Bob Geldof

Musikens början med Boomtown Rats

Bob Geldofs musikaliska karriär tog fart när han återvände till Irland 1975 och blev frontman i rockbandet Boomtown Rats, som var nära förknippade med punkrörelsen. Bandet fick sitt första etta på de brittiska topplistorna 1978 med låten Rat Trap, vilket var den första new wave-låten som toppade listan i Storbritannien. Deras största genombrott kom dock 1979 med den kontroversiella och internationellt framgångsrika låten I Don't Like Mondays. Geldof skrev låten efter ett rättsfall där en flicka skjutit ner sina klasskamrater utanför en skola i San Diego, vilket var en direkt reaktion på händelsen.

Geldof blev känd som en färgstark intervjusubjekt. Bandets första framträdande i det irländska TV-programmet The Late Late Show blev uppmärksammat då Geldof var avsiktligt brysk mot programledaren Gay Byrne och kraftfullt kritiserade irländska politiker och den katolska kyrkan, som han beskrev som en form av social repression. Han svarade till nunnor i publiken som försökte överrösta honom genom att säga att de hade ett enkelt liv utan materiella bekymmer i utbyte mot att de gav sig själva kropp och själ till kyrkan. Denna intervju väckte stor uppståndelse och gjorde det i praktiken omöjligt för Boomtown Rats att spela i Irland igen under den tiden. Bandet upplöstes 1986, men återförenades 2013 för att spela på Isle of Wight Festival och genomföra en turné, samt släppa en ny CD med klassiska hits.

Tidigt liv och bakgrund

Bob Geldof föddes och växte upp i Dún Laoghaire i County Dublin. Hans farfar, Zenon Geldof, var en belgisk immigrant och hotellkock. Hans farmor, Amelia Falk, var en brittisk judinna från London av tysk-judiskt ursprung. Hans morfar Frederick Weller var tandläkare. Hans mor, Evelyn, var huvudkassörska på en biograf i Cork City, där hon träffade sin make. Geldof har beskrivit sin etniska och religiösa bakgrund som en fjärdedel katolik, en fjärdedel protestant, en fjärdedel jude och en fjärdedel ingenting.

När Geldof var åtta år gammal dog hans mor av en hjärnblödning. Han hade två systrar, Cleo och Lynn. Lynn är författare, journalist och UNICEF-kampanjare. Geldof gick i skola på Blackrock College i Dublin, där han blev mobbad för att han var en dålig rugbyspelare och för sitt mellannamn, Zenon. Innan musikerkarriären arbetade han som slaktare, vägarbetare och ärtburksfabrikant i England, och hade även ett kortvarigt jobb som musikjournalist i Kanada, där han också gästvärdade i ett barnprogram för CBC.

Skådespelarroll och solokarriär

Utöver musiken prövade Geldof på skådespeleri. Han spelade huvudrollen som Pink i Pink Floyds film Pink Floyd The Wall som hade premiär 1982. Efter att Boomtown Rats upplösts 1986 inledde han en solokarriär och gav ut sin självbiografi, Is That It?, som blev en bästsäljare i Storbritannien. Hans första soloalbum sålde hyfsat och producerade hitsinglar som This Is The World Calling, som han skrev tillsammans med Dave Stewart från Eurythmics, och The Great Song of Indifference. Han har också samarbetat med andra artister, som David Gilmour och Thin Lizzy. En framförande av Comfortably Numb med Gilmour finns dokumenterat på DVD:n David Gilmour in Concert. 1992 uppträdde han på Freddie Mercury Tribute Concert med de kvarvarande medlemmarna av Queen, där han sjöng en låt han skämtande hävdade var skriven tillsammans med Mercury. Geldof har även arbetat som DJ för radiostationen XFM, ett uppdrag som inte alltid gick smärtfritt. En gång meddelade han felaktigt att Ian Dury hade avlidit, vilket fick musiktidningen NME, som hade en pågående fejd med Geldof sedan Boomtown Rats-dagarna, att kalla honom världens sämsta DJ. Efter Live 8 återvände han till musiken med att släppa en box med sina soloalbum och turnera, om än med varierande framgång. En konsert i Milano 2006 drog endast 45 åskådare på grund av organisatoriska problem, vilket fick Geldof att vägra gå på scen och istället signera autografer.

