Anthony Perkins

Uppväxt och tidiga år

Anthony Perkins föddes i Manhattan, New York, som son till scenaktören Osgood Perkins och Janet Esselstyn. Hans farfar var trägravören Andrew Varick Stout Anthony. Under sina tidiga år hade Perkins begränsad kontakt med sin far, som var upptagen med skådespelarroller. Familjen anställde en fransk barnsköterska vid namn Jeanne, vilket ledde till att Perkins blev flytande i franska. Han utvecklade ett onormalt nära förhållande till sin mor och kände svartsjuka när hans far var hemma, en dynamik han senare beskrev som en uttalad oedipalkonflikt.

Hans far dog av en hjärtattack 1937 när Anthony var fem år. Efter faderns död upplevde Perkins intensiva skuldkänslor och trodde att hans önskan om faderns död faktiskt hade dödat honom. Han bad länge om att fadern skulle komma tillbaka och såg honom som en mytisk varelse. En konsekvent kvinnlig sällskapsdam i familjen var den blivande dramatikern Michaela O'Harra, som utvecklade ett nära förhållande till hans mor. Det har antytts att de två kvinnorna hade en lesbiskt förhållande. Under denna tid började Perkins mor, enligt hans egen berättelse, sexuellt misshandla honom genom ständig beröring, ett beteende som fortsatte in i hans vuxenliv.

När Perkins var tio år flyttade familjen till Boston. Hans mor skaffade ett arbete vid American Theatre Wings Boston Stage Door Canteen, vilket försörjde dem. Perkins började då ha svårigheter i den offentliga skolan och beskrevs som en begåvad drifare med rebellt beteende, vilket tillskrevs moderns försummelse. Han placerades på Brooks School i North Andover, Massachusetts, där han kämpade med sin barndomsstamning, undvek idrott och tvingades spela baseball av sin mor. Han var frånvarande länge på grund av scharlakansfeber och hans akademiska prestationer sjönk. Efter förhandlingar med sin mor förbättrade han betygen och fick tillåtelse att återvända till Boston för skolgång.

Teaterdebut och tidig karriär

När Perkins växte upp blev faderns frånvaro allt mer påtaglig. Hans intresse för teater blev ett sätt att knyta an till den avlidne fadern. En familjevän som drev ett sommarscenbolag lät honom delta i mindre roller, vilket inledde hans tidiga engagemang i sommarscen. Hans första erfarenhet var med Brattleboro Summer Theater i Vermont, där han spelade små roller i pjäser som Junior Miss, Kiss and Tell och George Washington Slept Here. Utöver att agera arbetade han i biljettkassan, tjänade 25 dollar i veckan och skaffade sitt Equity-kort.

Året därpå inskrevs han på Buckingham Browne & Nichols School, en skola för pojkar i Cambridge, Massachusetts. Där utmärkte han sig och fick rykte om sig som klassens magiker och pianist. Han blev känd för sina imitationer, inklusive en populär imitation av skådespelaren Roddy McDowall, som han ofta framförde mellan lektionerna. Hans scendebut kom som femtonåring, och han gjorde sin filmdebut 1953 i Teatergalen, där han spelade Jean Simmons pojkvän. Han återvände sedan till scenen och gjorde Broadway-debut 1954 i Tea and Sympathy, en prestation som gav honom god kritik.

Genombrott i Hollywood och Paramount-kontrakt

Anthony Perkins återkom till filmbranschen 1956 med sin första större filmroll i Folket i den lyckliga dalen. Rollen gav honom en Oscarnominering för bästa manliga biroll och en Golden Globe Award för bästa nya skådespelare. Efter filmens framgång skrev han ett sjuårskontrakt med Paramount Pictures, där han betraktades som studio:s sista matinéidol. Under denna period marknadsförde Paramount honom i romantiska roller. Han inledde också en sångkarriär parallellt med skådespelandet. Han spelade huvudrollen i Fear Strikes Out 1957 och medverkade i mer dramatiska roller som i Broadway-produktionen av Look Homeward, Angel, för vilken han nominerades till en Tony Award. Hans filmkarriär fortsatte med roller i On the Beach 1959. Under denna tid spelade han ofta tafatta, klumpiga och ängsliga unga män, en image som skulle komma att förändras radikalt.

Psycho och en permanent förvandling

Rollsom Norman Bates i Alfred Hitchcocks Psycho 1960 kom att definiera Anthony Perkins karriär och förändra hans offentliga image för alltid. Han var castad mot sin tidigare typ och filmen, en skräckthriller, förvandlade honom från matinéidol till ikon för det psykopatiska. Efter den enorma framgången med Psycho flyttade Perkins till Frankrike och arbetade under flera år i Europa. Hans första europeiska film, Goodbye Again från 1961, gav honom priset för bästa manliga skådespelare vid Cannes filmfestival och en David di Donatello för bästa manliga skådespelare. Han återvände till rollen som Norman Bates i tre uppföljare: Psycho II 1983, Psycho III 1986, som han också regisserade, och Psycho IV: The Beginning 1990. Hans insats i Psycho III gav honom en nominering till Saturn Award för bästa manliga skådespelare. Rollen etablerade honom som en skådespelare som ofta porträtterade neurotiska eller psykiskt instabila karaktärer, en typroll som präglade mycket av hans senare karriär.

