Mops
Mopsen är en dvärghund av molossertyp med ursprung i Kina, som sedan 1500-talet har varit en populär sällskapshund i Europa, särskilt vid kungliga hov. Rasen är känd för sitt kompakta, kvadratiska utseende med trubbig nos, rynkor och ringlad svans. Under 2010-talet utnämndes mopsen till en av världens tjugo populäraste hundraser. Rasen är dock också känd för att lida av flera hälsoproblem kopplade till sitt utseende.
Historia och ursprung
Mopsens historia sträcker sig tillbaka till Kina, där en förfader kallad Lo-Chiang-Sze eller Lo-Sze var en populär hund vid kejsarhovet under Songdynastin. Denna korthåriga, kortbenta och kortmuldade hund var högt värderad av kinesiska kejsare och hölls i lyx. På 1500-talet fördes hundar av denna typ till Europa med nederländska skepp, specifikt av Nederländska Ostindiska Kompaniet. En legend säger att en mops varnade Nederländernas ståthållare Vilhelm av Oranien för spanska trupper. Under Vilhelm av Oraniens tid blev mopsen en hovhund i Nederländerna.
När hans sonson Vilhelm III blev kung av England 1689 tog han med sig mopsarna dit, vilket befäste rasens popularitet i Storbritannien. I England bidrog mopsen genom korsning till king charles spaniels moderna utseende. Under 1700- och 1800-talen spred sig rasens popularitet över Europas kungahus. I Frankrike använde Joséphine de Beauharnais sin mops Fortune för att smuggla meddelanden när hon var fängslad. I England var drottning Victoria en stor beundrare av rasen och hade flera mopsar som hon avlade själv, vilket bidrog till att etablera The Kennel Club 1873.
I Sverige har mopsen funnits sedan 1600-talet. Den omnämns av Carl von Linné 1753 och förekommer i Carl Michael Bellmans diktning. Även på 1880-talet importerades nya mopsar från Kina till Europa. Rasen deltog på sin första hundutställning 1861 och den svenska rasklubben bildades 1883.
Etymologi och namn
Mopsens namn varierar kraftigt mellan olika språk och har flera tänkbara ursprung. Det svenska namnet mops kommer från det nederländska ordet mopshond, som betyder ’hund med platt nos’ och är relaterat till lågtyskans moppen, ’se sur ut’. Detta namn har blivit dominerande i Central-, Nord- och Östeuropa, inklusive i tyska, danska, norska, finska och de slaviska språken. I engelska språket kallas rasen pug. En teori är att namnet kommer från marmosetapan, som på 1700-talet kallades ’pug-monkey’ och hade ett ansikte som påminde om hundens. En annan teori länkar det till latinets pugnus, ’knytnäve’, eftersom hundens huvud skulle kunna se ut som skuggan av en knuten hand.
Oxford English Dictionary noterar också att ordet ’pug’ historiskt använts som smeknamn för djur som ekorrar och harar. Det första dokumenterade bruket av ’pug-dog’ är från 1749. I sydeuropeiska språk som franska och italienska är carlino eller varianter därav det vanliga namnet. Detta härrör inte från någon kung, utan från den italienske skådespelaren Carlo Bertinazzi, som på 1700-talet var berömd för sin roll som Harlekin på Théatre Italien de Paris. Hans svarta mask liknade mopsens ansiktsmask, vilket gav upphov till det franska namnet carlin, som sedan spreds till italienska, katalanska och i viss mån spanska.
Utseende och fysiska egenskaper
Mopsen är en liten, kvadratisk och kompakt hund med välutvecklade muskler. Enligt rasstandarden ska den vara solid och väl samlad i proportionerna. Idealvikten ligger mellan 6,3 och 8,1 kilogram, även om större hanhundar idag ofta väger mer. Mankhöjden är cirka 30 centimeter. Rasen är en trubbnosig eller brakycefal hund, vilket innebär att skallen är förkortad på grund av avl. Huvudet är stort, runt och massivt med ett mycket kort, trubbigt och fyrkantigt nosparti. Ansiktet präglas av djupa rynkor.
Öronen finns i två typer, ’knapp’ (button) och ’ros’ (rose), där ’knappöron’ är föredragna enligt avelsstandard. Svansen är ringlad och böjs så tätt som möjligt över höften, helst dubbelringlad. Benen är raka och starka med små tassar och svarta klor. Pälsfärgen är silver, aprikos, gulgrå eller svart. Färgen ska vara klar och tydligt avgränsad. För kontrast finns en svart rand längs ryggraden från nacken till svansen, svarta öron och en karakteristisk svart mask i ansiktet. Pälsens struktur är fin, slät, mjuk, kort och glansig.
Temperament och egenskaper
Enligt rasstandarden ska mopsen vara intelligent, glad och livlig. Den amerikanska kennelklubben beskriver rasens personlighet som jämnmodig och charmig. Rasens motto är det latinska uttrycket multum in parvo, vilket betyder ’mycket i lite’ eller ’en stor hund i en liten kropp’. Mopsar är kända för att vara sociala och milda sällskapshundar. Rasen har avlats framprimärt som sällskapsdjur, en roll den har haft i århundraden. Mopsar är ofta mycket fästa vid sina ägare och beskrivs som skuggor eftersom de gärna följer efter dem överallt för att vara nära handlingen och få uppmärksamhet och tillgivenhet. De är lekfulla och trivs med mänskligt sällskap. Mopsar tenderar att vara intuitiva och känsliga för sina ägares humör och är vanligtvis ivriga att behaga.
