Burma (kattras)

Historisk bakgrund och utveckling

Katter som liknar burman har beskrivits i thailändska skrifter sedan 1400-talet. Den moderna rasens historia började år 1930, då läkaren Joseph Cheesman Thompson importerade en mörkbrun honkatta vid namn Wong Mau från Burma till San Francisco. Thompson bedömde att denna kattas kroppsbyggnad skilde sig tillräckligt från siamesen för att utgöra grunden till en ny ras. Wong Mau parade han först med en siamesk hankatt vid namn Tai Mau och sedan med en av sina egna söner, vilket resulterade i mörkbruna kattungor som blev stommen i den nya burmastammen. Cat Fanciers' Association (CFA) i USA gav rasen formellt erkännande redan 1936.

På grund av omfattande korsningar med siames för att öka populationen blev den ursprungliga typen utspäld, vilket ledde till att CFA tillfälligt drog tillbaka erkännandet ett decennium senare. Efter ihärdigt avelsarbete av olika amerikanska uppfödare återfick burman sin permanenta status hos CFA år 1954. År 1958 sammanställde United Burmese Cat Fanciers (UBCF) en amerikansk bedömningsstandard som förblev i stort sett oförändrad. I Storbritannien hade ett tidigt försök att avla fram burman på 1800-talet resulterat i katter som klassades som chokladfärgade siameser, och rasen dog ut där.

Intresset vaknade åter i Storbritannien på 1940-talet, och katter av olika byggnader, inklusive importerade från USA, användes i ett nytt avelsprogram. År 1952 hade tre äkta generationer producerats i landet, och den brittiska kattorganisationen GCCF erkände rasen. Från 1950-talet och framåt exporterades brittiska burmor till länder i Europa och Commonwealth, vilket gjorde att den brittiska modellen blev standard i de flesta länder utanför USA. De två olika utvecklingslinjerna, amerikansk och brittisk/europeisk, har sedan dess i stor utsträckning hållits isär genetiskt, och GCCF förbjöd registrering av amerikanska burmor för att bevara de traditionella blodslinjerna.

Två olika utseendestandarder

Burman finns i två huvudsakliga typer som skiljer sig tydligt i utseende, beroende på om de följer den amerikanska eller den brittiska (europeiska) standarden. Den brittiska eller traditionella burman tenderar att vara mer slank och långsträckt med en kilformad huvud, stora spetsiga öron, en långsmal nos och måttligt mandelformade ögon. Benen är långa med snygga ovala tassar och svansen smalnar av till en medellängd. Den amerikanska, som ibland kallas för kontemporär, är en märkbart kraftigare och kompaktare katt, med ett mycket bredare huvud, runda ögon och en distinkt kortare och plattad nos. Öronen är bredare vid basen, och ben och svans ska vara proportionerliga mot kroppen, av medellängd, med runda tassar.

Oavsett typ är burman en liten till medelstor ras som tenderar att väga mellan fyra och sex kilogram. De är ändå välsammansatta och muskulösa katter och ska kännas tunga för sin storlek när de hålls. Ögonfärgen kan skifta i nyanser från gul till bärnsten, och enligt vissa standarder kan den också vara grön eller guld beroende på pälsfärg. Under rasens utveckling har det visat sig att den ursprungliga kattan Wong Mau själv var en korsning mellan en siames och en burmatyp, en korsning som senare utvecklades till den egna rasen Tonkinese.

Pälsen och de många färgerna

Burmans päls är ett särskilt kännetecken. Den ska vara mycket kort, fin och ha en glansig, satinliknande finish. Färgen ska vara solid och enhetlig över hela kroppen, med endast en gradvis ljusare ton på undersidan. Färg är solid och måste vara enhetlig över kroppen. Svaga tecken på en colourpoint-mönstring kan vara synliga, men strimmor eller fläckar anses vara ett allvarligt fel. Det speciella med burmans färg beror på den burmesiska genen (cbcb), som gör att pälsens färgpigment blir ljusare. Den ursprungliga färgen är en distinkt rik mörkbrun, som genetiskt sett är svart sepia, och är resultatet av denna gen.

