Liljevalchs konsthall

Bakgrund och tillkomst

Liljevalchs konsthall finansierades med arvet från industrimannen Carl Fredrik Liljevalch d.y. De som utredde arvet beslutade att en konsthall för allmänheten skulle vara en lämplig användning, eftersom Liljevalch även var mecenat och engagerade sig i välgörenhet. En stiftelse bildades för att leda projektet. En kommitté under ledning av prins Eugen lyckades få en tomt som ägdes av Stockholms stad på Djurgården. Staden tillhandahöll marken gratis under förutsättning att den färdiga konsthallen skulle tillfalla staden. Kostnaden för hela bygget fick inte överstiga 300 000 kronor, exklusive grundläggningen.

En arkitekttävling utlystes år 1913 och tävlingsjuryn fick in 32 förslag. Juryn bestod av bland andra prins Eugen, konstnären Karl Nordström och arkitekterna Carl Westman och Gustaf Wickman. Första priset delades mellan arkitekterna Carl Bergsten och Cyrillus Johansson. Uppdraget gick dock till Bergsten, eftersom hans förslag var billigare att genomföra och juryn fann att det anslöt väl till den traditionella bebyggelsen på Djurgården. Bergsten skickades även av juryn till Hamburg för att studera stadens nya konsthall, Hamburger Kunsthalle.

Innan juryn var helt nöjd fick Bergsten rita om fasaderna, planlösningar och takkonstruktionen. I tävlingsförslaget var byggnadens fasader ljusgröna, men detta ändrades senare till ljusröd kulör med detaljer i vit terrasitputs. Bergsten hade i sitt förslag tänkt sig en obelisk framför huset, men denna konstnärligt utformade skorsten togs bort på grund av brist på pengar. Istället restes Carl Milles skulptur Bågskytten på en hög granitkolonn utanför konsthallen år 1919. Byggstarten var i juni 1914 och slutbesiktningen hölls i slutet av januari 1916.

Arkitektur och byggnad

Liljevalchs konsthall är inspirerad av samtida tysk galleriteknik, antika sydeuropeiska palats och den nya byggnadstekniken med armerad betong. Byggnaden räknas som ett genombrottsverk för den moderna arkitekturen i Sverige och representerar stilriktningen swedish grace i övergången från nationalromantiken till tjugotalsklassicism. Insidan präglas av en stram inredning och en smäckra, modern konstruktion. Konstnärliga utsmyckningar utgörs av en byst av Liljevalch av Christian Eriksson, en portalrelief och skulpturen Cerberus av Carl Milles ovanför portalen, samt statyn Bågskytten framför portalen.

På entréplanet finns ungefär 13 salar som används till utställningar. I källarplanet ligger ytterligare utställningslokaler och garderob. Det är högt i tak, särskilt i Skulpturhallen, som är den största hallen med 8,5 meters takhöjd och ett kassettak av armerad betong. En trappa med mörkgrå trappsteg leder upp till Vinstugan och till en smal servicebalkong. Hallens väggar högst upp består nästan enbart av fönster som ger bra dagsljus. Vid södra väggen finns en arkad av gråa åttkantiga betongpelare.

Bakom arkaden ligger övriga salar, inklusive de två salarna i byggnadens mitt som nästan är som en sal, endast åtskilda av ett stort valv. Dessa salar är omgivna av andra utställningsrum. I söder ligger den näst största hallen, som har stora glasytor och glasdörrar som ger utsikt över en kringbyggd trädgård. På andra sidan trädgården ligger restaurangen Blå porten, som har en egen ingång från Djurgårdsvägen. Fönstren i salarna kan vid behov täckas för att skydda känslig konst eller visa filmer.

Verksamhet och utställningar

Liljevalchs konsthall visar konst, skulptur, installationer och även hantverk i flera utställningar om året, med huvudfokus på modern och samtida verk. Sedan invigningen år 1916 har utställningar hållits så gott som varje år. En tidig och uppmärksammad utställning var Hemutställningen 1917, arrangerad av Svenska Slöjdföreningen. Konsthallen visar både svenska och utländska verk och har sedan starten mestadels tagit ut entréavgift från besökarna.

Sedan år 1921 hålls årligen den så kallade Vårsalongen. Den har ofta bestått av verk från allmänheten eller icke kända konstnärer, där verken väljs ut av en jury. Vårsalongen är en populär möjlighet för allmänheten och okända konstnärer att visa och sälja sina verk. Enligt Liljevalchs visar konsthallen konst som syns och blir sedd. Den första utställningen vid invigningen i mars 1916 visade verk av Carl Larsson, Anders Zorn och Bruno Liljefors. Till skillnad från Nationalmuseum visade Liljevalchs främst samtida konst, vilket var en seger för Konstnärsförbundet som arbetat för fler utställningslokaler.

Ledning och chefsförteckning

Liljevalchs konsthall har haft en rad olika chefer genom åren. Den första chefen var Sven Strindberg, som ledde konsthallen från 1916 till 1939. Efter honom kom Hans Wåhlin som var chef mellan 1939 och 1949. Från 1950 till 1969 leddes konsthallen av Folke Holmér. Gösta Lilja var chef under en kortare period från 1969 till 1973. År 1974 övertogs konsthallen av Stockholms stad och Bo Särnstedt blev chef, en post han innehade fram till 1990. Folke Lalander var chef från 1991 till 1999, följd av Bo Nilsson som ledde verksamheten från 1999 till 2007. Mårten Castenfors tog över som chef år 2008. I december 2022 utnämndes Joanna Sandell Wright till ny chef, med tillträde under 2023.