Europaåren och mångsidigt arbete

Efter flytten till Europa arbetade Perkins med några av kontinentens främsta regissörer. Bland hans europeiska filmer märks Orson Welles filmatisering av Processen från 1962. När han återvände till den amerikanska filmindustrin tog han roller som speglade hans nya image. Hans filmografi från denna period inkluderar Pretty Poison 1968, Catch-22 1970, för vilken han nominerades till National Society of Film Critics Award för bästa manliga biroll, en nominering han delade med sin roll i WUSA från samma år. Andra betydande filmer är The Life and Times of Judge Roy Bean 1972, Mordet på Orientexpressen 1974, Mahogany 1975 och Crimes of Passion 1984. Under senare delen av sin karriär var Perkins känd för att spela plågade, neurotiska eller mentalt instabila karaktärer, en specialitet som utvecklats efter Psycho. Hans sista skådespelarinsats var i TV-filmen In the Deep Woods för NBC, som sändes en månad efter hans död.

Privatliv, familj och sista år

Anthony Perkins gifte sig 1973 med fotografen Berry Berenson. Paret fick två söner, Oz Perkins som blev skådespelare och Elvis Perkins som blev musiker. Berry Berenson omkom i terrorattackerna den 11 september 2001 på det första passagerarplanet som kraschade i World Trade Center. Perkins avled 1992 i aids. Hans komplicerade barndom och relation till föräldrarna har varit föremål för analys i biografier om hans liv. Han beskrev själv en barndom präglad av frånvarande far, en överdominerande mor och känslor av skuld och isolering. Hans liv och karriär har dokumenterats i flera böcker, inklusive Ronald Bergans Anthony Perkins: A Haunted Life, Charles Winecoffs Split Image: The Life of Anthony Perkins och Johan Hilton Monster i garderoben: En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norm Bates.

Arv och kulturell betydelse

Anthony Perkins efterlämnade ett bestående arv inom filmvärlden. Hans tolkning av Norman Bates i Psycho anses vara en av filmhistoriens mest kända skräckfigurer och har haft en varaktig inverkan på genren. Hans förmåga att porträttera komplex psykologisk oro gick långt bortom denna roll, vilket visades i hans mångsidiga arbete på scen, i europeisk film och i senare amerikanska produktioner. Trots att han hade en lång och produktiv karriär med kritikerrosade prestationer och priser från Cannes, förblir han i det offentliga medvetandet förknippad med motellet Bates och det skrämmande leendet som definierade en epok inom skräckfilm.

Vanliga frågor om Anthony Perkins

Vilken är Anthony Perkins mest kända roll?

Anthony Perkins är mest känd för rollen som den psykopatiske motellägaren Norman Bates i Alfred Hitchcocks thriller Psycho från 1960. Han spelade samma roll i tre uppföljare: Psycho II, Psycho III och Psycho IV: The Beginning. Rollen förändrade hans offentliga image på ett bestående sätt. Efter denna roll porträtterade han ofta andra neurotiska eller psykiskt instabila karaktärer.

Fick Anthony Perkins några stora priser eller nomineringar?

Anthony Perkins Oscarnominerades för bästa manliga biroll för sin roll i filmen Folket i den lyckliga dalen från 1956. Han vann en Golden Globe Award för bästa nya skådespelare för samma film. För sin roll i den europeiska filmen Goodbye Again vann han en Cannes Film Festival Award för bästa manliga skådespelare och en David di Donatello för bästa manliga skådespelare. Han var även nominerad till en Tony Award för en Broadwayproduktion och till en Saturn Award för sin regi och roll i Psycho III.

Var Anthony Perkins gift och hade han barn?

Anthony Perkins gifte sig med fotografen Berry Berenson år 1973. Paret fick två söner tillsammans. Deras söner heter Oz Perkins, som blev skådespelare, och Elvis Perkins, som blev musiker. Berry Berenson omkom i attackerna den 11 september 2001.

Vad gjorde Anthony Perkins efter Psycho?

Efter succén med Psycho flyttade Anthony Perkins till Frankrike och arbetade flera år i Europa. Hans första europeiska film, Goodbye Again, gav honom en pris på filmfestivalen i Cannes. Han medverkade även i europeiska filmer som Orson Welles The Trial. Han återvände senare till amerikansk film med filmer som Pretty Poison, Catch-22 och Murder on the Orient Express.

När och hur dog Anthony Perkins?

Anthony Perkins avled den 12 september 1992 i Los Angeles. Hans död orsakades av aids. Hans sista skådespelarroll var i TV-filmen In the Deep Woods, som sändes en månad efter hans bortgång. Han var 60 år gammal när han dog.

Vilka var Anthony Perkins första stora filmroller?

Anthony Perkins filmdebuterade 1953 i filmen Teatergalen. Hans första större filmroll kom 1956 i Folket i den lyckliga dalen, en roll som gav honom en Oscarnominering. Året därpå, 1957, spelade han huvudrollen i filmen Fear Strikes Out. Dessa tidiga roller etablerade honom som en lovande ung skådespelare i Hollywood.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.