Bearded collie

Historia och ursprung

Bearded collien anses vara en av Storbritanniens äldsta vallhundsraser med anor som kan spåras tillbaka till 1500-talet. Den äldsta kända avbildningen av rasen är en målning från 1771 av konstnären Thomas Gainsborough, som föreställer dåvarande hertigen av Buccleuch. Rasen var framförallt en boskapsvallare i Skottland. Enligt en legend härstammar rasen från förfäder till den polska låglandsvallhunden som övergavs på Skottlands kust, eller från att en polsk handelsman år 1514 bytte spannmål mot får och tog med sig sex polska vallhundar för att driva dem. En skotsk herde ska ha blivit så imponerad att han bytte får mot några av dessa hundar, vilka sedan korsades med lokala skotska hundar.

Den första skriftliga referensen till bearded collie finns i en bok från 1891, The Dogs of Scotland, där den beskrivs som en stor, grov och tovig hund med en päls som liknar en dörrmatta. En rasklubb bildades i Edinburgh år 1912 och en rasstandard skrevs, men under mellankrigstiden var rasen nära att dö ut. Dagens bearded collie är resultatet av ett omfattande restaureringsarbete som inleddes efter andra världskriget, då de sista hundarna av rasen upptäcktes av en tillfällighet. Grunden till den moderna utställningsrasen lades år 1944 av Mrs. G. Olive Willison med hennes tik Jeannie of Bothkennar och hunden Bailie of Bothkennar.

En ny rasklubb bildades år 1955 och rasen blev erkänd av the Kennel Club år 1959. Medan de registrerade raslinjerna kan spåras till ett begränsat antal blodslinjer, finns det fortfarande många oregistrerade bearded collies i Skottland, varav några fortfarande arbetar som vallhundar. Den sista icke-registrerade hanhunden vars avkomma fick registrering var Paul Turnbull's Blue, född 1978. Rasen blev populär under andra halvan av 1900-talet, delvis efter att en bearded collie vid namn Potterdale Classic at Moonhill vann Best in Show på Crufts år 1989.

Utseende och fysiska drag

Bearded collien är en medelstor hund med en långsträckt och smidig kroppsbyggnad som är längre än den är hög. Tikar är något längre än hanarna. Hunden har en kvadratisk skalle, måttligt markerat stopp och medelstora hängande öron som ligger tätt intill huvudet. Nosen, läpparna och ögonens pigmentering matchar hundens pälsfärg. Både saxbett och tångbett accepteras, men tångbett anses generellt vara mindre önskvärt. Bearded collien har en rak rygg och låg svansföring, där svansen aldrig får bäras över ryggen.

Rasen har en dubbel päls med en mjuk, lurvig och tät underull och ett platt, hårt, starkt och tovigt ytterhår. Pälsen är medellång. Det finns fem tillåtna färger enligt rasstandarden: svart, brun, blå, grå och sand (fawn). Vita tecken är tillåtna på nospartiet, som bläs på huvudet, på svanstippen, bröst, ben och tassar. Dessa vita tecken kan ibland åtföljas av ljusa, lätt tanfärgade markeringar på vissa områden. Bearded colliens rörelser är smidiga, jämna och långsträckta, och den täcker mark med liten ansträngning.

Egenskaper och användningsområden

Bearded collien är en allroundhund som ursprungligen avlats för vallning av får och nötkreatur. Även om den idag främst är en sällskapshund, finns vallinstinkterna kvar i varierande grad. Rasen är klassificerad som en sårbar inhemsk ras (Vulnerable Native Breed) i Storbritannien. Den är pigg, glad, alert och trevlig och passar bra som familjehund. Den trivs med att vara utomhus i alla typer av väder och är social med både människor och andra djur. Bearded collien rankas som den 140:e mest populära rasen av 202 i USA enligt American Kennel Club.

Rasen har rönt stor framgång inom olika hundsporter. Den första svenska bearded collien tog sitt lydnadschampionat år 1977, och sedan dess har över fyrtio hundar av rasen tagit lydnadschampionat. En bearded collie kom tvåa i världsmästerskapen i lydnad år 1996. Rasen har även tävlat och blivit champion inom spårning, agility och andra bruksprov, och har varit representerad i nordiska mästerskapen i spår. Bearded collien används fortfarande som vallhund, och dess vallinstinkter och lätthet att träna kan testas i icke-tävlingsmässiga vallprov. Den är i grunden en arbetshund som avlats för att vara tålig och pålitlig, kapabel att klara de hårdaste förhållandena och tackla envisa får.

Vård, skötsel och liv som sällskapshund

Som en ras med högt energinivå kräver bearded collien mycket motion och mental stimulans. Det rekommenderas minst två lek- eller träningspass om dagen på cirka trettio minuter vardera, samt tillgång till en stor utegård att röra sig fritt i. Pälsen kräver regelbunden och noggrann skötsel för att förhindra tovor och mattor. Veckovis borstning är absolut nödvändig för att hålla den långa dubbelpälsen i gott skick. Hundar som inte visas på utställning kan klippas kort över hela kroppen, en så kallad "puppy cut", för att underlätta skötseln avsevärt, även om detta förändrar hundens karaktäristiska utseende.

