Hasselmus

Utseende och kännetecken

Hasselmusen är en mycket liten gnagare med en kroppslängd på mellan sex och nio centimeter. Till detta kommer en lång och yvig svans som är nästan lika lång som kroppen och påminner om en ekorres. Pälsen är gulbrun till rostgul på ovansidan med svarta spetsar på de styvare håren. Undersidan är ljusare, ofta blekt rostgul, utan tydlig färggräns mot sidorna, medan hakan, strupen och bröstet är vitaktiga. Hasselmusen har ett kort nosparti, små och rundade öron samt karakteristiskt stora, svarta ögon som är anpassade till dess nattlevande livsstil. Dess fötter är utformade för ett liv i träden med stor gripförmåga och rörlighet i tårna.

Vikten varierar kraftigt över året. Under sommaren väger en hasselmus vanligtvis mellan 17 och 20 gram. Inför den långa vinterdvalan äter den sig dock upp till en vikt på 30 till 40 gram för att bygga upp fettreserver. Tanduppsättningen omfattar fyra kindtänder i varje käkhalva. De flesta av dessa tänder har platta kronor med fem till sju tvärställda emaljslingor, vilket är anpassat för dess diet.

Utbredning och habitat

Hasselmusen har ett utbredningsområde som sträcker sig över stora delar av Europa och in i norra Mindre Asien. Den finns i kontinentala Europa men saknas på Iberiska halvön, i sydvästra Frankrike samt i de nordligaste delarna av Skandinavien och Ryssland. Den förekommer inte heller i Ukraina och södra Ryssland. Arten finns på de södra Brittiska öarna samt på öar som Korfu och Sicilien. I Alperna kan den hittas på höjder upp till 1 920 meter över havet. I Sverige är hasselmusen sällsynt och förekommer lokalt i de södra och mellersta delarna av landet.

Hasselmusen är starkt knuten till habitat med riklig undervegetation. Den är särskilt förknippad med lövskog men trivs också i gamla, tätväxta häckar och buskage. Arten är beroende av buskar och sly både för skydd och för näring. När undervegetationen röjs eller habitatet fragmenteras försämras dess överlevnadsmöjligheter kraftigt. Varje individ har ett revir med en radie på cirka 150 till 200 meter, men den vandrar sällan mer än 70 meter från sitt bo.

Levnadssätt och ekologi

Hasselmusen är en nattaktiv och i huvudsak trädlevande art. Den tillbringar större delen av sin vakna tid bland grenarna på jakt efter föda och undviker att röra sig på marken för att minska risken för predation. Från oktober eller november och fram till april eller maj håller den vinterdvala. Under denna period sover den i ett väl ombonat bo som placeras under trädrötter, i trädhål, vid basen av stubbar eller under löv- och vedhögar. Under dvalan sjunker kroppstemperaturen markant. Om vädret är kallt och blött även under sommaren kan den gå in i ett kortvarigt stelt tillstånd, torpor, för att spara energi.

Under våren bygger hasselmusen sommarbon, som ofta är vävda av rivet näver från vildkaprifol, färska löv och gräs. Dessa bon fästs i täta buskar, vanligtvis upp till fem meter över marken. Reviret markeras med urin och sekret från analkörtlarna. Hasselmusen är en allätare med en varierad kost. Den äter bär, nötter som hasselnötter och bokollon, blommor, nektar, pollen och knoppar. Den kompletterar även med insekter som bladlöss och fjärilslarver, fågelägg och mindre ryggradslösa djur. Hasselnötter är särskilt viktiga för att bygga upp fettreserver inför vintern.

Fortplantning och livscykel

Hasselmusen får vanligtvis två kullar per år, med tre till sex ungar i varje kull. Ungarna föds mellan juni och oktober, med de flesta födslarna i Europa sker under juni och juli. Honorna blir könsmogna efter sin första vinter. Dräktigheten varar i 22 till 24 dagar. Honan har fyra par spenar och diar ungarna i ungefär en månad. Kort därefter blir ungarna självständiga och lämnar boet. Individerna kan bli mellan tre och fem år gamla i naturen, vilket är en relativt lång livslängd för en så liten gnagare.

Hot och skyddsstatus

Globalt sett kategoriseras hasselmusen av IUCN som livskraftig (LC) och anses inte vara akut hotad. Lokalt har dock bestånden minskat kraftigt i många delar av utbredningsområdet, särskilt i norra Europa inklusive England, Danmark och Sverige. Den främsta orsaken till nedgången är förlust och fragmentering av lämpliga habitat, till exempel genom röjning av undervegetation, för intensiv skogsbruk eller häckklippning. Arten är också känslig för klimatförändringar och konkurrens från andra arter som ekorrar.