Hälsoproblem och avelskritik
Mopsen är en av de raser som har utsatts för kritik på grund av inavel och utseendefixering, vilket lett till allvarliga hälsoproblem. Den korta, intryckta nosen, en konsekvens av den brakycefala skallen, orsakar andningssvårigheter. Detta gör hunden känslig för värmeslag eftersom den har svårt att reglera kroppstemperaturen genom att flämta. Andningsproblemen kan också leda till dålig kondition och övervikt. Ögonen är särskilt utsatta på grund av hundens ansiktsform.
Nästan hälften av alla mopsar drabbas av ögonskador eller problem som inflammationer och torra ögon. Neurologiska sjukdomar är också vanliga. Pug dog encephalitis (PDE) är en immunmedierad hjärnsjukdom som ger symtom som epileptiska kramper, medvetandeförändringar och synnedsättning. En annan vanlig åkomma är ’vingelmopsar’, där hundar drabbas av svaghet och ostadighet i bakkroppen på grund av bindvävsbildning i ryggmärgshinnorna, ofta i kombination med kotdeformiteter.
Mopsen i Sverige och smuggelproblem
Mopsen har en lång historia i Sverige, där den har funnits sedan 1600-talet. Rasen omnämns i skrift av Carl von Linné 1753 och är omsjungen i Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar. I en undersökning mellan 2012 och 2013 utnämndes mopsen till en av världens tjugo populäraste hundraser, vilket också speglar dess popularitet i Sverige. Den höga efterfrågan har dock lett till problem med illegal verksamhet. I Sverige har mopsen varit föremål för smuggel av valpar. Jordbruksverket har därför publicerat råd till potentiella valpköpare om hur de kan undvika att omedvetet köpa smugglade valpar. Detta understryker vikten av att vara noggrann och köpa valpar från seriösa uppfödare som följer svensk lagstiftning och djurskyddsregler.
Vanliga frågor om Mops
Varifrån kommer mopsen ursprungligen?
Mopsen har sitt ursprung i Kina, där en förfader kallad Lo-Chiang-Sze eller Lo-Sze var en populär sällskapshund vid kejsarhovet under Songdynastin. På 1500-talet fördes dessa hundar till Europa med nederländska handelsskepp. Rasen blev sedan populär vid europeiska kungahus, särskilt i Nederländerna och England, där den bland annat var favorithund hos drottning Victoria. I Kina hölls hundarna i lyx och skyddades av soldater, och de spreds senare även till andra delar av Asien, som tibetanska kloster.
Hur ser en mops ut?
Mopsen är en liten, kvadratisk och kompakt hund med välutvecklade muskler. Den har ett stort, runt huvud med en mycket kort och trubbig nos samt djupa rynkor i ansiktet. Öronen kan vara av typen ’knapp’ eller ’ros’. Svansen är tätt ringlad över höften. Pälsfärgerna är silver, aprikos, gulgrå eller svart, alltid med en tydlig svart mask i ansiktet, svarta öron och en svart rand längs ryggen. Idealvikten är 6,3 till 8,1 kg och mankhöjden cirka 30 cm. Benen är raka och starka med små tassar och svarta klor.
Vilket temperament har mopsen?
Mopsen beskrivs som intelligent, glad, livlig, jämnmodig och charmig. Den är en typisk sällskapshund som är mycket fäst vid sin familj och ofta följer efter ägarna överallt, vilket gett den smeknamnet ’skugga’. Rasen är lekfull, social och trivs med mänskligt sällskap. Mopsar är kända för att vara intuitiva och känsliga för sina ägares humör och är vanligtvis ivriga att behaga. Rasens motto är multum in parvo, vilket betyder ’mycket i lite’.
Vilka hälsoproblem är vanliga hos mopsen?
Mopsen är drabbad av flera hälsoproblem kopplade till sitt utseende. Den korta nosen leder till andningssvårigheter och gör hunden känslig för värmeslag. Ögonen är utsatta och nästan hälften av alla mopsar får ögonskador eller inflammationer. Neurologiska sjukdomar som Pug dog encephalitis (PDE) och ’vingelmopsar’ (orsakade av bindvävsbildning i ryggmärgen) är också vanliga. Problemen härrör från avl för ett specifikt utseende och har lett till kritik mot rasen. Andningsproblemen kan även leda till dålig kondition och övervikt.
När kom mopsen till Sverige?
Mopsen har funnits i Sverige sedan 1600-talet. Den omnämns i skrift av Carl von Linné år 1753 i hans verk Cynographia. Hundrasen är även omsjungen av Carl Michael Bellman i Fredmans epistlar. Under 1800-talet fortsatte importen av mopsar från Kina till Europa, vilket även påverkade den svenska populationen. Rasen deltog på sin första hundutställning 1861 och den svenska rasklubben bildades 1883.
Vad betyder namnet ’mops’ och vad heter rasen på andra språk?
Det svenska namnet ’mops’ kommer från nederländskans ’mopshond’, som betyder ’hund med platt nos’. På engelska kallas rasen ’pug’, ett namn som möjligen kommer från en apa eller latinets ’pugnus’ (knytnäve). I många sydeuropeiska språk som franska och italienska heter den ’carlino’, vilket härrör från en skådespelare som spelade Harlekin med svart mask. Namnet ’mops’ eller varianter därav används i många central- och nordeuropeiska språk som tyska, danska och finska. Oxford English Dictionary noterar att ’pug’ historiskt var ett smeknamn för olika djur.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.





