Fish

Uppväxt och smeknamnets ursprung

Derek William Dick föddes i Edinburgh och växte upp i Dalkeith. Han gick på King's Park primary school och sedan Dalkeith High School. Efter att ha slutat skolan 1976 arbetade han som bensinmacksbiträde, trädgårdsmästare och inom skogsbruk på Bowhill Estate i Selkirk från 1977 till 1980. Hans tidiga musikaliska influenser var omfattande och inkluderade band som Genesis, Pink Floyd, Moody Blues, the Kinks, T. Rex, David Bowie, Argent och Sensational Alex Harvey Band. Han har också nämnt Joni Mitchell som ett stort inflytande på grund av hennes tillvägagångssätt till texter. Den första konserten han såg var med Yes på Usher Hall i Edinburgh 1974. Han var också en flitig läsare, inspirerad av författare som Jack Kerouac, Truman Capote, Robert Burns och Dylan Thomas.

Smeknamnet Fish fick han under en studieresa i Berlin 1978, då en rumskamrat tyckte att han tillbringade för mycket tid i badet. En annan version säger att det kom från en värdinna i Fochabers, Moray, som klagade på hur länge han badade. Med ett riktigt namn som Derek William Dick var ett smeknamn enligt honom själv nödvändigt. Han gjorde sin första sångframträdande 1980 på Golden Lion pub i Galashiels. Han flyttade sedan till Nottinghamshire efter en framgångsrik provspelning för Stone Dome Band, och vid årsskiftet 1980/1981 till Aylesbury i processen att gå med i Marillion.

Genombrottet med Marillion

Efter provspelningar för flera band, inklusive ett kort samarbete med Blewitt och Stone Dome Band, reste Fish till Aylesbury nyårsafton 1980 tillsammans med basisten Diz Minnitt. Där träffade han gitarristen Steve Rothery och Marillion bildades. Fish gjorde sin debut som bandets sångare och frontman den 15 mars 1981 i Bicester. Bandet skrev kontrakt med EMI den 8 september 1982. Deras första singel släpptes i oktober samma år och debutalbumet, Script for a Jester's Tear, kom ut i mars 1983 och nådde topp tio i Storbritannien.

Det stora kommersiella genombrottet kom med det tredje studioalbumet, Misplaced Childhood, 1985. Albumet toppade den brittiska albumlistan. Singeln Kayleigh blev en enorm hit i Europa och nådde topp tio tillsammans med uppföljaren Lavender. Ytterligare en topp tio-hit kom 1987 med Incommunicado. Texten till Kayleigh var inspirerad av en flickvän som studerade vid Scottish College of Textiles i Galashiels, och rader från låten etsades senare in i gatstenar på torget i Galashiels 2012.

Efter flera intensiva och framgångsrika turnéer blev det slitningar i bandet. Stressen från turnerandet hade en negativ effekt på Fishs hälsa, och det uppstod meningsskiljaktigheter med bandmedlemmar som Steve Rothery. Det fjärde albumet, Clutching at Straws, blev det sista med Fish. Hans sista spelning med bandet var den 23 juli 1988 i Craigton Country Park, St Andrews i Skottland. Nya demoinspelningar till ett kommande album hade gjorts, men på grund av osämja och musikaliska oenigheter lämnade Fish bandet, vilket blev officiellt den 15 september 1988. De sista demoinspelningarna släpptes först 1999 på en remastrerad version av Clutching at Straws.

Solokarriärens början och etablering

Redan under sin tid i Marillion påbörjade Fish externa samarbeten. 1986 sjöng han låten Shortcut to Somewhere tillsammans med Tony Banks från Genesis. Låten släpptes på singel och fanns med på soundtracket till filmen Quicksilver. Han medverkade senare på låtarna Angel Face och Another Murder of a Day på Banks studioalbum Still, och var med och skrev den sistnämnda.

