Eric Bana

Uppväxt och familjebakgrund

Eric Banadinović föddes i Melbourne som son till Ivan och Eleanor Banadinović. Hans far var av kroatiskt ursprung, född i Zagreb, och arbetade som chef inom logistik för ett storföretag. Modern hade tyskt påbrå från området nära Mannheim och var yrkesverksam som hårfrisör. Familjen var katolsk. Eric har en äldre bror vid namn Anthony.

Han växte upp i områdena Broadmeadows och Tullamarine, förorter väster om Melbourne. Under uppväxten pikades familjen för sitt utländska ursprung, men Bana har betonat att han alltid varit stolt över sina rötter och att de hade ett stort inflytande på hans uppfostran. Hans farfar emigrerade till Argentina efter andra världskriget medan farmorn först flyttade till Tyskland och sedan till Australien. Redan vid sex eller sju års ålder började han härma sina familjemedlemmar, inledningsvis genom att imitera sin morfars gång, röst och manér. I skolan använde han imitationer av sina lärare som ett sätt att undvika problem. Som tonåring såg han filmen Mad Max med Mel Gibson, vilket fick honom att bestämma sig för att bli skådespelare. Han tog dock inte ett seriöst steg mot en scenkarriär förrän 1991.

Från bartender till tv-stjärna

Innan skådespeleriet arbetade Eric Bana som bartender på Melbournes Castle Hotel. Det var under denna tid, 1991, som han övertalades att prova på ståuppkomik. Hans framträdanden på innerstadspubbar gav dock inte tillräckligt med inkomst för att försörja honom, så han fortsatte att arbeta som bartender och servitör. Hans officiella tv-debut kom 1993 i Steve Vizards pratprogram Tonight Live. Framträdandet fångade uppmärksamheten från producenterna bakom sketchkomediserien Full Frontal, som erbjöd honom att bli manusförfattare och aktör i deras show. Under sina fyra år i programmet skrev han mycket av sitt eget material och baserade flera av sina rollfigurer på sina familjemedlemmar. Han blev särskilt populär för sina imitationer av Columbo, Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone, Tom Cruise och den australiska tv-profilen Ray Martin.

Framgången ledde till att han 1994 spelade in komedialbumet Out of Bounds. År 1996 fick han vara värd för ett eget tv-specialprogram med titeln Eric, som bestod av sketcher med vardagliga karaktärer. Detta utmynnade i en hel sketchkomediserie, The Eric Bana Show Live, som skrevs och framfördes av honom själv och innehöll satirsketcher, ståuppkomedi och kända gäster. Serien lockade dock inte tillräckligt många tittare och lades ner efter endast åtta avsnitt på grund av låga tittarsiffror. Trots detta belönades han 1997 med Logie Award för årets mest populära komedipersonlighet för sitt arbete med showen.

Filmdebut och dramatiska tonläggningar

Eric Bana gjorde sin långfilmsdebut 1997 i den australiska komedin The Castle. Han spelade Con Petropoulous, en kickboxande revisor som är svärson till familjens överhuvud. Filmen berättar historien om en familj i Melbourne som kämpar för att behålla sitt hem när flygplatsmyndigheterna tvingar dem att flytta. Filmen blev en överraskande succé både hos kritiker och kommersiellt, och spelade in över 10 miljoner australiska dollar på de australiska biograferna.

Samma år, trots att han saknade erfarenhet av dramaroller, kontaktades han av regissören Andrew Dominik för att medverka i filmen Chopper. Detta var en biografisk film om den ökände australiske brottslingen Chopper Read. Dominik hade arbetat med projektet i fem år utan att hitta en lämplig skådespelare. Först när Read själv föreslog Bana, efter att ha sett honom i en sketch på tv, blev regissören intresserad. För att förbereda rollen rakade Bana huvudet, gick upp 14 kilo i vikt och tillbringade två dagar med Read för att perfektionera sin imitation. Under inspelningarna anlände han till studion klockan fyra på morgonen eftersom det tog fem timmar att applicera Reads omfattande kroppstatueringar.

Filmen Chopper hade premiär år 2000. Dess utgivning utanför Australien var begränsad, men Banas prestation fick entusiastiska recensioner. Den amerikanske kritikern Roger Ebert skrev att filmskaparna i komikern Eric Bana hade hittat en framtida stjärna, och att han hade en kvalitet som få skådespelare kunde matcha och som man inte kunde sluta titta på. Filmen var en kritisk och finansiell framgång i Australien och nominerades till bästa film vid Australian Film Institute Awards. Bana vann själv samma organisations pris för bästa manliga skådespelare.

