The Cure
The Cure är en brittisk rockgrupp som bildades 1976 i Crawley. Bandet, med sångaren, gitarristen och låtskrivaren Robert Smith som enda ständiga medlem, har haft stor betydelse för postpunkens och gothic rockens utveckling. De uppnådde kommersiell framgång med en blandning av mörk och poppig musik under sin storhetstid på 1980-talet. Bandet har gett ut 13 studioalbum och fler än 30 singlar sedan starten. En uppskattning från 2004 angav att gruppen hade sålt över 27 miljoner album.
Bildandet och de tidiga åren
Gruppens rötter går tillbaka till skoltiden vid Notre Dame Middle School och St Wilfrid's Comprehensive School i Crawley. En tidig skolgrupp kallad Obelisk, med Robert Smith på piano, framträdde vid en avslutningsshow i april 1973. I januari 1976 bildades bandet Malice, som senare bytte namn till Easy Cure. Denna tidiga sättning, som inkluderade Smith på gitarr, Lol Tolhurst på trummor, Michael Dempsey på bas och Marc Ceccagno på sologitarr, påverkades alltmer av punkens framväxt och repade låtar av artister som David Bowie och Jimi Hendrix. Efter att ha vunnit en talangtävling skrev Easy Cure den 18 maj 1977 på ett skivkontrakt med det tyska bolaget Ariola-Hansa. Under hösten 1977 spelade bandet in demosessioner i London, men inget material släpptes. Hansa var missnöjda med demorna och ville att bandet skulle spela in covers, något de vägrade. Kontraktet upplöstes i mars 1978.
I april 1978 spelade Easy Cure sin sista konsert på Montefiore Institute Hall i Crawley. Gitarristen Porl Thompson lämnade därefter gruppen på grund av musikaliska meningsskiljaktigheter. Den kvarvarande trion med Smith, Tolhurst och Dempsey bytte namn till The Cure. Senare samma månad spelade de in en demokassett på Chestnut Studios i Sussex, vilken ledde till att de upptäcktes av Polydor-scouten Chris Parry. Han signade bandet till sitt nystartade skivbolag Fiction i september 1978. Deras debutsingel, Killing an Arab, släpptes i december 1978 på Small Wonder label. Låten, baserad på Albert Camus roman Främlingen, väckte kontrovers, och bandet fick senare förklara att den inte hade rasistiska konnotationer. En tidig recension noterade att bandet var som en frisk fläkt på Londons pub- och klubbscen.
Debut och första framgångar
The Cure släppte sitt debutalbum, Three Imaginary Boys, i maj 1979. På grund av bandets brist på studioerfarenhet tog producenten Chris Parry och ljudteknikern Mike Hedges stor kontroll över inspelningarna, något som Robert Smith senare uttryckte missnöje med. Han ansåg att mycket av albumet var ytligt och lättviktigt. Bandets andra singel, Boys Don't Cry, kom ut i juni 1979. Hösten 1979, mellan augusti och oktober, turnerade The Cure som förband åt Siouxsie and the Banshees Join Hands-turné. Denna erfarenhet blev formativ för Smith, som under turnén också fick stiga in som gitarrist för Banshees efter att deras ordinarie gitarrist lämnat. Detta fick honom att ändra sin syn på musikens kraft och möjligheter. The Cures tredje singel, Jumping Someone Else's Train, släpptes i oktober 1979. Strax därefter lämnade basisten Michael Dempsey bandet. Bandets första konsert i Sverige ägde rum den 2 oktober 1980 på Valand i Göteborg, följt av en spelning på Rock Palais i Stockholm den 3 oktober. Denna tidiga period etablerade The Cure i framkanten av den brittiska postpunk- och new wave-rörelsen.
Den mörka trilogin och stilförändring
Efter debuten tog bandet en radikalt mörkare riktning. Med albumtrilogin Seventeen Seconds (1980), Faith (1981) och Pornography (1982) skapade de ett minimalistiskt, atmosfäriskt och intensivt ljudlandskap. Dessa album kom att ha ett starkt formativt inflytande på den framväxande gothic rock-genren, även om bandet själva ofta har distanserat sig från den etiketten. Denna period präglades av en torftig instrumentation och texter som utforskade tvivel, isolering och förtvivlan.
