Lars von Trier visar sin konstnärliga kärlek på Thielska galleriet

På Thielska galleriet i Stockholm visar Lars von Trier nu de konstverk som har format honom som filmskapare i utställningen ”På andras axlar”.

I recensionen för Expressen möter Therese Bohman inte främst en provokatör, utan en romantiker.

Utställningen inleds med Vilhelm Hammershøis målning ”Fem porträtt” från 1901, samma verk som en 19-årig von Trier reste till Stockholm för att se.

LÄS OCKSÅ: Agnes Lindström Bolmgren släpper dagboksroman om oro och kärlek

LÄS OCKSÅ: Stephen King släpper ny bok och tv-serie baserad på debutromanen Carrie

Bohman beskriver målningen som slående modern, särskilt mannen till höger, konstnären Carl Holsøe, som ”ser ut att bära T-shirt och kavaj”.

På Thielska visas i första hand nordiskt måleri från förra sekelskiftet, och Bohman skriver att det inte är svårt att se hur von Triers fascination för just den epoken ekar genom hela hans konstnärskap.

Hon noterar att hos von Trier befinner sig sexualiteten och döden lika nära varandra som i sekelslutets konst, och att sjukdomsperioderna hos Strindberg, Munch och Hill fascinerar honom.

I katalogen säger von Trier själv att han inte gjort några försök att verka sofistikerad eller besitta expertkunskaper med den här utställningen.

”De verk han har valt är summan av hans ungdoms kärlek till konsten, och gott så”, skriver Bohman.

Utställningens höjdpunkt är enligt recensenten Jens Ferdinand Willumsens ”Naturskräck. Efter stormen II”, en stor, närmast expressionistisk målning laddad med både action och desperation.

Bohman påpekar att samma motiv, filtrerat genom von Triers temperament, blev slutscenen i hans film ”Melancholia”.

Författaren Karl Ove Knausgård, vars roman Morgonstjärne-svit också bygger på en olycksbådande himlakropp, bidrar med en text om Munch i katalogen.

Bohman noterar att utställningen till stor del består av ett ”ljuvligt men också lite förutsägbart kluster av män som delar smak”, men som också excellerar i intressanta kvinnoporträtt.

Som exempel nämner hon Ejnar Nielsens introverta och mörkt symbolistiska ”Den blinda” och studien till Willumsens ”En bergsbestigerska”, som är solig, frisk och vitalistisk.

Som bonus får besökarna se ett monumentalt självporträtt av von Trier från 1975, som han använde som ansökningsprov till Kunstakademien.

”Han kom inte in, vilket man förstår, men ynglingen på bilden, gotiskt androgyn, med vibb av Bowie och vampyr, visar på den estetiska konsekvens som gått genom Lars von Triers liv”, skriver Bohman.

Regissören har kallats provokatör, men etiketterar sig själv som kommunist och nudist.

”I första hand är han romantiker”, konstaterar Bohman.

”Jag har plankat allt”, säger von Trier själv enligt recensionen.

Bohman skriver att det just är det som är det fina med utställningen: att den påminner om att konsten, i vid bemärkelse, är ett kretslopp av idéer, uttryck och impulser, där bildkonst, film, musik och litteratur ständigt korsbefruktar varandra.

Samtidigt som utställningen pågår i Stockholm spelas monologen ”The House That Lars von Trier Built” på Teaterrepubliken i Malmö till 1 november.

Pjäsen är en thriller där en kvinna, spelad av Thérèse Svensson, utvecklar en manisk besatthet av regissören och hans verk.

Monologen utspelar sig i ett fängelsekapell och väver samman mammans livsberättelse med en växande övertygelse om att von Trier döljer en bekännelse om verkliga kvinnomord.

Recensenten för KULT Magasin skriver att pjäsen lyckas hålla en på helspänn med många oväntade vändningar.

”De många oväntade vändningarna i berättelsen väcker ständigt nya frågor och gör det svårt att slita sig från Klara”, står det i recensionen.

Thérèse Svensson gestaltar enligt recensionen Klaras övertygelse om Triers ondska med en manisk intensitet, där häftiga utspel och lugna berättelser tar plats.

Med material från Expressen, Aftonbladet och KULT Magasin