Internationellt genombrott i Hollywood

Efter framgången med Chopper fick Eric Bana rollen som Sergeant First Class Norm 'Hoot' Gibson i Ridley Scotts krigsfilm Black Hawk Down från 2001. Scott, som fått ett rekommendation från Russell Crowe och var imponerad av Banas insats i Chopper, krävde ingen provspelning. Rollfiguren var en elitsoldat i specialförbandet Delta Force som försöker ta sig ur ett misslyckat uppdrag i Mogadishu, Somalia. Inför inspelningen tränade Bana i flera månader för att gå ner den vikt han lagt på för Chopper. Han övade också tillsammans med Delta Force-operatörer på Fort Bragg i North Carolina, där han lärde sig vapenhantering och taktik för att rensa rum.

Mellan 2000 och 2001 medverkade Bana också i den australiska såpoperan Something in the Air, där han spelade Joe Sabatini. Efter två säsonger lämnade han serien för att fokusera på sin Hollywoodkarriär. Hans nästa projekt blev den australiska lågbudgetkomedin The Nugget 2002, som skildrade tre arbetarklassmän som drabbas av plötslig rikedom. Filmen blev en måttlig framgång i hemlandet.

År 2003 tog Bana huvudrollen som Bruce Banner i Ang Lees filmatisering av seriefiguren Hulk. Han accepterade rollen när han fick veta att Lee var regissör, eftersom han beundrade dennes arbete med filmen The Ice Storm. Bana lockades av rollfigurens dramatiska potential och att han var en icke-traditionell superhjälte. Filmen fick blandade recensioner och var bara måttligt framgångsrik på biograferna, men Banas framträdande fick beröm. Han nominerades till ett Cinescape Genre Face of the Future-pris från Academy of Science Fiction, Fantasy & Horror Films för insatsen.

Episka roller och kritikersuccéer

År 2004 spelade Eric Bana prins Hektor i den stora krigseposen Troja, mot Brad Pitts Achilles. Filmen blev en internationell kommersiell succé och spelade in 364 miljoner dollar globalt. I Nordamerika var framgången mindre, med mindre än 133 miljoner dollar i intäkter. För rollen nominerades han till en MTV Movie Award för bästa slagsmål.

Banas nästa stora projekt var Steven Spielbergs historiska thriller München från 2005, där han spelade Mossad-agenten Avner. Filmen skildrar jakten på de terrorister som ansågs ligga bakom massakern vid OS i München 1972. München blev en stor kritikersuccé och nominerades till fem Oscarstatyetter 2006. Los Angeles Times skrev att Bana som Avner projicerade en kombination av känslighet och skoningslöshet och visste hur man framställde ett ansikte för vilket oro var en ny erfarenhet. Samma år bjöds Bana in att bli medlem i Amerikanska filmakademien.

Innan München spelades in medverkade Bana i den romantiska komedin Lucky You, som hade premiär 2007. Han spelade Huck Cheever, en professionell pokerspelare med personliga problem. Hans nästa film var Romulus, My Father, baserad på en memoar, där han spelade en far som kämpar med motgångar. För denna roll vann han sin andra Australian Film Institute Award för bästa manliga skådespelare.

Karriärutveckling och senare projekt

Under 2008 spelade Eric Bana kung Henrik VIII i det historiska dramat Den andra systern Boleyn, mot skådespelerskor som Scarlett Johansson och Natalie Portman. Bana har berättat att han förmodligen skulle ha tackat nej till rollen om han bara sett titeln, men accepterade den efter att ha läst manuset. År 2009 tog han rollen som skurken Nero i J.J. Abrams science fiction-film Star Trek. Hans rollfigur var kapten på en gruvfarkost som sökte hämnd för förstörelsen av sin hemplanet Romula. Filmen blev en kritisk och kommersiell framgång och spelade in 380 miljoner dollar världen över. Samma år spelade han huvudrollen som Henry DeTamble i filmatiseringen av The Time Traveler's Wife, där han bland annat spelade mot Adam Sandler.

