Broholmer

Historiska rötter och nästan utdöende

Broholmarens ursprung spåras tillbaka till mastiffer som de danska kungarna Fredrik II och Kristian IV fick i gåva från de engelska och skotska kungahusen under 1500- och 1600-talen. En av dessa tidiga hundar finns avbildad på en målning på slottet Ledreborg på Själland. En annan berömd broholmer var Tyrk, som tillhörde kung Fredrik VII och idag finns uppstoppad på Zoologisk Museum i Köpenhamn. Under flera hundra år var denna gamla danska hundtyp populär som vakthund på slott och större gods.

På 1800-talet hade antalet dock minskat kraftigt, och rasen var på väg att försvinna. Kring år 1850 tog hovjägmästaren och greven Frederik Sehested på godset Broholm på Fyn initiativ till att rädda rasen. Han samlade in de återstående exemplaren och inledde ett målmedvetet avelsprogram. Detta arbete blev framgångsrikt, och omkring 200 hundar såldes till utvalda personer i Danmark och Sverige.

År 1885 nedtecknade Sehested den första rasstandarden, och 1887 fick rasen officiellt namnet broholmer. Vid sekelskiftet 1900 var rasen etablerad och spridd över båda länderna. Efter första världskriget avtog intresset för den stora och kostsamma hunden, bland annat på grund av de höga driftskostnaderna. Efter andra världskriget ansågs broholmaren vara helt utdöd, och det var först i början av 1970-talet som ett nytt intresse för den historiska rasen vaknade till liv igen.

Rasens återupprättande och internationellt erkännande

År 1974 startade Dansk Kennel Klub ett omfattande restaureringsprogram med målet att återskapa broholmaren enligt Sehesteds beskrivning. Man lyckades hitta ett tiotal hundar som liknade broholmaren men som saknade stamtavlor. För att bredda den genetiska basen och minska inavelsrisken övervägdes att korsa in en nära besläktad molosserhund, och det finns indikationer på att en blandrashund av mastiff och mastin español kan ha lämnat ett bidrag. År 1982 blev den återupprättade broholmaren erkänd av den internationella kennelorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI). I början rådde exportförbud för att säkra rasens framväxt i Danmark, men från tidigt 2000-tal har rasen funnits tillgänglig i Sverige. Idag bedrivs aveln under strikta ramar, och Svenska Kennelklubben och Broholmerföreningen har utarbetat en rasspecifik avelsstrategi för att säkerställa rasens hälsa och typ. Den officiella rasstandarden förvaras och upprätthålls av FCI.

Utseende och fysiska kännetecken

Broholmaren är en stor, kraftfull och rektangulär hund av mastifftyp, men anses vara något lättare byggd än en klassisk mastiff. Den har ett massivt huvud och en dominant hållning med ett djupt skall. Kroppen är kvadratisk och rektangulär, och huvudet bärs vanligtvis inte särskilt högt. Enligt standarden ska skallens bredd och längd samt nosens längd vara ungefär lika långa.

Pälsen är kort och sträv. De vanligaste färgerna är gul eller gulröd, och dessa hundar ska ha en svart mask. Det finns också ett mindre antal helsvarta broholmare. Vissa vita markeringar på pälsen är tillåtna enligt rasstandarden. Ögonen ska vara ljust till mörkt bärnstensfärgade, vilket ger hunden ett vaksamt och uttrycksfullt utseende. Den stora storleken och den massiva huvudformen är typiska drag för denna molosserhund.

Temperament, användning och vård

Broholmaren beskrivs som en mycket lugn och godmodig hund, idealisk som familjehund för den som har utrymme och kan erbjuda den den motion den behöver. Trots sitt lugna väsen har den en tydlig vaktinstinkt och är vaksam och observant mot främlingar. Den har ett djupt skall och en självsäker, dominant gång, vilket gör den till en effektiv vakthund. En väl uppfostrad broholmer ska vara vänlig, lätthanterlig och godtemperad. Historiskt har rasen använts som skyddshund i hemmen hos de rika och på större gods, vilket var dess huvudsakliga användningsområde i århundraden. Idag är den framför allt en omtyckt sällskapshund som trivs med att vara en del av familjen. Den korta, sträva pälsen kräver relativt lite underhåll, men som en stor hund behöver den regelbunden motion och en anpassad kost för att hålla sig i god form.

