Skogsduva

Utseende och läte

Skogsduvan är en övervägande blågrå fågel med en antydan till metallgrön glans på halsens sidor och på ryggen. Fram på halsen och på det främre bröstet har den en gråaktigt purpurröd ton, medan undersidan är vit. Den har en kort stjärt. I flykten syns mörka vingkanter och en bred, mörkgrå stjärtspets. Arten saknar de tydliga vita partier som kännetecknar tamduvan och ringduvan. Lätet är ett kort och djupt hu, som ofta upprepas och skiljer sig från ringduvans mer modulerade kurr.

Könens fjäderdräkter är lika, men hanarna är något större. Ungfåglarna liknar de vuxna men saknar den iriscerande fläcken på halsen. Skogsduvan är något mindre än ringduvan och har mörka ögon, till skillnad från ringduvans ljusare. Jämfört med klippduvan, som är tamduvans vilda anfader, har skogsduvan en grå övergump medan klippduvan har vit.

Utbredning och underarter

Skogsduvans utbredningsområde sträcker sig över stora delar av den västra och centrala palearktiska regionen. Den häckar från Europa och Nordafrika österut genom Centralasien till västra Kina. Arten delas ofta in i två underarter. Den vanliga skogsduvan (Columba oenas oenas) omfattar merparten av populationen från Västeuropa till nordvästra Kazakstan och norra Iran. Underarten Columba oenas yarkandensis häckar från sydöstra Kazakstan och Uzbekistan österut till Tarimbäckenet i Xinjiang i Kina och beskrivs som något ljusare i fjäderdräkten.

Populationerna i norra och östra Europa, inklusive Skandinavien, är flyttfåglar. De övervintrar i sydvästra Europa, framför allt i södra Frankrike och norra Spanien. Flyttningen sker under september och oktober. Populationer i Västeuropa, Nordafrika och runt Medelhavet är däremot huvudsakligen stannfåglar. Stora vinterpopulationer finns till exempel i Frankrike.

Förekomst och status i Sverige

I Sverige häckar skogsduvan sparsamt från Skåne i söder upp till mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och Gästrikland. Den förekommer också sällsynt längs Norrlandskusten upp till Hälsingland och Västerbotten. Arten är vanligare i de södra och östra delarna av landet jämfört med de västra. Den saknas helt i stora delar av Småland och angränsande områden av Västergötland samt i Medelpad. Tillfälliga häckningar har noterats i Jämtland, Ångermanland och Norrbotten. Ett mindre antal individer stannar kvar i södra Sverige under vintern, och de återvänder till häckningsområdena under mars och april.

Historiskt var skogsduvan Sveriges vanligaste duva, men beståndet har minskat kraftigt, främst på grund av brist på gamla, ihåliga träd som ger lämpliga häckningshålor. Idag är både tamduvan och ringduvan vanligare. Det svenska beståndet uppskattades år 2005 till cirka 18 000 könsmogna individer, vilket var en ökning från början av 2000-talet. Enligt häckfågeltaxeringar minskade arten med 66 procent mellan 1990 och 2005, men med en stabilisering kring 1993. Arten har därför nedgraderats från att vara sårbar (VU) till att från och med 2010 inte längre klassas som hotad i Sverige. År 2018 uppskattades beståndet till 12 000 par.

Häckning och bo

Skogsduvan är en hålehäckare som föredrar att bygga sitt bo i naturliga håligheter i gamla träd. Favoritbiotoper är ekskogar och aspdungar, men den kan även häcka i barrskog, då ofta i spillkråkshål i sparade tallar. Boet placeras också ibland i bergskrevor, håligheter i murar eller i övergivna bon från andra fåglar som kajor. Boet i sig är enkelt och består av en bädd av pinnar och gräs. Honan lägger vanligtvis två helvita, glansiga ägg som hon ruvar i 16 till 18 dygn. Under runingen är hon mycket hårt sittande och mindre känslig för störningar än många andra duvarter.

Efter kläckning matas ungarna först med så kallad krävmjölk från föräldrarna. De stannar sedan i boet och matas av båda föräldrarna tills de är flygga efter 25 till 30 dygn. Under denna period är hela familjen mycket tystlåten och svår att upptäcka. Skogsduvan är dubbelhäckande och lägger ofta två till tre kullar per säsong, vilket gör att häckningsperioden i Sverige sträcker sig från mitten av april till september. Eftersom den behöver flera hålor per säsong är den beroende av områden med rikligt med gammal skog.

Föda och beteende

Skogsduvans diet består huvudsakligen av vegetabiliskt material. Den lever av frön från olika växter som raps, åkerogräs och säd, samt av bär, ärtor, bok- och ekollon. Under vissa perioder kan ollon och tallfrön utgöra huvudfödan. Den kan även äta unga skott, blad och små ryggradslösa djur som den plockar från marken. Födosök sker främst på öppna fält och åkrar, och fågeln kan företa sig kilometerlånga flygningar från boet för att hitta lämpliga födoplatser.

