Motörhead

Bildandet och de tidiga åren

Motörheads historia började 1975 när Ian 'Lemmy' Kilmister blev sparkad från sitt tidigare band Hawkwind efter att ha arresterats i Kanada för droginnehav. Han återvände till England och bestämde sig för att bilda ett eget band. Ursprungligen kallade han det för Bastard, men på managerns inrådan ändrades namnet till Motörhead, vilket var titeln på en låt Lemmy skrivit för Hawkwind. Den första uppsättningen bestod av Lemmy på bas och sång, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor.

Bandets första officiella spelning var som förband till Greenslade på The Roundhouse i London i juli 1975. I oktober samma år var de förband till Blue Öyster Cult på Hammersmith Odeon. Bandet skrev kontrakt med United Artists, samma bolag som Lemmys gamla band Hawkwind var på. De spelade in sessioner i Rockfield Studios med producenten Dave Edmunds, men under dessa inspelningar visade sig trummisen Lucas Fox vara opålitlig. Han ersattes av Phil 'Philthy Animal' Taylor, en bekant till Lemmy.

Skivbolaget United Artists var missnöjda med det inspelade materialet och vägrade släppa det. Detta skulle senare komma ut som albumet On Parole 1979, efter att bandet fått framgång. Albumet räknas dock inte med i den officiella diskografin på bandets webbplats. Under våren 1976 bestämde bandet sig för att de behövde ytterligare en gitarrist. Vid en audition kom 'Fast Eddie' Clarke in. Efter audition lämnade Larry Wallis, som fortsatte att turnera med ett återförenat Pink Fairies, bandet omedelbart. Motörhead fortsatte som en trio med Lemmy, Clarke och Taylor, en uppsättning som senare skulle komma att betraktas som den klassiska.

I december 1976 spelade bandet in låten 'Leaving Here' för det tidiga punk- och pubrock-bolaget Stiff Records, men United Artists ingrep för att förhindra dess släpp eftersom bandet fortfarande var kontrakterade hos dem. Initiala reaktioner på bandet var ogynnsamma, de vann till och med en omröstning i tidningen NME om att vara 'världens bästa sämsta band'. I april 1977, efter att ha levt i kåkstäder och fått lite erkännande, bestämde sig Taylor och Clarke för att lämna bandet. De kom överens om att göra en avskedskonsert på Marquee Club i London.

Genombrottet med Chiswick och Bronze Records

Inför avskedskonserten på Marquee Club bad Lemmy Ted Carroll från Chiswick Records att ta med en mobil studio för att spela in konserten. Carroll kunde inte få dit studion den 1 april 1977, men dök upp bakom kulisserna efter spelningen och erbjöd bandet två dagar i Escape Studios med producenten Speedy Keen för att spela in en singel. Bandet tog chansen och spelade istället in 11 ofärdiga spår. Carroll gav dem några dagar till på Olympic Studios för att slutföra sången, och bandet fullbordade 13 spår för släpp som ett album.

Chiswick Records släppte singeln 'Motorhead' i juni 1977, följt av debutalbumet Motörhead i augusti. Albumet tillbringade en vecka på den brittiska albumlistan på plats 43. Bandet turnerade i Storbritannien som förband till Hawkwind i juni och inledde sedan 'Beyond the Threshold of Pain Tour' med Count Bishops i slutet av juli. I augusti tog Tony Secunda över bandets management, men sammanhållningen blev så instabil att Clarke och Taylor i mars 1978 hade bildat och spelade i bandet The Muggers med Speedy Keen och Billy Rath från The Heartbreakers.

I juli 1978 återvände bandet till managern Douglas Smith, som säkrade ett engångsavtal för singlar med Gerry Brons Bronze Records. Resultatet blev singeln 'Louie Louie', en cover på originalet av Richard Berry och The Kingsmen, som släpptes i september och nådde plats 68 på den brittiska singellistan. Bandet turnerade i Storbritannien för att marknadsföra den, spelade in en session för John Peel på BBC Radio 1 och dök upp för första gången i TV-programmet Top of the Pops i oktober. Detta var början på bandets riktiga framgångsresa.

