Basset hound

Historia och ursprung

Basset hound har sina rötter i Frankrike, där kortbenta hundar av bassettyp avlats fram sedan 1500-talet. Namnet basset kommer från det franska ordet 'bas', som betyder låg, med förstärkande suffix '-et'. Dessa hundar utvecklades för jakt till fots, en metod som var tillgänglig för dem som inte kunde jaga till häst. Under 1800-talet började basset hundar importeras till England.

Den moderna basset houndens utveckling i Storbritannien påbörjades 1866 med avel på den franska rasen basset artésien normand. Denna tidiga avel var främst inriktad på hundutställningar. Rasen väckte stor uppmärksamhet på en utställning i Wolverhampton år 1875. På grund av extrem inavel blev den genetiska variationen mycket liten, vilket ledde till att den främste uppfödaren, Everett Millais, år 1892 beslutade att införa nytt blod från blodhunden för att stärka rasen.

Parningen mellan basset och blodhund genomfördes med artificiell insemination, och valparna föddes med kejsarsnitt. Den brittiska kennelklubben The Kennel Club erkände rasen redan år 1880. En rasklubb bildades 1884. Efter första världskriget var rasen kraftigt decimerad, vilket ledde till att rasklubben lades ner 1921. Den återbildades först år 1954. Den första rasstandarden för basset hound skapades i Storbritannien mot slutet av 1800-talet och har sedan dess uppdaterats.

Bassettypens äldsta förfäder härstammar från de hundar som tillhörde Sankt Hubertus av Belgien på 500-talet. Dessa hundar utvecklades vid Benediktinabbediet i Saint-Hubert till vad som blev känd som St. Hubert's hound omkring år 1000 e.Kr. Dessa jakthundar beskrevs som stora, långsamma, kortbenta och djupt munnade med små huvuden, raka nosar, upprätta öron och långa halsar. De var antingen ljusröda med vita markeringar eller svarta med röda markeringar.

Utseende och fysiska drag

Basset hound är en storhund på mycket korta ben. Dess proportioner och tyngre benstomme jämfört med storleken är karakteristiska. Rasen har en lång rygg och en något krökt svans som bärs högt. Benen är något böjda, vilket hjälper till att bära det breda bröstkorgen och de väl rundade revbenen. Bröstkorgen är djup och väl utvecklad.

Huvudet påminner om blodhundens, med lös och skrynklig hud på hals och nos. Den lösa huden på halsen kallas dewlap. Skallen och nosryggen ska vara nästan parallella, med ett svagt markerat stop och en nästan takformad hjässa. Uttrycket beskrivs ofta som sorgset. Öronen är långa, smala och sitter lågt ansatta. De långa öronen hjälper till att samla upp markdofter.

Pälsen är vanligtvis kort och sträv, med något grövre hår under svansen. Rasen finns i alla typiska hundfärger, förutom merle och brindle. De vanligaste färgerna är två- eller trefärgade kombinationer, men de förekommer också i olika nyanser av rött och vitt. Vikt och storlek kan variera mellan olika blodlinjer, men genomsnittsvikten ligger mellan 20 och 35 kilogram.

Temperament och egenskaper

Basset hound är en godmodig, tillgiven och utpräglat social hund. Den är vänlig och tolerant mot både människor, barn och andra djur. Dess temperament beskrivs som milt och extremt hängivet, men inte skyggt. Trots sin vänlighet är det en ganska självständig ras som kan kräva tålamod och konsekvens vid träning.

Ursprungligen avlades basset hound som en så kallad packhund, som jagar i flock eller koppel. I sitt hemland Storbritannien har den främst använts för hetsjakt på kanin vid jakter där hundarna följs till fots, en metod som kallas beagling. Dess långsamma men systematiska jaktstil är en fördel i buskiga och snåriga marker. Rasens främsta jaktegenskap är dess exceptionellt bra luktsinne och förmåga att följa spår på marken. Dess förmåga att spåra dofter är endast överträffad av blodhundens. Den korta ställningen gör den ideal för småviltjakt där jakten sker till fots, utan behov av hästar.

