Laleh debuterar som författare med bok om sina föräldrar

Popstjärnan Laleh Pourkarim släpper sin första bok, ”Jag såg hur vi var stjärnor”, och drar som debutant till Bokmässan i Göteborg.

Boken är ingen traditionell självbiografi utan en lekfull och intuitiv berättelse som hoppar i tiden och associerar vilt.

”Min bok är också berättad lite som en saga”, säger Laleh Pourkarim.

LÄS OCKSÅ: Carolas självbiografi tog 25 år att färdigställa

Hon har aldrig varit någon bokmal och gillar egentligen inte biografier, men skrivandet kändes lika naturligt som när hon skriver låtar.

”Jag har aldrig varit någon bokmal, aldrig riktigt gillat biografier, och aldrig skrivit något sånt här förut. Men det var lika lekfullt och intuitivt som när man skriver låtar”, säger hon.

”Den riktiga berättelsen är mina tankar. Jag tror att många kan känna igen sig i dem. Jag hoppas det i alla fall. Att det jag skrivit är djupt men allmängiltigt.”

Boken tar sin början i en gammal Konsumkasse med hennes pappas fotografier och dokument från familjens liv i Iran, Belarus och Sverige.

”För att jag undrar om det är värt det. Att berätta vad min pappa trodde på, vad min mamma trodde på. Är det någon som kommer att lyssna?” säger hon.

Ändå har hon skrivit en hel bok om både deras liv och sitt eget, trots att hon är kluven.

”Jag vet fortfarande inte och jag är kluven. Första kapitlen handlar om just det: att dela eller inte. Jag har ju alltid hållit mitt liv separerat från mitt offentliga. Det var skönt att följa varje tanke fullt ut, inte censurera mig. Men det får mig också att våndas. Ska vi dra tillbaka allt? Stoppa bokpressarna?” säger Laleh och skrattar.

När hon slog igenom som 23-åring på 00-talet blev hon känd för att vara sluten och flummig, och hon vägrade att möta samhällets förväntningar.

”Jag uppfattade mig själv som väldigt trevlig och artig, men jag har fått höra i efterhand att vissa tyckte att jag var jobbig och kaxig. Det kanske de fortfarande gör. Mitt sätt att jobba på är och var lite provocerande. Man ska jobba med hitmakare, gå in i ett system, men jag visste att jag inte skulle trivas med det.”

Hon tror att hennes envishet kom från att hennes föräldrar alltid satte stort värde på henne.

”Det är något jag försöker klura ut i boken. Jag tror att det handlar om att mina föräldrar alltid satte så stort värde på mig. De tyckte att det jag sa och tänkte var värdefullt. Det var så konstigt, men jag betedde mig som att jag var klokast och rikast i världen, fast jag var en liten unge utan makt eller pengar.”

Från sin mamma, som var matematiker, lärde hon sig ett strategiskt tänkande och att se maktens mönster i musikbranschen.

”Av henne lärde jag mig att se maktens mönster, och hur kortsiktigt en del i vår bransch kunde tänka. Det var inte ovanligt att höra artister beklaga sig över sina första år, att de känt sig tvingade att göra musik som inte kändes rätt för dem. Så ville jag inte känna.”

Laleh Pourkarim återkommer ofta till tacksamheten för sina föräldrar, som båda nu är döda.

”Vissa av mina vänner är så: ”Måste du ge dem all kredd? Kan du inte ta åt dig lite själv?” Men jag landar alltid i hur viktiga de varit. De var två väldigt unika individer. Jag hade enorm tur. Jag önskar att det offentliga samtalet kunde vara mer som samtalen vi hade hemma. Respektfullt, utan att svartmåla, även om man tycker olika.”

Föräldrarna träffades på universitetet i Iran, där mamman var student och pappan professor i litteratur.

Laleh Pourkarim tror att hon egentligen är mer som sin mamma, vilket är en anledning till att det tog tid för henne att börja rota i Konsumkassen.

”Men jag lärde mig mycket när jag skrev. Som värdet i att hålla fast vid saker. Vi måste ju bevara, för framtidens skull. Hur brukade vi jorden förr i tiden? Kan vi lära oss av det för att slippa bli minioner till en stor AI-robot? Då är det pappa som talar genom mig”, säger hon och skrattar igen.

Boken ”Jag såg hur vi var stjärnor” släpptes den 18 september.

Med material från Dagens Nyheter