Yes (musikgrupp)

Bildandet och de tidiga åren

Yes bildades 1968 ur spillrorna av bandet Mabel Greer's Toyshop, där basisten Chris Squire och gitarristen Peter Banks spelade. Squire introducerades för sångaren Jon Anderson, som arbetade på den närliggande klubben La Chasse, och de upptäckte ett gemensamt intresse för Simon & Garfunkel och stämsång. Tillsammans skrev de snart låten "Sweetness". Gruppen kompletterades med trummisen Bill Bruford, som svarat på en annons i Melody Maker, och den klassiskt skolade keyboardisten Tony Kaye. Namnet Yes tillskrivs Peter Banks, som enligt uppgift svarade med ett enkelt "Yes" när andra namn som "Life" och "World" diskuterades.

Gruppen gjorde sin första spelning den 4 augusti 1968 på ett ungdomsläger i East Mersea, Essex. Deras tidiga repertoar bestod av covers från artister som The Beatles, The 5th Dimension och Traffic. Efter ett framträdande som ersättare för Sly and the Family Stone på klubben Blaise's i London i september 1968 blev värden Roy Flynn bandets manager. Bruford lämnade kort för studier men övertalades att återvända för att Yes skulle vara förband till Creams farvälkonsert på Royal Albert Hall i november samma år.

Efter att ha sett King Crimson 1969 insåg bandet behovet av att bli mer tekniskt skickliga och började repetera intensivt. De skrev kontrakt med Atlantic Records och gav ut debutalbumet Yes i augusti 1969. Albumet, som innehöll både originalmaterial och covers av "Every Little Thing" av The Beatles och "I See You" av The Byrds, fick positiv kritik men nådde inte de brittiska listorna. Yes höll sin första konsert i Sverige i februari 1970.

Genombrottet med progressiv rock

Med Steve Howe som ny gitarrist efter Peter Banks tog Yes ett tydligt steg in i den progressiva rocken. Bandet hyrde en bondgård i Devon för att skriva nytt material. Inspelningssessioner med producenten Eddy Offord kunde vara upp till tolv timmar långa, där låtar byggdes upp bit för bit. Albumet The Yes Album från februari 1971 blev gruppens första stora kommersiella framgång och introducerade längre, mer komplexa kompositioner som "Yours Is No Disgrace" och "Starship Trooper". Det nådde fjärde plats i Storbritannien.

Keyboardisten Tony Kaye lämnade bandet 1971 efter spänningar med Howe och motstånd mot nya instrument som mellotron. Han ersattes av Rick Wakeman, en redan etablerad studiomusiker som tidigare spelat med artister som David Bowie och Elton John. Wakemans klassiska bakgrund och tekniska skicklighet med instrument som flygel, mellotron och moog gav Yes nya texturer. Bandets fjärde album, Fragile, gavs ut i november 1971 och påvisade ett växande intresse för klassisk struktur. Varje medlem bidrog med en sololåt, och konstnären Roger Dean började sitt långvariga samarbete med bandet genom att designa logotyp och omslag.

Fragile blev en stor framgång och nådde topp tio i både Storbritannien och USA. Singeln "Roundabout" blev en hit. Yes etablerade sig som ett av de ledande progressiva rockbanden med ambitiösa scenframträdanden, där de ibland inledde med musik av Igor Stravinskij. De köpte avancerad PA-utrustning från Iron Butterfly, vilket förbättrade deras ljud på scen. Gruppen spelade sin första konsert i Nordamerika i juni 1971.

Kreativ topp och personell turbulens

Perioden från 1972 till 1977 anses vara Yes kreativa höjdpunkt. Albumet Close to the Edge från 1972 betraktas som en milstolpe inom genren. Det följdes av det ambitiösa dubbelalbumet Tales from Topographic Oceans 1973 och Relayer 1974, där Patrick Moraz ersatte Rick Wakeman på keyboard. Under större delen av denna period bestod gruppen av Anderson, Squire, Howe, Wakeman och trummisen Bill Bruford, som 1972 ersattes av Alan White.

Yes fortsatte att nå kommersiell framgång med album som Going for the One 1977. De utvecklade ett rykte för sina avancerade ljus- och scenuppsättningar. Efter albumet Tormato 1978, som blev ett relativt misslyckande, och i en tid då punkrocken var på frammarsch, lämnade både Jon Anderson och Rick Wakeman bandet 1980. Kvarvarande medlemmar Chris Squire, Steve Howe och Alan White rekryterade då Trevor Horn och Geoff Downes från The Buggles och spelade in albumet Drama 1980. Denna sättning var kortvarig och Yes upplöstes 1981. Howe och Downes bildade sedan supergruppen Asia.

Återförening och kommersiell topp på 1980-talet

Yes återförenades 1983 med en ny sättning som inkluderade Jon Anderson, Chris Squire, Alan White, Tony Kaye och den nya gitarristen och låtskrivaren Trevor Rabin. Denna version av bandet antog ett mer pop-rock-orienterat sound. Albumet 90125 från 1983 blev gruppens kommersiellt mest framgångsrika och gav dem sin enda etta på den amerikanska singellistan med "Owner of a Lonely Heart". Låten "Cinema" från samma album belönades med en Grammy Award för Best Rock Instrumental Performance 1985.

