Namnsdagar i Sverige: hela namnlängden och vem som har namnsdag idag

Så fungerar namnlängden

En persons namnsdag är den dag som enligt almanackans namnlängd är tillägnad personens förnamn. Namnlängderna fastställdes och trycktes fram till 1748 på privat initiativ i Sverige. Från 1749 fram till 1972 hade Vetenskapsakademien ensamrätt på almanacksutgivning, vilket innebar en officiell namnlängd. Sedan 1972 är det åter fritt att publicera almanackor med valfria namnlängder, vilket gjordes två gånger av stora bokförlag. Inget nytt försök att popularisera en namnlängd torde dock kunna hävda sig mot den namnsdagsförteckning som sedan millennieskiftet utarbetas och ibland revideras av Namnlängdskommittén, en del av Svenska Akademiens verksamhet. Sverige har därför i praktiken en enhetlig namnlängd.

Den första officiella svenska namnlängden kom ut år 1749 och var fortsatt starkt präglad av det gamla katolska helgonfirandet. I slutet av 1800-talet började den gällande namnlängden anses föråldrad, och 1901 infördes en ny mer tidsenlig namnlängd. Den innebar en stor förändring jämfört med tidigare, med omkring 150 gamla helgonnamn strukna och 177 nya namn tillagda. Antalet kvinnonamn ökade från 79 till 134. Denna namnlängd kom att kritiseras, bland annat för att man tyckte den var för modern och att man missade många vanliga namn.

Historisk utveckling och ändringar

Namnlängderna före 1749 varierade, men en betydande konsensus och kontinuitet fanns från de äldsta fram till 1901. I äldre tid och även efter 1749 hade många dagar namn efter händelser snarare än personer. En rest av detta bruk är att 24 juni fortfarande är uppkallad till minne av Johannes Döparens födelse och inte är en namnsdag. Efter 1901 års införande gjordes bara fyra ändringar innan namnlängden släpptes fri på 1970-talet. År 1905 byttes Nore ut mot Sverker, och 1907 ändrades Estrid till Astrid. År 1918 bytte Engelbrekt och Teresia namnsdagar med varandra, och 1934 ändrades Kasper till Sibylla.

Efter att vetenskapsakademien förlorade sitt privilegium 1972 kom nya namnlängder. År 1986 enades almanacksförlagen kring ett förslag med tre namn på varje dag, vilket blev standard under några år. År 1993 reducerades namnlängden till två namn per dag, men kritiken var stor. År 1993 publicerade därför Svenska Akademien en Akademialmanacka för 1994, baserad på 1901 års namnlängd. Det var då som enligt språkforskaren Katharina Leibring den stora namnsdagsröran bröt ut. Från 1994 fanns dels 1993 års namnlängd, dels 1901 års något modifierade namnlängd.

Den nuvarande namnlängden

I juni 1996 kallade Svenska Akademien till ett möte i syfte att få ordning på förvirringen. En arbetsgrupp bildades, och i oktober 1998 enades man om ett nytt förslag som började gälla från och med 2001, året då Namnlängdkommittén inrättades. Dess namnlängd har sedan 2011 reviderats med några års mellanrum. Formellt är den inte officiell, men i praktiken utan medtävlare. En hel del möda lades ned på att hitta seriösa principer för namnen i 2001 års namnlängd. Både en-, två- och trenamnsdagar ska kunna förekomma, och namnlösa dagar från 1901 års almanacka förblir namnlösa med några undantag.

Viktiga kyrkliga och folkliga dagar som är knutna till vissa namn bör om möjligt förbli ennamnsdagar. Flyttning av namn jämfört med 1901 års längd bör undvikas, och smeknamn bör inte finnas med. Hänsyn tas till namnens användningsfrekvens. När det gäller sammanföringen av flera namn på samma dag har man försökt följa vissa regler. Dessa inkluderar att en manlig och motsvarande kvinnliga form av samma namn kan förekomma, eller att namnen har liknande språkhistorisk ursprung eller betydelse.

Namnsdagsfirande och flaggdagar

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet. De tidigaste exemplen på firandet av namnsdag i Sverige är från 1600-talet, och då främst inom de högre stånden. Betydelsen av det personliga namnsdagsfirandet har därefter varierat mycket i olika delar av landet och i olika sociala kretsar. Traditionellt användes namnsdagar för att lättare komma ihåg när olika händelser på året skulle infalla, som för jordbrukare. Denna typ av traditionella namnsdagar lever kvar i exempelvis brittsommar, Mårtensafton och Annadagen.