Storhetstid och klassiska album

Motörheads verkliga genombrott kom i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Album som Overkill och Bomber, båda från 1979, etablerade deras sound. Det fjärde studioalbumet, Ace of Spades från 1980, och dess kända titellåt blev en enorm hit som kom att definiera bandets image med sitt tema kring spel och gambling. Albumet följdes av livealbumet No Sleep 'til Hammersmith 1981, som direkt gick in på första plats på den brittiska albumlistan och befäste bandets rykte som en av de främsta och mest energiska live-acten.

Den klassiska trion splittrades 1982 när gitarristen Eddie Clarke lämnade bandet på grund av stridigheter med Lemmy. Han ersattes av Brian Robertson, tidigare gitarrist i Thin Lizzy, som medverkade på albumet Another Perfect Day 1983. Detta blev det enda studioalbumet med Robertson, som sparkades strax efter och ersattes av två gitarrister: Phil Campbell och Michael 'Würzel' Burston. Samtidigt lämnade Phil Taylor trumpallen och ersattes av Pete Gill från Saxon. Gill medverkade endast på albumet Orgasmatron 1986 innan Phil Taylor återvände för ett par album till.

Under denna period släppte Motörhead flera framgångsrika singlar som nådde topp-40 på den brittiska singellistan. Deras musik, som Lemmy själv envisades med att beskriva som rock and roll, var högljudd, snabb och rå. Han sa att bandet skulle koncentrera sig på 'väldigt grundläggande musik: högljudd, snabb, stadig, vrålande, arrogant, paranoid, speedfreak rock n roll'. Denna attityd och sound gjorde att Motörhead blev omfamnade inom både heavy metal- och punkscenerna.

Den sista era:n och upplösning

På 1990-talet skedde de sista stora förändringarna som ledde fram till bandets slutgiltiga konstellation. Efter albumet 1916 1991 lämnade trummisen Phil Taylor bandet för gott. Han ersattes av svensken Mikkey Dee, som kom att bli bandets sista och långvarigaste trummis. 1995 lämnade även gitarristen Würzel bandet, vilket innebar att Motörhead återigen blev en trio bestående av Lemmy, gitarristen Phil Campbell och Mikkey Dee. Denna uppsättning skulle förbli stabil i tjugo år, ända till bandets slut.

Under 2000-talet fortsatte bandet att vara oerhört produktiva och turneringsaktiva. De släppte album som We are Motörhead (2000), Hammered (2002), Inferno (2004), som innehöll hiten 'Whorehouse Blues', Kiss of Death (2006) och Motörizer (2008). Deras sista studioalbum, Bad Magic, släpptes 2015. Totalt gav Motörhead officiellt ut 22 studioalbum under sin karriär.

Under slutet av 2015 hade Motörhead precis avslutat en omfattande Europaturné. Några dagar efter turnéslut diagnostiserades bandets sångare och grundare Lemmy Kilmister med cancer. Han avled i sjukdomen bara två dagar senare, den 28 december 2015, till följd av hjärtarytmi och hjärtsvikt. De kvarvarande bandmedlemmarna Phil Campbell och Mikkey Dee bekräftade dagen efter Lemmys död att Motörhead skulle upplösas. Vid 2018 hade alla tre medlemmar från den mest kända klassiska trion, Lemmy, Phil Taylor och Eddie Clarke, avlidit.

Musikstil, teman och inflytande

Motörhead klassificeras oftast som ett heavy metal-band, men Lemmy insisterade alltid på att de var en rock and roll-grupp. Han sa att de hade mer gemensamt med punkband, men med ett eget sound. Denna hybrid av högenergisk rock, influerad av band som MC5, gjorde att Motörhead blev accepterade och älskade inom både metal- och punkscener. Lemmys mål var att skapa musik som var 'så högljudd att om vi flyttar in bredvid dig, kommer din gräsmatta att dö'. Bandets musik var känd för att vara extremt högljudd, snabb och aggressiv, med Lemmys distinkta raspiga basriffer, han spelade ofta powerackord på basen som en gitarrist, och hans growlande, råa sång i centrum. Deras låttexter behandlade ofta teman som krig, det onda, maktmissbruk, promiskuitet, drogmissbruk och, mest berömt, spel och gambling. Låten 'Ace of Spades' med sitt spel-tema blev deras signaturlåt och en av de mest igenkännbara i rockhistorien.