Uppföljaren Big Generator 1987 var också en kommersiell framgång. I slutet av 1980-talet bildade Anderson, Bruford, Wakeman och Howe en parallell grupp, Anderson Bruford Wakeman Howe, som gav ut ett självbetitlat album. På skivbolagets initiativ slogs de två grupperna sedan ihop till en åttamannabesättning för albumet Union 1991 och en omfattande turné som blev en kommersiell framgång. Denna episod förde samman medlemmar från Yes och Anderson Bruford Wakeman Howe.

Senare år, medlemsbyten och arv

Efter Union återgick Yes till en mindre besättning och fortsatte att turnera och ge ut album under 1990-talet och 2000-talet, men senare album sålde mindre bra. Albumet Magnification från 2001 fick symfoniskt ackompanjemang. På grund av Jon Andersons hälsoproblem ersattes han 2008 som sångare först av Benoît David och sedan 2012 av Jon Davison. Rick Wakeman ersattes under en period av sin son Oliver, innan Geoff Downes återvände till bandet.

Chris Squire, den ende medlemmen som medverkat på alla Yes-album, avled 2015. Detta lämnade bandet utan några originalmedlemmar kvar. Tre tidigare medlemmar turnerade separat under namnet Yes Featuring Jon Anderson, Trevor Rabin, Rick Wakeman från 2016 till 2018. Alan White, den längst sittande medlemmen vid den tiden, avled 2022. Bandets senaste uppsättning har inkluderat Steve Howe, Geoff Downes, Jon Davison, basisten Billy Sherwood och trummisen Jay Schellen.

Yes har sålt 13,5 miljoner certifierade album i USA och över 30 miljoner världen över. Gruppen har gett ut 21 studioalbum, varav tio har nått topp tio på listorna i antingen Storbritannien eller USA, och två nådde första plats i Storbritannien. De rankades som nummer 94 på VH1:s lista över de bästa artisterna inom hard rock. 2017 valdes Yes in i Rock and Roll Hall of Fame. Bandet har fortsatt att vara aktivt och gav 2026 ut sitt senaste studioalbum, Aurora.

Vanliga frågor om Yes (musikgrupp)

Vilka är de mest kända medlemmarna i Yes?

De mest kända medlemmarna i Yes inkluderar sångaren Jon Anderson, basisten Chris Squire och gitarristerna Steve Howe och Trevor Rabin. Andra betydande medlemmar är trummisarna Bill Bruford och Alan White samt keyboardisterna Tony Kaye och Rick Wakeman. Denna grupp av musiker representerade Yes när de valdes in i Rock and Roll Hall of Fame år 2017. Bandets nuvarande uppsättning består av sångaren Jon Davison, gitarristen Steve Howe, basisten Billy Sherwood och keyboardisten Geoff Downes.

Vilket är Yes mest sålda album?

Yes mest sålda album är 90125 från 1983, som gav bandet dess första singeletta i USA med låten Owner of a Lonely Heart. Albumet 90125 och dess uppföljare Big Generator från 1987 representerar bandets mest kommersiellt framgångsrika period med ett mer pop-rock-orienterat sound. Under 1970-talet nådde album som The Yes Album, Fragile och Close to the Edge stora framgångar och platina-status. Totalt har tio av bandets 21 studioalbum nått topp tio på listorna i antingen Storbritannien eller USA.

När och var bildades Yes?

Yes bildades år 1968 i London, Storbritannien. Gruppen grundades av basisten Chris Squire och sångaren Jon Anderson. De första repeterade i källaren till caféet The Lucky Horseshoe på Shaftesbury Avenue i London under sommaren 1968. Bandets officiella livedebut ägde rum den 4 augusti 1968 på ett ungdomsläger i East Mersea, Essex. Namnet Yes föreslogs av gitarristen Peter Banks som ett svar på förslagen Life och World.

Har Yes vunnit några Grammypris?

Ja, Yes vann ett Grammy Award år 1985 för Best Rock Instrumental Performance för låten Cinema från albumet 90125. Bandet blev nominerat till Grammy vid ytterligare fem tillfällen mellan 1985 och 1992. Deras kommersiella genombrott på 1980-talet med albumet 90125 och singeln Owner of a Lonely Heart var en direkt anledning till denna erkännelse. Priset understryker bandets tekniska skicklighet och inflytande även under en period då de antog ett mer pop-inriktat sound.

Vilka är några av Yes mest kända låtar?

Några av Yes mest kända låtar inkluderar Roundabout från albumet Fragile, som nådde plats 13 på Billboard Hot 100 i USA. Owner of a Lonely Heart från albumet 90125 blev bandets enda singeletta i USA. Andra signaturlåtar från deras progressiva era är långa kompositioner som Yours Is No Disgrace och Starship Trooper från The Yes Album samt Close to the Edge från albumet med samma namn. Deras tidiga repertoar innehöll även covers av artister som The Beatles och The Byrds.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.