Skogsduvan är en social fågel som ofta ses i småflockar, sällan bestående av mer än några tiotal individer, till skillnad från ringduvans stora flockar. Den kan associera med både ringduvor och klippduvor. Dess flykt är snabb och regelbunden, med karakteristiska skarpa vingslag. Under parningsleken kan hanen gå längs en gren med svullen hals, hängande vingar och svansfjädrarna utbredda. Arten är ganska skygg och tillbringar mycket tid i trädkronorna eller i sina häckningshålor.

Global status och namn

Skogsduvan har ett mycket stort globalt utbredningsområde och populationen anses vara livskraftig av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Världspopulationen uppskattas till mellan 1,7 och nära 2,8 miljoner vuxna individer. Trots att den inte är globalt hotad har den visat kraftiga lokala minskningar, som i Frankrike där den minskade med 57 procent under 1970-talet. Mer än hälften av den europeiska populationen finns i Storbritannien. Arten är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv och Bernkonventionen.

Det svenska namnet skogsduva är relativt självförklarande. Äldre namn för arten är vildduva och blåduva, där det senare syftar på dess blågrå fjäderdräkt. På Gotland har den även kallats nylke. Det engelska namnet stock dove härstammar från det forna engelska ordet stocc som betyder trädstam eller stock, vilket alltså hänvisar till dess vana att häcka i ihåliga träd. Det vetenskapliga artnamnet oenas kommer från grekiskans ord för duva.

Vanliga frågor om Skogsduva

Hur ser en skogsduva ut och hur känner man igen den?

Skogsduvan är en blågrå duva med en kort stjärt. Den har en svag, metallgrön glans på halsens sidor och en gråaktigt purpurröd ton på främre hals och bröst. Undersidan är vit. Den saknar de tydliga vita teckningarna som ringduvan och tamduvan har på halsen och vingarna. I flykten syns mörka vingkanter och en grå övergump. Den är något mindre än ringduvan och har mörka ögon. Lätet är ett kort, djupt hu som ofta upprepas.

Var i Sverige kan man hitta skogsduva?

Skogsduvan häckar sparsamt i Sverige från Skåne i söder upp till mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och Gästrikland. Den finns också sällsynt längs Norrlandskusten upp till Hälsingland och Västerbotten. Den är vanligare i de södra och östra delarna av landet. Stora delar av Småland, vissa delar av Västergötland och Medelpad saknar helt häckande skogsduvor. Under vintern stannar ett fåtal kvar i södra Sverige, medan de flesta flyttar till sydvästra Europa.

Vad äter skogsduvan?

Skogsduvan är främst växtätare och lever av olika sorters frön. Den äter bland annat frön från raps, åkerogräs och olika sädesslag, samt bär, ärtor, bokollon och ekollon. Under vissa perioder kan ollon och tallfrön vara en viktig del av kosten. Den äter också unga skott och blad, och kan komplettera med små ryggradslösa djur. Den födosöker vanligtvis på öppna fält och åkrar och kan flyga långa sträckor från boet för att hitta mat.

Hur häckar skogsduvan och var bygger den boet?

Skogsduvan är en hålehäckare som bygger sitt bo i naturliga håligheter i gamla träd, framför allt i ekskogar och aspdungar. Den kan också använda övergivna bon från andra fåglar, bergssprickor eller håligheter i byggnader. Boet är en enkel konstruktion av pinnar och gräs. Honan lägger vanligtvis två ägg som hon ruvar i 16 till 18 dygn. Ungarna matas i boet i cirka en månad innan de blir flygga. Arten lägger ofta två till tre kullar per säsong, vilket kräver flera tillgängliga hålor.

Är skogsduvan en hotad art i Sverige?

Nej, skogsduvan klassas inte längre som hotad i Sverige. Arten var tidigare sårbar (VU) på grund av en kraftig historisk minskning, främst orsakad av brist på gamla, ihåliga träd att häcka i. Beståndet visade tecken på stabilisering kring 1993 och en viss ökning därefter, vilket ledde till att den nedgraderades till missgynnad (NT) 2005 och sedan helt avlistades från rödlistan från och med 2010. Det svenska beståndet uppskattades 2018 till cirka 12 000 par.

Hur stor är skogsduvan och hur länge lever den?

Skogsduvan är en medelstor duva som mäter mellan 30 och 35 centimeter i längd och har ett vingspann på 62 till 68 centimeter. Vikten ligger vanligtvis mellan 280 och 365 gram, där hanarna är något tyngre. I förhållande till andra vanliga duvor är den mindre än ringduvan men liknar tamduvan i storlek. Livslängden varierar, men den äldsta kända skogsduvan i Sverige blev 10 år gammal.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.