Alla barnen
Alla barnen, även kallade sjukisar, är en typ av sarkastiska och ofta grova vitsar på rim som cirkulerade på svenska skolgårdar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Vitsformen har sitt ursprung i södra Europa och nådde Sverige via Danmark under senhösten 1990. Fenomenet väckte debatt på grund av sin mörka humor och råa inslag, som ofta handlade om våld, olyckor, sexualitet och exkludering. Vitsarna dokumenterades i böcker och användes till och med i politisk propaganda.
Ursprung och spridning
Alla barnen-vitsarnas ursprung kan spåras till södra Europa. Från där spreds de genom Centraleuropa och nådde Danmark i början av 1990-talet. I Danmark cirkulerade vitsarna innan de tog sig över Öresund till Sverige under senhösten år 1990. Ungefär samtidigt dök samma typ av vitsar upp i Norge. Den snabba spridningen gjorde att fenomenet blev en del av skolgårdskulturen i hela Norden inom en mycket kort tidsperiod. Vitsarna var en del av den muntliga traditionen bland barn och ungdomar. Den första kända samlingen av dessa vitsar i Norge presenterades redan i april 1991. Bara en månad senare, i maj 1991, öppnade den svenska tidningen Aftonbladet en speciell spalt där läsare kunde skicka in sina egna versioner av Alla barnen-rim. Detta visar hur snabbt och brett populär fenomenet blev. Spalten fungerade som en central plattform för utbyte och spridning av nya vitsar över hela landet.
Struktur och typiska drag
Vitsarna följer en mycket tydlig och igenkännbar struktur. De inleds nästan alltid med frasen Alla barnen, som följs av en beskrivning av en aktivitet som barnen utför. Sedan avslöjas det att en specifik person, som nämns vid namn, inte gör samma sak. Denna person gör istället något helt annat, vill något annat, tycker något annat eller blir utsatt för något genom de andras handlingar. En central poäng med vitsen är ofta att skapa ett rim mellan aktiviteten och personens namn. Det fanns flexibilitet i grundmallen. Vid behov kunde man byta ut Alla barnen mot Alla pojkarna eller Alla flickorna för att anpassa sig till situationen. Genom att lägga till ytterligare en historia eller ett extra avsnitt i vitsen kunde man skapa en så kallad långvits. Dessa var mer utdragna berättelser men följde samma grundläggande princip med en grupp som gör något och en eller flera undantag. Ett annat kännetecken var vitsarnas råa och ofta makabra innehåll. Många vitsar handlade om våld, olyckor, farliga sjukdomar eller sexualitet. För en del låg tjusningen just i att hitta på så råa och chockerande vitsar som möjligt. Innehållet speglade ofta barns och ungdomars tankar om omvärldens faror och rådande samhällsnormer, inte minst kring sexualitet.
Exempel på vitsar och varianter
Ett klassiskt exempel på en Alla barnen-vits är: Alla barnen tog fröken i handen utom Östen, han tog på brösten. Här rimmar aktiviteten med namnet Östen, men med en oväntad och lätt sexuell vändning. Ett annat exempel med en mer olycksdragen ton är: Alla barnen tog sig upp ur kvicksanden utom Ann, hon försvann. Namnet Ann rimmar med försvann, vilket skapar en mörk humor. Långvitsar kunde se ut så här: Alla barnen hann över motorvägen utom Peter, för honom fattades bara en meter. För Staffan var det värre ändå, för honom fattades det två. Denna vits bygger ut historien med ett andra undantag, Staffan, och förstärker den kumulativa effekten. Ett exempel som blandar lek med en antydan till olämpligt beteende är: Alla barnen lekte med varandra utom Ubbe, han lekte med en gammal snubbe. Det fanns även kortare varianter som offrade rimmet till förmån för en ordvits eller ett språkligt skämt. Exempel på detta är: Alla barnen kan simma utom Sten, Alla barnen går på Lina och Alla barnen utom Inga. Dessa versioner var mer koncisa och byggde på dubbeltydigheter i namnen eller i själva konstruktionen.
Kulturell betydelse och tolkning
Fenomenet Alla barnen har tolkats på flera sätt av forskare och samhällsobservatörer. En tolkning är att de råa och mörka historierna fungerade som ett sätt för barn att bearbeta en känsla av lättnad över att själva ha överlevt i en värld som upplevdes fylld av krig, våld och farliga sjukdomar. Genom humorn kunde man hantera rädsla och osäkerhet. Vitsarna kan också ses som ett tydligt uttryck för den exkludering som ofta är en del av mobbning på skolgårdar. Strukturen med alla utom en speglar en social dynamik där en individ blir utpekad, utesluten eller utsatt för något negativt. Sexualitetsrelaterade vitsar uttryckte ofta barns och ungdomars funderingar kring och ibland utmanande av rådande sexualitetsnormer i samhället. Den råa humorn väckte en del debatt bland vuxna om vad som var lämpligt och olämpligt för barn.
