Mats Wilander
Mats Wilander är en svensk tidigare professionell tennisspelare, född den 22 augusti 1964 i Torpsbruk i Kronobergs län. Han räknas tillsammans med Björn Borg och Stefan Edberg som en av Sveriges genom tiderna bästa tennisspelare. Under sin karriär, som pågick från 1981 till 1996, vann han sju Grand Slam-titlar i singel och blev världsetta under 20 veckor 1988–1989. Han var också en central spelare i det svenska Davis Cup-laget som vann tre titlar och fungerade som förbundskapten från 2002 till 2009.
Genombrott och tidig karriär
Mats Wilanders genombrott på den professionella touren kom plötsligt och oväntat 1982. Som en oseedad sjuttonåring vann han Franska öppna, vilket gjorde honom till den yngste manlige Grand Slam-mästaren vid den tiden. På vägen till titeln besegrade han flera seedade spelare, inklusive Ivan Lendl i fjärde omgången och Guillermo Vilas i finalen. Hans semifinal mot José Luis Clerc blev också minnesvärd då Wilander begärde omspel av en matchboll han vunnit, en gest som belönades med Pierre de Coubertin Trophy för god sportsmanship. Samma år tilldelades han även Svenska Dagbladets guldmedalj. Han avslutade året som rankad nummer sju i världen och betraktades som en värdig efterträdare till Björn Borg. Wilander blev professionell 1981 och vann samma år juniortiteln i Franska öppna. Hans första ATP-final nådde han i Bangkok 1981, men han vann inga titlar det året och slutade som nummer 69 på rankinglistan.
Etablering som Grand Slam-mästare
Året efter genombrottet, 1983, nådde Wilander final i Franska öppna igen men förlorade mot Yannick Noah. Senare samma år tog han dock sin andra Grand Slam-titel genom att vinna Australiska öppna på gräs, efter att ha besegrat John McEnroe i semifinalen och Ivan Lendl i finalen. Han försvarade sin australiska titel 1984 genom att besegra Kevin Curren i finalen. År 1985 återtog han sin titel i Franska öppna genom att ännu en gång besegra Ivan Lendl i finalen, men förlorade titeln i Australiska öppna till Stefan Edberg. Under dessa år utvecklade Wilander sitt spel och blev en mer komplett spelare, med ett alltmer offensivt spel och förbättrad serve. Han vann Swedish Open 1982, 1983 och 1985, där den sista finalen var mot Stefan Edberg. Han tog också hem Stockholm Open 1983. Vid årsskiftet 1983 rankades han som världsfyra.
Mitten av karriären och dubbelframgångar
Säsongerna 1986 och 1987 vann Wilander inga singeltitlar i Grand Slam-turneringar, men han förblev en toppspelare. Han rankades som världstvåa 1986 och världstrea 1987, efter att ha förlorat två Grand Slam-finaler mot Ivan Lendl under 1987, både i Franska öppna och US Open. Däremot uppnådde han en stor dubbelframgång 1986 då han tillsammans med landsmanen Joakim Nyström vann herrdubbeltiteln i Wimbledonmästerskapen. De besegrade det amerikanska paret Gary Donnelly och Peter Fleming i finalen. Wilander vann också Grand Prix Championship Series-turneringar under dessa år, inklusive Cincinnati Open som han skulle komma att vinna totalt fyra gånger under sin karriär. Han var rankad som världstrea i dubbel 1985.
Karriärens höjdpunkt 1988
År 1988 nådde Mats Wilander karriärens absoluta höjdpunkt. Han inledde året med att vinna Australiska öppna på den nya hard court-anläggningen Melbourne Park, där han besegrade hemmaspelaren Pat Cash. I juni vann han sin tredje titel i Franska öppna. Trots en kvartsfinalförlust i Wimbledon mot Miloslav Mečíř hade han chansen att ta en äkta Grand Slam under året. I US Open tog han sin tredje GS-titel för säsongen efter en extremt jämn och lång finalmatch mot världsettan Ivan Lendl. Denna seger innebar att Wilander själv tog över platsen som världsetta på ATP-rankingen, en position han innehade i 20 veckor och som årsslutsetta. Han ansåg själv att han var världens bästa spelare under hela 1988. Det framgångsrika året inkluderade också segrar i turneringar som Lipton Championships i Key Biscayne och Cincinnati Masters, vilket innebar att han vann fem av de sex största turneringarna i världen det året.
Davis Cup-bragder
Mats Wilander var en central spelare i det svenska Davis Cup-laget under 1980-talet. Han deltog från 1981 till 1990 och igen 1995, och spelade totalt 61 matcher av vilka han vann 43. Han var en drivande kraft bakom Sveriges rad av sju raka finaler mellan 1983 och 1989. Sverige vann titeln 1984, 1985 och 1987. En av hans mest kända Davis Cup-insatser var den rekordlånga och episka kvartsfinalmatchen mot John McEnroe 1982, som varade i över sex och en halv timme och som Wilander förlorade. I världsfinalen 1984 i Göteborg besegrade han Jimmy Connors, och trots en förlust mot McEnroe i en betydelselös match, säkrade Sverige titeln. Wilander brydde sig inte om matcher som inte gällde något och var bakfull i den matchen. Han hade en inbördes statistik mot McEnroe på 7-7. Hans sista framträdande som aktiv spelare var 1995 i Las Vegas, där han förlorade mot både Pete Sampras och Andre Agassi.