Hans första soloalbum, Vigil in a Wilderness of Mirrors, släpptes i januari 1990. Inspelningarna hade avslutats i juni 1989, men skivbolaget EMI valde att först släppa Marillions nya album Seasons End med sångaren Steve Hogarth i september 1989. Albumet nådde en femteplats på den brittiska albumlistan. Keyboardisten Mickey Simmonds, som spelat med Mike Oldfield, medverkade i skrivandet, och gitarristen Janick Gers skrev tillsammans med Fish på spåret View From the Hill. Andra namnkunniga musiker som bidrog var gitarristen Hal Lindes (Dire Straits), trummisarna Mark Brzezicki (Big Country) och John Keeble (Spandau Ballet), basisten John Giblin och bakgrundssångerskan Tessa Niles.

Efter att ha avslutat Vigil World Tour i Royal Albert Hall i juli 1990 hamnade Fish i en rättstvist med EMI som resulterade i ett föreläggande från High Court som stoppade honom från att släppa ny musik i nästan ett år. Den omfattande turnén och kostnaderna för att bygga ett nytt studio i hans hem i Haddington tärde på hans ekonomi och kreativa energi. Hans andra soloalbum, Internal Exile, släpptes i oktober 1991 på Polydor. Albumet utforskade keltiska och folkmusikinfluenser men producerades under svåra förhållanden med producenten Chris Kimsey. Ett bristfälligt marknadsföringskampanj och konkursen hos den brittiska turnéarrangören ledde till låga försäljningssiffror.

Eget skivbolag och kreativa sökanden

Efter Internal Exile ville Polydor ha ett nytt studioalbum, men Fish insisterade på att släppa ett album med covers. Resultatet blev Songs from the Mirror 1993, producerat av James Cassidy som han träffat under arbetet med Jeff Waynes Spartacus. Efter detta startade Fish sitt eget skivbolag, Dick Bros Co, för att få större kreativ och ekonomisk kontroll. Där släppte han livealbum, samlingsalbumen Yin och Yang (som innehöll nyinspelningar av Marillion-låtar) och studioalbumen Suits (1994) och Fellini Days (2001).

Efter att ha spelat för FN-soldater i Bosnien 1996 fick han ny inspiration, vilket ledde till albumet Sunsets on Empire 1997. Albumet producerades av Steven Wilson, som också skrev merparten av låtarna tillsammans med Fish. Den långa efterföljande världsturnén blev dock en ekonomisk besvikelse. 1998 skrev han kontrakt med Roadrunner Records och släppte Raingods with Zippos 1999. Efter detta återvände han till att driva eget bolag, den här gången Chocolate Frog Records, där han gav ut sina sista studioalbum, inklusive Field of Crows (2004), 13th Star (2007), A Feast of Consequences (2013) och slutligen Weltschmerz (2020). Hans solokarriär präglades av ett ständigt sökande efter nya musikaliska uttryck, från pop till folk, och hans texter blev ofta mer berättande med långa talade partier, en utveckling av det som fanns i mindre omfattning redan i Marillion. Trots fem singlar på UK Top 40-listan och ett topp tio-album med debutplattan fick hans soloverk aldrig samma breda erkännande som hans tid med Marillion.

Skådespeleri och andra insatser

Utöver musiken har Fish varit verksam som skådespelare. Han gjorde sin debut som gästskådespelare i ett avsnitt av TV-serien Zorro 1991 (säsong 2, avsnitt 21). Sedan dess har han haft ett antal mindre roller i både TV och film, bland annat i filmen The Jacket. Hans distinkta röst och teatraliska scennärvaro, som var en viktig del av hans framträdanden med Marillion, gjorde honom lämplig för sådana roller.

Sista album, avskedsturné och arv

I september 2020 meddelade Fish att han skulle avsluta sin karriär med sitt sista studioalbum Weltschmerz. Albumet, vars titel är tyska för världströtthet, fick ett gott mottagande både hos kritiker och kommersiellt. Han turnerade sedan med albumet och firade 30-årsjubileet av sitt debutalbum som en del av Vigil's End-tour 2021. Hans officiella avsked från scenen kom med Road to the Isles Tour, som startade i oktober 2024 och avslutades i Glasgow den 10 mars 2025. Efter detta pensionerade han sig från musikbranschen och flyttade till Berneray.