Hälsa och sjukdomar

Basset houndens korta benstomme beror på en genetisk tillstånd som kallas osteochondrodysplasi. Detta tillstånd orsakar hämmad tillväxt och påverkar rörelseförmågan. Det kan leda till böjda bakben, förstorade leder, plattad bröstkorg, förkortade och böjda långben samt deformade tassar. Basset hound växer fort och kan drabbas av så kallad växtvärk under uppväxten.

Rasen har en medianlivslängd på mellan 10 och 12 år. Studier har funnit en förväntad livslängd på cirka 10,3 år i Frankrike och 12,5 år i Storbritannien. En undersökning från 2004 visade att de vanligaste dödsorsakerna var cancer, ålderdom, magvridning (gastric dilatation volvulus) och hjärtsjukdomar. Magvridning är en allvarlig och akut åkomma som rasen är särskilt predisponerad för.

Basset hound är benägna att drabbas av ett antal hud- och öronproblem. Vanliga åkommor inkluderar allergisk hudsjukdom, svampinfektioner i hudvecken (som intertrigo och Malassezia-dermatit) samt öroninflammation (otitis). Rasen är också en av de vanligare raserna att drabbas av primärt öppenvinkelglaukom, en ögonsjukdom. Dessutom finns en ärftlig blodplättssjukdom som är specifik för rasen, kallad Basset Hound hereditary thrombopathy. En studie baserad på veterinärdata fann att prevalensen av glaukom hos basset hound var 5,44 procent, vilket var den näst högsta siffran i studien. Basset Hound hereditary thrombopathy är en autosomalt ärftlig blodplättssjukdom som kännetecknas av en defekt i primär aggregation och klottillbakadragning. Defekten ligger i glykoprotein IIb-IIIa.

Rasens utveckling och användning idag

Medan basset hound fortfarande används för jakt i vissa kretsar, inte minst i Storbritannien där en jaktspecifik variant godkändes av Masters of Basset Hounds Association 1959, är den numera framför allt en populär sällskapshund. Dess vänliga och lugna natur gör den till en omtyckt familjehund. Rasens distinkta utseende har också gjort den till en känd figur i populärkulturen. Rasens historia präglas av en strävan att bevara dess typiska egenskaper samtidigt som man arbetar med att förbättra dess hälsa. Svenska Basset Hound Sällskapet har utvecklat rasspecifika avelsstrategier för detta ändamål. Aveln syftar till att minska förekomsten av ärftliga sjukdomar samt att bevara rasens godmodiga temperament och funktionella jaktegenskaper.

Internationellt sett är basset hound en erkänd ras med standarder hos organisationer som Fédération Cynologique Internationale (FCI) och nationella kennelklubbar som The Kennel Club i Storbritannien och Svenska Kennelklubben i Sverige. Rasen har en trogen skara entusiaster världen över som främjar ansvarsfull uppfödning och ägande. Den enda basset hound som vunnit Best in Show på Crufts är Ch. & Eng. Ch. Switherland Sensation At Haven, som också blev den första hunden från Malta att vinna Best of Breed på Crufts år 2004.

Bakgrund i Frankrike och tidig avel

Den första omnämnandet av en bassethund finns i jakthandboken La Venerie, skriven av Jacques du Fouilloux år 1585. Hundarna i denna text användes för att jaga räv och grävling. Bassettypen tros ha uppstått som en mutation i kullarna av Norman Staghounds, som är en ättling till St. Hubert's hound. Dessa tidiga hundar avlades troligen tillbaka till St. Hubert's hound och andra franska drivande hundar.

