Tyson Fury

Bakgrund och familj

Tyson Luke Fury föddes i Manchester i en familj med irländskt resandefolk som har djupa rötter inom boxning. Hans far, John Fury, tävlade som olicensierad och senare professionell boxare på 1980-talet under namnet Gypsy John Fury. Fadern gav sonen namnet Tyson efter den dåvarande tungviktsvärldsmästaren Mike Tyson, en gest mot sonens kamp för att överleva en extremt för tidig födsel där han vägde endast 450 gram. Familjen har en omfattande boxningstradition där Tyson Fury är kusin till den före detta WBO-mellanviktsvärldsmästaren Andy Lee och till tungviktaren Hughie Fury. Hughies far, Peter Fury, har även varit Tysons tränare. Fury är också kusin till tungviktaren Nathan Gorman och lätt tungviktsboxaren Hosea Burton.

Fury växte upp i Styal i Cheshire och lämnade skolan vid elva års ålder för att arbeta med sin far och bröder med asfaltering. Han började boxas vid tio års ålder och tränades initialt av sin far. Familjen har genom generationer haft starka band till både reglerad boxning och traditionell nakensköldekamp, med släktingar som den kände nakensköldeboxaren Bartley Gorman, vilket gett Fury smeknamnet The Gypsy King. Hans far fängslades 2011, varefter hans farbror Hughie Fury tog över tränarrollen fram till sin död 2014, då Peter Fury övertog ansvaret.

Amatörkarriär

Som amatör representerade Tyson Fury både Irland och England. Han boxades för Holy Family Boxing Club i Belfast och senare Smithboro Club på Irland, och representerade Irland tre gånger på internationell nivå. År 2007 vann han båda sina matcher i ett dubbelmöte mot ett erfaret polskt lag i Rzeszów och Białystok och besegrade även en amerikansk motståndare på knockout. Samma år vann han EU Junior Championship för England genom att besegra Istvan Bernath i finalen, men förlorade sedan finalen i de Europeiska juniormästerskapen mot ryssen Maxim Babanin.

I England, där han representerade Jimmy Egan Boxning Academy, deltog han i de nationella seniormästerskapen 2006, där han förlorade mot David Price med siffrorna 22-8. Rankad som nummer tre i världen som junior, bakom ryssarna Maxim Babanin och Andrej Volkov, fick han inte representera Storbritannien vid OS 2008 eftersom varje land bara fick en boxare per viktklass och David Price valdes ut. Ett försök att kvalificera sig för Irland misslyckades också. Han tvingades dessutom dra sig ur de irländska nationella mästerskapen efter protester om hans landstillhörighet. Istället för att vänta på nästa OS-chans vann han ABA-mästerskapet i supertungvikt 2008 genom att besegra Damien Campbell och blev sedan professionell samma år. Hans amatörrekord var 31 segrar och 4 förluster, varav 26 segrar kom på knockout.

Tidig professionell karriär och titelsamling

Tyson Fury gjorde sin professionella debut den 6 december 2008 i Nottingham och vann mot Bela Gyongyosi på teknisk knockout i första ronden. Han vann sina sex följande matcher under 2009 innan han i september samma år, via poängseger, övertog den engelska tungviktskronan från John McDermott. Han försvarade titeln i ett returmöte mot McDermott 2010, denna gång med en TKO-seger i nionde ronden. Under 2011 etablerade han sig på högre nivå. I juli besegrade han den obesegrade Derek Chisora på ett enhälligt poängbeslut efter tolv ronder på Wembley Stadium och blev därmed Commonwealth-mästare. Han försvarade denna titel i november samma år mot Neven Pajkic. I april 2012 vann han den vakanta irländska tungviktstiteln genom att slå ut Martin Rogan i femte ronden i Belfast. Ytterligare en titel kom i juli 2012 när han besegrade Vinny Maddalone på TKO i femte ronden och erövrade den vakanta WBO Inter-Continental heavyweight title.

I december 2012 besegrade han Kevin Johnson via enhälligt poängbeslut. Hans USA-debut ägde rum i april 2013 i Madison Square Garden, där han mötte före detta cruiserviktsvärldsmästaren Steve Cunningham i en IBF titel-eliminator. Fury slogs till golvet i andra ronden men återhämtade sig och vann med en knockout i sjunde ronden, vilket var första gången Cunningham slogs ut. Denna seger placerade honom som nummer två på IBF:s utmanarlista. Planerade dubbelmöten med David Haye 2013 och 2014 ställdes in båda gångerna på grund av Hayes skador.