Det han blivit ihågkommen för inom rockmusiken är fast etablerat. Hans röst har beskrivits som distinkt och en sammansmältning av Roger Daltrey och Peter Gabriel. Hans texter har betraktats som poetiska och hans teatraliska leverans var enligt Classic Rock en huvudfaktor i Marillions uppgång. Han rankades som nummer 49 på tidningens lista över de 100 största frontmännen 2004, och 2009 röstades han fram som nummer 37 i en Planet Rock-omröstning om de största rösterna i rockmusik.

Vanliga frågor om Fish

Vilka är Fishs mest kända låtar och album med Marillion?

Fishs mest kända album med Marillion är debutalbumet Script for a Jester's Tear från 1983 och det tredje studioalbumet Misplaced Childhood från 1985, som toppade den brittiska albumlistan. Den största singelhiten från den tiden är Kayleigh, som blev en stor hit i Europa. Ytterligare framgångsrika singlar från Marillion-eran inkluderar Lavender och Incommunicado. Tillsammans med bandet hade Fish elva singlar på UK Top 40-listan och fem album på Top 10-listan.

Varför lämnade Fish Marillion?

Fish lämnade Marillion 1988 efter flera intensiva och framgångsrika turnéer som ledde till slitningar inom bandet. Osämja och musikaliska meningsskiljaktigheter var avgörande faktorer för hans beslut. Hans sista spelning med bandet ägde rum den 23 juli 1988, och hans avgång blev officiell den 15 september samma år. Det fjärde Marillion-albumet Clutching at Straws blev hans sista med bandet, och demoinspelningar som gjordes inför ett planerat album släpptes senare på en nyutgåva av det albumet.

Hur många soloalbum släppte Fish?

Fish släppte totalt elva studioalbum under sin solokarriär. Hans första soloalbum var Vigil in a Wilderness of Mirrors från 1990, som nådde femte plats på den brittiska albumlistan. Ytterligare album inkluderar Internal Exile från 1991, Sunsets on Empire från 1997 och hans sista studioalbum Weltschmerz från 2020. Han släppte även ett coveralbum med titeln Songs from the Mirror 1993 och flera samlingsalbum genom sitt eget skivbolag.

Vad gjorde Fish efter att han lämnade Marillion?

Efter att ha lämnat Marillion 1988 inledde Fish en solokarriär och släppte sitt debutalbum Vigil in a Wilderness of Mirrors 1990. Han startade senare sitt eget skivbolag, Dick Bros Co, och senare Chocolate Frog Records, för att ge ut sin musik mer oberoende. Utöver musiken har Fish även arbetat som skådespelare med roller i TV-serier som Zorro och filmer som The Jacket. Han avslutade sin musikaliska karriär med en avskedsturné som pågick från oktober 2024 till mars 2025.

När och varför tog Fish artistnamnet Fish?

Fish fick sitt artistnamn under en studieresa i Berlin i juni 1978 av en rumskamrat som tyckte att han låg för länge i badet. En annan version från hans tid i Fochabers, Moray, säger att namnet kom från en värdinna som klagade på hans långa bad. Med ett riktigt namn som Derek William Dick ansåg han det nödvändigt att snabbt skaffa ett smeknamn. Namnet blev sedan hans permanenta artistidentitet under hela hans karriär.

Vilket var Fishs sista album och när slutade han med musiken?

Fishs sista studioalbum var Weltschmerz, som släpptes i september 2020 och möttes av kritisk hyllning och kommersiell framgång. Han genomförde därefter en avskedsturné med titeln Road to the Isles Tour som startade i oktober 2024 och avslutades i Glasgow den 10 mars 2025. Efter turnén avslutade han sin musikaliska karriär och flyttade till Berneray. Hans officiella musikaliska verksamhet sträckte sig alltså från 1980 till 2025.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.