Ljusnan

Geografi och sträckning

Ljusnan har sin källa på Skarsfjällets västsluttning öster om Hyddsjön nära den norska gränsen i nordvästra Härjedalen. Älven flyter först genom områden som Ramundberget, Bruksvallarna, Flon och Ljusnedal innan den lämnar Funäsfjällen. Den fortsätter sedan sin färd genom Härjedalen och Hälsingland. Ljusnan mynnar slutligen i Bottenhavet vid orten Ljusne, en mil söder om Söderhamn. Mynningen skiljer sig från andra större norrlandsälvar genom att den sker med en fors, som numera är utbyggd till Ljusnefors kraftverk med en fallhöjd på 6,75 meter. Älvens avrinningsområde omfattar huvuddelen av flera kommuner, däribland Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers, Bollnäs och Söderhamns kommuner. De största biflödena är Voxnan i Hälsingland och Härjån i Härjedalen. Ljusnan är det åttonde längsta vattendraget i Sverige och har även det åttonde största avrinningsområdet samt den nionde största medelvattenföringsvolymen.

Vattenkraftutbyggnad

Ljusnan genomgick en omfattande vattenkraftutbyggnad mellan 1900 och 1980. Inom hela avrinningsområdet finns det 25 större kraftverk och ett flertal mindre, varav sex ligger i biflödet Voxnan. Fortum äger eller deläger i 23 av dessa anläggningar. Utbyggnaden kom relativt sent igång jämfört med andra norrlandsälvar, delvis på grund av att andelen naturliga sjöar i avrinningsområdet ursprungligen var låg, vilket var ofördelaktigt för reglering. För att möta det svenska elkraftbehovet, som är störst på vintern, regleras vattenflödet kraftigt. Detta innebär en omvändning av det naturliga flödet med hög vattenföring på vintern och lägre på sommaren, vilket medför stor ekologisk skada på ekosystemen i och nära älven. Strömfisk, bottenfauna och arter vid strandzonen tar väsentlig skada av kallt, underkylt och turbulent vintervatten samt bildning av skadande iskristaller, så kallat krav.

Regleringen sker via 16 magasin i Ljusnan och 12 i Voxnan med en sammanlagd magasinsvolym på 1 481 miljoner kubikmeter. De största sjödämmena är Lossen med 500 Mm³, Grundsjöarna med 240 Mm³ och den konstgjorda Svegssjön med 237 Mm³, som bildades 1975. Svegssjön är Ljusnans till ytan största sjö med en area på 63,5 kvadratkilometer vid högvatten. Från maj till oktober ligger sjön stilla, varefter den under vintern tappas successivt av så att vattenytan minskar till 2,5 kvadratkilometer i april. Regleringsgraden, ett mått på hur mycket vattenföringen kan utjämnas, är cirka 22 procent vid mynningen, vilket anses vara relativt lågt jämfört med andra reglerade norrlandsälvar. Vattenmyndigheter använder ofta 20 procent som gräns för att klassificera ett vattendrag som kraftigt modifierat. Årsregleringarnas del av den årliga energiproduktionen motsvarar cirka 25 procent, vilket i medeltal är 1 100 GWh per år. Tillsammans med Voxnan är Ljusnan Sveriges sjätte största producent av vattenkraftel med en installerad kapacitet på 820 MW. Under 2001 producerades 4,5 TWh och den normala årsmedelproduktionen är cirka 3,6 TWh.

Flottningshistoria

Flottning i Ljusnan påbörjades redan vid mitten av 1700-talet och var länge det enda praktiska sättet att transportera timmer. Älvens jämförelsevis rikliga vattenföring gjorde den lämplig för detta ändamål. Tidiga vattendrivna sågverk som Lottefors (1753), Henriksfors (1847) och Bergvik (1853) var beroende av flottat virke. Ljusnan förklarades som allmän flottled 1851 och det första strömrensningsbolaget i Sverige bildades för älven 1852. Timmerflottningen i större skala tog fart under 1850-talet, samtidigt som de första ångdrivna sågverken för export till England anlades vid Ala mellan 1853 och 1855 och vid sjön Marmen mellan 1854 och 1856.

