Grigorij Rasputin

Uppväxt och religiös omvändelse

Grigorij Rasputin föddes som son till en bonde i den sibiriska byn Pokrovskoje. Han var icke läs- och skrivkunnig och fick redan som ung ett rykte om sig i hembyn för att vara ett fyllo och en kvinnojägare. Han blev ledare för byns ungdomsgäng, som uppträdde så störande under gudstjänster att prästen erbjöd dem betalning för att hålla sig borta. Tidigt spreds berättelser om att han kunde se vad människor gjort eller vad som skulle hända genom sin inre syn, en förmåga han använde för att hjälpa sjuka.

År 1897 genomgick han en religiös omvändelse och lämnade byn på pilgrimsfärd, vilket förändrade hans liv radikalt. Han blev vegetarian, slutade dricka alkohol och bad och sjöng mycket mer intensivt än tidigare. Efter sin omvändelse levde han periodvis som en strannik, en helig vandrare, och reste runt till olika heliga platser i Ryssland. Innan sin pilgrimsresa hade Rasputin gift sig med Praskovja Dubrovina, och paret fick flera barn, varav tre överlevde till vuxen ålder: Dmitrij, Maria och Varvara.

Hans religiösa aktiviteter i hembyn väckte misstankar. Han och en liten krets av anhängare, främst släkt och andra bönder, höll hemliga bönemöten i en improviserad kapell i hans fars källare. Det ryktades att kvinnliga följeslagare tvättade honom ceremoniellt före mötena och att de sjöng besynnerliga sånger, vilket ledde till att vissa anklagade honom för att tillhöra Khlysty-sekten. Denna sekt trodde att människan först måste synda djupt för att sedan kunna uppnå Guds nåd genom förlåtelse. Rasputins dotter Maria hävdade dock att han först ansåg sekten motbjudande, men senare ska han ha använt dess filosofi på ett eget sätt. Enligt rykten erbjöd han kvinnor att synda tillsammans med honom för att sedan, genom honom själv som medium, få Guds fulla förlåtelse. En av hans mer kända helningsmetoder ska ha varit att ta en sjuk kvinna till ett badhus och idka samlag med henne.

Ankomst till Sankt Petersburg och inträde vid hovet

Kring år 1901 började ryktet om en märklig man med mystiska helande krafter sprida sig över Ryssland. Efter pilgrimsfärder till platser som Grekland och Jerusalem anlände Rasputin till Sankt Petersburg år 1903. Han var otvättad och illaluktande men gjorde snabbt ett namn bland stadens societet. Genom kontakter lärde han känna systrarna Anastasia och Milica av Montenegro, som var gifta med medlemmar av kejsarhuset.

Denna väg ledde till att han 1905 presenterades för tsar Nikolaj II och tsaritsan Alexandra. Tsaritsan bar på genen för blödarsjuka och deras ende son, tronföljaren Aleksej, led av sjukdomen. Genom vänner fick hon höra om Rasputins påstådda helande krafter, och i slutet av 1906 började han agera som en slags faith healer för den unge prinsen. Rasputin använde böner och en sorts hypnos som tycktes ha positiva effekter på pojkens mående.

Hans inflytande över det romanovska hovet växte, och tsaren själv kallade honom för en vän och en helig man. En avgörande händelse inträffade när Aleksej ramlade och skadade sig allvarligt. Tsaritsan telegraferade då till Rasputin, som befann sig i Sibirien, och bad om hjälp. Han svarade att hon inte skulle oroa sig och att pojken inte skulle dö utan snart bli bra igen. När Aleksej sedan tillfrisknade blev tsaritsans tilltro till Rasputin orubblig för resten av hennes liv. Denna tillit blev grunden för hans exceptionella ställning.

Makt och missnöje under första världskriget

När första världskriget bröt ut utan ryska framgångar tvingades tsar Nikolaj II att lämna huvudstaden för att personellt ta befälet över armén i fält. I hans frånvaro växte relationen mellan tsaritsan Alexandra och Rasputin, och rykten om en kärleksaffär mellan dem började cirkulera. Hemliga polisen fick i uppdrag att övervaka Rasputin. Med tsaren borta och tsaritsans obrutna förtroende kunde Rasputin göra nästan vad han ville. Han levde gott under hovets beskydd och gav privilegier till släkt och vänner.