Världsmästerskapet mot Klitschko och omedelbara följder

I juli 2015 bekräftades att Fury skulle möta den sedan över ett decennium obesegrade världsmästaren Wladimir Klitschko. Matchen gällde Klitschkos WBA (Super), IBF, WBO och IBO-titlar samt The Ring magazines linjära mästerskapstitel. Efter en förskjutning på grund av skada ägde matchen rum den 28 november 2015 i Esprit Arena i Düsseldorf. Inför matchen var Klitschko, med 19 raka titelförsvar, en skyhög favorit.

Fury menade att hans oortodoxa stil, längd på 206 cm och förmåga att skifta mellan höger- och vänsterslag skulle vara avgörande, eftersom Klitschko aldrig mött en liknande motståndare. Efter en taktiskt avvaktande match där Klitschko hade svårt att nå Fury, vann brittisen på enhälligt poängbeslut med domarsiffrorna 116-111, 115-112 och 115-112. Efter segern tackade Fury sin frälsare Jesus Kristus, beskrev det som en dröm som slagit in och sjöng delar av Aerosmiths låt I Don't Wanna Miss a Thing till sin fru Paris. Han hyllade även Klitschko och sade att om han blev hälften så bra mästare som ukrainaren skulle han bli väldigt glad. Klitschko erkände att han aldrig mött någon så stor och snabb och inte hittat något sätt att låsa upp honom på.

Fury fråntogs IBF-titeln senare 2015 då han inte ville möta organisationens utmanare, utan istället skrivit på för ett returmöte med Klitschko. Efter att två planerade returmatcher 2016 ställdes in, avsade sig Fury de återstående titlarna samma år. Detta följdes av en period med personliga problem och en medicinsk utredning som visade på förhöjda halter av nandrolon i hans urin. Han fick en retroaktiv dopningsdom med två års avstängning, vilket i praktiken täckte hans tid borta från sporten.

Comeback och vägen tillbaka till toppen

Efter 32 månaders frånvaro gjorde Fury comeback i juni 2018. Han vägde då 52 kg mindre än vid sin senaste titelmatch och vann över Sefer Seferi, som gav upp efter fyra ronder. Fury förutsade att han skulle bli världsmästare igen innan året var slut. I december 2018 fick han chansen i en titelmatch mot WBC-mästaren Deontay Wilder. Matchen slutade oavgjort efter tolv ronder, vilket innebar att Wilder behöll titeln. Fury reste sig från ett kraftfullt nedslag i den sista ronden, en händelse som blev mycket uppmärksammad och bidrog till att matchen utsågs till Årets rond. Han fortsatte sin comeback med en dominande TKO-seger i andra ronden mot den obesegrade tysken Tom Schwarz i juni 2019. I september samma år mötte han svensken Otto Wallin i Las Vegas och vann på poäng efter en tuff match där han fick ett allvarligt jack över ögat.

Åter världsmästare och karriärens slutskede

I februari 2020 var Fury tillbaka som världsmästare då han på en gala i Las Vegas besegrade regerande WBC-mästaren Deontay Wilder. Denna seger gjorde honom till WBC-världsmästare och gav honom också utmärkelsen Årets boxare av The Ring magazine för andra gången, vilket gjorde honom till den tredje tungviktsboxaren efter Floyd Patterson och Muhammad Ali att inneha den titeln två gånger. Han försvarade WBC-titeln i en tredje match mot Wilder i oktober 2021, en match som utsågs till Årets fight. Fury försvarade därefter WBC-bältet fram till maj 2024. Han meddelade den 13 januari 2025 att han avslutade sin professionella boxningskarriär. Under sin karriär rankades han av media som den linjära tungviktsmästaren och hamnade högt på listor över världens högst betalda idrottsmän 2024.

Stil, personlighet och liv utanför ringen

Tyson Fury var känd för sin ovanliga och svårlästa stil i ringen. Trots sin enorma storlek var han överraskande rörlig, snabb och hade god kondition. Han kunde effektivt använda sin längd och räckvidd defensivt, växla mellan att boxas som höger- och vänsterhänt och använda oortodoxa rörelser för att förvirra motståndare. Hans karriär präglades av dramatiska svängningar, från att vinna världsmästartitlar till att kämpa med personliga utmaningar, depression och viktproblem, för att slutligen göra en av boxningens mest hyllade comebacks.

Utanför ringen är Fury en troende kristen och supporter för fotbollsklubben Manchester United. Han är gift med Paris Fury, född Mullroy, som han träffade i tonåren, och paret gifte sig 2009. Tillsammans har de sju barn. Fury har ofta uttryckt stark identifikation med sitt irländska resandefolks arv, även om han hade svårigheter att officiellt bevisa sin irländska medborgarskap. Han har använt smeknamn som The Gypsy King, The Furious One och 2 Fast Fury.

