Vad betyder stigmatisering?

Vad innebär stigmatisering?

Stigmatisering innebär att en grupp i samhället pekas ut och tillskrivs nedvärderande och stereotypa egenskaper. Denna grupp anses ofta avvika från samhällets normer och betraktas som mindre värda. Processen handlar om ett psykologiskt brännmärkande som skapar ett vi-mot-dem-tänkande. Det tydligaste uttrycket för stigmatisering är olika former av diskriminering, där individer utsätts för sämre behandling på grund av sin tillhörighet till en viss kategori.

Stigmatisering bygger ofta på bristande kunskap eller brist på erfarenheter, vilket kan leda till rädsla och fördomar. Rädslan kan grunda sig i att något känns främmande eller annorlunda, men också i att det kommer nära ens egna tankar eller erfarenheter som man har svårt att acceptera. Denna distansering kan i sin tur leda till att människor undviker att interagera med den utpekade gruppen, vilket bidrar till en tystnadskultur och ett osynliggörande. Distanseringen kan också grunda sig i en missriktad omtanke att inte säga eller göra fel saker mot personen.

Ursprung och etymologi

Ordet stigmatisering har en avledning från verbet stigmatisera, som i sin tur kommer från den yttersta stammen stigma. Ursprungligen betyder ett stigma ett sår eller ett märke efter ett sår som har tillfogats någon. Det grekiska ordets ursprungliga betydelse är just ett stick eller ett märke. Denna historiska koppling till ett fysiskt märke speglar den moderna sociologiska innebörden av en psykologisk brännmärkning.

Stigmatisering och psykisk ohälsa

Ett vanligt sammanhang där stigmatisering diskuteras är kopplat till psykisk ohälsa. Negativa attityder och fördomar kring psykisk ohälsa kan påverka personer som lever med psykiska besvär eller diagnoser på många sätt. De kan bli ifrågasatta, nedvärderade och utestängda från att delta i olika sociala sammanhang. Många upplever att stigmatisering påverkar vilket bemötande de får, till exempel inom vården.

Fördomar och okunskap gör att många som lever med psykisk ohälsa undviker att prata om sina problem, av rädsla för att ses som annorlunda eller få ett sämre bemötande. Eftersom psykisk ohälsa ofta inte syns utanpå, kan den döljas, vilket leder till en oro för att ens diagnos ska avslöjas. Denna tystnad kan förhindra att personer söker den hjälp de behöver. Psykisk ohälsa syns oftast inte utanpå och kan många gånger gå att dölja om man vill eller känner sig tvungen.

En allvarlig konsekvens är självstigma, vilket innebär att personer som tillhör en stigmatiserad grupp internaliserar allmänhetens negativa attityder och börjar tänka likadant om sig själv. Detta kan leda till sämre självkänsla, minskat självförtroende och en känsla av skam. Den som blir stigmatiserad känner ofta skam och kan låta bli att söka hjälp trots att det behövs. Självstigma innebär att man får sämre självkänsla och inte litar på sin egen förmåga att klara av något.

Andra grupper som drabbas och dess mekanismer

Stigmatisering är inte begränsat till psykisk ohälsa utan kan drabba många olika grupper som anses avvika från normen. Det kan handla om personer med en funktionsnedsättning, personer som tillhör HBTQI-gruppen, personer födda i ett annat land eller personer med en viss religiös tro. Denna typ av utanförskap och utsatthet kan i sig vara en orsak till psykisk ohälsa. Processen innebär ofta att medlemmar av sociala kategorier, om vilka andra har negativa uppfattningar eller stereotyper, blir diskriminerade. Stigmatiseringen kan ta sig uttryck i att man blir ifrågasatt, exkluderad, trakasserad eller på annat sätt utsatt. Gruppen som stigmatiseras får en låg social status i samhället.

Konsekvenser och påverkan

Stigmatisering har flera dimensioner och kan både orsaka psykisk ohälsa och förvärra den för den som redan lever med psykisk ohälsa. De som utsätts för stigmatisering kan uppleva ett djupt utanförskap, vilket påverkar deras möjligheter till delaktighet i samhället. Det kan leda till social isolering och minskad livskvalitet. Stigmatisering upprätthålls ofta genom en cykel av okunskap och rädsla. Distanseringen från den stigmatiserade gruppen kan grunda sig i en missriktad omtanke, där man tror att det är bäst att inte säga eller göra något för att inte göra fel. Ironiskt nog kan detta undvikande bidra till att problemen förvärras genom att personer känner sig osynliga och övergivna.

