Lake

Utseende och kännetecken

Laken har en långsträckt och ålliknande kroppsform med ett platt huvud, vilket gör att den kan förväxlas med en ål eller en mal. Den är den enda sötvattensfisken i ordningen torskartade fiskar. Kroppen är marmorerad i svart, gult och grönt ovanpå, medan undersidan är ljusare och vitaktig. Laken har två ryggfenor, där den främre är kort och den bakre är långsträckt. En stor del av dess totala längd utgörs av stjärtdelen. Som typiskt för torskfiskar har laken en skäggtöm under underkäken och två skäggtömmar vid varje näsöppning. Dess tänder är små och sitter tätt i käkarna och i gommen. Ögonen är relativt stora. Trots att den verkar skalös har laken mycket små, nästan mikroskopiska fjäll. Den vanliga längden ligger mellan 35 och 70 centimeter, men den kan nå upp till 80 eller till och med 120 centimeter. Vikten ligger vanligtvis mellan två och tre kilogram, men honor kan bli betydligt tyngre. Det svenska sportfiskerekordet är 8,5 kilogram, medan det finländska rekordet är en hona på 15,5 kilogram. Hanar är vanligtvis mindre och väger ofta runt fem kilogram.

Utbredning och livsmiljö

Laken har ett cirkumpolärt utbredningsområde norr om 40 graders nordlig bredd. Den förekommer i norra och mellersta Europa ända till norra Italien, i Nordamerika och i norra Asien. Populationer finns från Frankrike över Ryssland till Berings sund och från Alaska till New Brunswick. Laken lever både i sötvatten och i brackvatten, som i Östersjön. I Storbritannien anses arten möjligen vara utdöd, där det sista kända exemplaret fångades 1970. Laken är en bottenlevande fisk som trivs bäst i djupa, kalla och syrerika vattendrag, sjöar och reservoarer. På sommaren håller den till i det kalla vattnet under värmeskiktet, och den kan leva på mycket stort djup. I Övre sjön i USA har den påträffats på 300 meters djup. Under hösten, när den första isen lägger sig, stiger laken ofta upp till grunda strandområden. Under vintern förflyttar den sig till djupare vatten. Unga lakar kan hittas vid stenar och i bäckar under sommaren.

Livshistoria och förökning

Laken är en långlivad och långsamt växande fisk. Den kan bli över tjugo år gammal. I Alaska tar det fem till sju år för en lake att nå en längd på 45 centimeter. Laken når könsmognaden mellan fyra och sju års ålder, och den genomsnittliga längden vid mognaden är cirka 40 centimeter. Till skillnad från de flesta sötvattensfiskar leker laken mitt under vintern. Lektiden sträcker sig från november till början av mars, ofta under is vid mycket låga temperaturer mellan 1 och 5 grader Celsius. Under en kort period på två till tre veckor samlas flera hanar runt en eller två honor och bildar en lekklump där ägg och spermier släpps ut i vattenpelaren. Laken är en så kallad ströleare, vilket innebär att den inte bygger bo utan att de befruktade äggen sjunker till botten och får driva fritt i sprickor i underlaget av sand eller grus. En hona kan producera mellan 63 000 och över tre miljoner romägg. Äggen är runda, cirka en millimeter i diameter, och kläcks efter en till fyra månader beroende på vattentemperaturen. De nykläckta ynglen lever pelagiskt och simmar fritt. Under sitt första år växer de snabbt och når 11 till 12 centimeter på hösten. När de blir vuxna, vid omkring fem års ålder, övergår de till ett rent bottenlevande liv.

Föda och predation

Laken är en rovfisk med en diet som förändras med åldern och storleken. Efter att ha gått över till extern föda vid ungefär en månads ålder äter larverna och de unga juvenila lakarna olika ryggradslösa djur. Individer under en centimeter livnär sig på vattenloppor och bladfotingar, medan större ungfiskar äter zooplankton och märlkräftor. Som vuxna är lakarna i huvudsak fiskätare. Deras bytesfiskar inkluderar nors, siklöja, abborre, mört, gärs, laxfiskar, gäddyngel, sugor, stingspigg och lake. De kan också äta kräftor och nejonögon. Lakens små fenor i förhållande till kroppsstorleken indikerar ett bottenlevande liv med låg simuthållning, vilket gör den till en skicklig lurpassande jägare snarare än en aktiv förföljare. Laken är mest aktiv under skymningstid.