Efter Pornography 1982 genomgick bandet en dramatisk stilförändring. Robert Smith började introducera mer popinfluerade element i musiken. Denna nya fas inleddes med en rad singlar som Let's Go To Bed (1982), The Walk (1983) och The Lovecats (1983). Dessa låtar var betydligt lättsammare, mer dansvänliga och kommersiellt inriktade, och markerade en tydlig brytning med den föregående trilogins mörker. Denna period visade på Smiths mångsidighet som låtskrivare och bandets vilja att inte bli inlåsta i en enda stil.
Kommersiell storhetstid och klassiska album
Mitten av 1980-talet präglades av album som The Top (1984) och The Head on the Door (1985). Dessa verk förenade bandets båda sidor, med mörkare, experimentella spår bredvid renodlad pop. Albumet The Head on the Door innehöll singlarna In Between Days och Close to Me, och etablerade en mer stabil banduppsättning med Simon Gallup tillbaka på basgitarr. Den stora kommersiella genombrottet kom med dubbelalbumet Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me från 1987. Detta ambitiösa verk innehöll en bred palett av stilar och gav bandet deras första stora amerikanska hit med Just Like Heaven.
Framgången kulminerade med albumet Disintegration 1989, som av många anses vara bandets mästerverk. Albumet återvände till ett mörkare och mer episk sound, med långsamma tempon, rika keyboardlager och personliga texter. Det producerade flera hitsinglar, inklusive Lovesong, som blev en enorm framgång i USA, och Lullaby. Uppföljaren Wish (1992) fortsatte den kommersiella framgångsriktningen med den livliga och radioanpassade singeln Friday I'm in Love, samt A Letter to Elise. Under denna period nådde The Cure sin största kommersiella popularitet och sålde miljontals album världen över.
Senare karriär, arv och återkomst
Efter Wish följde en period med album som möttes av varierande kommersiell och kritisk respons, inklusive Wild Mood Swings (1996), Bloodflowers (2000), The Cure (2004) och 4:13 Dream (2008). Bandet fortsatte att vara en stor liveakt och behöll en extremt trogen global fanskara. Deras inflytande på populärkulturen förblev stort, och Robert Smiths image med spretigt hår och smink har inspirerat generationer och även konstnärer som filmregissören Tim Burton. År 2019 invaldes The Cure i Rock and Roll Hall of Fame, en bekräftelse på deras långvariga och betydelsefulla karriär. Efter en lång tystnad i studiosammanhang släppte bandet sitt fjortonde studioalbum, Songs of a Lost World, 2024. Det var deras första album med helt nytt material på 16 år och toppade listor i flera länder, vilket visade på deras bestående relevans och popularitet.
Banduppsättning och medlemmar
Robert Smith har varit den enda konstanta medlemmen sedan bandets bildande och är den dominerande kraften både musikaliskt och visuellt. Den nuvarande uppsättningen, aktiv sedan gitarristen Reeves Gabrels anslöt 2012, består förutom Smith av Simon Gallup på basgitarr (med i bandet 1979–1982 och sedan 1985), Roger O'Donnell på keyboard (med i bandet under flera perioder sedan 1987), Jason Cooper på trummor (sedan 1995) och Gabrels på gitarr. Genom åren har många andra musiker varit medlemmar i bandet. Bland de tidigaste medlemmarna märks grundaren Lol Tolhurst (trummor 1976–1983, keyboard 1981–1989) och basisten Michael Dempsey (1976–1979). Gitarristen och multiinstrumentalisten Porl Thompson var med under flera perioder (1976–1978, 1984–1993, 2005–2010). Andra betydande medlemmar under framgångsåren inkluderar trummisen Boris Williams (1984–1994) och keyboardisten Perry Bamonte (1990–2005).
