Den blå lagunen (1980)

Handling och tema

Filmen utspelar sig under den viktorianska eran och följer de unga kusinerna Emmeline och Richard Lestrange. De överlever ett skeppsbrott i Stilla havet och hamnar tillsammans med skeppskocken Paddy Button på en tropisk ö i Sydstillahavet. Efter att Paddy dör lämnas de två barnen helt ensamma på ön. Åren går och handlingen följer deras utveckling från barndom till pubertet och vuxenliv. Utan vuxenvård eller samhälleliga regler måste de navigera genom de känslomässiga och fysiska förändringarna som följer med att växa upp. De lär sig överleva, upptäcker sin sexualitet, förälskar sig och får ett barn tillsammans. Filmen avslutas med att de räddas, men inte förrän de har accepterat ön som sitt hem.

Handlingen är detaljerad i sin skildring av deras utveckling. Paddy varnar barnen för att gå till öns andra sida, där han hittat ett altare med blodiga rester efter människooffer, och för att äta dödliga skarlakansröda bär. När de når puberteten upplever Emmeline obehag inför sin sexuella attraktion till Richard och blir skrämd av sin första menstruation. Richard upptäcker sin egen attraktion och konflikter uppstår mellan dem, inklusive ett fysiskt gräl efter att ett passerande fartyg inte blir uppmärksammat. Deras sexuella upptäckt slutligen äger rum efter att Emmeline blivit biten av en giftig stenfisk och Richard bär henne till altaret, som hon kallar Gud. Deras barn föds och de ger honom namnet Paddy.

Rollbesättning och produktion

Brooke Shields spelar den vuxna Emmeline, medan Christopher Atkins spelar den vuxne Richard. De yngre versionerna av karaktärerna spelas av Elva Josephson och Glenn Kohan. Leo McKern gestaltar den godhjärtade men fyllesjuke skeppskocken Paddy Button, och William Daniels spelar Richards far, Arthur Lestrange. Rollistan inkluderar även Bradley Pryce och Chad Timmermans som deras son Paddy i olika åldrar, samt Alan Hopgood och Gus Mercurio som skeppsofficerare.

Regissören Randal Kleiser hade länge velat göra en film baserad på Stacpooles roman och såg det som ett passionerande projekt. Han anlitade manusförfattaren Douglas Day Stewart, som tidigare skrivit The Boy in the Plastic Bubble, för att skriva manuset. Genom kontakten med den australiensiske regissören Richard Franklin fick Kleiser idén att använda ett australiensiskt filmteam, vilket Franklin hjälpte till att övervaka. Filmen spelades in på den privata ön Nanuya Levu i Fiji, och inspelningen påbörjades den 18 juni 1979. Floran och faunan i filmen inkluderade djur från flera kontinenter, däribland en leguanart som då var okänd på Nanuya Levu. En herpetolog som såg filmen identifierade leguanen, vilket ledde till beskrivandet av den nya arten Fiji crested iguana 1981, med viss cred till The Blue Lagoon.

Casting och kontroverser kring skådespeleri

Brooke Shields, som var 14 år under inspelningen, fick rollen som Emmeline baserat på sin prestation i filmen Pretty Baby. Innan Shields fick rollen övervägdes och provspelade flera andra unga skådespelerskor. Jodie Foster provspelade för rollen men fick nej, och Kelly Preston provspelade också. Diane Lane erbjöds rollen men tackade nej. För rollen som Richard Lestrange övervägdes Willie Aames.

Shields nakenscener i filmen utfördes av filmens 32-åriga stuntkoordinator, Kathy Troutt. Shields gjorde många av sina toplessscener med håret limmat till brösten. Christopher Atkins var 18 år under inspelningen och utförde sina egna nakenscener, vilka inkluderade kort frontal nakenhet. Filmen väckte stor uppmärksamhet och debatt för sin skildring av två ungdomars sexuella uppvaknande och innehöll ovanligt explicita scener för sin tid. Detta, kombinerat med Shields unga ålder, bidrog starkt till filmens kontroversiella rykte och mediala uppmärksamhet.

Mottagande och kommersiell framgång

Den blå lagunen hade biopremiär den 20 juni 1980 genom Columbia Pictures. Filmen möttes av övervägande negativ kritik. Recensenter fördömde dess manus, dess utförande och Brooke Shields skådespeleri. Néstor Almendros cinematografi fick dock beröm för sin skönhet.

Trots de dåliga recensionerna blev filmen en stor kommersiell framgång. Den spelade in 58,8 miljoner dollar på en budget på 4,5 miljoner dollar, vilket gjorde den till den nionde mest inkomstbringande filmen i Nordamerika 1980. Siffrorna överensstämmer med den svenska källan som anger över 58 miljoner dollar i intäkter. Även i Sverige drog den publik, med 108 372 sålda biobiljetter. Framgången visade på en tydlig klyfta mellan kritikernas och allmänhetens smak, och filmen har ofta nämnts som ett exempel på en film som misslyckades konstnärligt men triumferade ekonomiskt.

