Sibirisk katt

Utseende och päls

Sibiriska katter är en medelstor till storvuxen ras med en muskulös kroppsbyggnad och en yvig, buskig svans. Hanarna är vanligtvis större än honorna. Rasen utvecklas långsamt och anses inte vara helt färdigväxt förrän vid ungefär fem års ålder. Pälsen är semilånghårig och består av två lager: en mycket tät och isolerande underpäls samt längre täckhår som är vattenavstötande och känns något hårdare vid beröring.

Pälsdräkten är längst i kragen runt halsen, på bringan, på låren och på den buskiga svansen. Sibiriska katter har också välutvecklad öronbehåring och hårtofsar mellan tårna. Pälsen är anpassad till ett kallt klimat och genomgår en tydlig förändring mellan årstiderna. Vinterpälsen är betydligt längre och tätare än den kortare sommarpälsen. När det gäller färger är nästan alla tillåtna enligt FIFe och de nordiska independentklubbarna, förutom de så kallade maskade färgerna samt choklad- och lilafärgade varianter.

Historia och ursprung

Sibiriska katter har funnits som en naturlig landras i Ryssland i århundraden och är landets inhemska skogskatt. De har en lång historia i de täta skogarna i Sibirien och förekommer i slavisk folktradition, landsbygdslore och konstverk som dateras tillbaka till 900-talet. Rasens exakta ursprung är okänt, men en teori är att katter fördes till Sibirien av ryska nybyggare. Dessa katter kan sedan ha parat sig med inhemska vildkatter eller anpassat sig till det hårda klimatet, vilket ledde till utvecklingen av den karakteristiska täta pälsen.

Rasen nämndes utanför Ryssland redan 1864 i den tyska boken Brehms Tierleben, där den beskrevs som en röd Tobolsk-katt från Sibirien. Senare, 1889 och 1892, beskrevs den under namnet 'Russian Long-haired Cat' av Harrison Weir, som organiserade de tidigaste kattutställningarna i England. I förordet till 1892 års utgåva nämner Weir också en katt han kallar 'Siberian Cat', som han beskrev som liten, skygg och med en blåaktig pälsfärg. Under denna första introduktion i västvärlden korsades ofta dessa ryska långhårskatter med andra populära långhårsraser, vilket ledde till att deras separata identitet försvann under en tid.

Det moderna avelsarbetet med den sibiriska katten som formell ras började i slutet av 1980-talet, delvis tack vare Sovjetunionens upplösning. 1987 fördes ett ungt par sibiriska katter från Sankt Petersburg till Berlin, vilket startade ett seriöst avelsprogram. Den första skrivna rasstandarden publicerades av kattklubben Kotofei i Sankt Petersburg samma år. Rasen blev officiellt godkänd av FIFe 1998. De första sibiriska katterna kom till USA 1990, till Storbritannien 2002 och importerades till Sverige år 2000.

Rasregistrering och avel

Alla sibiriska katter som erkänns som ras är selektivt avlade och stamtavlor förda i stora internationella kattregister. Termen 'sibirisk katt' avser därför enbart renrasiga katter med känd och registrerad härstamning. Syftet med registrering är att utveckla en hälsosam ras genom att kontrollera inavel, begränsa spridningen av ärftliga sjukdomar och reglera djurens välfärd. Katter med liknande utseende som inte är registrerade kallas vanligtvis långhåriga huskatter. Eftersom rasen är relativt ny för registrering och stamböckerna är öppna, kan uppfödare fortfarande lägga till grundstock från Ryssland i avelsmaterialet. Detta minskar inavelsnivån inom rasen och ökar dess vitalitet. Trots att rasen blivit mer populär sedan 2020-talet är den fortfarande relativt ovan utanför Östeuropa, delvis på grund av de höga kostnaderna för att importera katter och att uppfödare ofta kastrerar stamtavlestavar i tidigt skede. Under början av 1990-talet var det både dyrt och svårt att hitta och importera sibiriska katter från Östeuropa, vilket ledde till att inavlning blev vanligt i vissa regioner efter rasens introduktion. Alla stora kattregister erkänner numera rasen för registrering och mästerskapsstatus.

Neva Masquerade och färgvarianter

En välkänd färgvariant av den sibiriska katten kallas Neva Masquerade. Denna variant har en så kallad colourpoint-teckning, vilket innebär en ljusare kroppsfärg med mörkare färg på ansiktsmask (mask), öron, ben och svans. Neva Masquerade klassificeras av vissa kattregister, inklusive FIFe, som en separat ras, medan andra ser den som en färgvariant inom den sibiriska rasen. Namnet kommer från Neva-floden i Sankt Petersburg. För den vanliga sibiriska katten är, som nämnts, alla färger och vita tecken tillåtna utom maskade, choklad- och lilafärgade varianter. Detta innebär att Neva Masquerade är det enda undantaget där maskering är accepterad inom rasstandarden. Den breda paletten av tillåtna färger ger en stor mångfald i rasens utseende. I den ryska kattvärlden utarbetar varje kattklubb ofta sina egna rasstandarder, vilket ledde till förvirring när de första sibiriska katterna anlände till andra länder och såg olika ut beroende på vilket område i Ryssland de kom från. Den formella namnet på rasen är Siberian Forest Cat, men den kallas vanligtvis bara för Siberian eller sibirisk katt.