Spelstil och utveckling
Redan som junior kännetecknades Mats Wilander av en respektlös inställning till namnkunniga motståndare, något som ansågs vara avgörande för hans framgång. På banan var han lugn, koncentrerad och beslutsam. Hans grundspel byggde på kraftiga överskruvade slag från baslinjen, med en tvåhandsfattning på backhanden likt Björn Borg. Han utvecklade dock ett mer offensivt spel över tid, med ökad nätaktivitet och en effektiv, skuren enhands-backhand som han lade till mitt under karriären. Hans serve förbättrades kontinuerligt under karriären. Enligt hans tränare var han från 1986 en komplett spelare som kunde hantera alla underlag. Wilander var en skicklig taktiker, vilket han demonstrerade i flera viktiga segrar över Ivan Lendl genom att variera spel och överraskningsattackera motståndarens starka sida. Han hade också en mycket effektiv offensiv lobb och blev en bättre nätspelare och taktiker än Björn Borg.
Karriärens sista år och seniorverksamhet
Efter det exceptionella året 1988 dalade Wilanders motivation för tävlingstennis. Han spelade officiellt sin sista match i oktober 1988, men fortsatte att delta i enstaka turneringar utan seriös förberedelse fram till 1996, då han drog sig definitivt tillbaka från ATP-touren. Han vann sin sista ATP-titel 1990 i Itaparica i Brasilien. Efter den aktiva karriären har han varit verksam på seniortouren sedan 1998 och har bland annat representerat Sverige i Nations Senior Cup, senast 2005 i Marbella. Förutom sin roll som Davis Cup-kapten från 2002 till 2009, då han ersattes av Thomas Enqvist, har han även medverkat i TV, som huvudgäst i SVT:s program Här är ditt liv under hösten 2010. Hans bedrifter har hyllats med inträde i International Tennis Hall of Fame år 2002. Han vann Jerringpriset 1983.
Vanliga frågor om Mats Wilander
Hur många Grand Slam-titlar vann Mats Wilander och på vilka underlag?
Mats Wilander vann totalt sju Grand Slam-titlar i singel under sin karriär. Dessa var tre titlar i Australiska öppna (1983, 1984, 1988), tre titlar i Franska öppna (1982, 1985, 1988) och en titel i US Open (1988). Han är en av få spelare som har vunnit Grand Slam-titlar på alla tre huvudunderlagen: grus, gräs och hard court. Han var den ende som vann Australiska öppna på både gräs och hard court. Dessutom vann han en Grand Slam-titel i dubbel, då han tillsammans med Joakim Nyström segrade i Wimbledonmästerskapen på gräs 1986.
När var Mats Wilander rankad som världsetta och hur länge?
Mats Wilander rankades som världsetta i singel under totalt 20 veckor från september 1988 till januari 1989. Han blev världsetta efter sin seger i US Open 1988 och avslutade samma år som etta på årsrankingen. Denna period som världsetta kom efter flera år som en konsekvent toppspelare på ATP-rankinglistan. Han rankades som världsfyra 1983 och 1984, som världstrea 1985 och 1987, och som världstvåa 1986. Hans bästa säsong var 1988 då han lyckades vinna tre av fyra Grand Slam-turneringar.
Vilken var Mats Wilanders största Davis Cup-insats?
En av Mats Wilanders mest kända Davis Cup-insatser var den extrema och rekordlånga matchen mot John McEnroe 1982, som varade i över sex och en halv timme. Även om han förlorade denna match, var han en nyckelspelare när Sverige vann Davis Cup-titeln 1984. I den finalen i Göteborg besegrade han Jimmy Connors. Wilander var med och vann Davis Cup totalt tre gånger med det svenska laget, 1984, 1985 och 1987. Han spelade totalt 61 Davis Cup-matcher och vann 43 av dem. Han var också förbundskapten för laget från 2002 till 2009.
Vad är Mats Wilander känd för utöver sina titlar?
Utöver sina titlar är Mats Wilander känd för att ha vunnit Grand Slam-titlar på alla tre huvudtyper av underlag: grus, gräs och hard court. Han är också känd för sin sportsmanship, som visades när han begärde omspel av en vunnen matchboll i Franska öppna 1982, vilket gav honom Pierre de Coubertin Trophy. Hans lugna och taktiska spelstil från baslinjen var också ett signum. Han var en bättre nätspelare och taktiker än Björn Borg. Han vann också flera stora turneringar utanför Grand Slam, som Swedish Open, Stockholm Open och Cincinnati Open fyra gånger.
När avslutade Mats Wilander sin karriär och vad gjorde han efteråt?
Mats Wilander avslutade officiellt sin karriär som professionell tennisspelare i oktober 1988, direkt efter sitt framgångsrika år och US Open-segern. Han fortsatte dock att spela enstaka turneringar utan seriös förberedelse fram till 1996, då han drog sig definitivt tillbaka från ATP-touren. Efter det har han varit aktiv på seniortouren sedan 1998. Han fungerade som förbundskapten för det svenska Davis Cup-laget från 2002 till 2009. Han har även medverkat i TV-program, som huvudgäst i SVT:s Här är ditt liv 2010, och valdes in i International Tennis Hall of Fame 2002.
Vilka utmärkelser har Mats Wilander fått?
Mats Wilander har fått flera prestigefyllda utmärkelser. Han valdes in i International Tennis Hall of Fame år 2002. Han tilldelades Pierre de Coubertin Trophy för sin exceptionella sportsmanship vid Franska öppna 1982. Samma år fick han Svenska Dagbladets guldmedalj för sina sportsliga prestationer. År 1983 vann han Jerringpriset. Dessa utmärkelser speglar både hans sportsliga bedrifter, som att bli världsetta och vinna sju Grand Slam-titlar, och hans karaktär på och utanför banan. Han är också känd för att ha vunnit Grand Slam på tre olika underlag.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.