Fångst och gastronomisk användning

Laken fångas med olika metoder som nät, burar, tinor, mjärdar och långrev. Den kan också fiskas med metspö om betet förs ner till botten. Under vintern, speciellt under lektiden på natten, kan pilkfiske vara framgångsrikt. En traditionell fångstmetod är klubbning, där man slår fisken medvetslös genom klar is när den befinner sig i grunda strandvattnen. Laken har länge varit värderad som matfisk. Dess kött anses vara delikat och äts numera året runt, även om det tidigare fanns en tro att endast vinterfångad lake var god. För att bevara köttkvaliteten är det viktigt att fisken är färsk vid tillredning. Laken kräver en något längre tillagningstid än många andra fiskarter. Rommen från honlakar anses vara en stor delikatess. Även levern är mycket uppskattad, är en bra källa till A-vitamin och är fullt ätbar efter att eventuella parasiter har tagits bort. Det fanns en gammal folktro om att laken kunde äta sin egen lever efter fångst, vilket ledde till rekommendationer att rensa den omedelbart.

Status och bevarande

I Sverige togs laken upp på rödlistan år 2010 med statusen nära hotad. Den är utpekad som landskapsfisk för Västergötland. I Storbritannien är arten möjligen helt utdöd, och det pågår undersökningar om möjligheterna att återintroducera den. Laken är känslig för förändringar i sin miljö, särskilt uppvärmning av vattentemperaturer och habitatförstörelse. Dess vinterlek gör den sårbar för störningar under denna kritiska period. Genetiska studier tyder på att utbredningsmönstret kan dölja flera arter eller underarter, vilket gör att den nuvarande taxonomiska indelningen som en enda art kan vara något missvisande och att bevarandearbetet kan behöva anpassas därefter.

Vanliga frågor om Lake

Hur känner man igen en lake?

Laken har en mycket långsträckt och ålliknande kropp med ett platt huvud. Den har en enda skäggtöm under hakan och två skäggtömmar vid varje näsborre, vilket är typiskt för torskfiskar. Färgteckningen är marmorerad i svart, gult och grönt på ovansidan, medan undersidan är ljusare eller vitaktig. Den har två ryggfenor, där den främre är kort och den bakre är lång. När den tas upp ur vattnet rör den sig i kraftiga slingrande rörelser och har ett mycket halaktigt skinn.

Var finns laken i Sverige?

Laken förekommer i sötvatten över stora delar av Sverige, främst i större sjöar och åar. Den trivs bäst i djupa, kalla och syrerika vattendrag. Den är utnämnd till landskapsfisk för Västergötland. Under hösten och vintern kan den ofta hittas i grunda strandzoner, speciellt efter första isläggningen. Under sommaren håller den till på större djup under värmeskiktet.

Vad äter en lake?

Laken är en rovfisk. Som vuxen äter den huvudsakligen andra fiskar, som nors, siklöja, abborre, mört och gärs. Den kan också ta kräftor och nejonögon. De nykläckta ynglen och de unga lakarna lever på ryggradslösa djur som vattenloppor, bladfotingar, zooplankton och märlkräftor. Födan ändras alltså med fiskens storlek och ålder.

Hur stor blir en lake och hur länge lever den?

Laken blir vanligtvis mellan 35 och 70 centimeter lång, men kan nå upp till 80 eller till och med 120 centimeter. Vikten ligger oftast mellan två och tre kilogram, men honor kan bli betydligt tyngre. Rekordfiskar på över 15 kilogram har fångats. Laken är en långlivad fisk som kan bli över tjugo år gammal. Den växer dock långsamt och det tar flera år att nå könsmognad.

När och hur leker laken?

Laken leker mitt under vintern, vanligtvis från november till början av mars, ofta under is. Leken sker vid låga temperaturer, mellan 1 och 5 grader Celsius. Flera hanar samlas runt en eller två honor och bildar en lekklump där alla släpper ut ägg och spermier samtidigt i vattnet. Äggen sjunker sedan till botten på sand- eller grusbotten. En hona kan lägga från tiotusentals till flera miljoner romägg.

Är laken god att äta och hur tillreds den?

Ja, lakens kött anses vara delikat och äts året runt. Både rommen och levern är högt värderade som delikatesser. Levern är en bra källa till A-vitamin. Vid tillredning är det viktigt att fisken är färsk för bästa köttkvalitet. Laken kräver en något längre tillagningstid än många andra fiskarter. Eventuella parasiter i levern bör tas bort innan tillredning, varefter den är fullt ätbar.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.