Bostonterrier

Rasens historia och utveckling

Bostonterrierns rötter går tillbaka till de hundar som användes vid hundhetsningar i Storbritannien under 1800-talet. Dessa hundar, som var korsningar mellan bulldogg och terrier, kom till Amerika med varufartyg och var särskilt vanliga i hamnstaden Boston. Där startade man på 1860- och 1870-talen en avsiktlig uppfödning med målet att skapa en mindre och snabbare hund. Denna tidiga typ kallades då för Round Head.

En central figur i rasens tidiga historia var hunden Judge, köpt av Robert C. Hooper i Boston från William O'Brien. Judge, som vägde omkring 15 kilogram, betraktas som stamfader till nästan alla moderna bostonterrier. Han parade sig med en tik vid namn Gyp, som var av bulldogtyp, ägd av Edward Burnett i Southboro, Massachusetts. Gyp vägde cirka 9 kilogram, var stocky och stark och hade det typiska blockiga huvudet. Från denna grundval förfinades rasen successivt till sitt nuvarande utseende.

En rasklubb bildades 1889, och 1891 ändrade den sitt namn till Boston Terrier Club of America. Två år senare, 1893, erkändes bostonterriern officiellt av den amerikanska kennelklubben AKC som en icke-sportande ras, vilket gör den till en av få hundraser som har sitt ursprung i USA. Under rasens tidiga år var färg och teckning inte avgörande, men under 1900-talet blev de karakteristiska vita markeringarna ett väsentligt krav i rasstandarden. Rasens direkta förfader, Old Boston Bulldogs, kunde väga upp till 20 kilogram innan den avlades ner i storlek.

Utseende och fysiska kännetecken

Bostonterriern är en kompakt och välproportionerad hund som ska ge ett stramt och robust intryck. Kroppen är ganska kompakt och kort. Huvudet är kvadratiskt med flata kinder och ett kort nosparti, vilket gör rasen till en så kallad trubbnosig eller brakycefal hund. Denna skallform är ett resultat av avlning på ärftliga defekter som lett till att skallen blivit kortare än normalt.

Öronen är upprätta och kuperas i hundens hemland USA. Svansen är medfödd mycket kort och kan ibland vara skruvad, och den överstiger generellt inte 5 centimeter i längd. Enligt internationell rasstandard bör hunden inte väga mer än 11 kilogram. Ögonen är ett särskilt utmärkande drag, de är runda, stora och sitter brett isär och fyrkantigt i skallen. Halsen är något välvd och bröstet är brett.

Pälsen är kort, glänsande och ligger slätt intill kroppen. Färgen är vanligtvis tigrering, det vill säga tydliga och jämnt fördelade strimmor, tillsammans med väl avskilda vita tecken. Svart med vita tecken är också tillåtet, men tigrerat föredras. Enligt AKC:s standard finns både obligatoriska och önskvärda vita markeringar. De obligatoriska är ett vitt bröst, ett vitt munband och ett vitt band mellan ögonen. Önskvärda markeringar inkluderar även en vit krage och vitt på frambenen och upp till hasarna på bakbenen. På grund av sina markeringar som påminner om formell klädsel kallas rasen ofta för 'the American Gentleman'.

Temperament och egenskaper

Bostonterriern är i grunden en godmodig, tillgiven och roande hund. Den har ett käckt väsen och är mycket energisk och aktiv. Trots sitt namn har den lite gemensamt med de typiska terriernas jaktdrift och föredrar istället människors sällskap. Rasen beskrivs som glad och vänlig med ett utpräglat sinne för humor och en stark, happy-go-lucky personlighet.

Hundarna är vanligtvis lätta att träna och ivriga att behaga sina ägare. De kan vara mycket skyddande, vilket ibland kan leda till aggressivt och territoriellt beteende mot andra hundar eller främlingar, särskilt om de känner att deras territorium inkräktas. Både hanar och tikar är generellt sett tystlåtna och skäller endast när det är nödvändigt, vilket gör dem till lämpliga sällskap även för lägenhetsboende. Deras vanligtvis förnuftiga inställning till skällande gör dem till utmärkta val för boende i lägenheter.