Band Aid – starten på ett humanitärt engagemang

En vändpunkt i Bob Geldofs liv inträffade i oktober 1984 när han såg en TV-dokumentär om svälten i Etiopien, gjord av BBC. Djupt gripen tog han kontakt med musikern Midge Ure från gruppen Ultravox. Tillsammans skrev de låten Do They Know It's Christmas? som Midge Ure sedan producerade. Låten spelades in av en samling av 1980-talets största popartister under namnet Band Aid och släpptes inför julen 1984.

Singeln blev en omedelbar världssuccé och etta på topplistorna. Alla intäkter gick till det svältdrabbade Etiopien. Efter påtryckningar från pressen reste Geldof själv till Etiopien för att se situationen på plats, där han konfronterades med de vidriga levnadsvillkoren. Singeln har sedan dess spelats in på nytt vid tre tillfällen med nya konstellationer av artister: 1989 som Band Aid II, 2004 som Band Aid 20 och 2014 som Band Aid 30. Hans insatser med Band Aid har även blivit föremål för hyllningar i populärkulturen, som i Slades låt Do You Believe in Miracles.

Live Aid – en historisk TV-sänd konsert

För att samla in ytterligare pengar till Afrika arrangerade Geldof den 13 juli 1985 Live Aid, en enorm välgörenhetskonsert. Evenemanget sändes live i TV från två platser samtidigt, Wembley Stadium i London och JFK Stadium i Philadelphia. Uppskattningsvis två miljarder människor över hela världen såg sändningen. Alla artister som uppträdde gjorde det utan ersättning. Bland de många stjärnorna fanns David Bowie, Elton John, Paul McCartney, U2, Dire Straits, Queen, Sting, Black Sabbath, Mick Jagger, Elvis Costello och Bob Geldof själv med bandet Boomtown Rats. Live Aid blev ett historiskt mediefenomen och en av de största välgörenhetsinsatserna någonsin, och solidifierade Geldofs roll som en ledande filantropisk kraft. Konserten var en direkt fortsättning på framgången med Band Aid-låten.

Live 8 och fortsatt aktivism

Tjugo år efter Live Aid arrangerade Geldof Live 8, den 2 juli 2005. Till skillnad från Live Aid var målet med Live 8 inte primärt att samla in pengar, utan att påverka de politiska ledarna i G8-länderna som möttes i början av juli samma år. Slagordet var We don't want your money, we want you! Syftet var att driva på skuldsanering för de fattigaste länderna. Live 8 bestod av ett flertal konserter runt om i världen som sändes under dagen. Artister som Madonna, U2, Stevie Wonder, Pink Floyd, Coldplay, The Who, Duran Duran, Björk, Dido, Black Eyed Peas, Beyoncé Knowles och P Diddy uppträdde. Geldof har även tjänat som rådgivare till ONE Campaign, som medgrundades av Bono, och är medlem i Africa Progress Panel, en grupp på tio framstående personer som förespråkar hållbar utveckling i Afrika på högsta nivå.

Utmärkelser, erkännanden och offentligt liv

För sitt humanitära arbete har Bob Geldof fått ett stort antal utmärkelser. Den brittiska drottningen Elizabeth II utnämnde honom 1986 till kommendör av Brittiska Imperieorden. Eftersom han är irländsk medborgare är detta en hedersutmärkelse, men han refereras ofta informellt som Sir Bob. Han har varit nominerad till Nobels fredspris.

Bland hans många andra priser finns Irländska fredspriset, UN World Hunger Award, FAO Medal, EEC Gold Medal och Ivor Novello-priset, som han vunnit fyra gånger. 2005 fick han Brit Award for Outstanding Contribution to Music. Han har också mottagit titeln Man of Peace, som erkänner personer som gjort ett exceptionellt bidrag till internationell social rättvisa och fred, och flera hedersdoktorat, bland annat i ekonomi. Han har även fått utländska ordnar som Order of Two Niles från Sudan och Leopold II:s riddarorden från Belgien. 2002 listades han i en allmän opinionsundersökning som en av de 100 största britterna, trots att han inte är brittisk. Han har även medverkat i BBC:s dokumentärserie Griniga gubbar.