Bassettypiga hundar blev särskilt populära under kejsar Napoleon III:s regeringstid mellan 1852 och 1870. År 1853 ställde skulptören Emmanuel Fremiet ut bronsskulpturer av kejsarens basset hundar på Parisalongen. Tio år senare, vid den första hundutställningen i Paris år 1863, fick basset hound internationell uppmärksamhet. Den kontrollerade aveln av korthåriga basseter började i Frankrike år 1870. Från de befintliga basseterna fixerade greve Le Couteulx av Canteleu en utilitaristisk typ med raka framben, kallad Chien d'Artois. Samtidigt utvecklade Louis Lane en mer spektakulär typ med böjda framben, kallad Basset Normand. Dessa två typer avlades sedan samman för att skapa den ursprungliga Basset Artésien Normand.

Vanliga frågor om Basset hound

Hur ser en basset hound ut?

Basset hound är en stor hund på mycket korta ben. Den har en lång rygg, ett brett bröst och en något krökt svans som bärs högt. Huvudet kännetecknas av lös och skrynklig hud på hals och nos, samt mycket långa, släpande öron som sitter låkt. Benen är något böjda. Pälsen är kort och finns i två- eller trefärgade kombinationer i typiska hundfärger, som svart, vit och brun i olika nyanser. Uttrycket beskrivs ofta som sorgset eller allvarligt.

Vad är basset houndens temperament?

Basset hound är känd för att vara en godmodig, tillgiven och mycket social hund. Den är vanligtvis vänlig och tolerant mot både människor, barn och andra djur. Dess temperament beskrivs som milt och extremt hängivet, men den är också ganska självständig. Denna självständighet kan göra att den kräver en del tålamod och konsekvens under träning. Trots sin lugna karaktär är den inte skygg.

Vad användes basset hounden till från början?

Ursprungligen avlades basset hound som en jakthund för småvilt, främst kanin och hare. Den är en så kallad packhund, som jagar i flock eller koppel. Dess korta ben och långsamma, systematiska jaktstil gjorde den idealisk för jakt till fots i buskiga och snåriga marker, en metod som kallas beagling. Dess främsta jaktegenskap är dess exceptionellt bra luktsinne, som endast överträffas av blodhundens.

Hur länge lever en basset hound och vilka är vanliga dödsorsaker?

Basset hound har en medianlivslängd på mellan 10 och 12 år. En fransk studie från 2015 fann en förväntad livslängd på 10,3 år, medan en brittisk studie från 2024 rapporterade 12,5 år. En undersökning från Storbritannien år 2004 visade att de ledande dödsorsakerna var cancer, som stod för 31 procent av dödsfallen. Andra vanliga orsaker var ålderdom (13 procent), magvridning (11 procent) och hjärtsjukdomar (8 procent). Livslängden kan påverkas av olika hälsoproblem som rasen är benägen för.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos basset hound?

Basset hound är predisponerad för flera hälsoproblem. Dess korta ben beror på osteochondrodysplasi, som kan påverka rörelseapparaten. Vanliga åkommor inkluderar ögoninflammation, svampinfektioner i hudvecken, allergisk hudsjukdom och öroninflammation. Rasen har en hög risk för magvridning (gastric dilatation volvulus) och är en av de vanligare raserna att drabbas av ett visst slag av glaukom. Den kan också drabbas av en ärftlig blodplättssjukdom specifik för rasen.

Var kommer basset hounden ifrån och hur utvecklades den?

Basset hound utvecklades i Storbritannien under 1800-talet, men dess förfäder kommer från Frankrike. Den skapades genom korsning mellan den franska basset artésien normand och blodhund. Aveln inleddes i England år 1866, och rasen erkändes av den brittiska kennelklubben The Kennel Club år 1880. Tidigare bassettyper har funnits i Frankrike sedan 1500-talet och användes för jakt på räv och grävling. Den moderna aveln inleddes i Frankrike år 1870, där två typer, Chien d'Artois och Basset Normand, avlades samman.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.