Diskografi och utgivningar
The Cure har gett ut 14 studioalbum. Debuten Three Imaginary Boys (1979) följdes av den mörka trilogin Seventeen Seconds (1980), Faith (1981) och Pornography (1982). Efter stilförändringen kom The Top (1984) och The Head on the Door (1985). Deras kommersiella höjdpunkt inkluderar Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me (1987), Disintegration (1989) och Wish (1992). Senare album är Wild Mood Swings (1996), Bloodflowers (2000), The Cure (2004), 4:13 Dream (2008) och Songs of a Lost World (2024).
Bandet har också släppt ett stort antal singlar, EP-skivor, livealbum och samlingsalbum. Bland de tidiga singlarna märks Killing an Arab (1978) och Boys Don't Cry (1979). Under 1980-talet hade de hits som Let's Go to Bed, The Walk, The Lovecats, Close to Me och Just Like Heaven. På 1990-talet kom singlar som Lovesong, Friday I'm in Love och A Letter to Elise. Deras samlingsalbum Standing on a Beach (1986) och Greatest Hits (2001) har varit särskilt populära.
Vanliga frågor om The Cure
Vilka är The Cures mest kända låtar?
Några av The Cures mest kända låtar är singlarna "Just Like Heaven", "Lovesong" och "Friday I'm in Love". Dessa låtar fick även uppmärksamhet i USA och hamnade på Billboard Hot 100-listan. Andra välkända låtar inkluderar "Boys Don't Cry" från 1979 och "A Forest" från 1980. Låten "Lullaby" från albumet Disintegration är också en av bandets signaturlåtar.
Vilket album anses vara The Cures bästa?
Albumen Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me från 1987 och Disintegration från 1989 räknas av många som The Cures mest framstående verk. Disintegration kom efter en period där bandet återgick till en mörkare och mer atmosfärisk ljudvärld. Albumet Wish från 1992 innehåller också flera av deras största hits. Deras senaste studioalbum, Songs of a Lost World, släpptes 2024 efter en paus på 16 år.
Vilka är medlemmar i The Cure idag och vilka var de ursprungliga medlemmarna?
The Cures nuvarande medlemmar är Robert Smith på sång och gitarr, Simon Gallup på basgitarr, Roger O'Donnell på keyboard, Jason Cooper på trummor och Reeves Gabrels på gitarr. Bandet bildades ursprungligen 1976 under namnet Easy Cure av Robert Smith och Lol Tolhurst. De tidiga medlemmarna inkluderade även Michael Dempsey på basgitarr och Porl Thompson på gitarr. Banduppsättningen har genomgått många förändringar genom åren.
När hade The Cure sitt genombrott?
The Cure uppmärksammades särskilt under 1979 för singeln "Killing an Arab". Samma år släpptes deras debutalbum Three Imaginary Boys. Bandets genombrott på den alternativa scenen kom med den så kallade mörka trilogin av album: Seventeen Seconds (1980), Faith (1981) och Pornography (1982). Deras kommersiella genombrott till en bredare publik kom senare på 1980-talet med pophits som "Let's Go To Bed" och "The Lovecats".
Hur många album har The Cure släppt?
The Cure har släppt 14 studioalbum. Deras debutalbum var Three Imaginary Boys från 1979. Andra betydande album inkluderar The Head on the Door (1985), Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me (1987), Disintegration (1989) och Wish (1992). Deras senaste studioalbum, Songs of a Lost World, släpptes 2024. Bandet har även gett ut ett stort antal EP-skivor, livealbum och samlingsalbum som Standing on a Beach och Greatest Hits.
Vilken musikstil förknippas med The Cure?
The Cure förknippas främst med postpunk och gothic rock, särskilt under deras tidiga år med album som Seventeen Seconds och Pornography. Bandet revolutionerade goth- och synthgenren med sin nydanande musikstil under 1980-talet, även om de själva inte vill påstå att deras musik har något med goth att göra. Senare övergick de till en mer lättsam popstil med singelhits som "The Walk" och "Friday I'm in Love". Deras musik har alltid varit präglad av Robert Smiths dominerande låtskrivande.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.
