Riddarhuspalatset

Byggnadens historia och tillkomst

Riddarhuspalatsets historia börjar år 1641 då marken inköptes av rikskanslern Axel Oxenstierna. Han hade ursprungligen tänkt bygga sitt eget palats på tomten men sålde den för 3000 riksdaler när han insåg att läget var idealiskt för ett planerat Riddarhus. Byggperioden blev lång och sträckte sig från 1641 till 1674, och flera arkitekter var engagerade under denna tid. Den förste arkitekten var den franskfödde Simon de la Vallée, som fick uppdraget att rita byggnaden. Efter hans död 1642 övertog den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm ansvaret för bygget under en tioårsperiod.

Efter Heinrich Wilhelms bortgång 1652 kallades den nederländske arkitekten Justus Vingboons till Stockholm. Enligt konsthistorikern Ragnar Josephson var det Vingboons som satte den definitiva prägeln på huset, med ansvar för plan, indelning, proportion och dekoration. Vingboons blev dock avskedad och återsänd till Nederländerna redan i juni 1656. Uppförandet avslutades slutligen av Jean de la Vallée, son till den förste arkitekten Simon. Den ursprungliga planen innefattade två flyglar som skulle inrama tomten, vilket förklarar den stora tomtstorleken som nästan omfattade hela dagens Riddarhustorget. Byggnaden blev inte helt färdig förrän under Karl XI:s regeringstid.

Arkitektur och stil

Riddarhuspalatset är byggt i klassisk senrenässans och utgör ett tidigt exempel på en brytning med den holländska manierism som tidigare präglat svensk arkitektur. Byggnaden är till större delen utformad i fransk klassicism. Dess arkitektur är ganska nära kopierad efter Mauritshuis i Haag, med undantag för taket, men innehåller även många detaljer hämtade från dåtidens italienska arkitektur. En av byggnadens mest karakteristiska drag är dess originella tvådelade tak med svängd nedre profil, skapat av Jean de la Vallée. Detta tak kom att bilda förlaga för det typiskt svenska säteritaket och förekommer inte på tidigare ritningar.

Huvudfasaden är uppförd i ljus gotländsk sandsten och lokalt tegel och pryds av pilastrar i korintisk ordning. Portalen på den norra fasaden sattes upp efter Jean de la Vallées ursprungliga ritningar från 1660. Interiört finns intressanta 1600-talsinredningar och en monumental trapphall med trappor i öländsk kalksten, även dessa skapade av Jean de la Vallée. Byggnaden har genomgått flera om- och tillbyggnader genom åren. Den största förändringen skedde 1870 då arkitekten Adolf W. Edelsvärd ritade fristående flyglar åt byggnaden. På 1910-talet planterades förgården i söder, vilket ändrade husets tidigare direkta kontakt med Riddarhustorget.

Fasadutsmyckningar och symbolik

Riddarhuspalatsets fasader är rikt utsmyckade med statyer och symboliska inskriptioner. Ovanpå mittrisaliterna på båda långsidorna står tre statyer av sandsten. På den norra sidan, som vetter mot Norrström, finns en antik krigare med riddarkedja, som antas vara en personifiering av Ridderskapet. Krigaren är omgiven av statyer som föreställer Prudentia (klokheten) och Herkules, den senare som representant för hjältemodet. På den södra mittrisaliten, mot Riddarhustorget, står en kvinnofigur som symboliserar adeln, Nobilitas. Hon flankeras av en man och en kvinna som kan tolkas som det militära respektive det civila studiet.

Dessa statyer, liksom relieferna i frontonerna, är utförda av bildhuggaren Henrik Lichtenberg. På var sida om takåsen finns personifieringar av Riddarhusets motto Arte et Marte, där konsten, Arte, representeras av gudinnan Minerva. Dessa figurer är gjorda i bly av bildhuggaren Johan Baptista Dusart. I den övre takavsatsens hörn står fyra obelisker som ursprungligen byggdes för att fungera som skorstenar. Runt hela huset löper flera latinska sentenser som bidrar till byggnadens högtidliga och symbolmättade karaktär.

Riddarhusets funktion och samlingar

Från 1670-talet och fram till representationsreformen 1866 var Riddarhuspalatset sätet för det svenska adelsståndet och fungerade som en kammare i ståndsriksdagen. Mellan 1600- och 1800-talet var byggnaden också en viktig plats för offentliga konserter. Från 1731 framförde Kungliga Hovkapellet konserter här, och artister som Elisabeth Olin tros ha debuterat på 1750-talet. Även utländska artister som Elisabetta Almerighi, Giovanni Ansani och Rosa Scarlatti uppträdde i palatset.

Efter 1866 övergick Riddarhusets roll till att vara ett kvasi-officiellt representativt organ för den svenska adeln, reglerat av staten. Sedan 2003 är det en privat institution som förvaltar adliga traditioner, kultur och arkiv. En av de mest iögonfallande inslagen i interiören är de 2334 vapensköldar som hänger i byggnaden. Av de ätter dessa sköldar representerar räknas 656 som levande ätter. Organisationen styrs av Riddarhuslagen, med det första sådana stadgandet från 1626. Huvudbeslutsorganet är Adelsmötet, som samlas vart tredje år.