Med rätt socialisering trivs bostonterriern bra med barn, äldre och andra husdjur, både hundar och andra djur. Rasen har förlorat det mesta av sitt ursprungliga aggressiva natur och är numera framför allt en utpräglad sällskapshund. Den skall verka beslutsam och vara mycket energisk och aktiv i sitt sätt. De tycker om att vara nära människor och kommer överens med andra hundar och icke-hunddjur om de är korrekt socialiserade.

Hälsa och specifika omständigheter

Bostonterriern är en brakycefal ras, vilket innebär att den har en kortad nos och ett tryckt ansikte. Denna skallbyggnad kan leda till deformation av de övre luftvägarna och orsaka andningsbesvär. Effekterna kan inkludera stridor, stertorös andning, kräkning, hudvecksdermatit, brakycefalt luftvägsobstruktivt syndrom, exoftalmus, faryngeala gag-reflexer, cyanos och laryngealkollaps. Andra problem som uppstår från brakycefali är risk för komplikationer under narkos och hypertermi, där den senare orsakas av oförmåga att effektivt sänka kroppstemperaturen genom flämtning. En studie från Storbritannien 2024 visade att rasens medellivslängd är 11,8 år, vilket är lägre än genomsnittet på 12,7 år för renrasiga hundar och 12 år för korsningar. Rasen är predisponerad för ärftlig gråstarr och är en av de mest drabbade raserna för denna åkomma. Vissa dermatologiska åkommor, som atopisk dermatit, allergisk hudsjukdom, demodikos, hyperadrenokorticism, mastcelltumörer, mönsteralopeci och zinkresponsiv dermatos, är också vanligare hos bostonterrier.

För valpar är förlossning ofta komplicerad. En brittisk studie fann att bostonterriertikar är 12,9 gånger mer benägna att uppleva förlossningssvårigheter jämfört med andra raser. Över 80 procent av kullarna i en undersökning från den brittiska kennelklubben föddes med kejsarsnitt. Trots dessa utmaningar är rasen relativt skonad från höftledsdysplasi, med en mycket låg förekomst på 0,36% jämfört med ett genomsnitt på 3,52% för alla hundar i en nordamerikansk studie. Andra hälsoproblem kan vara krökning av ryggen på grund av knäskålproblem och ökad risk för överhettning och narkoskomplikationer.

Bostonterriern i kultur och samhälle

Bostonterriern har haft en framträdande plats i amerikansk kultur. På 1950-talet blev rasen känd som skokrämshunden långt utanför USA:s gränser, när ett företag använde den som kännemärke på sina burkar med skokräm. Sedan 1979 har bostonterriern varit Massachusetts officiella delstatshund. Boston University har använt en bostonterrier vid namn Rhett som sin maskot sedan 1922.

En berömd bostonterrier var Sergeant Stubby, en hund som tjänstgjorde under första världskriget. Han blev dekorerad med flera medaljer, befordrad till sergeant i den amerikanska armén och hyllades som en modig och tröstande krigshund. Vid en ceremoni 1921 tillägnad USA:s 102:a infanteri tilldelades Stubby en guldmedalj av den amerikanska armén och blev den första hunden att nå en militär rang. Han belönades även med en medalj från Frankrike. På grund av sin distingerade teckning och behagliga personlighet kallas rasen ofta för the American Gentleman. Wofford College i South Carolina har haft en levande bostonterrier som maskot sedan 2003.

Popularitet och statistik

Bostonterriern har långt varit en av de populäraste hundraserna i USA. År 2024 rankades den som den 23:e mest registrerade rasen hos American Kennel Club. I Sverige har rasen funnits sedan början av 1900-talet. Antalet nyregistrerade bostonterrier i Sverige ligger stabilt mellan 40 och 80 hundar per år, vilket visar på en stadig men måttlig popularitet för rasen i landet.

Rasen har en stark ställning i sitt hemland, inte bara som sällskapsdjur utan också som en kulturell ikon genom sin roll som delstatshund och krigshjälte. Dess igenkännliga utseende och vänliga natur har bidragit till dess långvariga popularitet. Den är en av de mest kända amerikanska hundraserna internationellt. Den har varit en av de populäraste hundraserna i hemlandet USA.

Rasen i Sverige

Bostonterriern har funnits i Sverige sedan början av 1900-talet. Den svenska rasklubben, Svenska Bostonterrierringen (SBTR), bildades 1957. Klubben har idag cirka 350 medlemmar. Mellan åren 2001 och 2020 var klubben en specialklubb under Svenska Kennelklubben och bytte då namn till Svenska Bostonterrierklubben (SBTK).