Hur kan stigmatisering motverkas?

För att förändra negativa attityder och fördomar krävs en medveten insats. Det viktigaste är att förstå att man kan behöva lära om och lära nytt. Ökad kunskap och erfarenhet av det som anses främmande är centralt. Genom att våga utmana och ifrågasätta negativa attityder och stereotyper kan individer och samhällen bryta mönster. Att öppet prata om ämnen som psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller kulturella skillnader kan minska tystnaden och osynliggörandet. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där skillnader respekteras. Att förstå att stigmatisering ofta bygger på felaktig information är ett första steg mot ett mer jämlikt samhälle.

Vanliga frågor om Vad betyder stigmatisering?

Vad betyder ordet stigmatisering?

Stigmatisering betyder utmålan eller brännmärkning av något, och att utpeka något som avvikande. Inom sociologi innebär det att en grupp pekas ut och förknippas med något negativt, samt tillskrivs stereotypa och nedvärderande egenskaper. Det handlar om ett psykologiskt brännmärkande som leder till att gruppen får låg social status. Processen kan resultera i olika former av diskriminering och social exkludering.

Var kommer ordet stigmatisering ifrån?

Ordet stigmatisering är en avledning från verbet 'stigmatisera'. Den yttersta stammen är 'stigma', som ursprungligen kommer från grekiskan och betyder ett stick, ett sår eller ett märke efter ett sår. Den historiska kopplingen till ett fysiskt märke speglar den moderna betydelsen av en psykologisk eller social brännmärkning, där en person eller grupp utpekas på ett negativt sätt. Ett stigma är alltså ett sår eller ett märke av ett sår som tillfogats en.

Vilka är vanliga exempel på stigmatisering?

Vanliga exempel på stigmatisering finns kopplade till psykisk ohälsa, där personer med psykiska besvär kan möta fördomar och undvikande. Andra exempel inkluderar stigmatisering av personer med funktionsnedsättning, personer som tillhör HBTQI-gruppen, personer födda i andra länder eller personer med en viss religiös tro. Gemensamt är att dessa grupper pekas ut som avvikande från en upplevd norm och förknippas med negativa stereotyper. Den typen av utanförskap och utsatthet kan i sig leda till psykisk ohälsa.

Vad är skillnaden mellan stigma och stigmatisering?

Stigma är det märke eller den negativa etikett som en person eller grupp bär på sig, medan stigmatisering är själva processen eller handlingen att sätta detta märke på någon. Stigmatisering är alltså den aktiva handlingen att utpeka, brännmärka och förknippa en grupp med något negativt. Stigma är resultatet av denna process – den nedvärderande egenskap som gruppen tillskrivs av samhället. I sociologisk mening kan stigmatisering innebära ett nedvärderande utpekande eller ett förakt för grupper eller enskilda.

Vad är självstigma?

Självstigma är när en person som tillhör en stigmatiserad grupp internaliserar de negativa attityder och stereotyper som finns i samhället och börjar tro på dem själv. Personen tar till sig de nedvärderande uppfattningarna och tänker på samma sätt om sig själv. Detta kan leda till sämre självkänsla, minskat självförtroende, skamkänslor och att man undviker att söka hjälp trots behov. Självstigma är en allvarlig konsekvens av social stigmatisering som gör att man inte litar på sin egen förmåga.

Hur kan man motverka stigmatisering?

Stigmatisering kan motverkas genom ökad kunskap och erfarenhet av de grupper som ofta utpekas. Att utmana och ifrågasätta egna och andras negativa attityder och fördomar är viktigt. Genom öppna samtal och ökad förståelse kan tystnadskulturen och osynliggörandet brytas. Det handlar om att lära om och lära nytt, samt att skapa inkluderande miljöer där skillnader respekteras. Att förstå att stigmatisering ofta bygger på okunskap är ett första steg. Det går att förändra genom ökad kunskap och genom att våga utmana negativa attityder.

Källor: offentliga uppgifter och pressmaterial. Senast uppdaterad 2026-10-17.