Prins Eugens Waldemarsudde

Prins Eugen och tillkomsten av Waldemarsudde

Prins Eugen, son till kung Oscar II, var en internationellt erkänd konstnär. År 1892 hyrde han för första gången ett rum i det så kallade Gamla huset på Waldemarsudde, en plats han uppskattade för sitt ljus. Sju år senare, 1899, köpte han hela egendomen efter att ha blivit befriad från att driva den brädhandel som fanns där. Han bestämde sig snart för att bygga en permanent bostad på tomten. Som arkitekt valde han Ferdinand Boberg, som tidigare ritat Rosenbad. Prinsen omskapade det tidigare industriområdet till en landskapspark och fyllde både parken och sitt kommande hem med konstverk, främst av svenska konstnärer. Vid sin död 1947 testamenterade han hela egendomen med dess samlingar till svenska staten, som i sin tur överlät den till Stockholms stad. År 1995 återgick ägandet till staten och sedan 2017 drivs museet som en självständig stiftelse med statliga bidrag.

Huvudbyggnaden Slottet

Huvudbyggnaden, som prins Eugen kallade Slottet, ritades av Ferdinand Boberg och stod färdig 1905. Det var Bobergs första uppdrag med ett privatpalats. Byggnaden har ett mansardtak som ger den en tyngd. Norrfasaden är något sluten och slottsliknande, med Närkes vapen som enda dekor, medan sydsidan är öppen med stora fönster och karaktär av en patriciervilla. Över terrassdörren finns ett solur med inskriptionen Sole, sole gaudio. Entréplanet flankeras av Carl Milles skulpturer Örnar i diabas, som placerades där 1910. Bottenvåningen inrymde sällskapsrummen, bibliotek och arbetsrum, som i stort sett bevarats i skick från prinsens tid enligt hans testamente. Här finns Stora salongen, som prinsen kallade vardagsrummet, ett nytt begrepp för tiden. Rummet innehåller möbler i empirestil av Carl Malmsten, dörröverstycken målade av Georg Pauli och målningar som Ernst Josephsons Strömkarlen samt verk av Anders Zorn och Oscar Björck. Intill ligger terrassrummet och matsalen med utsikt över Stockholms ström. Köket inreddes som ett modernt mönsterkök med kakelklädda väggar och en stor vedspis.

På våningen ovanför låg de privata rummen, gästrum och personalbostäder samt prinsens ateljé med höga fönster mot norr. I ateljén finns förarbeten till väggmålningarna i Kalmar läroverk och freskerna i Prinsens galleri i Stockholms stadshus. De två övre våningsplanen används idag som utställningslokaler. En omfattande renovering av slottet avslutades 2001, då tekniken uppdaterades och ett nytt ljussystem, en brandstege och en handikapphiss installerades.

Galleribyggnaden

År 1913 lät prins Eugen bygga ett separat galleri för att få plats med sin ständigt växande konstsamling. Byggnaden blev ett nära samarbete mellan prinsen och Ferdinand Boberg, som även fick råd från den tyske konsthistorikern professor Lichtwark. Galleriet gestaltades i tysk jugendstil och försett med en fyrsidig taklanternin för att ge jämnt ljus. Bland de tekniska nymodigheterna fanns ett ventilationssystem med varmluft och motordrivna, ljusavskärmande gardiner. En underjordisk gång anlades mellan slottet och galleriet. År 1945 byggdes galleriet ut mot öster med ytterligare två salar efter prinsens egna ritningar, vilket bröt husets ursprungliga symmetri.

Gamla huset och dess historia

Gamla huset, även kallat Gula huset, är en del av den ursprungliga bebyggelsen på Waldemarsudde. Dess äldsta del är en parstuga från 1700-talet, troligen byggd av kommissarie Alström som blev ägare 1737. På 1780-talet byggdes huset till av nästa ägare, Carl Magnus Fris, och vid 1800-talets mitt genomfördes om- och påbyggnader av Johan Bergman Olson. Innan slottet stod klart använde prins Eugen detta hus som sommarbostad. År 1965 invigdes ett museum i byggnaden, där prinsens livsverk och Waldemarsuddes äldre historia presenterades. Vid museets 50-årsjubileum 1998 renoverades huset på nytt och väggarnas originalfärger togs fram.

Övrig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

På egendomen finns flera andra byggnader som ingår i det tidigare byggnadsminnet Waldemarsudde. Ektorpet är en gammal fiskarstuga från runt sekelskiftet 1800 som under prinsens tid användes som personalbostad och efter hans död byggdes om till servering. Grindstugan uppfördes 1905 som portvaktarbostad och ritades av Boberg. Kvarngården är en putsad trävilla från 1700-talet som grosshandlaren Alexander Bergsten fick bygga om 1901 som ersättning för en bostad som revs för slottet. Personalvillan, även kallad trädgårdsmästarbostaden, uppfördes 1902 och ritades också av Boberg. Rundtemplet är ett åttkantigt ekotempel från 1904, placerat på en klippa nära vattnet och troligen ritat av prinsen själv. Waldemarsuddes oljekvarn uppfördes på 1780-talet på initiativ av Carl Magnus Fris och är en välbevarad industrihistorisk raritet från 1700-talet.