Privatliv och familj

Bob Geldof var gift med TV-personligheten Paula Yates mellan 1986 och 1996. Tillsammans fick de tre döttrar, bland andra Peaches Geldof och Pixie Geldof. Efter separationen blev Geldof adoptivfar till dottern som Yates fick med musikern Michael Hutchence, vilket innebar att han tog på sig ett fadersansvar för ett föräldralöst barn år 2000. Geldof har också två systrar, varav den ena, Lynn, är författare, journalist och UNICEF-kampanjare.

Geldof har öppet talat om sin bakgrund. Hans farfar var en belgisk immigrant och hans farmor var en brittisk judinna av tysk-judiskt ursprung. Geldof har beskrivit sig själv som en fjärdedel katolik, en fjärdedel protestant, en fjärdedel jude och en fjärdedel ingenting. Hans mor dog av en hjärnblödning när han var åtta år gammal, en händelse som säkerligen format honom. Hans tidiga yrkesliv, innan musiken, inkluderade fysiskt krävande arbeten som slaktare och vägarbetare, vilket gav honom en bred erfarenhet av livet utanför showbusiness.

Vanliga frågor om Bob Geldof

Vilken låt gjorde Boomtown Rats mest kända?

Boomtown Rats blev internationellt kända med låten I Don't Like Mondays 1979, som också blev deras andra etta på den brittiska singellistan. Låten skrevs av Bob Geldof efter ett rättsfall där en flicka skjutit ner sina klasskamrater utanför en skola. Bandet hade tidigare haft en första etta i Storbritannien med låten Rat Trap 1978. I Don't Like Mondays var både framgångsrik och kontroversiell och bidrog starkt till bandets popularitet.

Vad är Band Aid och vilken låt spelade de in?

Band Aid var en välgörenhetssupergrupp som bildades 1984 av Bob Geldof och Midge Ure från Ultravox för svälthjälp till Etiopien. Gruppen spelade in låten Do They Know It's Christmas? som producerades av Midge Ure. Låten spelades in av några av 1980-talets största populärmusikaliska artister och blev direkt etta på topplistorna. Intäkterna från singeln gick till det svältdrabbade Etiopien, och låten har sedan dess spelats in på nytt tre gånger: 1989, 2004 och 2014.

Vad var Live Aid och när ägde det rum?

Live Aid var en stor välgörenhetskonsert arrangerad av Bob Geldof den 13 juli 1985 för att samla in ytterligare pengar till Afrika. Konserten TV-sändes från både London och Philadelphia och sågs av cirka två miljarder människor. Alla artister som uppträdde på Live Aid spelade utan ersättning, och bland de medverkande fanns David Bowie, Elton John, Queen, U2 och Paul McCartney. Evenemanget är ett av de mest kända i musikhistorien och en direkt följd på framgången med Band Aid-projektet.

Vilka utmärkelser har Bob Geldof fått för sitt arbete?

Bob Geldof har fått många utmärkelser för sitt filantropiska arbete. Den brittiska drottningen Elizabeth utnämnde honom 1986 till kommendör av Brittiska Imperieorden. Han har varit nominerad till Nobels fredspris och fått Irländska fredspriset, UN World Hunger Award och FAO Medal. Han har också fått Ivor Novello-priset fyra gånger och 2005 mottog han Brit Award for Outstanding Contribution to Music. Dessutom har han fått flera hedersdoktorat, bland annat i ekonomi.

Vad gjorde Bob Geldof innan han blev musiker?

Innan sin musikaliska karriär arbetade Bob Geldof med olika tillfälliga jobb. Han arbetade som slaktare, vägarbetare och ärtburkspackare i Wisbech i England. Han flyttade sedan till Kanada där han blev anställd som musikjournalist för tidningen The Georgia Straight i Vancouver. Där var han också gästvärd för barnprogrammet Switchback på Canadian Broadcasting Corporation. Han återvände till Irland 1975 och bildade sedan Boomtown Rats.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.