Abborre
Abborren (Perca fluviatilis) är en sötvattenslevande rovfisk som tillhör familjen abborrfiskar. Den är naturligt förekommande i Europa och norra Asien men har introducerats på andra kontinenter, där den ibland orsakar problem som invasiv art. Fisken är känd för sitt karakteristiska utseende med mörka tvärränder, är en populär sportfisk och har en viktig roll i både ekosystem och kultur. Den är Finlands nationalfisk och Medelpads landskapsfisk.
Utseende och anatomi
Abborren har ett grönaktigt grundfärg med fem till åtta mörka, vertikala ränder på sidorna. Fenorna på buken, analen och stjärten har ofta en rödaktig ton. Fisken har kamformade fjäll och ett sidlinjeorgan som är känsligt för vibrationer i vattnet. Den har två ryggfenor, där den främre är taggig och den bakre mjuk. Även analfenan är taggig. Stora honor kan väga över tre kilogram. Storleken kan variera kraftigt mellan olika vatten, och i vissa mindre sjöar kan populationen utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. Onaturliga faktorer som varmvattenutsläpp från exempelvis kärnkraftverk kan leda till snabbare tillväxt och större exemplar.
När abborren växer sig större utvecklas ofta en puckel mellan huvudet och ryggfenan. De största kända exemplaren har uppmätts till drygt 60 centimeter i längd. Ögonen saknar ögonlock, och gällocket skyddar gälarna. Munnen har både över- och underkäke. Fenornas placering och struktur gör fisken väl anpassad för snabba utfall och manövrerande under jakten.
Utbredning och habitat
Abborrens naturliga utbredning omfattar sötvattensområden i stora delar av Europa, med undantag för Iberiska halvön, och sträcker sig österut till Sibiriens Kolymaflod. Den lever också i de mindre salta, brackvattensområdena i Östersjön, särskilt kring Finlands skärgård och Bottenhavet. Arten föredrar långsamt flytande älvar, djupa sjöar och dammar. Den undviker generellt kallt eller snabbt strömmande vatten, även om vissa individer kan trivas där, men den leker sällan i sådana miljöer. Abborren är vanligast i relativt grunda sjöar och sjöar med god ljustillgång, medan den är mindre vanlig i mycket djupa eller mörka vatten.
Arten har introducerats utanför sitt naturliga område, till exempel i Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. I Australien, där den lokalt kallas redfin, har den orsakat betydande skador på inhemska fiskbestånd och är klassad som en skadlig art i delstaten New South Wales. Den har bidragit till nedgången för den nu hotade arten Macquarieperch. Introduktionen har haft negativ ekologisk påverkan på flera håll.
Ekologi och beteende
Abborren är en rovfisk som huvudsakligen lever nära botten, men större exemplar jagar ofta stimfiskar som löja och stäm nära ytan, särskilt på kvällstid. Unga abborrar livnär sig på zooplankton, bottendjur och annan abborryngel. När de når en storlek av cirka 120 millimeter, ungefär fingerlingsstorlek, börjar de även äta andra fiskar. Vuxna abborrar har en diet som inkluderar både ryggradslösa djur och fisk, främst spigg, abborre, mört och elritor.
Abborren har flera naturliga fiender. Den är ett vanligt byte för fiskätande rovfåglar som fiskgjuse, storskarv och kungsfiskare, samt är en viktig föda för den globalt hotade krushägrarpelikanen. Andra rovdjur som gärna äter abborre är gädda och utter. Yngre abborrar kan drabbas av konkurrens om föda från storspigg, och i områden med mycket storspigg kan abborrpopulationen vara liten. Tillståndet för abborren i Sverige bedöms årligen av Sveriges Lantbruksuniversitet i deras resursöversikt.
Fortplantning och livscykel
Abborren leker under senvår och försommar, från februari till juli. Hannarna blir könsmogna vid ett till två års ålder, honorna vid två till fyra år. Hannarna anländer till lekplatserna före honorna och uppvaktar dem genom att jaga genom undervattensvegetation. Under leken lägger honan rommen i långa, sammanhängande, mjölkvita strängar som kan bli upp till en meter långa. Rommen fästs på grenar, stenar eller vattenväxter.
Lekbeteendet är speciellt. Honan omges av flera hanar, och när hon lägger rom på ett underlag cirkler en hane runt henne för att befrukta äggen. Om honan byter plats eller riktning fortsätter den hanen att befrukta den redan lagda rommen, medan de andra hanarna följer med henne för att befrukta den nya rommen. På så sätt sprids generna. Honan kan lägga några hundra till några tusen ägg per tillfälle. Äggen kläcks efter 8 till 16 dagar. Larverna är cirka 5 millimeter långa och lever i öppet vatten på plankton. Under sin första sommar vandrar ungarna mot strandzoner och bottnar.
