Nelly Rapp tar farväl i mörkare sista film

Monsteragenten Nelly Rapp är tillbaka för ett sista äventyr i filmen ”Porten till underjorden”, som har biopremiär.

I den tredje och avslutande filmen i serien efter ”Monsteragent” och ”Dödens spegel” får Nelly, spelad av Matilda Gross, fullt upp när hennes länge försvunna mamma Alice, Hanna Alström, plötsligt återvänder.

Chocken blir stor när Nelly och plastbrorsan Valle kommer hem till agentveteranen Lena-Sleva, Marianne Mörck, och där står mamman livs levande.

LÄS OCKSÅ: Tom Cruises nya film "Digger" blir biografiskt fiasko trots stolt stjärna

LÄS OCKSÅ: Lennart Jähkel fyller 70 med teaterpremiär och ny film

Alice berättar att en farlig uråldrig vampyr har rymt från sitt fängelse och tänker öppna porten till underjorden, där en fasanfull ondska väntar på att släppas fri.

Nu måste Nelly och de andra på Monsterakademin hinna först till porten innan katastrofen är ett faktum, enligt handlingen.

Stämningen är märkbart mörkare den här gången och humorn har fått ta ett steg tillbaka, enligt Aftonbladets recension.

DN:s Jacob Lundström skriver att för den som plöjer mängder av slätstrukna familjefilmer innebär varje ”Nelly Rapp”-premiär närmast nirvana.

Med de tidigare filmerna etablerades en ny svensk standard för mysrysiga matinéäventyr, och den nya filmen har allt man kan förvänta sig och begära av en final, enligt Lundström.

Bland nykomlingarna är Alfred Svensson lyckad som komisk pratkvarn i rollen som Lena-Slevas praktikant Joey.

Men framför allt handlar ”Porten till underjorden” om Nellys efterlängtade återförening med mamman.

Alice är mirakulöst nog tillbaka redan i filmens inledning, men det är något som inte stämmer och Nellys basset London skäller skeptiskt, enligt DN.

För MovieZine är spänningen oftast av det snällare slaget, men ett par scener är faktiskt riktigt kusliga.

Recensenten hoppade till flera gånger, vilket inte är så illa för en film som främst vänder sig till yngre.

Humorn fungerar också fint, inte minst i en härligt absurd kamp där Nelly och hennes mamma beväpnar sig med städredskap och går loss på en hel drös zombier.

Särskilt kul blir det när Nelly dammsuger ut ögat på en zombie och sedan använder det som projektil mot en annan, skriver MovieZine.

Delar av historien känns däremot lite väl tillrättalagda och efter två filmer där Nellys saknad efter sin mamma varit en viktig del av berättelsen borde återföreningen få ordentlig känslomässig tyngd, enligt samma recension.

I stället blir det stundvis väl sentimentalt, samtidigt som filmen har så bråttom vidare till nästa dramatiska händelse att relationen mellan mor och dotter aldrig riktigt hinner landa.

Matilda Gross är fortfarande bra som Nelly, både kaxig och lätt att tycka om, men hon har hunnit bli tonåring medan filmerna fortfarande riktar sig till en betydligt yngre publik, enligt MovieZine.

Det skaver ibland när den äldre Nelly ska förhålla sig till manusets mer barnsliga inslag.

Johan Rheborg som morbror Hannibal är pinsamt underutnyttjad, enligt Aftonbladet, och MovieZine hade också gärna sett betydligt mer av honom.

Nanna Blondell får inte mycket mer att göra än att visa gaddarna som vampyren Hekla, enligt Aftonbladet, men när hon spänner blicken och käkmusklerna till max blir det ganska läskigt, enligt DN.

Mask och smink håller fortfarande hög klass och flera av monstren är imponerande snyggt gjorda, skriver MovieZine.

Filmen avslutar med en filmhistorisk blinkning som får den här pappacineastens hjärta att smälta, enligt DN:s recensent som också säger tack för allt till Nelly Rapp.

Längden på 84 minuter är dessutom föredömlig.

Med material från Aftonbladet, Dagens Nyheter och MovieZine