Basset fauve de bretagne
Basset fauve de bretagne är en strävhårig, kortbent jakthund med ursprung i den franska regionen Bretagne. Rasen, som är känd för sin hjortröda färg, är en långsamdrivande viltspårare som används vid jakt på allt från kanin till vildsvin. Trots sin ursprungliga jaktfunktion har den även etablerat sig som en livlig och social familjehund. Rasen erkändes officiellt av den franska kennelklubben på 1970-talet efter att ha överlevt en kritisk period nära utrotning efter andra världskriget.
Ursprung och historia
Basset fauve de bretagne har sina rötter i den historiska regionen Bretagne i nordvästra Frankrike. Rasens namn speglar både dess geografiska hemvist och dess karakteristiska pälsfärg, där 'fauve' betyder hjortröd. Under 1800-talet var rasen mycket populär i sitt ursprungsområde. Den första officiella rasstandarden skrevs år 1926, och 1949 bildades en specialiserad rasklubb för att främja aveln. Efter andra världskriget stod rasen inför en kritisk period där den riskerade att dö ut. För att rädda rasen genomfördes avelsinsatser som involverade inkorsning av strävhårig tax och basset griffon vendéen. Trots dessa utmaningar blev basset fauve de bretagne slutligen erkänd av den franska kennelklubben Société centrale canine under 1970-talet, vilket markerade en vändpunkt för rasens officiella status. Rasen utvecklades från den numera utdöda större hunden Grand Fauve de Bretagne. Det finns en historisk anekdot om att rasen var nära utrotning efter kriget, men den franska klubben förnekar att antalet någonsin var så lågt och hävdar att basset fauve alltid överlevt.
Utseende och fysiska kännetecken
Basset fauve de bretagne är en kompakt och liten hund med en tydlig bassetprägel, vilket innebär att den har en stor hunds kropp på korta ben. Mankhöjden ligger mellan 32 och 38 centimeter, och vikten är cirka 15 till 18 kilogram. Det viktiga är proportionerna snarare än exakta mått. Rasen är den kortast bakade av alla bassetraser, vilket gör att den inte har samma överdrivna utseende som vissa andra bassetvarianter. Pälsen är mycket sträv, torr och tät, och färgen varierar från ljust vete till ett djupt tegelrött, ibland med en liten vit fläck på bröstet. Pälsfärgen fawn, eller hjortröd, är den enda accepterade färgen. Öronen är mörkare och har finare hår än kroppen och ska nå ända till nospartiet utan att släpa i marken. Ögon och nos är mörka, och frambenen är idealiskt sett raka utan någon krokningsvinkel. Det finns en viss variation i benlängd på grund av historisk avelspraxis där kullar av griffon och basset fauve ibland registrerades tillsammans, vilket kan leda till att en kull basseter producerar hundar med längre ben.
Egenskaper och användningsområde
Basset fauve de bretagne är framför allt en långsamdrivande jakthund av typen sånghund. I sitt ursprungsland Frankrike används den både som ensamdrivande hund och för jakt i koppel, så kallad packjakt. Rasen är specialiserad på jakt på kanin, räv, rådjur och vildsvin och är även en duktig eftersökshund. Dess lilla, energiska och kompakta byggnad gör den särskilt lämpad för att arbeta i svår och tät terräng där den kombinerar anmärkningsvärd energi med stor uthållighet. För att en hund av denna ras ska kunna få högre utmärkelser på hundutställningar krävs det att den har meriter från jaktprov för drivande hund, vilket understryker dess primära roll som arbetshund. Trots detta har rasen även blivit populär som sällskapshund. Jaktegenskaperna har ökat rasens popularitet, och den ses inte längre bara som en udda ras utan som ett seriöst alternativ till etablerade kortbenta drivare, särskilt vid jakt på rådjur.
Lynne och sociala drag
Basset fauve de bretagne beskrivs som en livlig, glad och viljestark hund. Den är mycket social och vänlig av sig och visar sällan tecken på aggressivitet. Rasen trivs utmärkt med att leva i flock, både med andra hundar och människor. Den är känd för att vara något mjuk till sättet och har ofta ett stort viltintresse, vilket kan vara viktigt att ha i åtanke i vardagen. Som familjehund är den lojal och omtyckt för sin positiva inställning. Dess naturliga jaktinstinkter gör den till en pålitlig spårare och drivare i jaktsammanhang, men den sociala läggningen gör den även till en omtyckt kamrat. Hundar av denna ras är kända för att vara trevliga och sociala, och de rusar ofta glatt fram till främlingar men alltid på ett vänligt sätt. De jagar med glädje och är kända för att ha ett bra sök- och upptagningssätt.
Skötsel och hälsa
Den sträva och täta pälsen hos basset fauve de bretagne kräver regelbunden vård. Pälsen repellerar smuts och tovar sig inte lätt, men den bör kammas och borstas minst en gång i veckan. Vid behov kan pälsen trimmas, ungefär en till två gånger per år, för att upprätthålla dess struktur. När det gäller hälsa har en studie från 2006 visat att rasen har en relativt låg inavelskoefficient jämfört med många andra franska raser. Basset fauve de bretagne är dock en av de raser som är vanligare drabbade av primärt öppenvinklat glaukom, en ögonsjukdom. En autosomal recessiv mutation i ADAMTS17-genen har identifierats som orsak till denna sjukdom inom rasen. Öronen har kortare och finare hår än resten av pälsen och kräver också regelbunden tillsyn och rengöring för att förhindra infektioner.