Meriter och utmärkelser

Förutom sina flera världsmästartitlar vann Fury regionala titlar som den brittiska (två gånger), europeiska och Commonwealth-titeln. Som amatör tog han brons vid AIBA Youth World Boxing Championships 2006, guld vid EU Junior-mästerskapen 2007 och silver vid de Europeiska juniormästerskapen 2007. Hans professionella karriär hyllades flera gånger av det ansedda boxningsmagasinet The Ring. Hans seger över Wladimir Klitschko 2015 utsågs till Årets överraskning och han blev utnämnd till Årets boxare. Hans oavgjorda match mot Deontay Wilder 2018 gav honom utmärkelserna Årets comeback och Årets rond. Hans seger i returen 2020 gjorde honom till Årets boxare för andra gången, och deras tredje match 2021 utsågs till Årets match. Fury rankades som världens bästa aktiva tungviktsboxare av våghalsar som BoxRec och The Ring under olika perioder av sin karriär.

Vanliga frågor om Tyson Fury

Vilka världsmästartitlar har Tyson Fury vunnit?

Tyson Fury har vunnit flera världsmästartitlar under sin karriär. Hans första stora titelsamling kom i november 2015 då han besegrade Wladimir Klitschko och erövrade WBA (Super), WBO, IBF och IBO-bältena. Efter att ha tappat dessa titlar gjorde han en comeback och vann WBC-titeln i februari 2020 genom att besegra Deontay Wilder. Fury försvarade sedan WBC-titeln mot Wilder i oktober 2021 och höll titeln fram till maj 2024. Han har också innehaft The Ring magazine-titeln vid två tillfällen.

Varför tappade Fury sina titlar efter segern mot Klitschko?

Tyson Fury fråntogs IBF-titeln kort efter segern mot Klitschko då han inte ville möta organisationens utmanare och istället skrivit på för ett returmöte med Klitschko. År 2016, efter två inställda returmatcher mot ukrainaren, avsade sig Fury även de övriga titlarna. Detta skedde efter personliga problem och en medicinsk utredning som bland annat visade för höga halter av nandrolon i hans urin. Denna utredning ledde till en retroaktiv dopningsdom med en avstängning på två år.

Hur gick det i Furys matcher mot Deontay Wilder?

Tyson Fury mötte Deontay Wilder tre gånger. Deras första möte i december 2018 slutade oavgjort efter tolv ronder, en match där Fury slogs ner i sista ronden men kom på fötter. I returmatchen i februari 2020 vann Fury via teknisk knockout och tog därmed Wilders WBC-världsmästartitel. Den tredje och avslutande matchen i deras trilogi ägde rum i oktober 2021, där Fury återigen besegrade Wilder och försvarade sin WBC-titel. Denna tredje match utsågs till Årets match av The Ring magazine.

Vad är Tyson Furys bakgrund?

Tyson Fury är född och uppvuxen i Manchester i England i en familj med irländskt resandefolksursprung. Familjen har en lång historia inom boxning, där hans far John Fury tävlade som professionell boxare på 1980-talet. Fury är kusin till den irländske WBO-mellanviktsvärldsmästaren Andy Lee och till tungviktaren Hughie Fury. Hans far gav honom namnet Tyson efter dåvarande tungviktsvärldsmästaren Mike Tyson. Som amatör representerade Fury både Irland och England i internationella sammanhang.

När avslutade Tyson Fury sin karriär?

Tyson Fury meddelade den 13 januari 2025 att han avslutar sin professionella boxningskarriär. Han hade då varit aktiv som proffs sedan sin debut i december 2008. Vid tidpunkten för sin pensionering hade Fury nyligen innehaft WBC-tungviktstiteln, en titel han förlorade i maj 2024. Hans karriärsträcka omfattade 32 månaders frånvaro mellan 2016 och 2018 innan hans framgångsrika comeback.

Vilka regionala titlar höll Tyson Fury?

På regional nivå samlade Tyson Fury på sig flera tungviktstitlar. Han var tvåfaldig brittisk mästare mellan 2011 och 2015. Fury höll även Commonwealth-titeln från 2011 till 2012 efter att ha besegrat Derek Chisora. Han erövrade den europeiska titeln i november 2014 genom en andra seger över Chisora och höll den fram till 2015. Dessutom vann han den irländska tungviktstiteln i april 2012 och WBO:s Inter-Continental title i juli 2012.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.