Hälsa, avelsutmaningar och genetiska risker

Broholmaren har en genomsnittlig livslängd på mellan sju och tolv år. Som storvuxen hundras kan den vara mottaglig för vanliga besvär som ledproblem. Aveln bedrivs med stor hänsyn till hälsa för att motverka ärftliga sjukdomar. I de senare åren har det uppmärksammats att vissa broholmare som importerats till USA har drabbats av degenerativ myelopati (DM), en allvarlig ryggmärgssjukdom som liknar ALS hos människor. Denna sjukdom, som upptäcktes hos importerade hundar runt 2016, innebär en degeneration av ryggmärgens vita substans och perifera nerver. Den första broholmaren som importerades till USA med avsikt att avla, dog 2018 på grund av DM, och alla andra hundar i den importen var också drabbade. Det danska huvudorganet för rasen, Broholmer Selskabet, har inte godkänt dessa hundar för avel, eftersom de aldrig presenterades för organisationen. En fullständigt frisk och avelsgodkänd hanhund, Bodholdts Bedste Bergthor, importerades dock till USA år 2010 med godkännande från Broholmer Selskab. Denna hund användes dock aldrig i avel i USA. Händelserna understryker vikten av ansvarsfull avel och strikt kontroll av den genetiska hälsan inom rasen, något som de nationella klubbarna arbetar aktivt med genom sina avelsstrategier.

Broholmaren i Sverige och nutida status

Broholmaren har funnits i Sverige sedan rasens glansdagar vid sekelskiftet 1900, då många av de hundar som såldes från Broholm gick till svenska köpare. Efter restaureringsprogrammet och exportförbudets upphävande på tidigt 2000-tal har rasen åter etablerat sig i landet. Svenska Kennelklubben (SKK) är den ansvariga organisationen för rasen i Sverige och ger information om den på sin webbplats. Rasens framtid vilar på ett vetenskapligt och hälsoinriktat avelsarbete. Broholmerföreningen i Sverige har, i samarbete med SKK, utarbetat en Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) som syftar till att främja en sund och typenlig ras med stor genetisk mångfald. Denna strategi är ett viktigt verktyg för att undvika de hälsoproblem som kan drabba en ras med en så smal genetisk bas som broholmaren har efter sin nära utrotning.

Vanliga frågor om Broholmer

Hur ser en broholmer ut?

Broholmaren är en stor, kraftfull och rektangulär hund av mastifftyp. Den har ett massivt huvud, en kvadratisk kroppsbyggnad och en kort, sträv päls. De vanligaste färgerna är gul eller gulröd med en svart mask på nosen, men det finns också helsvarta individer. Ögonen är bärnstensfärgade, från ljust till mörkt bärnsten. Hanhundar blir ungefär 75 centimeter höga vid manken och väger 50 till 68 kilogram, medan tikarna blir runt 70 centimeter höga och väger 41 till 59 kilogram.

Vad är broholmaren för slags hund när det gäller temperament?

Broholmaren är känd för att vara en mycket lugn och godmodig hund, vilket gör den till en bra familjehund. Den är vänlig och lätthanterlig i hemmet. Samtidigt har den en tydlig vaktinstinkt och är vaksam och reserverad mot främlingar. Den har ett djupt skall som den använder för att varna. En väluppfostrad broholmer ska vara balanserad, självsäker, godtemperad och samtidigt observant.

Var kommer broholmaren ifrån och vad betyder namnet?

Broholmaren är en hundras med ursprung i Danmark. Dess anor spåras tillbaka till mastiffer som danska kungahuset fick i gåva från England och Skottland under 1500- och 1600-talen. Rasen utvecklades och fick sitt namn på godset Broholm på Fyn på 1800-talet, där greve Frederik Sehested inledde ett systematiskt avelsarbete. Han nedtecknade den första rasstandarden 1885, och 1887 fick rasen officiellt namnet broholmer efter godset där räddningsarbetet inleddes.

Är broholmaren en sällsynt ras?

Ja, broholmaren kan anses vara en relativt sällsynt ras. Den var nära att bli helt utdöd efter andra världskriget. Genom ett framgångsrikt restaureringsprogram som inleddes av Dansk Kennel Klub 1974 har rasen återetablerats. Idag finns den i Danmark och Sverige, men antalet hundar är fortfarande begränsat jämfört med mer vanliga raser. Exportförbud i början av restaureringsfasen säkrade att beståndet byggdes upp i hemlandet först, innan den spreds internationellt.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos broholmaren?

Broholmaren har en genomsnittlig livslängd på mellan sju och tolv år. Som många stora hundraser kan den vara mottaglig för ledbesvär. På senare år har det i vissa utlandsförsök, specifikt i USA, upptäckts att degenerativ myelopati (DM) kan förekomma. Detta är en allvarlig, vuxenlivsdebuterande ryggmärgssjukdom som påminner om ALS. Den ansvariga aveln i Norden, ledd av organisationer som Broholmer Selskabet, arbetar aktivt med hälsobedömningar för att motverka ärftliga sjukdomar och främja ett friskt bestånd.

Vad användes broholmaren till historiskt och vad gör den idag?

Historiskt sett användes broholmer främst som vakthund. Under flera hundra år var den en populär skyddshund på danska slott och större gods, där den vaktade egendomen. Den stora storleken och utseendet, kombinerat med vaktinstinkten och det djupta skallet, gjorde den idealisk för detta ändamål. Idag är den framför allt en sällskapshund och familjehund, värderad för sitt lugna och godmodiga temperament, men den behåller fortfarande sin naturliga vaksamhet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.