Wiki fredag 23 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

Dalby

Dalby är en tätort i Lunds kommun i Skåne län, belägen cirka tio kilometer sydost om Lund och ungefär tjugo kilometer öst-nordost om Malmö. Orten är kyrkby i Dalby socken och har gamla anor som en viktig mötesplats på Lundaslätten. Under 1000-talet var Dalby ett konkurrerande maktcentrum till Lund och Uppåkra, samt ett kortvarigt biskopssäte med Nordens äldsta stenkyrka. Under 1900-talet utvecklades Dalby till ett stations- och industrisamhälle med en mångsidig näringslivshistoria.

Tidig historia och kyrkligt centrum

Dalby har gamla anor och har utgjort en viktig mötesplats på Lundaslätten. Under 1000-talet var platsen en konkurrent till Lund och Uppåkra om att bli det dominerande maktcentrumet i sydvästra Skåne. Heligkorskyrkan i Dalby grundlades år 1060 på initiativ av den danske kungen Svend Estridsen, som möjligen också konstruerade sin kungliga residens där. Från 1060 var Dalby ett biskopssäte, med biskop Egino som utnämndes av den tyske ärkebiskopen Adalbert av Bremen. Biskopssätet flyttades dock redan 1066 till Lund, där den engelske antibiskopen Henrik installerades. Efterhand som Dalby stift gick upp i Lunds stift med Lund som huvudort, minskade Dalbys betydelse och den tynade bort alltmer. Intill kyrkan finns Kungsgården, och biskop Eginos namn lever kvar i Eginogården, som är det gamla församlingshemmet och ursprungligen en skola. Efter enskiftet i början av 1800-talet fanns endast fyra gårdar kvar i byn.

Utveckling till stationssamhälle

Dalbys utveckling tog en ny vändning med järnvägens ankomst. Malmö-Tomelilla Järnväg nådde Dalby år 1892 och Tomelilla 1893. Denna bana sammanslogs 1896 med Simrishamn-Tomelilla Järnväg till Malmö-Simrishamns Järnväg. MSJ byggde också en bana från Dalby via Torna Hällestad och Harlösa till Bjärsjölagård, vilken fullbordades 1911. Järnvägarna förstatligades 1943 och persontrafiken lades ned etappvis, med Dalby-Bjärsjölagård 1955 och Malmö-Dalby-Tomelilla 1970. Godstrafik fanns kvar på sträckorna Malmö-Dalby-Harlösa till 1983 och Malmö-Dalby-Önneslöv till 1987. I anslutning till stationsområdet i den södra delen av Dalby byggdes under sekelskiftet 1899/1900 karakteristiska röda tegelhus. Dalbys stationshus är byggt i två våningar med tegel och liknar andra stationer längs Simrishamnsbanan. Vid spårområdet växte ett industriområde upp med godsmagasin, mejeri, silo, bränneri och andra industrier. Den äldsta bebyggelsen i Dalby finns mestadels öster och nordost om kyrkan, kring torget som var en samlingsplats med offentliga byggnader som skolor, tingshuset och gästgivargården i rött tegel.

Industriell verksamhet genom tiderna

Det äldre industriområdet i Dalby ligger invid den tidigare järnvägssträckningen i en båge söder om bykärnan. En betydande industri var Nils Nilssons vagnfabrik, som fanns mellan 1915 och 1969. Nils Nilsson flyttade till Dalby i juni 1915 och arrenderade först en verkstad på Hällestadsvägen. Fabriken började med att tillverka hästvagnar för lantbruket men gick under 1920-talets kris över till att bygga busskarosser för privata bussbolag, främst i Skåne och Blekinge. Busstillverkningen upphörde när SJ Buss tog över stora delar av busstrafiken på 1950-talet. Fabriken byggde nya lokaler på Veberödsvägen och hade som mest fjorton arbetare. Ett mejeri byggdes troligen efter att ett andelsmejeri bildats 1912 och beskrivs som uppfört omkring 1910. Mejeriet lades ned 1959, varefter mjölken skickades till Lund, och under 1950-talet vägde Dalby mejeri in 4136 ton mjölk.

