutton sjungande hanar av vitstjärnig blåhake i Sverige. Av 39 sjungande hanar som noterades under perioden 2017 till 2021 hittades 36 i Halland. Nio av dessa hanar representerade häckande par, och andrakullar upptäcktes från fyra av paren. En studie av blåhakar av underarten svecica som häckar i Norge och Tjeckien visade att de övervintrar i Indien, vilket gör det troligt att även svenska fjällhäckande fåglar flyttar åt sydost. Populationerna i Tjeckien är höghöjdshäckande och ekologiskt separerade från låglandshäckande cyanecula i samma område, och de flyttar till Indien istället för till Afrika.

Status och hot

Globalt sett kategoriseras blåhaken av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som livskraftig. I Sverige har arternas status försämrats. Sedan 2025 kategoriseras blåhaken som nära hotad på grund av en populationsminskning i fjällen, där antalet reproduktiva individer bedöms ha minskat med cirka 25 procent under det senaste decenniet. Minskningstakten ligger nära gränsvärdet för kategorin sårbar. Det svenska beståndet uppskattades 2022 till omkring 231 000 par. De två svenska underarterna har olika hotstatus på grund av sina skilda utbredningsområden och biotopval.

Den rödstjärniga blåhaken, som häckar i fjällen, kategoriseras som nära hotad. Den vitstjärniga blåhaken, som är en nyetablerad och mycket sällsynt häckfågel i sydvästra Sveriges vassar, kategoriseras som starkt hotad. Den globala populationen är stor och inte hotad, men lokala förändringar i habitat och klimat kan påverka bestånden. Arten har en mycket vid utbredning från Europa till Alaska, vilket bidrar till dess stabila globala status trots regionala utmaningar.

Blåhaken och människan

Blåhakens vetenskapliga namn, Luscinia svecica, betyder "den svenska näktergalen", och den har i folkmun kallats för "Nordens näktergal". Ett äldre svenskt namn på fågeln är "blåhane". Arten är utsedd till Lapplands landskapsfågel. Trots sitt vackra utseende och sin melodiska sång är blåhaken för de flesta en skygg fågel som håller sig gömd i tät vegetation. Den är därför lättare att höra än att se. Arten har en lång historia av vetenskaplig klassificering och beskrevs formellt av Carl Linnaeus 1758 under namnet Motacilla svecica. Typlokalen begränsades senare till Sverige och Lappland.

Tidigare placerades den i trastfamiljen, men genetiska studier har lett till att den nu ingår i familjen flugsnappare. Dess närmaste släktingar är asiatiska arter som vitbukig näktergal samt de europeiska näktergalarna. Vissa auktoriteter, som BirdLife International, väljer att placera vitbukig näktergal i ett eget släkte och lyfta ut blåhaken i släktet Cyanecula. Blåhaken och liknande små europeiska flugsnappare kallas ofta för "chats" på engelska. Dess lockläte beskrivs just som ett typiskt "chack"-ljud.

Vanliga frågor om Blåhake

Hur ser en blåhake ut?

Blåhaken är en liten och slank fågel med långa ben. Hanen har en mycket karakteristisk blå strupe och övre bröst, där mittfläcken kan vara röd, vit eller saknas helt beroende på underart. Alla blåhakar, oavsett kön, har ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och roströda sidor på stjärtbasen, vilket syns tydligt i flykten. Honan är mer färglös och brunaktig, och kan ha ett svagt blått anslag eller sakna blått helt. Fågeln har en tunn svart näbb och svarta ögon och ett vingspann på 13 till 15 centimeter.

Var häckar blåhaken i Sverige?

I Sverige häckar två underarter på helt skilda platser. Den rödstjärniga blåhaken häckar i fjälltrakterna från Dalarna och upp till Lappland, främst i fuktig fjällbjörkskog och videsnår. Den vitstjärniga blåhaken är en nyinvandrad underart som häckar sällsynt i sydvästra Sverige, framför allt i Halland. Den häckar i vassområden och sanka marker vid våtmarker. Under flytten kan båda underarterna observeras över stora delar av landet. Den vitstjärniga blåhaken påträffades första gången i Sverige 1943 och började häcka regelbundet först från 2015.

Vad äter blåhaken?

Blåhakens föda består huvudsakligen av små ryggradslösa djur. Den äter insekter, insektlarver och puppor samt maskar, som den söker på fuktiga platser och vid vatten. På hösten, när insekterna blir färre, kompletterar den sin diet med olika sorters bär. Båda föräldrarna samlar föda åt ungarna i boet, som huvudsakligen matas med insekter och larver. Fågeln är en aktiv insektsjägare som ofta befinner sig på marken för att söka föda.

Hur stor är blåhaken och hur länge lever den?

Blåhaken är en ganska liten fågel med ett vingspann på mellan 13 och 15 centimeter. Kroppsvikten varierar mellan 12 och 25 gram, vilket gör den ungefär lika stor som en rödhake. Trots sin litenhet är den en långdistansflyttare som vintertid beger sig till Afrika eller södra Asien. Informationen från anteckningarna nämner inte specifikt artens livslängd, men den genomgår en årlig fullständig ruggning efter häckningen för att upprätthålla sina fjädrar inför flyttningen.

Vilka underarter av blåhake finns det och hur skiljer de sig?

Blåhaken delas in i ett antal underarter som skiljer sig åt i utseende, särskilt hanens strupfärg och fläck. Antalet erkända underarter varierar, men det brukar röra sig om mellan åtta och tolv. De svenska underarterna är rödstjärnig blåhake (med röd mittfläck) och vitstjärnig blåhake (med vit mittfläck). Andra underarter har ingen fläck alls, som underarten magna från Kaukasus, eller en mycket liten vit fläck som azuricollis i Spanien. Underarterna skiljer sig också åt i storlek, biotopval och flyttningsmönster, men genetiska studier bekräftar att det är en och samma art.

Är blåhaken en hotad fågel i Sverige och varför?

Ja, blåhakens status i Sverige har försämrats och arten kategoriseras sedan 2025 som nära hotad. Anledningen är en dokumenterad minskning av populationen i fjällen, där antalet reproduktiva individer skattas ha minskat med cirka 25 procent under de senaste tio åren. Minskningstakten ligger nära gränsvärdet för kategorin sårbar. De två underarterna har olika hotstatus: den rödstjärniga blåhaken är nära hotad, medan den mycket sällsynta vitstjärniga blåhaken är starkt hotad i Sverige. Globalt sett är arten dock livskraftig.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.