Ruhollah Khomeini

Uppväxt och tidig utbildning

Ruhollah Khomeini föddes i staden Khomeyn. Hans far mördades när han var mycket ung, och han uppfostrades därefter av sin mor och sin moster. Namnet Ruhollah betyder 'Guds ande'. Redan vid sex års ålder började han studera Koranen och grundläggande persiska. Året därpå började han på en lokal skola där han fick undervisning i religion och andra traditionella ämnen. Hans religiösa utbildning fortsatte under barndomen med hjälp av släktingar, inklusive sin mors kusin och sin äldre halvbror Morteza Pasandideh. Familjen hade rötter i både Persien och norra Indien, där hans farfar föddes innan han återvände till Persien på 1800-talet. Hans morfar tillhörde en persisk shiitisk imamsläkt.

Studier och karriär som religiös lärare

Efter första världskriget inledde Khomeini sina högre religiösa studier. Han började vid ett islamiskt seminarium i Arak under ledning av Ayatollah Abdolkarim Haeri Yazdi. När Yazdi 1921 fick en inbjudan att bli lärare i den heliga staden Qom, följde Khomeini med dit 1922. I Qom studerade han islamisk lag och rättslära, men han utvecklade också ett starkt intresse för filosofi, mystik och poesi, ämnen som inte alltid ingick i den vanliga läroplanen. Han sökte vägledning från specialister inom dessa områden. Genom studierna påverkades han av både grekiska filosofer som Aristoteles och Platon och islamiska tänkare som Avicenna och Mulla Sadra. År 1936 blev han kvalificerad som mujtahid, en juridisk expert, och kunde anta titeln hojatoleslam. Han avancerade till en ledande föreläsare vid seminarierna i Qom och senare i Najaf, där han undervisade i politisk filosofi, islamisk historia och etik i årtionden. Många av hans elever blev själva framstående islamiska filosofer och marjor. Som forskare och lärare producerade han många skrifter om islamisk filosofi, juridik och etik.

Politisk aktivism och opposition mot shahen

Khomeinis undervisning fokuserade tidigt på religionens roll i samhälls- och politiska frågor. Hans första bok, Kashf al-Asrar, publicerades 1942 och var ett svar på en antiklerikal bok. I denna bok argumenterade han för införandet av en islamisk stat baserad på gudomlig lag. Under 1940-talet började han skriftligt propagera för ökat islamiskt inflytande över politiken. Han utvecklade sitt politiska intresse genom att resa till Teheran för att lyssna på oppositionsledaren Ayatollah Hasan Mudarri. Han blev marja, en hög religiös auktoritet, 1963. Hans stora politiska konfrontation började 1963 när shahen Mohammad Reza Pahlavi tillkännagav den 'Vita revolutionen', ett reformprogram med bland annat jordreform och rösträtt för kvinnor. Khomeini fördömde skarpt dessa planer, som han såg som farliga och västinspirerade. Han övertalade andra religiösa ledare att bojkotta folkomröstningen och utfärdade ett manifest som fördömde shahen. Den 3 juni 1963, på ashuradagen, höll han ett berömt tal där han jämförde shahen med den ökände tyrannen Yazid och varnade honom. Två dagar senare greps Khomeini, vilket utlöste stora upplopp där cirka 400 människor dödades. Denna händelse, kallad '15 khordad', blev en startpunkt för oppositionen. Khomeini släpptes efter husarrest i augusti. Året därpå, i oktober 1964, fördömde han åter shahen, denna gång för att ha beviljat diplomatisk immunitet åt amerikansk militär personal i Iran. Han greps igen i november och hölls fängslad i ett halvår.

Åren i landsflykt

Efter att ha vägrat att be om ursäkt för sitt motstånd mot regeringen, tvingades Khomeini i exil. Den 4 november 1964 skickades han till Turkiet, där han bodde i Bursa i mindre än ett år. I oktober 1965 fick han flytta till den heliga shiitiska staden Najaf i Irak, där han stannade i över ett decennium. Dessa år i exil gav honom möjlighet att ostört utveckla sina teorier om islamiskt styre. I början av 1970-talet höll han en serie föreläsningar i Najaf om temat 'islamisk regering', som senare publicerades i hans viktiga bok Hokum. Hans politiska teorier sammanfattas i begreppet Vilayat-e Faqih, 'Rättslärdförtroendet'. 1978 tvingades han lämna Irak på order av vicepresident Saddam Hussein. Han flyttade då till Frankrike, där han hyrde ett hus i Neauphle-le-Château utanför Paris i fyra månader. Enligt vissa rapporter avrådde shahen Frankrike från att utvisa honom, medan andra källor hävdar att franska myndigheter föreslog att shahen skulle låta mörda Khomeini.