Spridning och status i världen
Basset fauve de bretagne har främst sin starka ställning i Frankrike, där det år 2002 registrerades över tusen nya hundar. I Storbritannien är rasen främst känd som utställningshund och familjepet och togs av den brittiska kennelklubben från register för sällsynta raser år 2007. I Sverige och övriga Europa används den både för jakt, viltspårning och som sällskap. Rasens utmärkta jaktegenskaper har bidragit till en ökad popularitet. Den amerikanska kennelklubben erkände rasen fullt ut år 2026. Rasens historia är nära förknippad med den numera utdöda större varianten Grand Fauve de Bretagne, från vilken den utvecklades. I Storbritannien registreras mindre än 140 hundar per år, vilket visar att den fortfarande är en relativt ovanlig ras utanför Frankrike. I andra delar av Europa används den för att följa viltspår och som familjepet.
Rasens förhållande till andra hundar
Basset fauve de bretagne är nära besläktad med griffon fauve de bretagne, som är en större och långhårigare variant som också används som drivande hund i svår terräng. Historiskt har det funnits en kontroversiell praxis med att registrera blandade kullar av dessa två raser, vilket har påverkat vissa linjer. Rasen delar även en del av sitt ursprung med basset griffon vendéen, som användes i återuppbyggnadsarbetet efter andra världskriget. Som en bassetvariant har den likheter med andra franska bassetraser som basset bleu de gascogne och basset artésien normand, men skiljer sig tydligt genom sin sträva, färgade päls och sin specifika byggnad. Dess sociala natur och flockorientering gör att den vanligtvis trivs väl med andra hundar, vilket är en fördel både i jaktsammanhang och i hemmet.
Vanliga frågor om Basset fauve de bretagne
Vilken färg har en basset fauve de bretagne?
Basset fauve de bretagne har en hjortröd pälsfärg, som på franska kallas 'fauve'. Färgen kan variera från en ljus, gyllene vetefärg till ett mörkare tegelrött. Ibland kan hunden ha en liten vit fläck på bröstet, men den huvudsakliga och enda accepterade färgen är denna fawn-nyans. Pälsen är dessutom mycket sträv och torr till sin struktur. Håret på öronen är kortare, finare och mörkare än på resten av kroppen.
Hur stor blir en basset fauve de bretagne?
Basset fauve de bretagne är en liten men kompakt hund med en tydlig bassetbyggnad, det vill säga en stor hunds kropp på korta ben. Mankhöjden ligger mellan 32 och 38 centimeter. Vikten är cirka 15 till 18 kilogram. Det viktiga är inte de exakta måtten utan att proportionerna är korrekta för en kortbent drivande hund. Rasen är byggd längs samma linjer som en basset hund men är lättare genomgående och har längre ben. Den är den kortast bakade av alla bassetraser.
Vad används basset fauve de bretagne till?
Basset fauve de bretagne är framför allt en jakthund. I sitt ursprungsland Frankrike används den som en långsamdrivande sånghund för jakt på kanin, räv, rådjur och vildsvin. Den kan jaga ensam eller i koppel och är även en skicklig eftersökshund. Dess kompakta storlek och energi gör den idealisk för tät och svår terräng. Idag är den också en populär familje- och utställningshund. För att få högre utmärkelser på utställning måste den ha jaktprovsmeriter.
Hur är lynnet hos basset fauve de bretagne?
Basset fauve de bretagne beskrivs som en livlig, glad, lojal och viljestark hund. Den är mycket social och vänlig mot både människor och andra hundar och visar sällan aggressivitet. Rasen trivs med att leva i flock och har ofta ett stort naturligt viltintresse. Den är något mjuk till sättet men kombinerar detta med stor uthållighet och energi i arbete. Hundar av denna ras är kända för att jaga lungt och bukta bra, vilket gör dem effektiva i jaktsammanhang.
Kräver rasen mycket pälsvård och har den speciella hälsoproblem?
Ja, den sträva och täta pälsen kräver regelbunden skötsel. Trots att pälsen är smutsavvisande och inte lätt tovar sig, bör den kammas och borstas minst en gång i veckan. För att bevara pälsen kvalitet och struktur kan den behöva trimmas professionellt ungefär en till två gånger per år. När det gäller hälsa är rasen en av de som oftare drabbas av primärt öppenvinklat glaukom, en ögonsjukdom som orsakas av en specifik genmutation. En studie visar dock att rasen har en relativt låg inavelskoefficient jämfört med andra franska raser.
Var kommer basset fauve de bretagne ifrån och hur utvecklades rasen?
Basset fauve de bretagne har sitt ursprung i den historiska regionen Bretagne i nordvästra Frankrike. Rasen utvecklades från den nu utdöda större hunden Grand Fauve de Bretagne. Rasen var mycket populär lokalt under 1800-talet men fick sitt nationella erkännande först på 1970-talet. Efter andra världskriget var rasen nära att dö ut, och den återskapades delvis genom inkorsning av strävhårig tax och basset griffon vendéen. Den franska klubben bildades 1949, och år 2002 registrerades över 1060 nya hundar i Frankrike, vilket visar på en återhämtad popularitet.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.