Ryssar med kapital kunde genom honom köpa sig bättre positioner i samhället. Tsaritsan vände sig ständigt till Rasputin för råd, även i militära frågor, och förmedlade hans rekommendationer i brev till sin make vid fronten. Hon bönföll tsaren att följa dessa råd i tron att landet annars skulle gå under. Tsaren följde ofta råden, men krigslyckan uteblev. Missnöjet växte bland både arbetare, soldater och aristokrater.

Tsaritsan, med sin tyska börd, anklagades för landets försämrade ekonomi och krigsnederlag. Rasputins starka inflytande över henne innebar att även han blev ett huvudmål för kritik. I högre kretsar började man tala om att eliminera den onde munken från Sibirien. I ett tal i den ryska duman anklagade Vladimir Purisjkevitj tsaritsan för att vara Rysslands onda genius och Rasputin för att dra i trådarna bakom ministrarna. Detta tal fick stor betydelse och ledde direkt till att en sammansvärjning bildades.

Sammansvärjningen och mordet

En av dem som hörde Purisjkevitjs tal var den unge fursten Felix Jusupov. Han sökte upp talmannen och de började genast planera mordet på Rasputin. Den 29 december 1916 bjöds Rasputin in till Jusupovs palats vid Mojka-kanalen i Petrograd under förevändningen att han skulle träffa furstens vackra fru. Rasputin anlände i sina bästa kläder, en skinande silkesskjorta och läderstövlar. Han fördes ner i källaren, där Jusupovs fru i verkligheten inte fanns, eftersom hon var på resa.

Värden spelade grammofonskivor och bjöd på förgiftat madeiravin och bakverk med cyanid. Enligt berättelsen hade giftet ingen effekt på Rasputin. Jusupov tappade då tålamodet, hämtade en pistol och sköt Rasputin två gånger i bröst och sida. Efter att ha lämnat källaren återvände Jusupov för att kontrollera liket. Enligt hans egen skildring vaknade Rasputin då till liv, grep tag om furstens hals och viskade du din elake pojke innan Jusupov bröt sig loss.

Rasputin ska sedan ha tagit sig upp på fötter och flytt ut på gården. Där sågs han av de andra sammansvurna adelsmännen, som började jaga honom och sköt flera skott mot honom. Rasputin träffades i ryggen och huvudet. Kroppen misshandlades ytterligare med påkar, sparkar och knytnävsslag innan den lastades i en bil och dumpades i en flod. Liket flöt dock upp och hittades några dagar senare. Obduktionen visade att hans lungor var vattenfyllda, vilket innebar att han fortfarande var vid liv när han kastades i vattnet. Inget gift påträffades i hans mage, vilket antyder att giftet varit för gammalt eller att historien var en efterhandskonstruktion.

Eftermäle och förutsägelser

De bisarra omständigheterna kring hans död, som i hög grad spreds av hans baneman Felix Jusupov, bidrog kraftigt till legenden om Rasputin. Jusupovs skildringar och demoniseringen av Rasputin under de följande åren fick stor spridning. Mordarna straffades aldrig för dådet, trots att deras identitet snabbt blev allmänt känd. Rasputin har också förknippats med mystiska förutsägelser. I ett omtvistat brev som sänts till tsaren den 31 december 1916, alltså efter hans död, ska han ha förutspått att han aldrig skulle få se solen gå upp år 1917.

Han ska också ha varnat tsaren genom att säga att om mördarna var tsarens fiender hade han inget att frukta, men om de var hans vänner skulle tsaren själv vara död inom kort. Dessa påstådda förutsägelser besannades delvis. Tsaren avsattes redan i februari 1917 under februarirevolutionen. Han och hela hans familj fördes till Jekaterinburg, där de mördades av bolsjeviker sommaren 1918, efter oktoberrevolutionen.

Rasputins gravplats är okänd. Vissa källor hävdar att han begravdes i en omärkt grav i Petrograd, medan andra kommunistiska källor efter revolutionen påstod att hans kropp hade grävts upp och bränts. Hans liv och död förblir ett omdebatterat kapitel i historien, där olika sidor länge försökt smutskasta eller glorifiera honom. Historiker menar att hans skandalösa rykte bidrog till att disktreditera den tsaristiska regeringen och påskyndade Romanov-dynastins fall.

Vanliga frågor om Grigorij Rasputin

Vem var Grigorij Rasputin?

