Bergamott

Beskrivning och ursprung

Bergamotten är en liten trädart som blommar under vintern. Frukten är ungefär lika stor som en apelsin och har en gul eller grön färg, beroende på mognadsgrad, vilket gör den lik en lime. Genetisk forskning visar att den är en hybrid, sannolikt mellan citron (som i sig är en hybrid) och pomerans, även kallad bitter apelsin. Juicen från frukten beskrivs som mindre sur än citron men mer bitter än grapefrukt. Frukten har ett slätt skal, vilket skiljer den från Citrus hystrix (kaffirlime) som ibland kallas 'Thai Bergamot' men som har ett skrovligt skal.

Namnet bergamott kommer från det franska ordet bergamote, som i sin tur hämtats från italienskans bergamotta. Det finns en teori om att namnet ytterst härstammar från det turkiska beg-armudi, som betyder 'furstepäron', med en association till staden Bergamo i Italien. Det är viktigt att notera att bergamottapelsinen inte är släkt med de örter som också kallas bergamott, som till exempel Monarda didyma (röd bergamott) eller bergamottmynta. Dessa tillhör myntafamiljen och har fått sina namn på grund av en liknande arom, men är helt skilda växter.

Odling och produktion

Bergamotten odlas främst i Medelhavsområdet. Den storskaliga produktionen är koncentrerad till kustområdena vid Joniska havet i provinsen Reggio di Calabria i södra Italien, där klimatet är särskilt gynnsamt. Här är odlingen så omfattande att frukten är förknippad med hela staden Reggio di Calabria. Traditionellt odlas tre olika kultivarer: Feminello, Fantastico och Castagnaro. För att skydda produktionens rykte och kvalitet har den italienska staten infört strikta kontroller, inklusive tester och certifikat för renhet. Den statliga kvalitetskontrollen sköts av Stazione Sperimentale per le Industrie delle Essenze e dei Derivati dagli Agrumi i Reggio di Calabria.

Utöver Italien odlas bergamott även i södra Frankrike, Elfenbenskusten, södra Turkiet (Antalya), Argentina, Brasilien, norra Afrika, Iran och Grekland. I Mauritius odlas den i mindre skala och juicen konsumeras lokalt. Generellt sett odlas frukten dock inte för juicekonsumtion utan nästan uteslutande för utvinning av den eteriska oljan. Det krävs ungefär hundra bergamottfrukter för att producera cirka 85 gram bergamottolja. Under andra världskriget kunde Italien inte exportera oljan till de allierade länderna, vilket ledde till att konkurrerande produkter från Brasilien och Mexiko, framställda av andra citrusfrukter som sötlimetta, kom in på marknaden som substitut.

Bergamottolja och dess användning

Bergamottolja utvinns genom pressning av fruktens aromatiska skal. Oljan är gul eller grön till färgen och har en karakteristisk citrusaktig, blommig, grön och lite kryddig doft som ibland beskrivs med toner av ingefära och apelsinskal. Den är en av de absolut vanligaste ingredienserna inom parfymtillverkning och värderas för sin förmåga att blanda sig med en mängd andra dofter och skapa harmoniska buketter. Bergamottolja var en huvudkomponent i den ursprungliga Eau de Colognen som skapades av Jean-Marie Farina i Tyskland i början av 1700-talet.

Inom livsmedelsindustrin används oljan eller aromen bergamottin som smaksättare. Den är absolut nödvändig för den klassiska smaken av Earl Grey-te och Lady Grey-te. Aromen finns i två former: en kristallin struktur som löses upp i vatten, och en vanligare flytande variant. Bergamott är också en av de vanligaste smaksättningarna, så kallade 'casings', i svenskt snus. Dessutom används den för att smaksätta konfektyr, som till exempel turkisk delight, samt likörer och tobak. Förr i tiden tillverkades små souveniraskar eller snusdosor av de kvarvarande skalen efter oljeutvinningen.

Kemisk sammansättning och toxikologi

Bergamottfrukten och dess olja innehåller ett antal flavonoider, såsom neoeriocitrin, naringin, neohesperidin, melitidin, brutieridin och bergamottin. Bladen på trädet innehåller olika indolalkaloider, till exempel N,N,N-trimethyltryptamine. Vissa av dessa ämnen, särskilt bergapten, är fototoxiska. Det innebär att de kan öka huden känslighet för ultraviolett strålning om de appliceras direkt på huden. Denna egenskap delas med många andra medlemmar av vinruteväxtfamiljen (Rutaceae), som bergamotten tillhör. Användning av bergamottolja i kosmetika och parfymer kan orsaka hudirritation.

Tidigare användes psoralen, extraherat från bergamottolja, i solkrämer och accelererande medel för solbränna. Även om dessa ämnens fotocarcinogena (cancerframkallande vid ljusexponering) egenskaper har varit kända sedan 1959, användes de i solningsaktiverare fram till 1995, vilket bidrog till många fall av melanom och dödsfall. Klinisk forskning om bergamottolja var per 2017 av dålig kvalitet, och det finns inga säkra slutsatser om dess biologiska effekter. Hög konsumtion av bergamottolja, till exempel via te, kan orsaka muskelkramper. Användning på huden kan vara osäker, särskilt för barn och gravida kvinnor, och kan leda till utslag på grund av fotodermatotoxicitet.