Hasselmusen har ett stort antal naturliga fiender. Den jagas av rovdjur som rödräv, vessla, hermelin och tamkatt samt av rovfåglar och ugglor. Under vinterdvalan kan den grävas upp och ätas av vildsvin och grävling. I Storbritannien är arten skyddad enligt Wildlife and Countryside Act. På europeisk nivå är den klassad som i behov av strikt skydd enligt bilaga IV i Habitatdirektivet. I Sverige är hasselmusen fridlyst.

Relation till människan och kultur

Hasselmusen har gett namn åt släktet Muscardinus och dess vetenskapliga artepitet, avellanarius, betyder "hazel" och syftar på dess viktigaste födokälla. Arten är utsedd till landskapsdjur för Närke. Spår av hasselmusens födointag kan upptäckas genom att noggrant granska skalet på hasselnötter. När en hasselmus öppnar en nöt lämnar den ett nätt, runt hål med tandmärken som följer skalets riktning på snittytan. På skalets utsida syns också tandmärken i en vinkel på ungefär 45 grader. Detta skiljer sig från hur andra smågnagare som skogsmus och sork öppnar nötter.

För att gynna hasselmusen krävs skötsel av landskapet som bevarar en rik och varierad undervegetation. Traditionella skogsbruksmetoder som hägningshuggning av hassel skapar en lämplig miljö. Viktiga växter för arten inkluderar förutom hassel även vildkaprifol (som ger näver till bon), ek, björk, slån, hagtorn, alm och bärris. Dessa växter ger skydd, bonmaterial och en bred födoförsörjning med blommor, frukter och insekter över hela året.

Vanliga frågor om Hasselmus

Hur ser en hasselmus ut?

Hasselmusen är mycket liten, med en kroppslängd på bara 6 till 9 centimeter. Den har en lång och yvig svans som är nästan lika lång som kroppen. Pälsen är gulbrun till rostgul på ryggen och ljusare på buken. Den har karakteristiskt stora, svarta ögon och små, rundade öron. Vikten varierar från cirka 17 gram på sommaren till upp till 40 gram precis före vinterdvalan.

Var finns hasselmusen i Sverige?

I Sverige förekommer hasselmusen sällsynt och lokalt i de södra och mellersta delarna av landet. Den är starkt knuten till habitat med rik undervegetation, som gamla lövskogar och tätväxta häckar. Arten är fridlyst i Sverige och har utsetts till landskapsdjur för landskapet Närke. Dess utbredning i landet är fragmenterad på grund av habitatförlust.

Vad äter hasselmusen?

Hasselmusen är en allätare med en mycket varierad diet. Den äter olika sorters nötter, där hasselnötter är särskilt viktiga för att bygga fettreserver inför vintern. Den konsumerar också bär, bok- och ekollon, blommor, nektar, pollen och knoppar. Som komplement äter den insekter som bladlöss och fjärilslarver, fågelägg och mindre ryggradslösa djur. I områden där hassel är sällsynt kan den äta frukter från slån och alm.

Hur länge sover hasselmusen under vinterdvalan?

Hasselmusen håller en lång vinterdvala som sträcker sig från oktober eller november och fram till april eller maj. Under denna period sover den i ett bo på marken, till exempel under trädrötter eller i lövhögar. Kroppstemperaturen sjunker markant under dvalan för att spara energi. Den vaknar inte förrän på våren. Under sommaren kan den också gå in i kortvarig torpor vid dåligt väder för att spara energi.

Hur många ungar får en hasselmus?

Hasselmusen får vanligtvis två kullar per år. Varje kull består av mellan tre och sex ungar. De flesta födslarna i Europa sker under juni och juli, men ungar kan födas från juni ända in i oktober. Ungarna dias i ungefär en månad och blir sedan snabbt självständiga. Honan har fyra par spenar för att dia sina ungar.

Är hasselmusen hotad?

Globalt sett är hasselmusen klassad som livskraftig och inte akut hotad. Lokalt har den dock minskat kraftigt i många områden, inklusive i Sverige, främst på grund av habitatförstöring när buskage och undervegetation röjs. Andra hot är klimatförändringar och predation från rovdjur. Arten är fridlyst i Sverige och skyddad enligt lag i många europeiska länder. I Storbritannien har populationen minskat med 72 procent mellan 1993 och 2014.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.