Från denna ursprungsfärg har ett stort antal andra färger avlats fram. Den första blå burman föddes i Storbritannien 1955, följd av röd, crème och sköldpadd under de följande decennierna. Choklad dök först upp i USA, och lila, den sista större varianten, utvecklades också där med start 1971. I Europa är burman godkänd i tio olika färger: brun, blå, choklad, lila, röd, crème, brunsköldpadd, blåsköldpadd, chokladsköldpadd och lilasköldpadd. Den brittiska GCCF-standarden erkänner solida brun, choklad, blå, lila, röd och crème, samt sköldpaddsmönstret på en bas av brun, choklad, blå eller lila.

I USA var utvecklingen annorlunda. Choklad, blå och lila katter betraktades först formellt som en separat ras, kallad Malayan, år 1979. Denna distinktion avskaffades 1984, men fram till 2010 placerade CFA fortfarande den bruna (sable) burman i en separat division och grupperade alla andra erkända färger i en späd divisions och bedömde dem separat. För närvarande erkänner CFA-standarden fortfarande burman endast i sable, blå, choklad och lila. Andra färger som kanel, ljusbrun, karamell och aprikos har också utvecklats med varierande grad av popularitet och erkännande.

Personlighet och temperament

Burman är känd för ett socialt och människovänligt temperament. Båda versionerna av rasen är kända för sin sociala och lekfulla läggning och ihållande vokalisering. Den beskrivs som lekfull, nyfiken och mycket tillgiven mot sina ägare. Rasen klassas som intelligent och anses ha en stark personlighet. Burmor är ofta mycket närgångna och följer gärna med sina människor från rum till rum, vilket gör dem till engagerade sällskap. Detta sociala beteende gör att de trivs bäst i ett hem där de får mycket uppmärksamhet och sällskap, och de kan lida av ensamhet om de lämnas för länge på egen hand.

Rasens betydelse för andra kattraser

Burman har spelat en avgörande roll i utvecklingen av flera andra moderna kattraser. Det upptäcktes tidigt att den ursprungliga kattan Wong Mau genetiskt var en korsning mellan en burmatyp och en siames. Denna tidiga korsningstyp utvecklades senare vidare till en egen ras, som idag kallas Tonkinese. Genom att para burman med andra raser har avelsförsök gett upphov till nya raser med distinkta egenskaper. Bombayrasen, som ser ut som en miniatyrpanter, skapades genom att korsa burman med svarta amerikanska korthårskatter för att få fram den svarta, glänsande pälsen och de guldgula ögonen. Burmilla är en annan ras som härstammar från en oavsiktlig korsning mellan en burma och en chinchillaperser. Dessa exempel visar hur burmans gener och typiska egenskaper har varit värdefulla i kattaveln.

Rasens tidiga historia och offentliga framträdanden

Redan år 1871 organiserade Harrison Weir en kattutställning i Crystal Palace i London. Ett par siameskatter som visades upp där liknade moderna amerikanska burmor i kroppsbyggnad, och var därmed troligen lika den moderna tonkinesiska rasen. Detta visar att katter av burmatyp fanns i Västerlän redan på 1800-talet. Det första försöket att medvetet utveckla burman i slutet av 1800-talet i Storbritannien resulterade i vad som kallades chokladfärgade siameser snarare än en egen ras. Denna syn höll i sig i många år och uppmuntrade korsningar mellan burma och siames i ett försök att mer nära anpassa sig till siamesens byggnad, vilket ledde till att rasen långsamt dog ut i Storbritannien för den gången.

Vanliga frågor om Burma (kattras)

Hur känner man igen en burmakatt?