Priser och utmärkelser

Filmen fick ett mycket blandat mottagande när det gällde utmärkelser, vilket speglade de delade meningarna. Den nominerades till en Saturn Award för bästa fantasyfilm. Néstor Almendros nominerades till en Oscar för bästa foto för sitt arbete med filmens visuella estetik. Christopher Atkins nominerades till en Golden Globe Award för New Star of the Year. På andra sidan spektrat vann Brooke Shields det första Guldpäronet (Golden Raspberry Award) för sämsta skådespelerska för sin rollinsats i filmen. Detta pris, som instiftades samma år, satte en prägel på filmens mottagande inom branschen och underströk den konstnärliga kritiken mot Shields prestation, trots filmens enorma publikframgång.

Filmens arv, uppföljare och tidigare versioner

Den blå lagunen var inte den första filmatiseringen av Henry De Vere Stacpooles roman från 1908. Boken hade filmats redan 1923, i en version med Molly Adair och Dick Cruickshanks, och igen 1949 med Jean Simmons och Donald Houston i huvudrollerna. Den version från 1980 har dock blivit den mest kända, delvis på grund av sin tidsanda och de kontroverser den väckte. Filmen fick en direkt uppföljare 1991 med titeln Tillbaka till den blå lagunen, där Milla Jovovich spelade huvudrollen. Den ursprungliga filmen från 1980 har med tiden fått en viss kultstatus. Den minns inte bara för sin berättelse utan också för sin skildring av ett tropiskt paradis, sin tematiska musik och sin plats i populärkulturen som en film förknippad med förbjuden kärlek och naturligt liv långt från civilisationen.

Produktionens unika bidrag till vetenskapen

Inspelningen av Den blå lagunen på Fiji hade ett oväntat och positivt sidoresultat för vetenskapen. Under filminspelningen användes en mängd olika djur, inklusive en leguanart som inte var känd från inspelningsön Nanuya Levu. En herpetolog vid namn John Gibbons hade nyligen upptäckt denna leguan på den närliggande ön Yadua Tabu. När en av Gibbons kollegor såg filmen och identifierade den främmande ödlan i en scen, bekräftades existensen av en andra population av arten. Denna upptäckt, som delvis tillskrevs The Blue Lagoon, ledde till att Gibbons formellt beskrev den nya arten, Fiji crested iguana, vetenskapligt kallad Brachylophus vitiensis, år 1981. Detta är ett ovanligt exempel på hur en underhållningsfilmsproduktion har bidragit till den biologiska kunskapen.

Vanliga frågor om Den blå lagunen (1980)

Vad handlar Den blå lagunen om?

Den blå lagunen handlar om de två kusinerna Emmeline och Richard Lestrange från den viktorianska eran. Efter att deras fartyg brinner ner blir de tillsammans med skeppskocken Paddy Button skeppsbrutna på en tropisk ö i Sydstillahavet. När Paddy dör lämnas de två barnen ensamma och måste lära sig att överleva. Åren går och de navigerar puberteten, upptäcker kärlek och sexualitet, får ett barn tillsammans och ställs inför valet att bli räddade eller stanna på ön.

Vilka spelar huvudrollerna i filmen?

Brooke Shields spelar den vuxna Emmeline Lestrange, medan Elva Josephson spelar henne som ung. Christopher Atkins spelar den vuxne Richard Lestrange, medan Glenn Kohan spelar honom som ung. Leo McKern spelar skeppskocken Paddy Button som tar hand om barnen i början, och William Daniels spelar Richards far, Arthur Lestrange. Filmen innehåller också roller för familjens barn, spelade av skådespelare som Bradley Pryce och Chad Timmermans.

Var och när spelades Den blå lagunen in?

Den huvudsakliga inspelningen av Den blå lagunen började den 18 juni 1979. Filmen spelades in på den privatägda ön Nanuya Levu i Fiji. Under inspelningen dokumenterades en mängd olika djur och växter, inklusive en art av leguan som då var okänd för ön. Denna leguan, som senare fick namnet Fiji-crested iguana, upptäcktes formellt tack vare att den syntes i filmen, vilket ledde till att en ny population identifierades på en närliggande ö.

Hur gick det för filmen på biografen och hos kritikerna?

Den blå lagunen var en stor kommersiell framgång. Den spelade in över 58 miljoner dollar på biograferna i USA och blev den nionde mest inkomstbringande filmen i Nordamerika 1980. I Sverige såldes 108 372 biobiljetter. Kritikernas mottagande var dock i stort sett negativt, där många kritiserade manuset, regi och Brooke Shields skådespeleri. Néstor Almendros cinematografi var en aspekt som fick beröm och ledde till en Oscarsnominering.

Vilka priser vann eller nominerades filmen till?

Den blå lagunen nominerades till flera priser. Den fick en Saturn Award-nominering för Bästa fantasyfilm. Cinematografen Néstor Almendros nominerades till en Oscar för Bästa foto. Christopher Atkins nominerades till en Golden Globe för New Star of the Year. Brooke Shields vann det första Golden Raspberry Award för Sämsta skådespelerska för sin rollprestation i filmen.

Bygger filmen på en verklig händelse och finns det andra filmversioner?

Filmen bygger inte på en verklig händelse utan på Henry De Vere Stacpooles roman från 1908. Romanen har filmats flera gånger tidigare, bland annat 1923 med Molly Adair och Dick Cruickshanks och 1949 med Jean Simmons och Donald Houston. En uppföljare med titeln Tillbaka till den blå lagunen, med Milla Jovovich i huvudrollen, hade premiär 1991. Den ursprungliga 1980-filmen var ett passionerat projekt för regissören Randal Kleiser som länge beundrat boken.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.