Parken och trädgården

Prins Eugen var mycket intresserad av trädgårdsskötsel och skrev i ett brev 1901 att blommor var hans näst största glädje efter konsten. Han sökte alltid upp parker och trädgårdar på sina resor och beundrade särskilt lustgårdarna i Alhambra i Spanien. När han förvärvade Waldemarsudde fanns redan terrasser med blomsterrabatter, en fruktträdgård, kajer och bryggor. Under de första åren planterade han ett stort antal träd, bland annat popplar längs vattnet som påminde honom om cypresser. Han anlade terrasser med omväxlande uterum och promenadvägar, sittplatser och utblickar. I trädgården placerade han skulpturer av huvudsakligen svenska bildhuggare och lät även beställa avgjutningar av äldre verk som Nike från Samothrake och Auguste Rodins Tänkaren. För skötseln anlades en plantskola, växthus och ett orangeri.

I parken finns två berömda ekar. Prins Eugens ek anses vara den största levande eken på Djurgården. Trädgårdseken är en gammal ek som står vid entrén till galleriet och som prinsen målade år 1902. Av denna ek återstår dock endast en död trädruin. Den ursprungliga bronsskulpturen Den bågspännande Herakles av Antoine Bourdelle finns också i Waldemarsuddes park.

Museets samlingar, verksamhet och förvaltning

Prins Eugens Waldemarsudde öppnade som museum för allmänheten sommaren 1948, i enlighet med prinsens testamente. Samlingarna omfattar cirka 7 000 konstverk och består främst av svensk konst från prinsens samtid. Här finns huvudsakligen måleri, men även skulptur, teckning, grafik och medaljkonst. Utöver den fasta presentationen av prinsens hem och samling arrangeras regelbundet tillfälliga utställningar. Museet blev 1993 förklarat som statligt byggnadsminne, men beslutet upphävdes 2015 eftersom byggnaderna ägs av Stiftelsen Waldemarsudde och inte Statens fastighetsverk, vilket innebär att de saknar kulturhistoriskt lagskydd. Sedan starten har museet haft flera överintendenter: Gustaf Lindgren (1948–1970), Bo Lindwall (1970–1980), Dag Widman (1981–1989), Hans Henrik Brummer (1989–2006), Elsebeth Welander-Berggren (2006–2012) och sedan 2012 Karin Sidén.

Prins Eugens sista vilja och gravplats

Prins Eugen avled år 1947 och kremerades, vilket gjorde honom till den första kungliga personen i Sverige som kremerades. Enligt hans önskemål i testamentet skulle rummen i slottet i stort sett bevaras som de såg ut under hans tid. Hans aska förvaras i en urna som gravsattes nere vid stranden bakom Gamla huset på Waldemarsudde. På så sätt förblev han för evigt förenad med den plats han så älskade och som han omvandlade från ett industriområde till ett konstnärligt och hortikulturellt centrum.

Vanliga frågor om Prins Eugens Waldemarsudde

Vad är Prins Eugens Waldemarsudde?

Prins Eugens Waldemarsudde är ett konstmuseum på Södra Djurgården i Stockholm. Det var hemmet för prins Eugen, son till kung Oscar II och en framstående konstnär. Efter hans död 1947 öppnades egendomen som museum 1948. Museet består av flera byggnader, däribland ett slottliknande privatpalats och ett galleri, omgivna av en stor park. Här visas prinsens omfattande samling av svensk konst från hans tid, omkring 7 000 verk.

Vem var prins Eugen och hur kom han att äga Waldemarsudde?

Prins Eugen var son till kung Oscar II och en internationellt erkänd konstnär. År 1892 hyrde han ett rum i det Gamla huset på Waldemarsudde och föll för platsens ljus. Sju år senare, 1899, köpte han hela egendomen. Han lät sedan bygga huvudbyggnaden, Slottet, som stod färdigt 1905 efter ritningar av arkitekt Ferdinand Boberg. Prinsen fyllde egendomen med konst och omvandlade den till en park. Vid sin död testamenterade han allt till svenska staten.

Vilka byggnader finns på museet?

Museet består av flera byggnader. Huvudbyggnaden är Slottet, ett privatpalats från 1905 ritat av Ferdinand Boberg. År 1913 tillkom ett separat galleri för konstsamlingen. Det Gamla huset är en originalbyggnad från 1700-talet som användes som sommarbostad och senare museum. På området finns även kulturhistoriskt värdefulla byggnader som Ektorpet, Grindstugan, Kvarngården, Personalvillan, Rundtemplet och en välbevarad oljekvarn från 1700-talet.

Vad finns att se i parken på Waldemarsudde?

Parken på Waldemarsudde är en omfattande trädgård som prins Eugen själv formgav med terrasser, promenadvägar och utsiktsplatser. Han var mycket intresserad av växter och planterade många träd. Parken är prydd med skulpturer, huvudsakligen av svenska konstnärer, men även med avgjutningar av internationella verk som Rodins Tänkaren och Bourdelles Herakles. Här finns också två berömda ekar, Prins Eugens ek och Trädgårdseken.

Vilken konst finns i samlingarna?

Samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde omfattar cirka 7 000 verk och består främst av svensk konst från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här finns huvudsakligen måleri, men även skulptur, teckning, grafik och medaljkonst. Samlingen speglar prinsens egen smak och hans kontaktnät inom den svenska konstvärlden. I hemmet hänger verk av konstnärer som Ernst Josephson, Anders Zorn och Oscar Björck.

Hur har museet förvaltats genom åren?

Efter prins Eugens död 1947 öppnades museet för allmänheten sommaren 1948. Det förvaltades initialt av staten och Stockholms stad innan det 1995 återgick till statligt ägande. År 1993 blev det förklarat som statligt byggnadsminne, men det beslutet upphävdes 2015. Sedan den 1 juli 2017 är Prins Eugens Waldemarsudde en självständig stiftelse som tar emot statliga bidrag. Museet har haft flera överintendenter, med Karin Sidén som nuvarande sedan 2012.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.