Stina Blackstenius

Tidiga år och moderklubb

Stina Blackstenius föddes i Vadstena och började spela fotboll i den lokala klubben Vadstena GIF som sexåring år 2002. Redan som tonåring visade hon en exceptionell målfarlighet. Under sin första säsong i seniorlaget 2011 gjorde hon 21 mål på 18 matcher i division 3. Året därpå vann hon seriens skytteliga med hela 38 mål på 17 matcher, en bedrift som ledde till att hon utsågs till Årets flickspelare i Östergötland. Hon var även aktiv i handboll fram till 2013.

Genombrott i Linköping

Inför säsongen 2013 skrev Blackstenius på ett treårskontrakt med Linköpings FC i Damallsvenskan. Hon gjorde allsvensk debut den 17 april 2013 som inhoppare mot Kopparbergs/Göteborg FC. Hennes första allsvenska mål kom den 28 maj 2013 i en seger mot Malmö. Efter att initialt ha fått speltid som inhoppare etablerade hon sig i startelvan från den tolfte omgången och behöll platsen resten av säsongen. På de fem sista matcherna gjorde hon sex mål. Totalt noterades hon för åtta mål och tre assist på 20 seriematcher under debutsäsongen, där Linköping slutade trea.

Hon förlängde sitt kontrakt med Linköping i januari 2014. I Svenska cupen gjorde hon succé redan i sin första match i juli 2013, då hon gjorde ett hattrick i en 13-0-seger. Linköping vann cupfinalen 2014 mot Kristianstads DFF med 2-1, vilket var klubbens tredje cuptitel. Blackstenius gjorde sju mål på sex cupmatcher den säsongen. Säsongen 2015 vann Linköping återigen Svenska cupen, denna gång mot FC Rosengård, där Blackstenius gjorde det matchavgörande målet. Samma år gjorde hon även sin debut i Champions League för klubben.

Höjdpunkten med klubben kom 2016 då Linköping vann SM-guldet efter en obesegrad säsong. Blackstenius var en nyckelspelare och gjorde mål i säsongens tre första matcher. Hon gjorde sitt första allsvenska hattrick den 15 juni 2016 mot Vittsjö GIK och ett till den 2 september mot Kvarnsvedens IK. Hon slutade tvåa i Damallsvenskans skytteliga med 19 mål på 22 matcher, bakom lagkamraten Pernille Harder. Hon fick också sitt internationella genombrott bekräftat när hon på Fotbollsgalan 2015 utsågs till Årets genombrott, med motiveringen att hon tagit Europa med storm i U19-EM.

Utlandsäventyr i Frankrike

I slutet av 2016 valde Blackstenius att inte förlänga med Linköping och nobbade erbjudanden från flera storklubbar. Den 3 januari 2017 bekräftades det att hon skrivit på ett kontrakt på två och ett halvt år med den franska klubben Montpellier HSC. Hon gjorde debut i Coupe de France den 7 januari 2017. I åttondelsfinalen av cupen gjorde hon sitt första hattrick för laget i en 16-0-seger över FC Domont, där hon stod för fyra mål. I sin ligadebut den 14 februari 2017 avgjorde hon matchen mot Paris Saint-Germain med ett sent segermål. I ligans näst sista omgång säkrade Montpellier andraplatsen och Champions League-spel efter en 10-0-seger där Blackstenius gjorde fyra mål på 26 minuter, vilket var hennes första hattrick i ligan. Under sin första halva säsong gjorde hon sju mål på elva matcher.

Säsongen 2017/18 inledde hon starkt med mål i de tre första ligamatcherna och hade gjort tio mål på elva matcher vid årsskiftet. Hon slutade som lagets främste målskytt med 13 mål totalt och Montpellier slutade trea i ligan. I Champions League gjorde hon sitt första mål i tävlingen i en seger mot italienska Brescia. Efter att ha fått mindre speltid i början av sin tredje säsong, där hon bara startade sex av tolv matcher, valde hon att lämna klubben i januari 2019.

Återkomst till Sverige och succé i Häcken

Blackstenius återvände till Sverige och Linköpings FC den 30 januari 2019, där hon skrev på ett tvåårskontrakt. Hon gjorde sin andra debut för klubben i en 5-0-seger över Växjö DFF. Laget slutade på femte plats i serien och Blackstenius gjorde nio mål. Inför säsongen 2020 genomförde hon en övergång till Kopparbergs/Göteborg FC, som senare blev BK Häcken. Övergången var föremål för en tvist som fick avgöras av SvFF:s skiljenämnd. Med Häcken vann hon omedelbart SM-guld 2020. I Svenska cupen 2020/21 gjorde hon det enda målet i semifinalen mot FC Rosengård och ett mål i finalen när Häcken besegrade Eskilstuna United med 3-0.

Säsongen 2021 nådde hon nya höjder individuellt. Häcken slutade tvåa i serien och Blackstenius vann både Damallsvenskans skytteliga med 17 mål på 21 matcher och assistligan med 8 målgivande passningar. Vid säsongens slut utsågs hon till både årets forward och seriens mest värdefulla spelare vid utmärkelsen Damallsvenskans bästa. Hennes prestationer ledde också till en nominering till Ballon d'Or 2021. Hon lämnade klubben i slutet av säsongen då hennes kontrakt gick ut.

Stjärnstatus i Arsenal

Den 14 januari 2022 bekräftade Arsenal att de värvat Blackstenius på fri transfer. Hon gjorde debut fem dagar senare som avbytare i en Ligacupmatch. Hennes första mål för klubben kom den 5 februari 2022, en kvittering mot Manchester United. Hon har sedan dess visat en förmåga att göra mål i stora matcher och finaler.