Bearded collien är en intelligent ras som lär sig lätt och som trivs med att arbeta och lösa problem. Den kan tränas i lydnad och är en vanlig och framgångsrik deltagare inom agility, flyball och freestyle-tävlingar. Den första bearded collien som blev lydnadschampion var Scapa, tränad av Jenne Wiggins. För den som vill skaffa en bearded collie rekommenderas det att vända sig till en ansvarsfull uppfödare eller ett räddningsförbund för rasen, såsom Bearded Collie Rescue. Som sällskap är den en glad och alert kamrat som passar en aktiv familj.

Hälsa, sjukdomar och livslängd

En studie från Storbritannien år 2024 visade att bearded collien har en medellivslängd på 13,9 år, vilket är högre än genomsnittet för renrasiga hundar (12,7 år) och korsningar (12 år). De vanligaste dödsorsakerna enligt en Kennel Club-undersökning från 2004 är ålderdom (26%), cancer (19%), cerebrovaskulär sjukdom (9%) och kronisk njursvikt (8%). Rasen har en predisposition för vissa hälsoproblem, inkluderande dermatologiska tillstånd som pemphigus foliaceus och svart hudsvikt (black skin disease), samt follikulär dysplasi. Musculoskeletala problem som medfödd armbågsluxation förekommer inom rasen.

Ögonsjukdomar som korneal dystrofi, katarakt och generaliserad progressiv retinal atrofi (GPRA) är också kända. En särskilt framträdande och allvarlig sjukdom är hypoadrenokorticism, även kallad Addisons sjukdom. Hypoadrenokorticism är en ärftlig sjukdom som drabbar ungefär 2 till 3,4 procent av bearded collies i USA och Kanada och orsakar döden hos minst 1 procent av rasen i Storbritannien. Dessa siffror är betydligt högre än för den generella hundpopulationen (0,1%). Sjukdomen uppstår när binjurebarken producerar otillräckliga mängder av glucocorticoid- och/eller mineralocorticoid-hormoner och står för en oproportionerlig andel av dödsfall bland unga hundar av rasen.

Vanliga frågor om Bearded collie

Hur känner man igen en bearded collie?

Bearded collien är en medelstor hund med en långsträckt och smidig kropp som är längre än den är hög. Den har ett karakteristiskt långt, tovigt och skäggigt hår, vilket gett den dess namn. Hunden har hängande öron, en kvadratisk skalle och en svans som alltid bärs lågt, aldrig över ryggen. Pälsen finns i fem officiella färger: svart, brun, blå, grå och sand, ofta med vita markeringar på nosen, bröstet, benen och svanstippen. Dess rörelser är smidiga, jämna och långsträckta.

Vad är bearded colliens ursprung?

Bearded collien härstammar från Skottland och är en av Storbritanniens äldsta vallhundsraser, med anor från 1500-talet. Den användes historiskt som vallhund för boskap. Enligt en legend härstammar den från polska vallhundar som korsades med inhemska skotska hundar. Den första skriftliga beskrivningen gjordes 1891. Rasen var nära att dö ut under 1900-talet men återuppbyggdes från ett fåtal hundar efter andra världskriget. Den moderna utställningsrasen grundades 1944, och rasen blev officiellt erkänd av the Kennel Club år 1959.

Hur mycket motion behöver en bearded collie?

Bearded collien är en ras med mycket hög energinivå, eftersom den ursprungligen avlats för arbete som vallhund. Den kräver rikligt med daglig motion och mental stimulans för att må bra. Det rekommenderas minst två aktivitets- eller lekpass om dagen på cirka trettio minuter vardera. Tillgång till en stor och säker utegård där den kan springa och utforska fritt är också viktigt. Utan tillräckligt med utlopp för sin energi och intelligens kan hunden lätt bli rastlös eller uttråkad.

Hur sköter man pälsen på en bearded collie?

Bearded colliens långa, dubbla och toviga päls kräver regelbunden och noggrann skötsel. Veckovis borstning är absolut nödvändigt för att förhindra att underullen tovar och bildar mattor som kan orsaka hudproblem och obehag för hunden. Borstningen hjälper också till att hålla pälsen ren och fri från skräp. För hundar som inte visas på utställning finns möjligheten att klippa pälsen kort över hela kroppen, en så kallad "puppy cut", vilket avsevärt underlättar den dagliga skötseln men ändrar hundens karaktäristiska och naturliga utseende radikalt.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos bearded collie?

Bearded collien har en medellivslängd på 13,9 år. Vanliga dödsorsaker är ålderdom, cancer, cerebrovaskulär sjukdom och kronisk njursvikt. Rasen har en ärftlig predisposition för vissa sjukdomar. Dessa inkluderar hudåkommor som pemphigus foliaceus och follikulär dysplasi, ögonsjukdomar som katarakt och progressiv retinal atrofi, samt musculoskeletala problem som medfödd armbågsluxation. En särskilt viktig sjukdom är hypoadrenokorticism (Addisons sjukdom), en hormonrubbning som drabbar en betydligt högre andel av bearded collies jämfört med andra raser och kan vara dödlig, särskilt för unga hundar.

Är bearded collien en bra familjehund?

Ja, bearded collien är känd som en utmärkt familjehund. Den beskrivs som pigg, glad, alert, trevlig och intelligent. Den trivs med att vara ute i alla väder och är vanligtvis social och vänlig mot både människor och andra djur. Dess intelligens och vilja att arbeta och lära gör den även lämplig för olika hundsporter som lydnad, agility, flyball och spårning, vilket kan vara en rolig gemensam aktivitet för hela familjen. Den kräver dock en aktiv familj som kan möta dess stora behov av daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsskötsel.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.