Bichon havanais

Historiska rötter och en dramatisk återkomst

Bichon havanais har sina rötter i den bichontyp av hundar som fördes till Kuba från Teneriffa, som var den främsta utskeppningshamnen för handel mellan Spanien och Italien och Kuba. På Kuba blev den snabbt en omtyckt hund inom överklassen och aristokratin, inte bara som sällskap utan även för praktiska uppgifter som att driva nötkreatur och höns på plantager. Bland de kubanska sockerbaronerna var det en prestigefråga att äga en havanais, och hunden var inte enbart till för sällskap och pynt. Efter den kubanska revolutionen på 1950-talet flydde många kubaner till USA, men endast ett fåtal kunde ta med sig sina hundar. Detta ledde till att rasen nästan dog ut. En återskapning inleddes i USA under början av 1970-talet, baserad på endast elva hundar. Alla havaneser i världen idag härstammar från denna mycket begränsade grundstock. Till Sverige kom rasen först 1988, och den har sedan dess ökat kraftigt i popularitet och är nu en av de mest populära raserna.

Ett karakteristiskt utseende med silkespäls

Bichon havanais är en liten, kompakt hund med en karakteristisk silkespäls och en kropp som är något längre än den är hög. Pälsen är lång, mjuk, lätt och silkeslen, och kan vara svagt vågig eller krullig. Den består av en ytterpäls som är mycket mjuk, nästan sval att ta på, och en underull som ibland kan vara helt frånvarande. Färgvariationerna är många, där beige, sobel och svart är vanliga. Även chokladbrun färg har varit godkänd av den internationella hundorganisationen FCI sedan 2008. Rent vita havanaiser är mer ovanliga. Hunden har mörka, mandelformade ögon och öron som når halvvägs till nosen när de sträcks ut. En annan typisk egenskap är rygglinjen, som är rak men inte helt vågrät, utan stiger något från manken till länden. Svansen bärs bågformad framåt över ryggen och får aldrig röra ryggen. Vid utställning ska hunden visas med naturligt utborstad eller tovad päls, och endast lätt trimning runt fötterna är tillåten. Enligt rasstandarden får svansen inte kupas.

Detaljer i kroppsbyggnad och rörelse

Bichon havanais har en specifik kroppsbyggnad som bidrar till dess karakteristiska utseende. Höjden vid manken varierar mellan 22 och 29 centimeter, med en idealhöjd på 23 till 27 centimeter. Längden från skuldran till sitsbenet är något längre än höjden, vilket ger hunden ett något långsträckt intryck. Frambröstet är markerat och bröstkorgen är väl rundad, med en moderat uppdragen buklinje. Benens proportioner är balanserade, där längden från fot till armbåge är lika med längden från armbåge till manke. När hunden står ska bröstbenet ligga i linje med armbågarna, vilket skapar ett djupt bröst. Rörelsemönstret är livfullt och elegant, med en stark bakdrivkraft och en något kortare överarm som ger en språngliknande rörelse snarare än ett långt steg. Rygglinjens vinkel förändras inte under naturlig gång.

Egenskaper och användningsområden

Bichon havanais är framför allt en utpräglad sällskapshund med ett vänligt och tillgivet sinnelag. Rasen är känd för att vara lättdresserad och har ett måttligt rörelsebehov, vilket gör den lämplig för många olika aktiviteter. Många havaneser trivs utmärkt med agility och kan även vara skickliga på spårning, med exempel på individer som klarat viltspårprov. Deras intelligens och sociala läggning gör dem även lämpliga som terapihundar, signalhundar för hörselskadade, inom mögelsökning och termitdetektion. Historiskt har de även använts som cirkushundar och som sängvärmare, då de trivs med värme. En annan intressant kvarleva från deras historia är en bevarad herdeinstinkt, vilket visar sig i att de mår bäst när de har sin familj, sin flock, omkring sig. På grund av sitt vänliga och lättlärda väsen används de i en mängd olika jobb som involverar allmänheten.

Hälsa, livslängd och vanliga åkommor

Bichon havanais är en av de hundraser som lever längst. Enligt svensk statistik från Agria ligger medellivslängden mellan 12 och 15 år, och en brittisk studie från 2024 rapporterade en medellivslängd på 14,5 år för en grupp på 56 hundar. Denna livslängd är högre än genomsnittet för både renrasiga och blandrasiga hundar. Det finns dock vissa hälsoproblem som rasen är predisponerad för. Dessa inkluderar patellaluxation, olika leversjukdomar som portosystemisk shunt, hjärtsjukdomar, grå starr och retinal dysplasi. En studie från University of California-Davis som omfattade över 90 000 hundar visade att 4,35 procent av havaneserna hade portosystemisk shunt, jämfört med 0,35 procent för blandraser. Rasen har också en ökad risk för sebaceous adenitis, en hudsjukdom som påverkar talgkörtlarna. Trots att den långa pälsen ofta beskrivs som gynnsam för pälsdjursallergiker, är det viktigt att notera att ingen hundras är helt allergifri, även om sannolikheten för reaktion kan vara lägre.

Rasen i Sverige och internationellt

Sedan rasen introducerades i Sverige 1988 har den blivit en av de mest populära hundraserna i landet. Internationellt har populariteten ökat kraftigt, särskilt i USA där American Kennel Club officiellt erkände rasen 1996. År 2013 rankades havanesen som den 25:e mest populära rasen i USA, en ökning från 28:e plats året innan. Den snabba tillväxten i antal har varit möjlig tack vare ett dedikerat avelsarbete som byggt på den ursprungliga lilla genpoolen. Idag finns det en väl etablerad rasstandard som beskriver hur hunden ska se ut och bete sig, och den används som riktlinje vid hundutställningar och i aveln. Rasen tävlar framgångsrikt inom en rad hundsporter, inklusive flyball och musikalisk canine freestyle. I Sverige finns det rasspecifika avelsstrategier utarbetade av Bichon Bolognese & Havanais Club för att säkerställa en sund avel.