Sedan 2020 är klubben en rasklubb ansluten till specialklubben Svenska Dvärghundsklubben. Klubben har utvecklat en rasspecifik avelsstrategi för bostonterrier. Den svenska närvaron av rasen är väl etablerad genom klubben, som fungerar som en central resurs för ägare och uppfödare i landet. Klubben har ett aktivt medlemskap och driver avelsarbete för rasen.

Vanliga frågor om Bostonterrier

Hur känner man igen en bostonterrier?

Bostonterriern är lätt att känna igen på sitt kvadratiska huvud med flata kinder och korta nosparti. Den har stora, runda och brett isättna ögon samt upprätta öron som ofta är kupade i USA. Kroppen är kompakt, kort och robust med ett brett bröst. Pälsen är kort och glänsande, och färgen är vanligtvis tigrerad med tydliga vita markeringar på bröst, mun och mellan ögonen. Svansen är medfödd mycket kort, ibland skruvad, och överskrider sällan 5 centimeter.

Hur stor blir en bostonterrier och hur mycket väger den?

En bostonterrier väger vanligtvis mellan 7 och 11 kilogram. Mankhöjden är cirka 30 centimeter, eller upp till 38-43 centimeter enligt vissa källor. Enligt den internationella rasstandarden bör hunden inte väga mer än 11 kilogram. Den amerikanska kennelklubben delar in rasen i tre viktklasser: under 15 pounds (ca 6,8 kg), 15 till under 20 pounds (ca 6,8-9 kg) och 20 till 25 pounds (ca 9-11,3 kg). Hundarna är små och kompakta med en kort svans.

Vad är bostonterrierns temperament och personlighet?

Bostonterriern är en godmodig, tillgiven och glad hund med en stark, glad och vänlig personlighet. Den är energisk, aktiv och har ett käckt väsen och ett muntert sinne för humor. Trots namnet är den ingen typisk terrier utan föredrar människors sällskap framför jakt. Den är vanligtvis lätt att träna och ivrig att behaga sin ägare. Rasen kan vara skyddande och utmana andra hundar om den känner att dess territorium inkräktas, men med rätt socialisering trivs den bra med barn, äldre och andra husdjur. Den är generellt tystlåtna och skäller sällan, vilket gör den lämplig för lägenhet.

Hur länge lever en bostonterrier och vilka är vanliga hälsoproblem?

Enligt en brittisk studie från 2024 är bostonterrierns medellivslängd 11,8 år. Detta ligger under genomsnittet för renrasiga hundar på 12,7 år och för korsningar på 12 år. Rasen är brakycefal, vilket leder till potentiella andningsproblem, överhettning och narkosrisk. Den är predisponerad för ärftlig gråstarr, dermatologiska åkommor som atopisk dermatit, och förlossningssvårigheter där över 80% av kullarna kräver kejsarsnitt. Däremot har den en mycket låg frekvens av höftledsdysplasi.

Finns det en svensk klubb för bostonterrier och hur populär är rasen här?

Ja, den svenska rasklubben heter Svenska Bostonterrierklubben (SBTK). Den bildades ursprungligen 1957 under namnet Svenska Bostonterrierringen (SBTR). Mellan 2001 och 2020 var den en specialklubb under Svenska Kennelklubben. Sedan 2020 är klubben en rasklubb ansluten till specialklubben Svenska Dvärghundsklubben. Klubben har cirka 350 medlemmar. Rasen har funnits i Sverige sedan början av 1900-talet och mellan 40 och 80 hundar registreras årligen, vilket visar på en stadig men måttlig popularitet.

Vilka färger och teckningar har en bostonterrier och varför kallas den 'the American Gentleman'?

Bostonterriern ska enligt standard ha tigrering (brindle) eller svart med väl avskilda vita tecken. Tigrerat föredras. De vita teckningarna är obligatoriska och inkluderar ett vitt bröst, ett vitt band över mulen och ett vitt band mellan ögonen. Önskvärda markeringar är en vit krage och vitt på benen. Enhetliga färger eller andra färger som inte nämns är inte accepterade. På grund av sina vita markeringar som påminner om en smoking eller formell klädsel, kombinerat med dess förfinade och behagliga personlighet, har rasen fått smeknamnet 'the American Gentleman'.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.