Alex Schulman nervös inför premiär av regidebuten ”Arkipelag”

Alex Schulmans första film som regissör, ”Arkipelag”, har premiär på bio på fredag.

Filmen, som redan är uttagen som Sveriges kandidat till en Oscar för bästa internationella film, gör Schulman nervös inför den svenska publiken.

”Svensk film går väl i regel åt helvete så varför skulle inte den här också göra det? Och om den går åt helvete får jag inte göra en ny film och det är det enda jag vill göra”, säger han.

LÄS OCKSÅ: Roxette-dokumentär och konsertfilm från 1991 släpps på SVT Play

LÄS OCKSÅ: Josephine Bornebusch släpper slapstickkomedin ”Stormen” på Netflix

”Arkipelag” följer tre pappor som följer med sina döttrar på en skolresa till en ö i Stockholms skärgård, en utflykt som snabbt urartar till en kamp om makt.

Berättelsen är inspirerad av en ”mardrömslik” resa Schulman själv gjorde med sin dotters klass.

”Det är svårt som förälder att komma in i en klass där man inte känner till hela dynamiken. Man vet inte var konflikterna ligger. Och det är lätt att ta parti för sitt eget barn då”, säger skådespelaren Linus Wahlgren som spelar en av papporna.

En del av scenerna är tagna direkt ur verkligheten, inklusive ett fall av mobbning som fick Schulman att minnas sin egen utsatthet.

”Det är så med utsatta barn att de tar varje chans att överleva dagen. Då kanske man måste göra det genom att ställa sig på någon annan som är ännu svagare. Jag var utsatt men jag utsatte också andra i min kamp för att överleva”, säger han.

Han ville med filmen skildra hur den mobbade samtidigt kan bli en förövare.

Från att ha varit författare till romaner som ”Överlevarna” och ”Malma station” upplevde Schulman filmskapandet som något annat än ”det enormt ensamma” arbetet med att skriva böcker.

”Att komma till ett sammanhang där alla arbetar för visionen som finns, det var väldigt rörande”, säger han.

Han fick dock kämpa för att vinna filmteamets respekt, inte minst från de erfarna skådespelarna Fares Fares, Gustaf Skarsgård och Linus Wahlgren.

”De första dagarna hade jag en idé om att skådespelarna ska göra som man säger, men tydligen har de tankar också om hur scenen ska göras! Det var en upptäckt, som slutade med att det blev bråk. Men sedan hittade vi till varandra”, berättar Schulman.

Han tycker sig ha upptäckt en fallenhet för regi.

”Man kan knappt säga så för man låter outhärdlig, men jag märker att jag kan se på en scen och veta när det känns sant”, säger han.

Mest nöjd är han med den långa castingen av barnen, som fick använda egna ord för att dialogen inte skulle bli styltig.

Han har också tillåtit sig ett roligare och mer brutalt tilltal i filmen jämfört med sin skönlitteratur.

”Jag skulle vilja vara lika brutal i mitt skrivande som i filmen”, säger Schulman.

Filmen har redan gått hem hos hans egna barn, inklusive dottern Charlie som var med på den verkliga klassresan.

”Hon såg min bild av vår relation, och vi hade ett fint samtal efteråt”, säger han.

Inför Oscarkampanjen, där chanserna enligt honom är ”minimala men de finns”, ska han resa till Los Angeles för att visa upp filmen.

”Jag kommer aldrig att ge upp”, säger Alex Schulman.

Med material från Sydsvenskan, SVT Nyheter och Aftonbladet