Mängden flottat virke ökade stadigt från 0,5 miljoner klampar 1857 till en topp på 28 miljoner 1937. Efter andra världskriget började volymerna att minska på grund av att skogsbiltransporter blev alltmer konkurrenskraftiga. År 1967, det sista året med flottning, släpptes endast sju miljoner klampar ned. Ljusnans flottningsförening bildades 1858, efter en tidigare organisation från 1856 som troligen var en av de första i Sverige. Denna förening gick 1934 samman med Voxnans flottningsförening till Ljusnans-Voxnans flottningsförening. Trots omfattande rationaliseringar beslutades den 18 maj 1967 att nedlägga flottningsföreningen mitt under pågående säsong. Flottlederna i Ljusnan och Voxnan avlystes officiellt som sådana den 17 maj 1968.

Naturskydd och skyddade områden

Stora delar av Ljusnans dalgång är skyddade av olika åtgärder. Området utmed älven från Färila till Bergvik är av riksintresse för turism och friluftsliv enligt miljöbalken. Enligt samma lag är det förbjudet att bygga nya vattenkraftverk eller göra vattenöverledningar i vissa sträckor, som mellan Hede och Svegssjön samt mellan Laforsen och Arbråsjöarna. Liknande skydd gäller för vattenområdena i Voxnan uppströms Vallhaga med tillhörande käll- och biflöden.

I Härjedalen finns Linsellborrens naturreservat, bildat 2001, som sträcker sig 15 kilometer från Ransjöforsen ned till Svegssjön. Reservatet omfattar hela vattenområdet med öar och ett landområde vid forsen Linsellborren. Fallhöjden för denna sträcka är drygt 30 meter uppdelat på tre större forsar. Här finns också ett litet flottarmuseum och en lång kilstensmur från 1920-talet som byggdes för flottningen. Sträckan strax uppströms Hede ned till Svegssjön utsågs 2006 till ett Natura 2000-område. Denna del är den enda kvarvarande i Härjedalens kommun som inte är utbyggd för vattenkraft, förutom det övre källflödet.

I Hälsingland utsågs sträckorna Mellanljusnan från Laforsen ned till Färila och älven vidare från Färila ned till Edeforsen till Natura 2000-områden 2006. Mellanljusnans naturreservat, utsett 2015 och utvidgat 2020, sträcker sig 24 kilometer från Laforsen ned till Korskrogen. Även Voxnan har omfattande skydd genom Voxnans naturvårdsområde, utsett 1990 och utvidgat 1994 och 2000, som sträcker sig 10 mil från Finnstuguströmmen upp till Mjösjöns utlopp. Delen Övre Voxnan från Vallhaga inom Gävleborgs län är också ett Natura 2000-område sedan 2006.

Friluftsliv och kultur

Ljusnan erbjuder goda möjligheter för friluftsliv, särskilt paddling och fiske. Den övre delen i Härjedalen kan vara svårpaddlad på grund av stenar och kraftverk, medan den mellersta delen, Mellanljusnan från Laforsen till Arbråsjöarna, rekommenderas för paddling. Här finns fina forsar med närhet till vägar och bebyggelse. Längs hela älven finns många sandstränder. Fisket, inte minst flugfiske, är en stor aktivitet och anses vara bland det bästa kring midsommar. Författaren Hans Lidman har dokumenterat fiskbeståndets utveckling och laxfiskets historia vid Ljusne, inklusive utvecklingen från medeltida laxfisken till sportfiske nedströms Ljusne Strömmars dammbyggnad.

Älvens kulturhistoria har även bevarats i skrift. Albert Viksten skrev på uppdrag av Färila Hembygdsförening minnesboken Laforsen år 1956 för att bevara minnet av det forna vattenfallet Laforsen, som var södra Norrlands största vattenfall. Boken syftade till att rädda minnet av platsen som under sekler varit ett besökscentrum för nordvästra Hälsinglands invånare, känd för stora pingstfester och sommaraktiviteter. Ytterligare information om älvens utveckling finns dokumenterad av olika författare och hembygdsföreningar.

Ekologiska effekter och framtid

Vattenkraftutbyggnaden har haft djupgående effekter på Ljusnans ekosystem. Den omvända regleringen av vattenflödet, med hög vattenföring på vintern, skapar onormala förhållanden. Det kalla, underkylda och turbulenta vintervattnet leder till bildning av små iskristaller, kallat krav, som skadar både fisk och bottenfauna. Dessutom medför den ökade vattenföringen vintertid onormala mängder av botten- och strandis. Dessa förändringar påverkar strömfisk, bottenlevande djur och arter i strandzonen på ett väsentligt sätt. Regleringsgraden på cirka 22 procent placerar Ljusnan i kategorin kraftigt modifierat vatten enligt vattenmyndigheternas riktlinjer.

