U.S. Open i golf

Tävlingens historia och ursprung

Den allra första U.S. Open spelades den 4 oktober 1895 på Newport Country Club i Rhode Island. Denna inledande tävling var en 36-håls tävling som spelades under en enda dag på en niohålsbana. Endast elva spelare ställde upp, varav tio var professionella och en var amatör. Segraren blev den 21-årige engelsmannen Horace Rawlins, som tidigare samma år hade anlänt till USA för att arbeta på den värdande klubben. För sin seger fick han 150 dollar i kontanter från en total prissumma på 335 dollar, samt en guldmedalj värde 50 dollar. Hans klubb fick ta emot segertrofén, Open Championship Cup, som överlämnades av USGA.

Under de tidiga åren dominerades tävlingen av erfarna brittiska spelare. Denna dominans bröts först 1911, när John J. McDermott blev den första infödda amerikanen att vinna mästerskapet. Efter denna seger började amerikanska golfare snart vinna regelbundet, och tävlingen utvecklades till att bli en av de fyra erkända majortävlingarna. Sedan 1911 har titeln till största delen vunnits av spelare från USA.

Utmanande banskick och spelfilosofi

U.S. Open är ökänd för att vara den mest krävande av majortävlingarna när det gäller banskick. Banorna är uppsatta för att göra låga resultat mycket svåra att uppnå, med ett stort fokus på exakta utslag. En typisk U.S. Open-bana är vanligtvis mycket lång och har ett högt och tätt så kallat primärrough, ofta benämnt som Open rough av media och fans. Fairwaysen är ofta snäva, speciellt på hål som förväntas vara mindre svåra, för att testa spelarnas precision.

Greenarna är ofta kraftigt sluttande och svårt lätta, vilket kräver stor skicklighet i puttningen. För att uppnå det vanliga parets 70, som ofta används i tävlingen, omvandlas ofta två eller tre kortare par-fem-hål till långa par-fyra-hål under tävlingen, vilket tvingar spelarna till långa och samtidigt precisa utslag. Många golfbanor som vill komma med i rotationsschemat för U.S. Open genomgår omfattande renoveringar för att införliva dessa utmanande egenskaper. Banarkitekter som specialiserat sig på sådana ombyggnader kallas ibland för Open Doctors, där Rees Jones är en av de mest kända, en titel som tidigare innehades av hans far Robert Trent Jones.

Kvalifikation och deltagarfält

U.S. Open är öppen för alla professionella golfspelare, samt för amatörer med ett USGA Handicap Index som inte överstiger 0,4. Det totala deltagarfältet består av 156 spelare. Ungefär hälften av dessa platser fylls av spelare som är helt undantagna från att kvala, så kallade exempt spelare. Undantagsreglerna omfattar en lång rad kategorier. Bland dem finns tidigare vinnare av U.S. Open under de senaste tio åren, vinnare av de andra majortävlingarna (Masters, The Open Championship och PGA Championship) under de senaste fem åren, och vinnare av The Players Championship under de senaste tre åren. Vinnare och tvåa från föregående års U.S. Amateur samt vinnare av flera andra amatörmästerskap som U.S. Junior Amateur kvalar också, under förutsättning att de förblir amatörer fram till tävlingsdagen, med undantag för själva U.S. Amateur-mästaren som får behålla sin plats även om han blir professionell.

Ytterligare undantag ges till spelare bland de 60 bästa på Official World Golf Ranking vid två olika tidpunkter, topp-10 spelare från föregående års U.S. Open, och spelare som kvalat in till föregående års Tour Championship. USGA har också möjlighet att ge särskilda undantag (special exemptions) till spelare de anser förtjäna en plats. Alla återstående platser efter den sista rankinggränsen fylls av reservplatser från kvaltävlingarna. De återstående platserna i fältet fylls genom framgångsrika prestationer i kvaltävlingar.

Internationella segrar och utveckling

Sedan 1950 har spelare från endast sex länder utöver USA vunnit U.S. Open. Sydafrika har varit framgångsrikast med fem segrar sedan 1965. En anmärkningsvärd period av internationell dominans inträffade mellan 2004 och 2007, då fyra spelare från länder på södra halvklotet vann i rad: sydafrikanen Retief Goosen (2004), nyzeeländaren Michael Campbell (2005), australiensaren Geoff Ogilvy (2006) och argentinen Ángel Cabrera (2007). Detta var första gången sedan 1910 som ingen amerikan vann under en sådan period. Den europeiska droughten bröts 2010 när nordiren Graeme McDowell segrade, vilket var den första europeiska segern sedan engelsmannen Tony Jacklin vann 1970. Efter McDowells seger vann ytterligare tre européer under de följande fyra åren, vilket innebar att amerikanerna endast tog tre segrar under de elva tävlingarna mellan 2004 och 2014. Vinnartotalen vid U.S. Open ligger vanligtvis mycket nära par, och det är inte ovanligt att segraren slutar med ett resultat över par, delvis på grund av att parets ofta är satt till 70.