I dag är det vanligare att fira sin namnsdag i katolska och ortodoxa länder i södra och östra Europa än i protestantiska länder i norr. I Sverige regleras flaggdagarna genom förordningen om allmänna flaggdagar som utfärdats av regeringen. Vissa namnsdagar är också officiella flaggdagar, till exempel vissa av Svenska kungafamiljens bemärkelsedagar. Dessa flaggdagar är markerade i listan över flaggdagar.

Vanliga frågor

Vem bestämmer namnsdagarna i Sverige?

Namnlängderna fastställdes och trycktes fram till 1748 på privat initiativ i Sverige. Från 1749 fram till 1972 hade Vetenskapsakademien ensamrätt på almanacksutgivning, vilket innebar en officiell namnlängd. Sedan 1972 är det åter fritt att publicera almanackor med valfria namnlängder. Inget nytt försök att popularisera en namnlängd torde dock kunna hävda sig mot den namnsdagsförteckning som sedan millennieskiftet utarbetas och ibland revideras av Namnlängdskommittén, en del av Svenska Akademiens verksamhet. Sverige har därför i praktiken en enhetlig namnlängd som bestäms av denna kommitté.

Hur många namn finns i namnlängden?

Antalet namn i namnlängden har varierat genom historien. Den första officiella svenska namnlängden från 1749 var starkt präglad av katolskt helgonfirande. Den stora förändringen kom 1901 när en ny namnlängd infördes. Den innebar att omkring 150 gamla helgonnamn strukits och 177 nya namn tillkommit. Antalet kvinnonamn ökade från 79 till 134 i denna utgåva. Den nuvarande namnlängd från 2001 tillåter både en-, två- och trenamnsdagar, och hänsyn tas till namnens användningsfrekvens när den revideras med några års mellanrum.

Hur kom namnsdagsseden till Sverige?

Namnsdagsfirandet spred sig med den katolska kyrkan och kom till Norden främst via Tyskland. I Sverige finns uppgifter om borgerligt namnsdagsfirande i högreståndskretsar redan på 1600-talet. På 1700-talet kom seden till Finland, först till städerna i sydvästra Finland via tyska handelsmannafamiljer. Namnsdagsfirandet är betydligt äldre än födelsedagsfirandet och har varit en viktig dag speciellt för barnen. Firandet hade många drag som senare kom att förknippas med födelsedagarna. I dag är det vanligare att fira sin namnsdag i katolska och ortodoxa länder än i protestantiska länder i norr.

Vilka namnsdagar är flaggdagar?

I Sverige regleras flaggdagarna genom förordningen om allmänna flaggdagar som utfärdats av regeringen. Vissa namnsdagar är också officiella flaggdagar. Dessa inkluderar vissa av Svenska kungafamiljens bemärkelsedagar, vilka är markerade med fet text i listan över flaggdagar. Förordningen anger vilka dagar som är allmänna flaggdagar, och bland dessa finns dagar som är knutna till specifika namn. Det är dessa namnsdagar som samtidigt är flaggdagar enligt den svenska lagstiftningen.

Hur har namnlängden ändrats genom åren?

Namnlängderna före 1749 varierade men visade konsensus från de äldsta fram till 1901. Den första officiella namnlängden kom 1749. En stor förändring skedde 1901 när en ny namnlängd infördes med många nya namn och färre helgonnamn. Mellan 1901 och 1970-talet gjordes bara fyra ändringar. Efter 1972, när privilegiet släpptes, kom nya namnlängder 1986 och 1993, vilka mötte kritik. År 2001 infördes den nuvarande namnlängd som utarbetats av Namnlängdkommittén. Denna namnlängd revideras med några års mellanrum, senast från 2011, för att anpassas efter namnens användningsfrekvens och tradition.

Vad är skillnaden mellan namnsdag och födelsedag?

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts till det av arvssynd belastade jordelivet. Namnsdagsfirandet är betydligt äldre än födelsedagsfirandet och har varit en viktig dag speciellt för barnen. Firandet hade många drag som senare kom att förknippas med födelsedagarna. I dag är namnsdagen den dag som almanackans namnlängd tillägnar en persons namn, medan födelsedagen är den faktiska födelsedagen.

Källor: datumen är beräknade enligt lag (1989:253) om allmänna helgdagar, semesterlagen och svensk sed. Namnsdagarna följer Svenska Akademiens namnlängd enligt Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-17.