Tillbyggnaden Liljevalchs+

Under 2013 genomfördes en tävling om förslag till en tillbyggnad mellan fem arkitektbyråer: Lundgaard & Tranberg från Danmark, Snøhetta från Norge, Petra Gipp Arkitektur och Wingårdh Arkitektkontor från Sverige samt Kengo Kuma & Associates från Japan. Tävlingen vanns av Wingårdh Arkitektkontor, i samarbete med konstnären Ingegerd Råman. Deras förslag, Liten, omfattade en trevåningars byggnad i betong med en utställningsyta på omkring 2 400 kvadratmeter. Tillbyggnaden omvandlade en tidigare parkeringsplats och skulle enligt juryn samspela respektfullt med Carl Bergstens befintliga konsthall.

Byggarbetena började under hösten 2017 men försenades på grund av flera faktorer. Arkeologiska fynd gjordes, inklusive ett flera hundra år gammalt skeppsvrak och välbevarade träkistor. Mögel och svamp hittades i restaurang Blå Portens tak, och en grundförstärkning med pålning krävdes på den lermark byggnaden står på. Tillbyggnaden drabbades av skenande kostnader. När inriktningsbeslutet togs år 2014 låg budgeten på 130 miljoner kronor, men slutnotan hamnade på 584 miljoner kronor. Liljevalchs+ invigdes den 12 augusti 2021.

Tillbyggnaden har tre utställningssalar som kan delas av till mindre rum. Innerväggarna är klädda av vitmålad plywood för att underlätta förändringar. Indirekt belysning sker via 166 taklanterniner som utgör ett rutnät i taket. Fasaderna är platsgjutna i betong med 6 860 infogade ofärgade glasbitar, formgivna av glaskonstnären Ingegerd Råman. Juryn framhöll detta som ett lyckat samspel mellan konstnär och arkitekt. Liljevalchs+ har sin entré mot Falkenbergsgatan med ett sammanhängande fönsterparti och en museibutik. Tillbyggnaden nominerades till Årets Stockholmsbyggnad 2022.

Vanliga frågor om Liljevalchs konsthall

Vad är Liljevalchs konsthall?

Liljevalchs konsthall är en konsthall på Södra Djurgården i Stockholm som invigdes år 1916. Den finansierades med medel från industrimannen Carl Fredrik Liljevalch d.y. och byggdes efter ritningar av arkitekt Carl Bergsten. Konsthallen är särskilt känd för att visa modern och samtida konst, skulptur och installationer. En av de mest kända årliga evenemangen är Vårsalongen, som startade 1921. Byggnaden är blåklassad av Stadsmuseet, vilket innebär att den bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.

Vad kan man se på Liljevalchs?

På Liljevalchs konsthall visas främst modern och samtida konst, skulptur och installationer i flera utställningar varje år. Konsthallen har även visat konsthantverk och design, till exempel i Hemutställningen 1917. En populär årlig händelse är Vårsalongen, där verk från allmänheten och icke kända konstnärer presenteras efter ett juryurval. Utställningarna omfattar både svenska och utländska verk. Byggnaden i sig är också en sevärdhet med sin arkitektur och konstnärliga utsmyckningar, som Carl Milles skulptur Bågskytten utanför entrén.

Vem ritade Liljevalchs konsthall?

Liljevalchs konsthall ritades av arkitekt Carl Bergsten. Han vann en arkitekttävling år 1913 tillsammans med Cyrillus Johansson, men fick ensamt uppdraget eftersom hans förslag var billigare att genomföra och ansågs ansluta bättre till omgivningen. Bergsten inspirerades av samtida tysk galleriteknik, antika palats och den moderna tekniken med armerad betong. Byggnaden räknas som ett genombrottsverk för den moderna arkitekturen i Sverige och representerar stilriktningen swedish grace.

Vad är Liljevalchs+?

Liljevalchs+ är en tillbyggnad till den ursprungliga konsthallen som invigdes i augusti 2021. Tävlingen om tillbyggnaden vanns av Wingårdh Arkitektkontor i samarbete med konstnären Ingegerd Råman. Byggnaden har tre utställningssalar med en total yta på cirka 2 400 kvadratmeter. Fasaderna är av betong med tusentals infogade ofärgade glasbitar. Tillbyggnaden försenades och blev betydligt dyrare än planerat, med en slutkostnad på 584 miljoner kronor. Den har en ny entré mot Falkenbergsgatan och innehåller ett café och en museibutik.

Vad är Vårsalongen på Liljevalchs?

Vårsalongen är en årlig utställning på Liljevalchs konsthall som har hållits sedan 1921. Den består traditionellt av verk som skickats in av allmänheten eller av icke kända konstnärer. En jury väljer ut vilka verk som får visas. Vårsalongen är en mycket populär möjlighet för både allmänheten och nya konstnärer att visa och sälja sina verk. Det är en del av konsthallens filosofi att visa konst som syns och blir sedd, och den har varit en viktig plattform för att nå en bredare publik.

Vem är chef för Liljevalchs konsthall?

Från och med år 2023 är Joanna Sandell Wright chef för Liljevalchs konsthall. Hon utnämndes till posten i december 2022. Innan henne leddes konsthallen av Mårten Castenfors (från 2008). Tidigare chefer inkluderar Bo Nilsson (1999–2007), Folke Lalander (1991–1999), Bo Särnstedt (1974–1990), Gösta Lilja (1969–1973), Folke Holmér (1950–1969), Hans Wåhlin (1939–1949) och den första chefen Sven Strindberg (1916–1939). Konsthallen har varit ägd av Stockholms stad sedan år 1974.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.