År 1897 bildades AB Dalby Spritfabrik och dess fabriksbyggnad stod färdig 1898. Fabriken tillverkade sprit av sockerbetor med hjälp av elektricitet från importerat polskt kol. Under första världskriget tvingades man byta råvara till rovor och kålrötter. Bränneriet stängdes 1932 efter ett statligt förbud mot tillverkning av brännvin av sockerbetor, ett förbud som även drabbade brännerierna i Gårdstånga-Nygårds och Vellinge. I de nedlagda brännerilokalerna flyttade Alba margarinfabrik in år 1934. Fabriken grundades i Åhus 1931 av Arthur Virgin och drevs på 1950-talet av disponent Olsson. Den äldsta delen av den nuvarande fabriken utgörs av delar av det tidigare bränneriet, och företaget har idag cirka femtio anställda med huvudkontor och all produktion i Dalby.

Tegel, betong och stenbearbetning

I närheten av margarinfabriken låg tidigare ett tegelbruk. Leran togs i närheten och gav upphov till dammar som kallades ”Kissedammarna”. Tegelbruket totalförstördes i en brand 1915, några år efter sin nedläggning, och området användes därefter som soptipp. Dammarna fylldes igen och området kallas idag Dammängen, med en kvarvarande skorstensruin i den anlagda Tegelbruksparken. Soptippen innehöll oljerester, tungmetaller och aska som sanerades genom att grävas bort eller kapslas in med gummiduk och en meter jord. Arkeologiska fynd av slagen flinta och tegelfragment, inklusive en stor tegelsten från medeltiden, samt en anläggning med värmepåverkad lera, tyder på att tegeltillverkning har bedrivits i Dalby sedan lång tid tillbaka. En annan stor industri var Dalby Siporexfabrik, som startade tillverkning av lättbetongen Siporex 1934. Fabriken byggdes ut med nya byggnader efter 1940 och på 1960-talet, och hade ett tillverkningsvärde på 12,2 miljoner kronor 1953. Fabriken, som då ägdes av Yxhultgruppen, lades ned 2001 vilket ledde till att 65 anställda förlorade sina jobb, och verksamheten förlades huvudsakligen till Kumla.

Stenbearbetning har också varit en viktig näring. Ett stenbrott anlades vid Önneslöv 1892 eller 1893 av tegelbruksägaren A. Svensson från Lomma, först med lös natursten som råmaterial. Stenbrottet förvärvades 1915 av Ernst Wehtje som bildade Dalby stenkross AB. Fabriksbetongtillverkning tillkom omkring 1950 och verksamheterna samlades 1969 i det nybildade bolaget AB Sydsten, som sedan 1993 ägs till hälften av Skanska AB och hälften av Unicon A/S från Danmark. Det numera igenfyllda stenbrottet Östra mölla har också använts för stenbearbetning. Det aktiva stenbrottet Stenbrottet ligger några kilometer öster om Dalby och är idag ett populärt utflyktsmål för simning, fiske och förlovningar.

Befolkningsutveckling och administrativ tillhörighet

Dalby var en kyrkby i Dalby socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Dalby landskommun. I denna kommun inrättades den 7 november 1941 Dalby municipalsamhälle, vilket upplöstes den 31 december 1954. Dalby var en egen kommun fram till 1974, då den uppgick i Lunds kommun. Befolkningen i Dalby har varierat över tid. År 1935 hade orten 825 invånare enligt Svenska Turistföreningens Ortlexikon. Denna siffra hade ökat till 981 invånare år 1950. Under 1950-talet ökade befolkningen med 479 invånare, vilket motsvarade cirka 50 nya invånare per år. Befolkningen växte snabbt fram till 1990 men stod sedan stilla i ungefär femton år, en stagnation som troligen speglade den ekonomiska fastighetskrisen som hämmade nybyggnation. De sista tio åren har befolkningen återigen börjat växa fortare, en utveckling som avspeglar flyttningar från större orter till mindre samhällen med villor.

Natur och kultur i omgivningen

Nordväst om Dalby ligger Dalby Söderskog nationalpark, ett viktigt naturområde. Öster om samhället finns det gamla stenbrottet Stenbrottet, som numera är en populär plats för friluftsliv. I anslutning till det tidigare tegelbruket i Dalby finns Tegelbruksparken, som anlades på en sanerad före detta soptipp. Dalby har gett upphov till några kända personer, som schackstormästaren Nils Grandelius och journalisten Fredrik Önnevall. Den historiska bebyggelsen i Dalbys centrum består av äldre gatehus, de flesta uppförda i tegel, ibland putsade. Ett par isolerade gamla gårdar ligger kvar på sin ursprungliga plats med traditionellt byggnadsskick. Spåren av den industriella och järnvägshistoriska utvecklingen är fortfarande synliga i bebyggelsen och anläggningarna runt den tidigare stationsområdet.