Abborren och människan
Abborren har ett långt och nära förhållande till människan, både som matfisk, sportfisk och kulturell symbol. Dess kött beskrivs som fast, vitt, fint flakigt och välsmakande, lämpligt för stekning, grillning och andra tillagningssätt. Enligt FAO fångades 28 920 ton i världen år 2013, med Ryssland, Finland, Estland, Polen och Kazakstan som de största fångstländerna. För sportfiske används både naturligt bete som mindre fiskar, mask, räkor och krabbansvansar, samt konstgjorda beten som streamers och andra fiskimitationer.
Namnet abborre härstammar från det äldre aghborre, där 'agh' syftar på något spetsigt eller tandat och 'borre' på något taggigt, vilket återspeglar fisken taggiga fenor. I vissa svenska bygdemål har fisken kallats skomakare, särskilt de mörkare exemplaren. En folksägen förklarar de mörka ränderna med att Sankte Per tappade sina nycklar i en damm och abborren vägrade plocka upp dem, varpå de andra fiskarna slog den så hårt att märkena sitter kvar. Utöver att vara Finlands nationalfisk och Medelpads landskapsfisk förekommer abborren i vapen och emblem för flera europeiska kommuner.
Taxonomi, forskning och parasiter
Abborren är typarten för släktet Perca. Den första vetenskapliga beskrivningen gjordes av Peter Artedi 1730, baserat på studier av abborrar från svenska sjöar. Han dokumenterade artens morfologi, inklusive antal fenstrålar, fjäll och ryggkotor. Carl Linnaeus gav arten dess nuvarande vetenskapliga namn, Perca fluviatilis, år 1758, med utgångspunkt i Artedis arbete. På grund av likheter i utseende och möjlighet till korsning har den amerikanska gulen abborren (Perca flavescens) ibland klassificerats som en underart till den europeiska abborren.
Abborren kan drabbas av olika parasiter, inklusive nematoden Cucullanus elegans som är en endoparasit. Yngel infekteras ofta av nematoden Camallanus lacustris. Andra vanliga parasiter är bandmaskarna Proteocephalus percae, Bothriocephalus claviceps, Glanitaenia osculata, Triaenophorus nodulosus samt hakmasken Acanthocephalus lucii. Beståndet för abborren i svenska vatten bedöms och följs årligen av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i deras publikation Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten.
Vanliga frågor om Abborre
Hur känner man igen en abborre?
Abborren har ett grönaktigt kropp med fem till åtta tydliga, mörka vertikala ränder på sidorna. Buk-, anal- och stjärtfenorna har ofta en rödaktig ton. Den har två ryggfenor, där den främre är taggig. Stora abborrar utvecklar ofta en tydlig puckel mellan huvudet och ryggfenan. Fjällen är kamformade, och fisken saknar ögonlock. Den typiska längden är mellan 20 och 40 centimeter.
Var finns abborren i Sverige?
Abborren finns i de flesta svenska sjöar, åar och i kustnära brackvatten i Östersjön och Bottenhavet. Den föredrar långsamt flytande eller stillastående vatten och är vanligast i relativt grunda sjöar med god ljustillgång. Den undviker kallt och snabbt strömmande vatten för lek. Bestånden övervakas årligen av Sveriges Lantbruksuniversitet i deras resursöversikt.
Vad äter abborren?
Abborren är en rovfisk. Ynglen äter främst zooplankton och små bottendjur. När de når en storlek av cirka 12 centimeter börjar de även jaga andra fiskar. Vuxna abborrar har en blandad diet av ryggradslösa djur och fisk, där favoritbyten inkluderar spigg, mört, elritor och mindre abborrar. Stora abborrar kan jaga stimfiskar som löja och stäm nära ytan på kvällen.
Hur stor och gammal kan en abborre bli?
En vanlig abborre blir 20 till 40 centimeter lång. Exceptionellt stora exemplar kan bli över 60 centimeter långa och väga över tre kilogram. Den högsta dokumenterade åldern är 22 år. Storleken varierar mycket mellan olika vatten. I sjöar utan rovfiskar kan populationen bli dvärgväxt (tusenbröder), medan varmvattenutsläpp eller riklig födotillgång kan ge extra stora individer. Det svenska sportfiskerekordet är 3,15 kilogram.
När och hur leker abborren?
Abborren leker under senvår och försommar, från februari till juli. Honan lägger rommen i långa, vita, geléaktiga strängar som fästs på växter, grenar eller stenar under vattnet. Under leken omges honan av flera hanar som befruktar rommen i omgångar när hon byter plats. Honan kan lägga några hundra till några tusen ägg. Äggen kläcks efter 8 till 16 dagar. Larverna är vid kläckningen cirka 5 millimeter långa.
Är abborren en invasiv art någonstans?
Ja, abborren har introducerats i bland annat Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. I Australien, där den kallas redfin, har den orsakat betydande skador på inhemska fiskbestånd genom predation och konkurrens. I delstaten New South Wales är den officiellt klassad som en skadlig och invasiv art. Den har bidragit till nedgången för den inhemska och hotade Macquarieperchen. Introduktionen har haft negativ ekologisk påverkan.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.