I populärkultur, politik och forskning
Alla barnen-vitsarna blev inte bara en muntlig tradition utan fick även ett liv i tryckta medier. Redan 1991 sammanställde folklivsforskaren och författaren Ulf Palmenfelt vitsarna i boken Olämpliga moderna barnrim. Från och med 1992 började serieskaparna Måns Gahrton och Johan Unenge, kända från serien Agent Annorlunda, att sammanställa populära vitsar i bokform. Dessa böcker, som ofta kom ut inför julhandeln, innehöll även historiska avsnitt om vitsarnas uppkomst och olika tolkningar av fenomenet. Vitsarna till böckerna skickades in av läsare, och många hade jultema. Fenomenet nådde även in i politiken. Vid riksdagsvalet i Sverige 1991, då intresset för vitsarna var som störst, använde Socialdemokraterna en vits på sina valaffischer. Den löd: Alla barnen delar lika utom Carl. Han är nyliberal. Vitsen riktade sig mot Carl Bildt, som då ledde Moderata samlingspartiet. Alla barnen-vitsarna har studerats som en del av barns folklore och muntliga kultur. Fenomenet placeras ofta inom kategorin improper verses eller joke rhymes inom studiet av barns lekplats- och gaturim. Iona och Peter Opie, pionjärer inom akademiska studier av barnkultur, delade in barns sånger och rim i olika klasser. De skilde mellan sådant som vuxna lär barn, som traditionella ramsor, och sådant som barn lär varandra, vilket utgör en oberoende barndomskultur. Alla barnen-vitsarna faller tydligt in i den senare kategorin. Deras spridning skedde snabbt och muntligt mellan barn, vilket ledde till en ständig omvandling och anpassning av innehållet. Processen beskrivs som wear and repair, där ord och fraser glöms, missförstås eller uppdateras när de går från barn till barn.
Vanliga frågor om Alla barnen
Vad är Alla barnen för något?
Alla barnen är en typ av sarkastiska och ofta grova vitsar på rim som cirkulerade bland barn och ungdomar. De bygger på en enkel struktur där Alla barnen gör någonting, varefter det avslöjas att en specifik person, som nämns vid namn, inte gör samma sak utan gör något annat eller utsätts för något. Vitsen går ofta ut på att rimma till personnamnet. Fenomenet var särskilt populärt på skolgårdar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Vitsarna kallas ibland även för sjukisar på grund av sitt ofta makabra innehåll.
När och var kom Alla barnen-vitsarna ifrån?
Alla barnen-vitsarna har sitt ursprung i södra Europa. De spreds sedan via Centraleuropa till Danmark, där de cirkulerade i början av 1990-talet. Till Sverige kom vitsarna under senhösten 1990. Ungefär samtidigt dök de också upp i Norge. Den första norska samlingen av sådana vitsar presenterades i april 1991. I maj samma år öppnade den svenska tidningen Aftonbladet en spalt för insända vitsar, vilket bidrog till en snabb spridning över hela landet.
Vad är ett exempel på en Alla barnen-vits?
Det finns många exempel. Ett klassiskt är: Alla barnen tog fröken i handen utom Östen, han tog på brösten. Ett annat exempel är: Alla barnen tog sig upp ur kvicksanden utom Ann, hon försvann. Det fanns också längre versioner kallade långvitsar, till exempel: Alla barnen hann över motorvägen utom Peter, för honom fattades bara en meter. För Staffan var det värre ändå, för honom fattades det två. Vitsarna kunde vara korta och bygga på ordvitsar, som Alla barnen kan simma utom Sten eller Alla barnen går på Lina.
Varför blev Alla barnen-vitsarna kontroversiella?
Vitsarna blev kontroversiella på grund av sina ofta råa och makabra inslag. Många vitsar handlade om våld, olyckor, farliga sjukdomar eller sexualitet. Den mörka humorn väckte debatt bland vuxna om vad som var lämplig humor för barn. Forskare har tolkat vitsarna som ett sätt för barn att bearbeta rädslor, som ett uttryck för social exkludering och som reflektioner kring samhällsnormer. Strukturen med alla utom en speglar ofta den dynamik som finns i mobbning på skolgårdar.
Fanns Alla barnen-vitsarna i böcker eller tidningar?
Ja, vitsarna dokumenterades och spreds i tryckta medier. Folklivsforskaren Ulf Palmenfelt sammanställde dem i boken Olämpliga moderna barnrim redan 1991. Från 1992 sammanställde serieskaparna Måns Gahrton och Johan Unenge populära vitsar i en serie böcker. Dessa innehöll även historiska avsnitt om fenomenet. Vitsarna till böckerna skickades in av läsare, och många utgåvor hade jultema. Tidningen Aftonbladet hade också en spalt för sådana vitsar från maj 1991, vilket visar fenomenets breda genomslag.
Användes Alla barnen-vitsarna i politiken?
Ja, vitsformen användes i svensk politik. Under riksdagsvalet 1991 använde Socialdemokraterna en vits på valaffischer som löd: Alla barnen delar lika utom Carl. Han är nyliberal. Den riktade sig mot Carl Bildt, som då ledde Moderata samlingspartiet. Under en demonstration mot momsbetalning på ridning användes också vitsformen på plakat. Exempel på dessa plakat var: alla barnen slipper moms, utom Frida, för hon vill rida och alla barnen betalar skatt, utom Ville, för han är kille. Detta visar hur vitsformen hade blivit en erkänd kulturell referens.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.