Organisationen Riddarhusets fastighetsinnehav

Organisationen Sveriges ridderskap och adel, som äger och förvaltar Riddarhuspalatset, har ett omfattande fastighetsinnehav utöver huvudbyggnaden i Stockholm. Till detta innehav hör flera betydande slott och herrgårdar runtom i landet. Bland dessa märks Löfstads slott och Kronovalls slott. Organisationen äger även herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg. Ytterligare till deras egendomar hör fastigheterna Mellbyn och Apelås. Denna breda fastighetsportfölj speglar organisationens historiska och ekonomiska förankring i det svenska samhället.

Kulturell betydelse och nutida användning

Riddarhuspalatset har långt fram i historien varit en viktig kulturell plats, inte minst genom de offentliga konserterna på 1700-talet. Denna tradition av kulturell verksamhet fortsätter än idag. Palatset är öppet för allmänheten och arrangerar bland annat guidade visningar och konserter. Byggnaden används också för privata tillställningar, vilket gör den till en levande del av Stockholms offentliga liv. Från 2018 till 2023 var Riddarhusets Riddarsal värd för den årliga utdelningen av Stockholm Culture Awards, ett internationellt kulturpris.

Palatsets arkitektoniska betydelse sträcker sig även utanför Sveriges gränser. Till exempel påverkades arkitekturen för den gamla huvudbiblioteket i Åbo i Finland av Riddarhusets utformning. Organisationen Riddarhuset har sedan 1990 varit medlem i den europeiska adelsföreningen CILANE. De äldre genealogiska samlingarna i Riddarhusets arkiv, som sträcker sig från 1600-talet till 1800-talet, har digitaliserats av det svenska företaget Arkiv Digital, vilket gör dem tillgängliga för forskning och släktforskning.

Vanliga frågor om Riddarhuspalatset

Vad är Riddarhuspalatset och var ligger det?

Riddarhuspalatset, ofta kallat bara Riddarhuset, är ett historiskt palats som ligger vid Riddarhustorget 10 i kvarteret Hercules på Gamla stan i Stockholm. Det byggdes mellan 1641 och 1674 som sätet för Sveriges ridderskap och adel. Byggnaden ägs och förvaltas idag av organisationen Sveriges ridderskap och adel. Palatset är öppet för allmänheten och arrangerar guidade visningar, konserter och används för privata tillställningar.

När byggdes Riddarhuspalatset och vilka var arkitekterna?

Byggperioden för Riddarhuspalatset var lång och sträckte sig från 1641 till 1674. Flera arkitekter var involverade under denna tid. Den förste var den franskfödde Simon de la Vallée. Efter hans död 1642 leddes bygget av den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm i tio år. Därefter tog den nederländske arkitekten Justus Vingboons över, innan han återvände till Holland 1656. Slutligen avslutade Simon de la Vallées son, Jean de la Vallée, byggnaden. Den största ombyggnaden skedde 1870 då Adolf W. Edelsvärd ritade till fristående flyglar.

Vilken arkitekturstil har Riddarhuspalatset?

Riddarhuspalatset är byggt i klassisk senrenässans och representerar en övergång till fransk klassicism i Sverige. Byggnaden är till stor del en kopia av Mauritshuis i Haag, men med många italienska detaljer. Ett särskilt kännetecken är det tvådelade taket med svängd nedre profil, skapat av Jean de la Vallée, som blev förebild för det svenska säteritaket. Fasaden är av gotländsk sandsten och tegel med pilastrar i korintisk ordning.

Vad var Riddarhuspalatsets historiska funktion?

Från 1670-talet fram till representationsreformen 1866 var Riddarhuspalatset sätet för det svenska adelsståndet och fungerade som en kammare i ståndsriksdagen. Under 1700- och 1800-talen var byggnaden också en viktig plats för offentliga konserter, där Kungliga Hovkapellet och artister som Elisabeth Olin uppträdde. Efter 1866 blev det ett kvasi-officiellt organ för adeln, reglerat av staten. Sedan 2003 är det en privat institution som bevakar adelns intressen, traditioner och kultur, samt förvaltar ett omfattande arkiv.

Vad finns det för utsmyckningar på fasaden?

Fasaden är rikt utsmyckad med symboliska statyer. På norra sidan finns en krigare som föreställer Ridderskapet, omgiven av Prudentia och Herkules. På södra sidan står en kvinna som symboliserar adeln, Nobilitas, mellan figurer som kan tolkas som det militära och civila. Dessa är skulpterade av Henrik Lichtenberg. Vid takåsen finns personifieringar av mottot Arte et Marte, där Minerva representerar konsten, skapade i bly av Johan Baptista Dusart. Fyra obelisker fungerade ursprungligen som skorstenar.

Vad äger organisationen Riddarhuset förutom palatset i Stockholm?

Utöver Riddarhuspalatset i Stockholm äger och förvaltar organisationen Sveriges ridderskap och adel ett antal betydande fastigheter runt om i Sverige. Till deras innehav hör slotten Löfstad och Kronovall. De äger även herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg, samt egendomarna Mellbyn och Apelås. Denna portfölj av fastigheter är en del av organisationens historiska och ekonomiska bas.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.