Allergi och hälsa

Sibiriska katter har fått rykte om sig att vara hypoallergena, det vill säga mindre allergiframkallande. Detta tros bero på att många individer inom rasen producerar mindre av proteinet Fel d 1, vilket är den främsta orsaken till allergiska reaktioner hos människor som är allergiska mot katter. Proteinet produceras i kattens saliv och överförs till pälsen vid tvättning. Vetenskapliga studier av katter från rasens ursprungsområde i Ryssland har bekräftat att dessa producerar mindre Fel d 1 än icke-sibiriska katter. Det är dock viktigt att notera att nivån varierar från individ till individ, och det finns inga säkra medicinska vetenskapliga bevis för att hela rasen är mindre allergiframkallande. För en person med kattallergi är det därför nödvändigt att träffa och prova med just den katten i fråga för att se om en reaktion uppstår. Fel d 1 är det starkaste bland de åtta kända katallergenerna som produceras i kattens saliv och står för över 80 procent av alla allergiska reaktioner mot katter.

Släktskap med andra raser

Sibiriska kattens utseende påminner om andra storvuxna, långhåriga skogskatter som Maine Coon och norsk skogkatt. Det har länge spekulerats i att den sibiriska katten skulle vara en avlägsen förfader till alla moderna långhårsraser. Genetiska studier har dock visat att detta inte är fallet. Till exempel härstammar Maine Coon från brittiska katter som fördes till Nordamerika av puritanska nybyggare. Likheten i utseende mellan dessa raser beror istället på konvergent evolution, det vill säga att de har utvecklat liknande egenskaper oberoende av varandra på grund av liknande naturliga urvalstryck i kalla och tuffa klimat. Genetiskt sett är den sibiriska katten närmast besläktad med norsk skogkatt och med den slumpmässigt förökade kattpopulationen i norra Europa. Det är inte släktskap utan konvergent evolution som gör att de ser liknande ut. Dessa raser har alla bildats i hårda klimat där naturligt urval pressat fram liknande kvaliteter, såsom en lång och vattenavstötande päls.

Vanliga frågor om Sibirisk katt

Hur stor blir en sibirisk katt?

Sibiriska katter är en medelstor till storvuxen ras. I Sverige väger hanarna normalt mellan 4,5 och 6 kilogram, medan honorna vanligtvis väger mellan 3 och 5 kilogram. Rasen är muskulös och har en robust kroppsbyggnad. En annan viktig aspekt av storleken är att sibiriska katter utvecklas långsamt jämfört med många andra raser. De anses inte vara helt färdigväxta förrän vid ungefär fem års ålder, vilket är typiskt för flera stora kattraser.

Är sibirisk katt hypoallergen?

Sibiriska katter har fått rykte om sig att vara mindre allergiframkallande, eller hypoallergena. Anledningen är att många individer inom rasen producerar mindre av proteinet Fel d 1, som är huvudorsaken till allergiska reaktioner mot katter. En vetenskaplig studie av katter från rasens ursprungsområde i Ryssland bekräftade detta. Det är dock viktigt att förstå att nivån av detta protein varierar från katt till katt, och det finns inga säkra medicinska bevis för att hela rasen är hypoallergen. För en person med kattallergi är det enda säkra sättet att prova att vara tillsammans med den specifika katten.

Vad är skillnaden mellan sibirisk katt och Neva Masquerade?

Neva Masquerade är en färgvariant av den sibiriska katten. Den har en speciell colourpoint-teckning, vilket innebär en ljus kropp med mörkare färg på ansiktsmask, öron, ben och svans, liknande en siames. Den vanliga sibiriska katten tillåter inte denna maskade färg. Vissa internationella kattregister, som FIFe, klassificerar Neva Masquerade som en helt separat ras, medan andra ser den som en del av den sibiriska rasfamiljen. Namnet kommer från Neva-floden i Sankt Petersburg-området, där rasen har sitt ursprung.

Hur ser pälsen ut på en sibirisk katt?

Sibiriska katter har en semilånghårig päls som är speciellt anpassad för kallt klimat. Pälsen består av två lager: en mycket tät och isolerande underpäls och ett lager med längre täckhår som är vattenavstötande och känns något hårdare. Pälsen är längst i en praktfull krage runt halsen, på bringan, på låren och på den buskiga svansen. Rasen har också tydliga hårtofsar mellan tårna och god behåring inuti öronen. Pälsdräkten förändras med årstiderna, där vinterpälsen är betydligt längre och tätare än sommarpälsen.

Var kommer sibirisk katt ifrån och hur gammal är rasen?

Sibiriska katter har sitt ursprung i Ryssland och är landets inhemska skogskatt. De har funnits som en naturlig landras i de sibiriska skogarna i många århundraden och omnämns i rysk folktradition och konst som går tillbaka till 900-talet. Som en formellt avelsdriven och registrerad ras är den dock relativt ny. Det moderna avelsarbetet började i slutet av 1980-talet, och rasen blev officiellt godkänd av den internationella kattorganisationen FIFe år 1998. De första sibiriska katterna kom till Sverige år 2000.

Finns det många sibiriska katter i Sverige?

Sibiriska katter är en ras som ökar i popularitet men är fortfarande inte bland de allra vanligaste. Enligt siffror från Sveriges Kattklubbars Riksförbund (SVERAK) fanns det år 2020 totalt 1 646 registrerade sibiriska katter i landet. Rasen hålls fortfarande relativt ovan utanför Östeuropa, delvis på grund av de kostnader och den logistik som är förknippad med import av avelsdjur från Ryssland och östra Europa. Under de tidiga 1990-talet var det både dyrt och svårt att lokalisera och importera sibiriska katter från Östeuropa.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.