Grigorij Rasputin var en rysk mystiker, predikant och helbrägdagörare som levde mellan 1869 och 1916. Han var född som bonde i Sibirien och blev känd genom sitt nära förhållande till den sista ryska tsarfamiljen under Nikolaj II. Hans inflytande över tsaritsan Alexandra, särskilt i frågor som rörde deras blödarsjuke son Aleksej, gjorde honom till en mäktig och mycket omstridd person i Rysslands sista kejsartid. Hans bisarra död och de legender som omgärdar hans liv har gjort honom till en av historiens mest mytomspunna gestalter.

Hur fick Rasputin inflytande över tsarfamiljen?

Rasputin fick inflytande över tsarfamiljen främst genom sin förmåga att lindra tronföljaren Aleksejs lidande från blödarsjuka. Tsaritsan Alexandra, som bar på den ärftliga sjukdomen, fick höra talas om Rasputins mystiska helande krafter och lät honom börja behandla sin son från 1906. Han använde böner och en form av hypnos som tycktes ha positiv effekt. En avgörande händelse var när Aleksej blev allvarligt sjuk och Rasputin, på avstånd, lovade att pojken skulle bli bra igen – vilket han också gjorde. Denna händelse befäste tsaritsans absoluta tillit till honom, vilket gav honom en ovanlig ställning vid hovet.

Hur dog Grigorij Rasputin?

Grigorij Rasputin mördades den 30 december 1916 av en grupp konservativa adelsmän som motsatte sig hans inflytande. Ledande för sammansvärjningen var furst Felix Jusupov. Rasputin lockades till Jusupovs palats under falska förespeglingar. I källaren försökte man förgifta honom med vin och bakverk, men utan synbar effekt. Jusupov sköt då Rasputin två gånger. När mördarna senare återvände till källaren, enligt Jusupovs berättelse, vaknade Rasputin till liv och angrep honom. Rasputin flydde ut på gården, där han sköts flera gånger till, misshandlades och slutligen kastades i en flod. Obduktionen visade att hans lungor var fyllda med vatten, vilket betydde att han fortfarande andades när han dumpades i vattnet.

Vad hade Rasputin med första världskriget att göra?

Under första världskriget, när tsar Nikolaj II var borta vid fronten, växte Rasputins och tsaritsan Alexandras inflytande i huvudstaden. Tsaritsan vände sig ständigt till Rasputin för råd och förmedlade sedan hans rekommendationer om krigsföring i brev till tsaren. Hon bönföll sin make att följa dessa råd i tron att landet annars skulle gå under. Tsaren följde ofta dem, men krigslyckan uteblev ändå. Detta, kombinerat med Rasputins öppna livsstil och påstådda utnämningar av ministrar genom tsaritsan, gjorde att både hon och Rasputin blev hatade figurer. Missnöjet bland aristokratin och allmänheten över krigets förlopp och landets styrning kopplades starkt till Rasputins närvaro vid makten.

Vad var Rasputins förhållande till religion?

Rasputin upplevde en religiös omvändelse 1897 och blev därefter en strannik, en helig vandrare eller pilgrim. Han reste runt till kloster och heliga platser i Ryssland. Efter omvändelsen blev han vegetarian, slutade dricka alkohol och ägnade sig åt intensiv bön. Han samlade en liten krets av anhängare i hembyn, och de höll hemliga bönemöten. Det fanns rykten om att han hade kopplingar till Khlysty-sekten, som trodde att man först måste synda djupt för att sedan uppnå Guds nåd. Rasputins dotter hävdade att han först avvisade sekten, men senare ska han ha använt en liknande filosofi, där han erbjöd kvinnor att synda med honom för att sedan, genom honom som medium, få Guds fulla förlåtelse.

Vad hände med Rasputins familj?

Rasputin var gift med Praskovja Dubrovina, som han gifte sig med 1887. Hon stannade kvar i hembyn Pokrovskoje under hela hans resor och tid vid hovet och förblev honom trogen. Paret fick sju barn, varav tre överlevde till vuxen ålder: sönerna Dmitrij och döttrarna Maria och Varvara. Dottern Maria Rasputin blev senare känd genom att skriva om sin far. Efter revolutionen och mordet på tsarfamiljen lämnade Rasputins hustru och barn Ryssland. Rasputins riktiga gravplats är okänd, och hans eftermäle förblir omdebatterat.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.