Rasens förhistoria och släktskap

Bichon havanais är en medlem av bichonfamiljen av hundar. Dess förfäder tros vara den nu utdöda hunden Blanquito de la Habana, som i sin tur härstammade från den även den utdöda Bichón Tenerife. Det finns teorier om att hela bichonfamiljen kan spåras tillbaka till Teneriffehunden, medan andra forskare pekar på Malta som ursprung, med hänvisning till Aristoteles skrifter. Oavsett det exakta ursprunget blev dessa små hundar snabbt omtyckta sällskap för de spanska kolonisatörerna på Kuba och beundrades av adeln. Den moderna havanesen tros ha skapats genom att Blanquito korsades med andra bichontyper, inklusive pudeln. Ibland kallas de för Havana Silk Dogs, men det är en separat ras som avlats för att möta de ursprungliga kubanska standarderna. Skeppslistor från Teneriffa till Kuba listar hundar som passagerare, och dessa var troligen Teneriffehunden.

Utställning och pälsvård

När en bichon havanais visas på utställning finns det specifika regler för presentationen. Enligt rasstandarden ska hunden visas i naturligt skick, med undantag för en lätt trimning runt fötterna för att skapa en snygg fot. Ytterligare trimning, uppkammad eller annan överdriven styling är inte tillåten och kan leda till att hunden inte placeras. Pälsen kan visas utborstad eller tovad, en teknik som förvandlar den långa pälsen till hårtovor som liknar dreadlocks. American Kennel Clubs standard tillåter att håret ovanför varje öga hålls i två små flätor som fästs med enkla gummiband. Färgen på nosen och ögonpigmenteringen ska vara svart på alla färgvarianter, med undantag för chokladbruna hundar som kan ha mörkbrun pigmentering istället.

Vanliga frågor om Bichon havanais

Varifrån kommer bichon havanais?

Bichon havanais har sitt ursprung på Kuba. Rasens förfäder tros ha kommit till ön från Teneriffa med handelsskepp, och förhistorien delas med bichon frisé. På Kuba blev den en omtyckt sällskapshund inom aristokratin och hos de rika sockerbaronerna, som också använde den för att driva boskap. Efter den kubanska revolutionen fördes ett fåtal hundar till USA, där rasen återskapades från en mycket liten grundstock på bara elva individer under 1970-talet. Alla nu levande havaneser härstammar från dessa elva hundar.

Hur ser en bichon havanais ut?

Bichon havanais är en liten dvärghund med en mycket karakteristisk, lång och silkesmjuk päls. Pälsen kan vara svagt vågig eller krullig och finns i många färger som beige, sobel, svart och chokladbrun. Hunden har mörka, mandelformade ögon och öron som hänger ned och når halvvägs till nosen. En egen detalj är rygglinjen, som är rak men stiger något från manken till länden. Kroppen är något längre än höjden vid manken, och svansen bärs bågformad fram över ryggen utan att röra den. Nosen är full och smalnar något mot spetsen.

Är bichon havanais en allergivänlig hund?

Pälsen hos bichon havanais anses ofta vara gynnsam för personer med pälsdjursallergi, eftersom den är mjuk och saknar vissa egenskaper som kan utlösa reaktioner. Det är dock viktigt att betona att ingen hundras är helt allergifri. Sannolikheten för en allergisk reaktion kan vara lägre jämfört med många andra raser, men individuella variationer finns alltid. Personer med allergi bör träffa hunden innan de tar ett beslut, då man egentligen inte kan tala om att rasen är allergifri.

Vad är typiskt för hundens temperament och behov?

Bichon havanais är en glad, vänlig och mycket social hund som är starkt bunden till sin familj. Den har ett måttligt rörelsebehov och är känd för att vara lätt att träna, vilket gör den lämplig för hundsporter som agility, lydnad och spårning. Rasen uppskattar mental stimulering och sällskap, och mår bäst när den är en del av flocken, en bevarad herdeinstinkt. Den har använts som terapihund, signalhund och inom olika former av detektionsarbete på grund av sitt vänliga och lärbara väsen. Den klarar också av att vara sängvärmare eftersom den trivs med värme.

Hur länge lever en bichon havanais och vilka är vanliga hälsoproblem?

Bichon havanais är en av de hundraser med längst medellivslängd. Enligt svensk försäkringsstatistik lever de vanligtvis mellan 12 och 15 år, och en brittisk studie från 2024 rapporterade en genomsnittlig livslängd på 14,5 år för en grupp på 56 hundar. Vanliga hälsoproblem som rasen är predisponerad för inkluderar patellaluxation, leversjukdomar som portosystemisk shunt, hjärtsjukdomar, ögonsjukdomar som grå starr och retinal dysplasi. En stor studie visade att havaneser hade över tolv gånger högre risk för portosystemisk shunt jämfört med blandraser. Rasen har också en ökad risk för hudsjukdomen sebaceous adenitis.

Vad kan en havanes utöver att vara sällskapshund?

Bichon havanais är en mångsidig hund som utöver sitt primära syfte som sällskapshund lämpar sig för en rad olika aktiviteter. På grund av sin intelligens och lättlärda natur används den som terapihund, signalhund för hörselskadade, och inom detektionsarbete för att söka mögel och termiter. Rasen tävlar framgångsrikt inom hundsporter som agility, flyball, lydnad och musikalisk freestyle. Historiskt har den även använts som cirkushund, sängvärmare och för att driva boskap på plantager, vilket gett den en kvarvarande herdeinstinkt. Den har även klarat viltspårprov.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.