En burma känns igen på sin muskulösa och kompakta kroppsbyggnad som känns oväntat tung för sin storlek, en beskrivning som ofta används. Pälsen är mycket kort, fin och har en tydlig glans med en satinliknande finish. Huvudets form varierar kraftigt mellan de två typerna: den europeiska burman har ett mer kilformat huvud med en långsmal nos och mandelformade ögon, medan den amerikanska har ett rundare och bredare huvud med en kort och platt nos samt runda ögon. Oavsett typ är det en solidfärgad katt utan teckning, med en enhetlig färg som bara lätt ljusnar mot buken, och ögonen kan vara gula, bärnstensfärgade, gröna eller guld.

Vilka färger finns burman i?

Burman finns i många olika färger tack vare en speciell gen som gör att färgpigmenten blir ljusare. I Europa är tio färger officiellt godkända: brun, blå, choklad, lila, röd, crème, brunsköldpadd, blåsköldpadd, chokladsköldpadd och lilasköldpadd. Den ursprungliga och mest kända färgen är den varma mörkbruna, som genetiskt är svart sepia. I USA är standarden mer restriktiv och erkänner endast fyra färger: brun (kallad sable), blå, choklad och lila. Den första blå burman föddes i Storbritannien 1955, och lila utvecklades i USA från 1971. Alla färger ska vara solida och jämna över kroppen.

Hur stor och tung blir en burma?

Burma är en liten till medelstor kattras. En vuxen burma tenderar att väga mellan fyra och sex kilogram, vilket motsvarar ungefär nio till tretton pounds. Trots denna relativt blygsamma storlek är katten mycket muskulös och välsammansatt, vilket gör att den känns betydligt tyngre än den ser ut när man lyfter den. Denna kombination av kompakt storlek och solid tyngd är ett karaktäristiskt drag för rasen. Katten ska ha god tyngd i förhållande till sin kroppsstorlek.

Vad är skillnaden mellan amerikansk och europeisk burma?

Den främsta skillnaden mellan den amerikanska och den europeiska (eller brittiska) burman ligger i utseendet och kroppsbyggnaden. Den europeiska burman är mer långsträckt och slank med ett kilformat huvud, en långsmal nos, stora spetsiga öron och mandelformade ögon. Den amerikanska burman är kraftigare och kompaktare, med ett bredare huvud, runda ögon och en distinkt kortare och plattad nos samt öron som är bredare vid basen. Dessa skillnader är ett resultat av olika avelsmål och standarder i respektive region. Genetiskt har de två typerna ofta hållits åtskilda, och vissa organisationer betraktar dem som separata raser, där den brittiska typen kallas European Burmese.

Hur är temperamentet hos en burma?

Burman har ett mycket socialt, lekfullt och tillgivet temperament och är känd för ihållande vokalisering. De beskrivs som intelligenta, nyfikna och att ha en stark personlighet. En burma följer ofta efter sina ägare runt i hemmet och vill vara delaktig i allt som pågår, de är mycket sociala. På grund av sitt starka behov av sällskap trivs de bäst i miljöer där de inte lämnas ensamma under långa perioder. Deras lekfullhet och nyfikenhet varar ofta ända in i vuxen ålder, vilket gör dem till underhållande och engagerade husdjur.

Var kommer burman ifrån och hur skapades rasen?

Burman har sina rötter i Sydostasien, särskilt i regionen kring gränsen mellan Thailand och Burma. Katter som liknar burman har dokumenterats i thailändska skrifter sedan 1400-talet. Den moderna rasen skapades dock i USA på 1930-talet, baserat på en enskild mörk honkatta vid namn Wong Mau som importerades från Burma av dr Joseph Cheesman Thompson. Genom avel först med en siames och sedan med hennes egen son etablerades den distinkta burmatypen. Rasen kom till Europa på 1940-talet, där den snabbt blev populär och vidareutvecklades till den europeiska standarden, medan den amerikanska typen behölls i USA.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.