Taxonomi, förväxlingsrisker och annan användning av namnet

Bergamotten har haft flera vetenskapliga namn genom åren. Den har tidigare klassificerats som en egen art under namnet Citrus bergamia, eller som en underart till storcitrus (pomerans) med namnet Citrus ×aurantium ssp. bergamia. Idag betraktas den ofta som en del av Citrus × limon Bergamia-gruppen. Förväxlingsrisk finns med flera andra citrusfrukter. Förutom den tidigare nämnda Citrus hystrix (kaffirlime) kan den förväxlas med citron (Citrus medica), vars gulaktiga frukt också kallas etrog, och med sötlimetta (Citrus limetta). Det är också viktigt att skilja på bergamottapelsinen och päronsorten som kallas bergamottpäron. Denna päronvariant har fått sitt namn från samma turkiska uttryck, beg-armudi, som betyder 'furstepäron', men har ingen botanisk relation till citrusfrukten. Sammantaget är namnet 'bergamott' alltså kopplat till minst två helt olika frukter och ett antal aromatiska örter, vilket gör tydlighet viktig vid diskussion eller användning. Bergamottapelsinen är inte heller släkt med de örter som kallas bergamott eller bergamint, som till exempel Monarda didyma och Mentha arter, som tillhör myntafamiljen. Citrus bergamia har även förväxlats med Citrus aurantium var. bergamia, vilket visar på dess taxonomiska komplexitet.

Vanliga frågor om Bergamott

Vad är bergamott och hur ser den ut?

Bergamott är en citrusfrukt som är ungefär lika stor som en vanlig apelsin. Färgen varierar mellan gul och grön, beroende på hur mogen den är, vilket gör att den kan likna en lime. Det som särskiljer den är dess släta, aromatiska skal. Frukten själv är inte särskilt saftig eller populär att äta som den är, utan dess primära värde ligger i skalet. Juicen som finns beskrivs som mindre sur än en citrons men mer bitter än en grapefruits. Genetiskt sett är den en hybrid mellan pomerans (bitter apelsin) och suckatcitron.

Var odlas bergamott?

Bergamotten odlas främst i Medelhavsområdet. Den största produktionen sker i en kort kuststräcka i provinsen Reggio di Calabria i södra Italien, vid Joniska havet. Här är klimatet och förhållandena gynnsamma, och frukten är förknippad med regionen. Odling sker också i södra Frankrike, Elfenbenskusten, södra Turkiet (särskilt för marmelad), Argentina, Brasilien, norra Afrika, Iran och Grekland. I Mauritius odlas den i mindre skala för lokal juicekonsumtion. Traditionellt odlas tre sorter: Feminello, Fantastico och Castagnaro.

Vad används bergamott till?

Bergamotten odlas nästan uteslutande för sin eteriska olja, som utvinns från skalet. Denna bergamottolja är en grundläggande ingrediens i många parfymer och kosmetiska produkter på grund av sin friska doft. Inom livsmedel används oljan eller aromen bergamottin för att smaksätta Earl Grey-te och Lady Grey-te. Den är också en mycket vanlig smaksättare i svenskt snus. Ytterligare användningsområden inkluderar smaksättning av konfektyr som turkisk delight, likörer och vissa typer av tobak. Förr i tiden gjordes små askar av de kvarvarande skalen.

Är bergamott samma sak som bergamottpäron eller bergamottmynta?

Nej, det är helt olika saker. Bergamottapelsinen (Citrus bergamia) är en citrusfrukt. Bergamottpäron är en sorts päron som har fått sitt namn från samma turkiska ord, men är inte botaniskt besläktad. De örter som kallas bergamott, som röd bergamott (Monarda didyma) eller bergamottmynta, tillhör myntafamiljen. Dessa örter har en arom som påminner om bergamottoljan, vilket gett dem sitt namn, men de är inte samma växt och används på annat sätt, ofta som te eller kryddor. Citrus bergamia är också olik Citrus hystrix, som ibland felaktigt kallas Thai Bergamot.

Kan bergamott vara farligt?

Bergamottolja kan ha skadliga effekter vid felaktig användning. Den innehåller ämnen som är fototoxiska, vilket innebär att direkt applicering på huden kan öka risken för solskador och brännande när huden utsätts för solljus. Den har tidigare använts i solkrämer med allvarliga konsekvenser, inklusive ökad risk för hudcancer. Inombords kan en hög konsumtion av bergamottolja, till exempel genom stora mängder te, potentiellt orsaka muskelkramper. Klinisk forskning om dess effekter är dock begränsad och var per 2017 av dålig kvalitet. Det anses osäkert att använda oljan på huden, särskilt för barn och gravida kvinnor.

Vilken är den vanligaste förväxlingsrisken med bergamott?

Den vanligaste förväxlingen är med en annan citrusfrukt som heter Citrus hystrix, även känd som kaffirlime. Denna frukt kallas ibland felaktigt för 'Thai Bergamot', vilket leder till oklarheter. En tydlig skillnad är att kaffirlimen har ett mycket skrovligt och ojämnt skal, medan bergamotten har ett slätt och jämnt skal. Bergamotten kan också förväxlas med citron (Citrus medica) eller med sötlimetta (Citrus limetta), men dessa har andra egenskaper vad gäller smak och utseende. Det är viktigt att notera att bergamotten är en hybrid av pomerans och citron.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.