Återkomst och etablering av islamisk republik

Efter att shahen hade avsatts och lämnat Iran i januari 1979 återvände Khomeini till landet som revolutionens ledare den 1 februari. Han blev landets de facto statschef och utsågs senare samma år till landets högste politiske och andlige ledare, en post han innehade fram till sin död. Under hans ledning infördes en strikt fundamentalistisk islamisk republik, en teokrati. Hans politik och ideologi kom att kallas khomeinism. Internationellt blev han snabbt ett känt ansikte och utsågs till 'Årets person' 1979 av Time Magazine, som beskrev honom som 'islams virtuella ansikte i västerländsk populärkultur'. Han var känd för sitt stöd till de islamistiska studenterna som tog amerikansk ambassadpersonal som gisslan under det långvariga gisslandramat i Teheran. Han utfärdade också en dödsdom, en fatwa, mot den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie 1989 för vad han ansåg vara hädelse i romanen 'Sataniska verser'. I sitt retoriska språk kallade han USA för 'Den store Satan', Sovjetunionen för 'Den mindre Satan' och Israel för 'Den lille Satan'.

Arv och kontroverser

Khomeini har blivit ihågkommen på vitt skilda sätt. I Iran är han lagligt skyddad från förolämpningar, och hans grav i Behesht-e Zahra i Teheran, med sitt gyllene kupolvalv, har blivit en pilgrimsort för hans anhängare. Hans statsbegravning lockade upp till tio miljoner människor, vilket anses vara en av de största i historien. Han har hyllats som en karismatisk ledare med stor popularitet, en mästare inom den shiitiska islamiska väckelsen och förknippad med anti-imperialism och motstånd mot utländskt inflytande. Samtidigt har han internationellt kritiserats skarpt för allvarliga människorättsbrott. Han har anklagats för att ha bedrivit en massiv kampanj mot politiska motståndare, deras familjer och vänner, samt mot grupper som sunnimuslimer och bahaitroende. Detta ledde till arresteringar och avrättning av tusentals personer. Särskilt noterbart är massavrättningarna av politiska fångar 1988, som han beordrade. Han har också kritiserats för att använda barnsoldater i stor utsträckning under Iran, Irak-kriget, för antidemokratiska åtgärder och för antisemitisk retorik. Under hans styre förekom många protester.

Vanliga frågor om Ruhollah Khomeini

Vem var Ruhollah Khomeini?

Ruhollah Khomeini var en iransk ayatolla och religiös ledare som blev Irans högste politiske och andlige ledare efter den islamiska revolutionen 1979. Han ledde revolutionen som störtade shahen Mohammad Reza Pahlavi och omvandlade Iran till en islamisk republik. Han styrde landet från 1979 fram till sin död 1989. Hans politiska och religiösa ideologi kallas khomeinism.

Vad är Khomeini mest känd för?

Khomeini är mest känd för att vara den ledande kraften bakom den iranska revolutionen 1979 och etablerandet av en islamisk teokratisk stat i Iran. Han är också internationellt känd för sin dödsdom mot författaren Salman Rushdie 1989, sitt stöd till gisslantagarna på den amerikanska ambassaden i Teheran och för att ha kallat USA för 'Den store Satan'. Han utsågs till Time Magazines 'Årets person' 1979 för sitt internationella inflytande. Hans motstånd till shahens reformer och hans tid i exil var avgörande för hans väg till makten.

Var och när föddes Khomeini?

Khomeini föddes i staden Khomeyn i det som då var Persien och nu är Irans Markazi-provins. Det exakta födelseåret är osäkert. Enligt vissa källor var det den 17 maj 1900, medan andra, inklusive hans bror, anger den 24 september 1902. Hans far mördades när han var mycket ung, och han uppfostrades av sin mor och sin moster. Familjen hade rötter i både Persien och norra Indien.

Varför tvingades Khomeini i exil?

Khomeini tvingades i exil på grund av sitt starka politiska motstånd mot shahen Mohammad Reza Pahlavi. Han fördömde shahens reformprogram, den 'Vita revolutionen', 1963 och kritiserade senare att shahen gav diplomatisk immunitet åt amerikansk militär personal. Efter att ha vägrat att backa från sin opposition greps han och skickades i landsflykt till Turkiet i november 1964. Han tillbringade sedan många år i exil i Najaf, Irak, innan han tvingades vidare till Frankrike 1978.

Vad innebar Khomeinis återkomst till Iran 1979?

Khomeinis återkomst till Iran den 1 februari 1979 markerade revolutionens slutgiltiga seger och början på en ny era. Han återvände som revolutionens okontesterade ledare efter att shahen hade flytt landet. Khomeini blev omedelbart landets de facto ledare och satte igång med att etablera en islamisk republik baserad på sharialagar, vilket innebar ett fullständigt avsteg från shahens sekulära, västinriktade monarki. Han utsågs senare samma år till landets högste politiske och andlige ledare, en post han innehade fram till sin död 1989.

Vad är Khomeinis ideologi khomeinism?

Khomeinism är den ideologi som förknippas med Khomeinis tankar. Den bygger kärnmässigt på principen om Vilayat-e Faqih, 'Rättslärdförtroendet', vilket innebär att den högsta politiska auktoriteten i en islamisk stat ska utövas av en kvalificerad islamisk rättslärd. Khomeini utvecklade dessa idéer under sina år i exil, och de blev grunden för konstitutionen i den islamiska republiken Iran, där en överstepräst fungerar som högste ledare. Hans första bok från 1942 argumenterade redan för en islamisk stat baserad på gudomlig lag. Hans politiska filosofi behandlades i föreläsningar och böcker som 'Hokum'.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.