I finalen av Conti Cup 2023 mot Chelsea gjorde hon 1-1-målet i en match Arsenal vann med 3-1. Säsongen 2023/24 gjorde hon ett hattrick mot Reading i samma tävling och ett första halvleks-hattrick i semifinalen mot Aston Villa. I finalen samma säsong avgjorde hon matchen i den 116:e minuten av förlängningen mot Chelsea, vilket gav Arsenal segern med 1-0. Den största klubblagstriumfen hittills kom den 24 maj 2025 i Champions League-finalen mot Barcelona. Blackstenius blev inbytt i den 67:e minuten och gjorde matchens enda mål sju minuter senare, vilket säkrade Arsenals seger och deras andra Champions League-titel. I april 2026 förlängde hon sitt kontrakt med klubben med ytterligare två år.

Landslagskarriär

Stina Blackstenius har varit en framträdande profil i det svenska landslaget på alla nivåer. Hon gjorde sin U17-debut 2012 och gjorde ett hattrick mot Kroatien. Som U19-spelare var hon helt avgörande när Sverige vann U19-EM 2015 i Israel. Hon vann turneringens skytteliga med sex mål, inklusive två i finalen mot Spanien, och satte ett målrekord för U19-EM genom alla tider. Totalt gjorde hon 50 mål på 49 matcher i de olika ungdomslandslagen. Hon debuterade i A-landslaget den 27 oktober 2015 som avbytare i en EM-kvalmatch mot Danmark. Hennes första landslagsmål kom på sin femte match, den 8 april 2016, i en 3-0-seger över Slovakien i EM-kval.

Blackstenius har varit en central spelare i Sveriges moderna framgångar. Hon var uttagen till OS 2016 i Rio. I kvartsfinalen mot USA kom hon in som avbytare redan i den 18:e minuten för en skadad Fridolina Rolfö och gjorde ett mål i andra halvlek. Sverige gick vidare och tog till slut silver. Hon har vunnit två OS-silver, i Rio 2016 och Tokyo 2020, och två VM-brons, i Frankrike 2019 och i Australien/Nya Zeeland 2023. Tidigare i karriären tog hon även ett EM-silver med Sveriges U17-landslag 2013.

Spelarprofil och arv

Stina Blackstenius är en typisk målskytt med en skarp avslutning, god bollhantering och ett utmärkt lägesinne. Hennes karriär präglas av en konsekvent hög målproduktion, från division 3 i Östergötland till toppmatcher i Champions League. Hon har vunnit titlar i tre olika länder och etablerat sig som en av Sveriges absolut främsta fotbollsspelare under 2010- och 2020-talen. Hennes förmåga att prestera under tryck, vilket hon visat i finaler och stora landskamper, är en av hennes största styrkor. Detta demonstrerades tydligt i Champions League-finalen 2025, där hon som inhoppare avgjorde matchen. Hon har också visat en stor mångsidighet genom att inte bara vara en ren målskytt utan också en skicklig assistgivare, som när hon vann både skytteligan och assistligan i Damallsvenskan 2021. Hennes karriär är ett exempel på en stadig utveckling från lokal talang till internationell spelare.

Vanliga frågor om Stina Blackstenius

Hur gammal är Stina Blackstenius?

Stina Blackstenius föddes den 5 februari 1996, vilket gör henne till en spelare i sina bästa år. Hon började sin seniorkarriär redan som tonåring när hon debuterade för Linköpings FC i Damallsvenskan 2013. Under 2020-talet har hon etablerat sig som en internationell stjärna med framgångar i England och med det svenska landslaget. Hennes födelseår 1996 placerar henne i generationen svenska spelare som tog OS-silver 2016 och 2020.

Vilka klubbar har Stina Blackstenius spelat för?

Stina Blackstenius moderklubb är Vadstena GIF, där hon började spela 2002. Hon skrev 2013 på för Linköpings FC i Damallsvenskan och vann SM-guld med dem 2016. I januari 2017 gick hon till den franska klubben Montpellier HSC, där hon spelade i två och ett halvt år. Efter en återkomst till Linköping 2019 spelade hon för BK Häcken från april 2020, där hon vann ett andra SM-guld samma år. Sedan januari 2022 är hon forward för Arsenal WFC i England.

Vilka större titlar har Stina Blackstenius vunnit?

På klubblagsnivå har Stina Blackstenius vunnit SM-guld två gånger, första gången med Linköpings FC 2016 och andra gången med BK Häcken 2020. Hon vann också Uefa Women's Champions League med Arsenal 2025, där hon gjorde finalens enda mål. I Svenska cupen har hon vunnit tre titlar: två med Linköping (2013/14 och 2014/15) och en med Häcken (2020/21). Med landslaget har hon vunnit OS-silver 2016 och 2020 samt VM-brons 2019 och 2023, och som ungdomsspelare tog hon U19-EM-guld 2015.

När gjorde Stina Blackstenius debut i det svenska A-landslaget?

Stina Blackstenius debuterade i Sveriges A-landslag år 2015. Sedan dess har hon varit en nyckelspelare i lagets framgångar på internationell scen. Hon har medverkat i två olympiska spel och tagit silvermedaljer i både Rio de Janeiro 2016 och Tokyo 2020. Dessutom har hon varit med och tagit VM-brons två gånger, först 2019 i Frankrike och sedan 2023 i Australien och Nya Zeeland.

Vad gjorde Stina Blackstenius i Champions League-finalen 2025?

I Uefa Women's Champions League-finalen 2025 gjorde Stina Blackstenius det matchavgörande målet för Arsenal WFC. Hon gjorde finalens enda mål, vilket säkrade lagets seger och titeln. Denna prestation var en höjdpunkt i hennes karriär efter att hon anslöt till den engelska klubben 2022. Målet bekräftade hennes rykte som en målskytt som levererar i stora matcher.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.