Bana har fortsatt att arbeta stadigt under 2010-talet med roller i filmer som Lone Survivor (2013) och skräckfilmen Deliver Us from Evil (2014). År 2018 spelade han huvudrollen i den sanna brottsserien Dirty John. Han återvände till Australien för att spela i thrillern The Dry 2020. För sina insatser inom drama utnämndes han till Member of the Order of Australia (AM) i samband med 2019 års Birthday Honours.

Privatliv, intressen och filantropi

Eric Bana träffade publicisten Rebecca Gleeson 1995. Paret förlovade sig under en resa till USA som Bana hade vunnit som pris från Cleo Magazine, efter att ha utsetts till årets ungkarl 1996. De gifte sig 1997 och har två barn tillsammans, en son född 1999 och en dotter född 2002. Familjen bor i Melbourne. Bana har valt att behålla sitt ursprungliga efternamn, Banadinović.

Bana är en hängiven motorsportsentusiast. Hans första yrkesdröm som 14-åring var att bli mekaniker, men hans far övertalade honom att stanna i skolan istället. Han köpte sin första bil vid femton års ålder och gjorde sin tävlingsdebut 1996 i ett veckolångt race runt ön Tasmania. Han har sedan dess deltagit i flera tävlingar i Australien.

Han är djupt engagerad i välgörenhet. Han fungerar som ambassadör för Youth of the Streets, en organisation som arbetar med hemlösa ungdomar. Han är också en förkämpe för Mental Illness Fellowship, Victoria, som arbetar för att öka medvetandet om psykisk ohälsa i Australien. Ytterligare organisationer han stödjer är Australian Childhood Foundation, Bone Marrow Donor Institute och Motorcycle Riders Association Toy Run, som varje jul samlar in pengar och leksaker till behövande barn. Han har även lånat ut sin röst till en dokumentär om den utrotningshotade tasmanska djävulen och är engagerad i Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA).

Vanliga frågor om Eric Bana

Vilken film var Eric Banas stora genombrott?

Eric Banas stora genombrott kom med den biografiska brottsfilmen Chopper från år 2000. Han spelade huvudrollen som den ökände australiske brottslingen Chopper Read. För att förbereda rollen rakade han huvudet, gick upp 14 kilo i vikt och tillbringade tid med Read för att studera hans beteende. Hans prestation gav honom Australian Film Institute Award för bästa skådespelare och imponerade på regissören Ridley Scott.

I vilka kända Hollywoodfilmer har Eric Bana medverkat?

Eric Bana har medverkat i flera stora Hollywoodfilmer. Efter Chopper spelade han en amerikansk soldat i Ridley Scotts Black Hawk Down från 2001. Han hade huvudrollen som Bruce Banner i Hulk 2003 och som prins Hektor i krigseposet Troja 2004. Han spelade också en ledande roll i Steven Spielbergs München 2005 och porträtterade skurken Nero i Star Trek 2009.

Vilka tv-serier har Eric Bana varit med i?

Eric Bana började sin karriär i tv. Hans första stora framträdande var i sketchkomediserien Full Frontal som startade 1993, där han var manusförfattare och aktör. År 1996 fick han sin egen tv-show, Eric, och senare The Eric Bana Show Live, som dock lades ner efter åtta avsnitt. År 2018 spelade han huvudrollen i den sanna brottsserien Dirty John. Han gjorde även sin tv-debut 1993 i pratshowen Tonight Live with Steve Vizard.

Vilka priser har Eric Bana vunnit?

Eric Bana har vunnit flera prestigefyllda australiska priser. Han vann Australian Film Institute Award för bästa skådespelare två gånger, först för Chopper och sedan för Romulus, My Father 2007. År 1997 fick han Logie Award för mest populära komedipersonlighet för sitt arbete i tv. Han har också nominerats till priser som MTV Movie Award for Best Fight för Troja och Phoenix Film Critics Society Award for Best Cast för Black Hawk Down.

Vad är Eric Bana intresserad av utanför skådespeleriet?

Utanför skådespeleriet är Eric Bana en passionerad motorsportsentusiast. Han gjorde sin racing-debut 1996 i ett race runt ön Tasmania och har deltagit i flera tävlingar i Australien. Han är också engagerad i filantropi som ambassadör för välgörenhetsorganisationen Youth of the Streets för hemlösa ungdomar. Bana stöder även organisationer som Mental Illness Fellowship, Victoria, Australian Childhood Foundation och Bone Marrow Donor Institute.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.