Värdskap och arrangemang

U.S. Open spelas på en mängd olika golfbanor runt om i USA, och över ett femtiotal klubbar har genom åren varit värdar för tävlingen. United States Golf Association ställer mycket höga krav på banunderhållet och planeringen. En klubb som ska vara värd förväntas ofta arbeta med minutiös banskötsel under två till tre år innan tävlingen äger rum. Utöver själva banans utmaningar är tillgång på utrymme för åskådare och lokal infrastruktur viktiga faktorer när USGA väljer vilka banor som ska få värdskapet. Tävlingen spelas som 72-håls slagspel, det vill säga fyra omgångar på en 18-hålsbana, en format som har varit standard sedan 1898. Den är schemalagd att avslutas den tredje söndagen i juni, som också är Faders dag i USA. U.S. Open ingår som en fast del av schemat för både PGA Tour och European Tour.

Vanliga frågor om U.S. Open i golf

När och var spelades den första U.S. Open?

Den allra första U.S. Open spelades den 4 oktober 1895 på Newport Country Club i Newport, Rhode Island. Tävlingen var då en 36-håls tävling som spelades under en enda dag på klubbens niohålsbana. Endast elva spelare deltog i denna historiska upplaga. Segraren blev den engelske spelaren Horace Rawlins, som var 21 år gammal och arbetade på värdklubben.

Vilket land har vunnit flest U.S. Open?

Spelare från USA har vunnit U.S. Open flest gånger, och har dominerat tävlingen sedan den första amerikanske segern 1911. Sedan 1950 har spelare från endast sex andra länder vunnit tävlingen. Sydafrika är det mest framgångsrika landet utanför USA med fem segrar sedan 1965. En period av internationell dominans inträffade mellan 2004 och 2007 då spelare från Sydafrika, Nya Zeeland, Australien och Argentina vann i rad.

Varför anses U.S. Open vara så svår?

U.S. Open är känd som den mest krävande majortävlingen på grund av hur banorna är uppsatta. De är vanligtvis mycket långa med extremt högt och tätt rough, snäva fairways och mycket sluttande, snabba greenar. Parets är ofta satt till 70, och kortare par-fem-hål görs ofta om till långa par-fyra-hål under tävlingen. Allt detta är designat för att premiera precision och strategi framför ren styrka, vilket resulterar i att segrarens resultat sällan är långt under par. Många segrar har skett med ett resultat över par.

Hur kvalar man in till U.S. Open?

Ungefär hälften av de 156 spelarna i fältet är undantagna från kval via olika kriterier, som att ha vunnit en major de senaste åren eller vara rankad bland världens 60 bästa. Övriga spelare, både professionella och amatörer med ett lågt handikap, måste kvala in via regionala och slutliga kvaltävlingar. Vissa amatörer kvalar genom att vinna specifika amatörtitlar som U.S. Amateur, U.S. Junior Amateur eller Latin America Amateur Championship. Vinnaren av U.S. Amateur får behålla sin plats även om han blir professionell efter segern.

Vem var den första icke-brittiska vinnaren av U.S. Open?

Den första icke-brittiska vinnaren, och den första infödda amerikanen, var John J. McDermott som vann tävlingen 1911. Innan dess hade tävlingen dominerats av brittiska spelare. McDermotts seger öppnade för amerikansk dominans i tävlingen under många decennier framöver. Den första europeiska segern på länge kom 2010 när nordiren Graeme McDowell vann, vilket bröt en torrperiod som pågått sedan engelsmannen Tony Jacklin vann 1970.

Vad är prissumman i U.S. Open?

U.S. Open har den största prissumman av de fyra majortävlingarna i golf. Från och med 2026 är den totala prissumman 22,5 miljoner dollar. Den första vinnaren, Horace Rawlins 1895, vann 150 dollar från en total pott på 335 dollar, vilket visar på tävlingens enorma ekonomiska tillväxt genom åren. Han fick också en guldmedalj värde 50 dollar, medan hans klubb fick ta emot segertrofén.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.