Domino

Brickorna och uppsättningar

Dominobrickor är rektangulära plattor med en linje som delar framsidan i två kvadratiska fält. Varje fält är markerat med ett antal prickar, även kallade ögon, eller är tomt. Baksidorna är neutrala och oföränderliga, ofta svarta eller med ett gemensamt mönster. Den traditionella europeiska uppsättningen består av 28 brickor, vilket täcker alla möjliga kombinationer av noll till sex prickar på varje fält. Denna kallas för en double-six uppsättning eftersom den högsta brickan har sex prickar på båda sidor.

För spel med fler deltagare finns utökade uppsättningar med fler brickor och fler prickar. Vanliga utökningar är double-nine med 55 brickor, double-12 med 91 brickor, double-15 med 136 brickor och double-18 med 190 brickor. När antalet prickar ökar kan det bli svårt att snabbt identifiera brickorna, varför vissa större set använder arabiska siffror istället för prickar. Vissa moderna set använder även olika färger för prickarna med olika värden för att underlätta matchningen.

Brickorna har tillverkats av en mängd olika material genom historien. Traditionellt användes ben, elfenben, moderperla eller mörka hårdträslag som ebenholts. Moderna kommersiella set är ofta gjorda av syntetiska material som plast, ABS eller polyeten, som kan efterlikna utseendet på elfenben. Andra material som har använts inkluderar sten, metall, keramik och glas. Brickorna är tillräckligt tjocka för att kunna stå på högkant, vilket är grunden för nöjet att ställa upp dem på rad och låta dem välta varandra i en kedjereaktion, känd som dominoeffekt.

Historia och ursprung

Dominons tidigaste ursprung finns i Kina. Skriftliga källor visar att spelet fanns och var utbrett senast under 1100-talet. En specifik omnämnande från 1200-talets Hangzhou listar pupai, som kan vara spelbrickor, bland varor som såldes av gatuförsäljare. Den äldsta kända handboken om domino tillskrivs författaren Qu You från 1300-talet, även om vissa forskare betraktar den som en senare förfalskning.

De traditionella kinesiska dominobrickorna skiljer sig från de västerländska på flera sätt. Den kinesiska standarduppsättningen har 32 brickor och saknar helt tomma fält, eftersom varje bricka representerar ett av de 21 möjliga resultaten av ett kast med två tärningar. Kinesiska set innehåller även duplicerade kombinationer och delar in brickorna i militära och civila färger. Brickorna är också vanligtvis längre än de europeiska.

I Europa dök moderna domino upp först i Frankrike under mitten av 1700-talet. Det finns inget bekräftat historiskt samband mellan de kinesiska och europeiska varianterna, och de kan ha utvecklats oberoende av varandra. Namnet domino förekommer första gången i tryck 1762 i tidskriften L’Avantcoureur och noteras som ett spel i ordboken Dictionnaire de Trévoux 1771. Namnet tros komma från likheten med en sorts maskeradkappa eller mask som bars under den venetianska karnevalen, där den vanligaste dubbelbrickan med en prick på varje sida kan påminna om en dominomask. Från Frankrike spred sig spelet snabbt till Storbritannien, Österrike, södra Tyskland och Italien.

Grundläggande spelregler

Den mest traditionella spelformen använder en uppsättning med 28 brickor. Varje spelare tar ett överenskommet antal brickor, vanligtvis sex, och ställer dem på kant framför sig så att motspelarna inte kan se dem. De brickor som inte delas ut bildar en hög på bordet. Spelet inleds av den spelare som har den högsta dubbelbrickan, det vill säga en bricka med samma antal prickar på båda fälten. Denna bricka läggs ut på bordet.

Spelarna turas sedan om att lägga till en bricka från sin hand i en av de två ändarna på den växande brickraden. För att en bricka ska få läggas måste ett av dess fält ha samma antal prickar som det fria fältet i den änden man väljer att bygga vid. Dubbelbrickor läggs ofta på tvären för att de ska synas tydligare. Om en spelare inte har någon bricka som passar måste denne köpa brickor från högen, en i taget, tills en användbar bricka dyker upp. Om högen är tom får spelaren stå över sin tur. Spelet vinns av den spelare som först lyckas lägga sin sista bricka. Den spelaren utropar då domino. Om spelet går i lås så att ingen kan lägga och högen är tom, avgörs vinnaren istället av den som har det minsta sammanlagda antalet prickar kvar på sina brickor.

