Jon Fosses filmdebut 'Min kära' får sval kritik

Nobelpristagaren Jon Fosses första filmmanus, ”Min kära” i regi av Erik Poppe, har fått ett svalt mottagande av kritikerna vid premiären den 16 oktober.

Filmen handlar om paret Gerd och Asle som blir kära, skaffar barn och sedan växer ifrån varandra.

”En separationshistoria som inte lyckas engagera, trots snygga tröjor och vackert foto”, tycker Sofia Olsson på SVT Kulturnyheterna och ger filmen betyg 2.

LÄS OCKSÅ: SVT Play kräver inloggning i appen, seniorer oroar

LÄS OCKSÅ: Filmen ”Naza” visades i hemlighet i Stockholm efter uppskjuten premiär

Hon menar att rollfigurerna inte blir kött och blod, inte minst den unge rockkillen Asle som enligt henne ”tiger och surar sig igenom filmen” och gör det omöjligt att bry sig om honom.

Annika Gustafsson på Sydsvenskan skriver att filmen, som skulle kunna ses som en undersökning av kärlekens väsen, saknar dramatisk kurva i början och främst blir en gestaltning av känslotillstånd.

Hon upplever en viss vilsenhet i det ordstumma mötet med Asle, även om hon är förtjust i filmer där åskådaren själv måste fylla i.

Båda kritikerna pekar på att regissören Erik Poppe, som tidigare vågat göra nationella traumat Utöya till film, den här gången inte har tvingat in tillräckligt med driv eller djup.

”Scenerna är alldeles för långa och tysta och varken fördjupar eller leder vidare”, skriver Sofia Olsson.

Det som får beröm är det visuella. Andreas Johannessons foto av Vestlandets fjäll- och havslandskap beskrivs som storslaget, och Roy Westads musik lyfts fram för sin stämningsskapande roll.

Skådespeleriet av Kristi-Helene Engberg som Gerd och Leo Magnus de la Nunez som Asle får också erkännande för sina subtila tolkningar. ”Smärtan i hennes ansikte är svår att värja sig mot”, skriver Annika Gustafsson.

Filmen får lite mer liv när parets son, spelad av Andun Gallefoss, har hunnit upp i sjuårsåldern. Här finns en scen ute på fisketur där Poppe använder ett ovanligt stilgrepp och låter skådespelaren Kåre Conradi framföra en tidig dikt av Jon Fosse, ”I det bråe”, som voice over på engelska.

Gustafsson är osäker på om detta tillför filmen så mycket och undrar varför upphovsmännen inte litat på den visuella gestaltningen istället. Conradis röst donar ovanifrån likt en prästs eller Gud faders.

Hon noterar också att den fysiska attraktionen mellan paret helt upphör, och att då återstår tydligen inget utom kärleken till barnet. ”Vill inte Fosse/Poppe säga mer än så? Jo, säkert, men det blir aldrig riktigt formulerat”, skriver hon.

Sofia Olsson konstaterar: ”Jon Fosse är nog bättre när han får beskriva i ord. Det otroligt vackra fotot och de snygga stickade tröjorna räcker inte för att engagera i två timmar.”

Filmen är barntillåten och har en speltid på en timma och 54 minuter.

Med material från SVT Nyheter och Sydsvenskan