Trots den omfattande utbyggnaden finns det sträckor som är skyddade från framtida kraftutbyggnad, vilket bevarar vissa naturliga miljöer. Dessa områden, som de Natura 2000-utpekade sträckorna i Härjedalen och Hälsingland, har högt värde för biologisk mångfald och friluftsliv. Satsningar på naturreservat som Linsellborren och Mellanljusnan visar på en vilja att skydda och vårda de kvarvarande fria älvsträckorna. Dessa områden fungerar som viktiga referenspunkter för den naturliga flödesdynamiken och ekologin i en annars kraftigt förändrad älv.

Vanliga frågor om Ljusnan

Var ligger Ljusnan och vilka landskap rinner den genom?

Ljusnan är en älv i södra Norrland i Sverige. Den rinner upp på Skarsfjällets västsluttning i nordvästra Härjedalen, nära den norska gränsen och nordväst om Ramundberget. Älven flyter sedan genom Härjedalen och vidare genom Hälsingland innan den mynnar i Bottenhavet vid orten Ljusne, en mil söder om Söderhamn. Avrinningsområdet omfattar huvuddelen av kommunerna Härjedalens, Ljusdals, Ovanåkers, Bollnäs och Söderhamns.

Vad är Ljusnan mest känd för?

Ljusnan är mest känd för sin omfattande vattenkraftproduktion. Inom avrinningsområdet finns 25 större kraftverk och flera mindre, varav Fortum äger eller deläger i 23. Tillsammans med sitt största biflöde Voxnan är det Sveriges sjätte största vattenkraftsproducent med en installerad kapacitet på 820 MW och en normal årsproduktion på cirka 3,6 TWh. Älven har också en rik flottningshistoria som varade från 1700-talet fram till 1967 och flera naturskyddade sträckor som är populära för friluftsliv.

Finns det naturskyddade områden längs Ljusnan?

Ja, det finns flera naturskyddade områden. Stora delar av dalgången från Färila till Bergvik är av riksintresse för turism och friluftsliv. Sträckor som mellan Hede och Svegssjön samt mellan Laforsen och Arbråsjöarna är skyddade från ny vattenkraftutbyggnad enligt miljöbalken. Det finns specifika naturreservat som Linsellborren i Härjedalen och Mellanljusnan i Hälsingland. Flera sträckor, bland annat i Härjedalen och kring Voxnan, är även utsedda till Natura 2000-områden sedan 2006.

Kan man paddla kajak eller kanot i Ljusnan?

Ja, det finns goda paddlingsmöjligheter i Ljusnan, särskilt i Hälsingland. Den mellersta delen, kallad Mellanljusnan, som sträcker sig från Laforsen till Arbråsjöarna, rekommenderas för paddling eftersom forsarna är fina och det finns nära till vägar och bebyggelse. Den övre delen i Härjedalen kan däremot vara svårpaddlad på grund av många stenar och förekomsten av vattenkraftverk. Längs hela älven finns det också många fina sandstränder som lämpar sig för vistelser vid vattnet.

Hur länge pågick timmerflottningen i Ljusnan och varför upphörde den?

Timmerflottningen i Ljusnan påbörjades redan vid mitten av 1700-talet och varade fram till 1967. Den nådde sin höjdpunkt 1937 med 28 miljoner flottade klampar. Efter andra världskriget minskade volymerna snabbt på grund av ökad konkurrens från skogsbiltransporter, som blev alltmer ekonomiska. År 1967, det sista flottningsåret, släpptes endast sju miljoner klampar ned. Beslutet att lägga ner flottningsföreningen togs den 18 maj 1967 och flottlederna i Ljusnan och Voxnan avlystes officiellt den 17 maj 1968.

Vilken är den största sjön i Ljusnans avrinningsområde och vilka är de viktigaste biflödena?

Den största sjön till ytan i Ljusnans avrinningsområde är den konstgjorda Svegssjön, bildad 1975, med en area på 63,5 kvadratkilometer vid högvatten. Under vintern tappas den successivt av till en area på endast 2,5 kvadratkilometer i april. Ljusnans absolut viktigaste och största biflöde är Voxnan i Hälsingland, som själv har sex vattenkraftverk. Det näst största biflödet är Härjån i Härjedalen. Dessa biflöden är avgörande för både vattenföring och kraftproduktion i hela systemet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.