Olika spelvarianter

Utöver den grundläggande formen finns ett stort antal olika dominospel med varierande regler och strategier. Några av de mest kända i den västerländska traditionen är Domino Whist, Matador och Muggins, som också kallas All Fives. Muggins är särskilt populärt i brittiska pubar och ligor under namnet Fives and Threes. Andra populära varianter inkluderar Mexican Train, ett spel där spelare kan starta personliga tåg av brickor, och Concentration, som kräver minne. Ytterligare exempel på spel är Bergen, Blind Hughie, Sebastopol, Sticktagningsdomino och Kinesiskt domino, som bygger på den traditionella kinesiska uppsättningen. I Nordamerika är Texas 42 och Chicken Foot välkända former. Dessa spel kan variera kraftigt när det gäller poängberäkning, turordning och syfte, vilket visar på dominobrickornas mångsidighet som spelredskap.

Dominotoppling och kulturell betydelse

Förutom att användas i tävlingsspel har dominobrickor gett upphov till en helt annan form av underhållning: dominotoppling. Genom att noggrant ställa upp tusentals, eller till och med hundratusentals, brickor på högkant i invecklade mönster kan man skapa spektakulära kedjereaktioner när den första brickan välter och fäller nästa, och så vidare. Denna praktik har gett upphov till det allmänna begreppet dominoeffekt, som används för att beskriva en kedja av händelser som utlöser varandra. Dominobrickor har också haft en roll utanför ren underhållning. I vissa kulturer, som i vissa kinesiska och afrikanska diasporatraditioner, har dominobrickor eller liknande ben använts för spådom och divination. Som fysiska objekt har brickorna genom historien inte bara varit spelredskap utan även konsthantverk, tillverkade av dyrbara material som visar på deras värde och attraktionskraft.

Vanliga frågor om Domino

Var kommer spelet domino ifrån?

Domino har sitt ursprung i Kina, där tidiga versioner av spelet utvecklades. Den äldsta skriftliga omnämnelsen av dominobrickor i Kina kommer från 1200-talet under Songdynastin. Den moderna formen av domino som spelas i Västvärlden dök först upp i Frankrike under mitten av 1700-talet. Det finns inget bekräftat historiskt samband mellan de kinesiska och europeiska versionerna, så de kan ha utvecklats oberoende av varandra. Namnet domino registrerades för första gången i Frankrike år 1762.

Vad är en dominoeffekt?

Begreppet dominoeffekt härrör från en populär form av underhållning som kallas dominotoppling. Det innebär att man ställer upp dominobrickor på högkant i rad, fäller den första brickan och låter de andra välta varandra i en kedjereaktion. Denna visuella effekt har gett upphov till ett metaforiskt uttryck för en serie av händelser som utlöser varandra. Brickornas konstruktion, med tillräcklig tjocklek för att stå upprätt, möjliggör denna praktik. Fenomenet används ofta i samhällsdebatt för att beskriva konsekventa kedjor av förändringar.

Vilka är några kända varianter av dominospel?

Det finns många olika spelvarianter som spelas med dominobrickor. Några populära former inkluderar Domino Whist, Matador och Muggins, som också kallas All Fives. Andra välkända varianter är Mexican Train, Chicken Foot, Concentration och Bergen. I Storbritannien är Fives and Threes en vanlig pub- och ligagame. Varje variant har sina egna specifika regler för poängberäkning, turordning och strategi, vilket gör dominobrickor till ett mångsidigt spelredskap liknande kort eller tärningar.

Vad är skillnaden mellan kinesiska och europeiska domino?

Kinesiska dominobrickor skiljer sig från europeiska på flera sätt. Den traditionella kinesiska uppsättningen består vanligtvis av 32 brickor och saknar blanka ändar, eftersom varje bricka representerar ett möjligt utfall av ett kast med två tärningar. Kinesiska set innehåller också duplicerade brickor och delar in brickorna i militära och civila suit. Europeiska domino, som utvecklades i Frankrike på 1700-talet, inkluderar blanka ändar och standarduppsättningen har 28 brickor. De kinesiska brickorna är dessutom oftast längre i formen jämfört med de europeiska.

Vad är namnets möjliga ursprung?

Namnet domino tros sannolikt komma från likheten med en sorts maskeradkappa eller mask som bars under den venetianska karnevalen. Denna dräkt, kallad domino, bestod ofta av en svart huva och en vit mask. Speciellt den dubbel-ett-brickan, med en prick på varje sida, sägs likna denna dominomask. Den franska termen domino registrerades första gången i betydelsen spel år 1762. Det finns ingen bekräftad koppling mellan ordet domino och talet två i något språk, trots att det har gett upphov till ord som polyomino.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.