Motörhead har fått ett enormt erkännande för sitt inflytande på utvecklingen av heavy metal. De betraktas ofta som en viktig föregångare till, och direkt influens för, den nya vågen av brittisk heavy metal som tog fart i slutet av 1970-talet. Deras snabba och aggressiva sound lade även grunden för och påverkade utvecklingen av undergenrer som thrash metal och speed metal. Bandet har rankats som det åttonde bästa metalbandet genom tiderna av Loudwire och plats 26 på VH1:s lista över de 100 bästa hårdrocksartisterna.

Utmärkelser och arv

Motörhead har fått flera priser och nomineringar under sin karriär. Deras främsta amerikanska utmärkelse kom 2005 när de vann en Grammy Award för Best Metal Performance för sin cover av Metallicas låt 'Whiplash'. De var även nominerade till samma pris vid tre andra tillfällen: 1992, 2000 och 2015. Bandet har också mottagit utmärkelser vid Kerrang Awards år 2000 och 2019, samt på Metal Hammer Awards 2010 och 2013.

Lemmy själv fick flera personliga utmärkelser, inklusive en Metal Hammer Gold God Award och två Revolver Music Awards. 2019 nominerades Motörhead för inval i Rock and Roll Hall of Fame. Ursprungligen inkluderades endast de bandmedlemmar som spelade in debutalbumet 1977: Lemmy, Taylor och Clarke. Efter ungefär en veckas omfattande protester från fans och media över att de mer sentida men betydligt mer långvariga medlemmarna Mikkey Dee och Phil Campbell utelämnats, inkluderades även dessa två i nomineringen.

Motörheads arv är omfattande. Förutom sina 22 studioalbum släppte de 21 liveinspelningar, 16 samlingsalbum och fem EP-skivor under en karriär som sträckte sig över 40 år. Bandet har sålt mer än 25 miljoner skivor världen över. Deras musik och attityd har inspirerat otaliga musiker och fans. De minns som en av de mest inflytelserika, okompromisslösa och autentiska grupperna i rockhistorien, en kraft som ständigt höll fast vid sin vision om högljudd, vrålande rock and roll.

Vanliga frågor om Motörhead

Vilka var de ursprungliga medlemmarna i Motörhead?

Motörhead bildades 1975 i London av sångaren och basisten Ian 'Lemmy' Kilmister. De två andra ursprungsmedlemmarna var gitarristen Larry Wallis och trummisen Lucas Fox. Denna första sättning varade dock inte länge, då Lucas Fox byttes ut mot Phil Taylor redan 1976. Larry Wallis lämnade också bandet 1976, vilket ledde till att 'Fast Eddie' Clarke tog över som gitarrist och bildade den klassiska trioformationen tillsammans med Lemmy och Taylor.

Vilka är Motörheads mest kända låtar?

Motörheads absolut mest kända låt är 'Ace of Spades' från 1980. Andra betydande och populära låtar inkluderar 'Overkill' och 'Bomber' från album med samma namn 1979. Livealbumet 'No Sleep 'til Hammersmith' från 1981 innehåller också flera av deras klassiker. Deras musik kännetecknas av högt tempo, distorterade gitarrer och Lemmys karakteristiska raspiga sång.

Varför lämnade 'Fast Eddie' Clarke bandet?

Gitarristen 'Fast Eddie' Clarke lämnade Motörhead 1982 på grund av stridigheter med Lemmy Kilmister. Clarke hade varit en del av den klassiska trioformationen tillsammans med Lemmy och trummisen Phil Taylor sedan 1976. Hans avgång markerade slutet på en era för bandet. Han ersattes av gitarristen Brian Robertson, som tidigare spelat i Thin Lizzy.

Vilka utmärkelser har Motörhead vunnit?

Motörhead vann en Grammy Award 2005 för Best Metal Performance för sin cover av Metallica-låten 'Whiplash'. Bandet nominerades till samma utmärkelse även 1992, 2000 och 2015. De har också fått priser på Kerrang Awards 2000 och 2019 samt på Metal Hammer Awards 2010 och 2013. Dessutom nominerades bandet till inval i Rock and Roll Hall of Fame 2019.

Hur många studioalbum släppte Motörhead?

Motörhead gav officiellt ut 22 studioalbum under sin karriär som sträckte sig från 1975 till 2015. Deras debutalbum var självbetitlat och släpptes 1977. Det sista studioalbumet bandet släppte var 'Bad Magic' under 2015. Utöver studioalbum gav de också ut ett stort antal liveinspelningar och samlingsalbum. Bandet sålde mer än 25 miljoner album världen över.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.