Vanliga frågor om Dalby

Var ligger Dalby och hur många bor där?

Dalby är en tätort i Lunds kommun i Skåne län. Den är belägen cirka tio kilometer sydost om Lund och ungefär tjugo kilometer öst-nordost om Malmö. Orten är kyrkby i Dalby socken på Lundaslätten. År 2019 hade Dalby 6 732 invånare. Befolkningen har varierat över tid med en snabb tillväxt fram till 1990, följd av en period av stagnation och sedan åter ökning under de senaste decennierna.

Vad är Dalby känt för historiskt?

Dalby är känt för att ha varit ett viktigt religiöst och kungligt centrum under 1000-talet. Den danske kungen Svend Estridsen initierade grundandet av Heligkorskyrkan år 1060. Dalby var biskopssäte mellan 1060 och 1066 under biskop Egino, innan stiftet flyttades till Lund. Dalby kyrka, som innehåller delar av den ursprungliga kyrkan, är Nordens äldsta stenkyrka. Platsen var en konkurrent till Lund och Uppåkra om att bli det dominerande maktcentrumet i regionen, och intill kyrkan finns Kungsgården som troligen var en kunglig residens.

Vilka sevärdheter och naturområden finns i Dalby?

Den främsta sevärdheten är Dalby kyrka, Nordens äldsta stenkyrka, grundad 1060. Nordväst om orten ligger Dalby Söderskog nationalpark. Öster om Dalby finns det gamla stenbrottet Stenbrottet, som är ett populärt utflyktsmål för simning, fiske och förlovningar. I samhället finns också industrihistoriska lämningar och parker, som Tegelbruksparken som anlades på en sanerad före detta soptipp efter det nedbrunna tegelbruket. Den historiska bebyggelsen i centrum med äldre gatehus och gamla gårdar med traditionellt byggnadsskick är också av intresse.

Hur utvecklades Dalby under 1900-talet med järnväg och industri?

Dalby utvecklades till ett stationssamhälle efter att Malmö-Tomelilla Järnväg nådde orten 1892. Det blev en knutpunkt för Malmö-Simrishamns Järnväg och en senare bana till Bjärsjölagård. Kring stationen växte ett industriområde med fabriker som Nils Nilssons vagnfabrik för busskarosser, Alba margarinfabrik, ett mejeri, ett bränneri och Siporexfabriken för lättbetong. Järnvägspersontrafiken lades ned mellan 1955 och 1970. Dalby var ett municipalsamhälle mellan 1941 och 1954 och en egen kommun fram till 1974, då den uppgick i Lunds kommun.

Vilken roll har stenbrottet och naturen spelat för Dalby?

Stenbrottet öster om Dalby, som startade sin brytning 1898, har varit en viktig näringsgren genom stenkrossverksamhet och senare fabriksbetongtillverkning. Verksamheten samlades 1969 i AB Sydsten. Idag är det gamla stenbrottet ett populärt utflyktsmål för simning, fiske och förlovningar. Nordväst om Dalby ligger Dalby Söderskog nationalpark, vilket ger orten nära till viktiga naturområden. Ytterligare naturrelaterade spår finns i form av Dammängen, som uppstod efter lertäkter till det nedlagda tegelbruket, och den sanerade Tegelbruksparken.

Vilka är några av de viktigaste industrierna som har funnits i Dalby?

Dalby har haft en mångsidig industrihistoria. Nils Nilssons vagnfabrik (1915-1969) tillverkade först hästvagnar och senare busskarosser. Alba margarinfabrik har funnits sedan 1934 och driver fortfarande verksamhet med cirka 50 anställda. Dalby Spritfabrik (1898-1932) tillverkade sprit av sockerbetor. Ett mejeri fanns från omkring 1910 till 1959. Dalby Siporexfabrik (1934-2001) tillverkade lättbetong och var en av ortens största arbetsplatser. Stenbearbetning har bedrivits vid Stenbrottet och det fanns även ett tegelbruk som brann ned 1915. Många av dessa industrier var knutna till järnvägen och stationsområdet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.

Relaterade artiklar

Alla resmål →